M’Cheyne Bible Reading Plan
Hiskia återinför påskfirandet
30 Kung Hiskia sände nu ett meddelande till hela Israel, Juda, Efraim och Manasse, i vilket han inbjöd alla att komma till templet i Jerusalem för att fira påsken.
2-3 Kungen, hans medhjälpare och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man den här gången skulle fira påsken en månad senare än vanligt. Skälet till detta var att inte tillräckligt många präster hunnit rena sig, och att det var svårt att på så kort varsel hinna samla hela folket.
4 Kungen och hans rådgivare var helt överens om detta.
5 De skickade ut en befallning om påskfirandet över hela Israel, från Dan ända till Beer-Seba, och inbjöd alla. Man hade inte tidigare firat högtiden så allmänt som det var föreskrivet.
6 Kurirer sändes ut över hela Israel och Juda med en inbjudan: Kom tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till oss, som har lyckats komma undan den assyriske kungen.
7 Var inte som era föräldrar och bröder, som syndade mot Herren, sina förfäders Gud, och råkade i stor nöd!
8 Var inte så hårdhjärtade som de, utan överlämna er åt Herren och kom till hans tempel, det som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans vrede viker bort från er!
9 Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att bli behandlade väl i sin fångenskap, och de ska få möjlighet att vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är full av godhet och barmhärtighet, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.
10 Budbärarna for från stad till stad genom hela Efraim och Manasse ända till Sebulon, men för det mesta blev de mottagna med hånskratt!
11 Några från Asers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig trots allt inför Herren och kom till Jerusalem.
12 Men i Juda kände hela folket en stark längtan att lyda Herrens befallningar, precis som kungen och hans ämbetsmän hade uppmanat dem till.
13 Följden blev att oerhört många samlades i Jerusalem till påskfirandet.
14 De rev ner alla hedniska altaren i Jerusalem, slog sönder rökelsealtarena och kastade dem i Kidrons dal.
15 Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade man påsklammen. Då skämdes prästerna och leviterna för att de inte hade varit mer engagerade och renat sig och burit fram brännoffer i templet.
16 De intog sina platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna på altaret.
17-19 Eftersom många av dem som kom från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon var orena, och inte hade gått igenom reningsceremonin, slaktade leviterna påsklammen i deras ställe. Sedan bad kung Hiskia för dem, och de tilläts att äta påskmåltiden, fastän detta egentligen var i strid med Guds föreskrifter, men Hiskia sa: Herren ska i sin nåd förlåta var och en som bestämmer sig för att följa honom, även om reningen för ceremonin inte blivit utförd i tid.
20 Herren hörde Hiskias bön och gick folket till mötes.
21 Man firade påsken i Jerusalem i sju dagar under stor glädje, medan leviterna sjöng inför Herren till musik.
22 Kung Hiskia berömde dem för deras goda insats i firandet. Under sju dagar åt de sin del av offren och prisade Herren, sina förfäders Gud.
23 Man bestämde sig för att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar.
24 Kung Hiskia gav folket 1.000 tjurar och 7.000 får och getter till offren, och folkets ledare bidrog med 1.000 tjurar och 10.000 får och getter. En stor grupp präster hade nu renat sig till tjänst.
25 Folket i Juda gladde sig tillsammans med präster, leviter, främlingar och alla som kom från Israel.
26 Jerusalem hade inte varit med om en sådan högtid sedan Salomos, kung Davids sons, dagar.
27 Prästerna och leviterna välsignade folket, och Herren hörde deras böner från sin boning i himlen.
Vredesskålarna hälls ut
16 Och jag hörde en mäktig röst från templet som ropade till de sju änglarna: Gå nu och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.
2 Då lämnade den första ängeln templet, och tömde sin skål över jorden, och fruktansvärda bölder slog upp på var och en som bar vilddjurets märke och tillbad dess avbild.
3 Den andra ängeln tömde sin skål över havet, och vattnet blev som blodet från en död människa, och allt som fanns i havet dog.
4 Den tredje ängeln tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod.
5 Och jag hörde vattnets ängel förklara: Du är rättfärdig när du sätter din dom i verket, du Helige som är och som var.
6 Dina heliga och dina profeter har lidit martyrdöden, och deras blod har hällts ut över jorden. Nu har du i din tur gett blod att dricka åt dem som mördade dem. Det är deras rättvisa lön.
7 Och jag hörde ängeln vid altaret säga: Ja, Herre Gud Allsmäktig, dina domar är rättfärdiga och sanna.
8 Sedan tömde den fjärde ängeln sin skål över solen, och fick den att bränna människor med sin eld.
9 De brändes av denna våldsamma hetta och förbannade Gud som sände plågorna, men ingen omvände sig och gav honom äran.
10 Sedan tömde den femte ängeln sin skål över den tron, som tillhörde vilddjuret, och hans rike täcktes av mörker. Och de människor som levde där bet sönder sina tungor av smärta
11 och förbannade himlens Gud för sina plågor och sår, men de vägrade att upphöra med sina onda handlingar.
12 Den sjätte ängeln tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och den torkade ut, så att kungarna från öster utan hinder kunde marschera med sina arméer mot väster.
13 Och jag såg tre onda andar, förklädda till paddor, hoppa fram ur drakens, vilddjurets och den falske profetens mun.
14 Dessa undergörande onda andar övertalade världens alla ledare att samla sig till strid mot Herren, på den store allsmäktige Gudens domsdag.
15 Var på er vakt för jag ska komma lika oväntat som en tjuv! Välsignade är alla de som väntar på mig, alla som har sina kläder färdiga, och inte behöver gå nakna och skämmas.
16 Och de samlade alla världens arméer nära en plats som på hebreiska kallas Harmagedon.
17 Sedan tömde den sjunde ängeln sin skål i luften. Och ett högt rop kom från tronen i templet som står i himlen: Det är gjort!
18 Då mullrade och dånade åskan, och blixtarna flammade, och det blev en stor jordbävning med en omfattning utan motstycke i den mänskliga historien.
19 Den stora staden Babylon delades i tre delar, och städer runt om i världen föll ihop i ruinhögar, och Gud kom ihåg alla Babylons synder och straffade dem ända till sista droppen av sitt vredesvin.
20 Alla öar försvann och bergen jämnades ut,
21 och en fruktansvärd hagelstorm kom från himlen och träffade människorna på jorden, och de förbannade Gud för denna svåra plåga.
Herren ska förgöra sitt folks fiender
12 Detta är Herrens ord till Israel, Herren, som gjort himmel och jord och gett människan hennes ande:
2 Jag ska göra Jerusalem och Juda till en giftbägare för alla grannfolk som sänder sina arméer för att omringa dem.
3 Jerusalem ska bli en tung sten, en börda för hela världen. Alla folk på jorden ska förena sig för att försöka lyfta den, men den kommer att krossa dem.
4 På den dagen ska jag skapa förvirring bland alla de arméer som drar upp mot henne. Men de ska uppträda som dårar. Jag ska vaka över Juda folk men låta dess fiender bli förblindade, säger Herren.
5 Då ska ledarna i Juda stam säga: 'Jerusalems folk har fått sin styrka från sin Gud, Herren, härskarornas Gud.'
6 Då ska jag göra Juda stam till en liten eld som tänder hela skogen, en brinnande sticka bland sädeskärvar. Den ska förtära grannfolken runt omkring, men Jerusalem ska förbli helt oskadat.
7 Herren ska låta Juda få uppleva segern först, före Jerusalem, så att inte Jerusalems folk och kung blir högmodiga över framgången.
8 Herren ska försvara Jerusalems invånare, och de svagaste bland dem ska bli lika starka som kung David! Kungahuset ska vara som en Herrens ängel framför dem!
9 Min plan är att förgöra alla folk som strider mot Jerusalem.
10 Över folket i Jerusalem ska jag sända en nådens och bönens ande. De ska se upp till honom som de har genomborrat, sörja honom som man sörjer den ende sonen och gråta som när den förstfödde har dött.
11 Jerusalems sorg och förtvivlan ska då vara större än sorgen över kung Josia, som dödades på Megiddos slätt.
12-14 Hela Israel ska gråta i djup sorg. Alla ska sörja: kungahuset, profeter och präster och allt folket.Varje familj ska sörja för sig, kvinnorna för sig och männen för sig.
Den renande källan
13 Vid den tiden ska en källa öppnas för folket i Israel, en källa som ska rena dem från alla deras synder.
Vinstocken och grenarna
15 Jag är den äkta vinstocken, och min far är trädgårdsmästaren.
2 Han skär bort varje gren som inte ger någon frukt. Och han beskär de grenar som ger frukt, så att de kan ge ännu rikare skörd.
3 Eftersom ni har tagit emot de ord jag talat till er är ni redan beskurna på samma sätt som dessa grenar för att få större styrka.
4 Se därför till att ni lever i mig, och låt mig leva i er. En gren kan ju inte bära frukt om den är skild från trädet. Inte heller kan ni bära frukt om ni är skilda från mig.
5 Ja, jag är vinstocken, och ni är grenarna. Om någon lever i mig och jag i honom så ska han ge rikligt med frukt, för utan mig kan ni inte göra något.
6 Om någon vill leva utan mig kommer han på samma sätt som en gren som inte bär frukt att skäras av och kastas bort. Och de torra grenarna kommer att samlas ihop och brännas upp.
7 Men om ni alltid är i mig och lyder mina bud så kan ni be om vad ni vill, och ni ska få det.
8 De som är mina verkliga lärjungar ger rikligt med frukt, och därigenom blir min Far ärad.
9 Som Fadern älskar mig så älskar jag er. Lev i min kärlek.
10 När ni lyder mina bud lever ni i min kärlek, liksom jag lyder min Far och lever i hans kärlek.
11 Jag har sagt er detta för att min glädje ska fylla er och er glädje ska bli fullkomlig.
12 Och detta är mitt bud: Ni ska älska varandra så som jag har älskat er.
13 Den största kärleken visar någon när han ger sitt liv för sina vänner.
14 Ni är mina vänner om ni lyder mig.
15 Jag kallar er inte längre tjänare, för en herre anförtror sig inte åt sina tjänare. Nu är ni mina vänner, för jag har ju sagt er allt som Fadern har sagt mig.
16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er så att ni kan gå ut och bära frukt som består. Då ska Fadern ge er allt vad ni ber om i mitt namn.
Jesus förvarnar om hat och förföljelse
17 Därför säger jag er ännu en gång: Ni ska älska varandra.
18 När människorna hatar er glöm då inte att man hatade mig innan man hatade er.
19 Den här världen skulle älska er om ni tillhörde den. Men det gör ni inte - för jag har kallat er till att lämna den, och därför hatar man er.
20 Kommer ni ihåg vad jag sa till er? 'En tjänare är inte större än sin herre.' Eftersom de har förföljt mig så kommer de naturligtvis att förfölja er. Och om de lyssnar till mina ord så borde de lyssna till er.
21 Världens människor kommer att förfölja er därför att ni tillhör mig, för de känner inte Gud som har sänt mig.
22 De skulle inte vara skyldiga om jag inte hade kommit och talat till dem. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd.
23 Den som hatar mig hatar också min Far.
24 Om jag inte framför ögonen på dem hade gjort så mäktiga under, skulle de inte vara skyldiga. Men som det nu är har de sett dessa under, och ändå hatar de oss både mig och min Far.
25 Så har det uppfyllts som profeterna förutsagt om Messias: 'De har hatat mig utan orsak.'
26 Men jag ska sända någon till er som står vid er sida och tröstar er - den helige Ande som är sanningens Ande. Han kommer till er från Fadern, och han ska berätta allt om mig.
27 Och ni måste också berätta för alla om mig, för ni har varit med mig från början.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®