Historical

Syner, symbolhandlingar, budskap om dom och straff

(1:1—24:27)

Synen med de fyra varelserna och Herrens härlighet

1 I det trettionde året,^[a] på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de bortförda vid floden Kevar, öppnades himlen, och jag fick se syner från Gud.

² Den femte dagen i månaden, under femte året av kung Jojakins fångenskap, ³ kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldéernas land, vid floden Kevar. Där rörde Herrens hand vid honom.

⁴ Jag såg en stormvind komma från norr, ett enormt moln med flammande eld, omgivet av ett ljussken. I dess innersta, mitt i elden, glänste det som av glödande metall^[b]. ⁵ Där inne syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor, ⁶ men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar. ⁷ Deras ben var raka, men fötterna liknade en kalvs klövar och glänste som polerad koppar. ⁸ Under vingarna hade de människohänder på alla fyra sidorna^[c]. Alla fyra hade ansikten och vingar.

⁹ Deras vingar vidrörde varandra, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om. ¹⁰ Deras ansikten liknade en människas ansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte på högra sidan, alla fyra hade ett tjuransikte på vänstra sidan, och alla fyra hade ett örnansikte. ¹¹ Sådana var deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Var och en hade två vingar som de vidrörde varandra med, och två som täckte deras kropp. ¹² Var och en av dem gick rakt fram. De gick dit anden^[d] gick, och de gick utan att vända sig. ¹³ Varelsernas gestalter liknade glödande koleld och brinnande facklor.^[e] Elden rörde sig fram och tillbaka mellan varelserna, och blixtar sköt fram ur den. ¹⁴ De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.

¹⁵ Jag såg på de fyra varelserna och lade märke till ett hjul på marken bredvid var och en av dem. ¹⁶ Hjulen såg ut och var konstruerade så att de gnistrade som krysolit. Alla fyra var likadana och tycktes vara gjorda så att varje hjul var inneslutet i ett annat hjul. ¹⁷ De kunde gå i alla fyra riktningarna utan att vända sig. ¹⁸ Hjulringarna var höga och fruktansvärda, alla fyra försedda med ögon runtom.

¹⁹ När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När varelserna lyfte över jorden, lyfte också hjulen. ²⁰ De gick dit anden gick, och hjulen lyfte tillsammans med dem, för deras ande var i hjulen. ²¹ När varelserna rörde sig, rörde sig även hjulen, när varelserna stannade, stannade även hjulen, och när varelserna lyfte över jorden, lyfte hjulen tillsammans med dem, eftersom varelsernas ande var i hjulen.

²² Över varelsernas huvuden var något som liknade ett himlavalv, fruktansvärt glänsande som iskristaller, utbrett över deras huvuden. ²³ Under valvet var deras vingar utsträckta mot varandra, och med två vingar täckte de var och en sin kropp. ²⁴ Jag hörde bruset från deras vingar, när de rörde sig, som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst, som larmet från en armé. När de stannade sänkte de vingarna. ²⁵ En röst hördes från himlavalvet över dem när de stannade med sänkta vingar.

²⁶ Däruppe ovanför valvet över dem stod något som liknade en tron gjord av safirsten, och på det som liknade en tron satt någon som såg ut som en människa. ²⁷ Jag såg att det som tycktes vara hans höfter och uppåt var som glödande metall, som omgivet av eld. Neråt från det som tycktes vara hans höfter såg jag något som liknade eld, omgivet av ett ljussken. ²⁸ Ljusskenet som syntes runt omkring honom var som en båge i skyn en regnig dag.

Så såg det ut, det som liknade Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken. Då hörde jag rösten av någon som talade.

Hesekiels profetkallelse och uppdrag

2 Han sa: ”Människa, res dig upp,^[f], så ska jag tala till dig.” ² Och medan han talade kom Anden^[g] in i mig och reste upp mig på fötterna, och jag hörde honom tala till mig.

³ Han sa: ”Du människa, jag sänder dig till israeliterna, ett folk som gör uppror mot mig. De och deras förfäder har varit upproriska mot mig fram till denna dag. ⁴ Till dessa med fräck uppsyn och envist hjärta sänder jag dig, och du ska säga till dem: ’Så säger Herren, Herren.’ ⁵ Vare sig de lyssnar eller inte – för ett upproriskt släkte är de – kommer de att få veta att en profet har varit ibland dem.

⁶ Du människa, var inte rädd för dem! Var inte rädd för vad de säger, även om det är nässlor och törnen runt omkring dig och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för vad de säger, och bli inte förskräckt för dem, för de är ett upproriskt släkte. ⁷ Du ska tala mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte, för de är upproriska. ⁸ Människa, lyssna nu på vad jag säger till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte! Öppna munnen och ät vad jag ger dig!”

⁹ Jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den var en bokrulle. ¹⁰ Han rullade upp den inför mig, och den var fullskriven på både fram- och baksidan. Det som var skrivet i den var klagosånger, suckan och jämmer.

3 Sedan sa han till mig: ”Du människa, ät upp vad som finns framför dig, ät upp den här bokrullen! Gå sedan och tala till israeliterna!” ² Jag öppnade munnen, och han gav mig bokrullen att äta. ³ ”Människa”, sa han till mig, ”ät upp och fyll din buk med denna bokrulle som jag ger dig.” Jag åt, och den smakade sött som honung.

⁴ Sedan sa han till mig: ”Du människa, gå nu till israeliterna och tala mina ord till dem. ⁵ Det är inte till ett folk med ett främmande och obegripligt språk som du sänds ut, utan till israeliterna, ⁶ inte till många folk vars främmande språk och svårbegripliga tal du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de ha lyssnat till dig. ⁷ Men israeliterna vill inte lyssna till dig mer än de vill lyssna till mig. Alla israeliterna har hårda pannor och hårda hjärtan. ⁸ Men jag ska göra ditt ansiktsuttryck lika hårt som deras och din panna lika hård. ⁹ Jag ska göra din panna hård som den hårdaste sten, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem, låt dig inte skrämmas av dem. De är ju ett upproriskt släkte.”

¹⁰ Sedan sa han: ”Du människa, lägg allt jag säger på minnet! Lyssna noga! ¹¹ Gå till dina landsmän i fångenskapen, tala till dem, och vare sig de lyssnar eller inte, ska du säga till dem: ’Så säger Herren, Herren.’ ”

¹² Sedan lyfte Anden mig upp. Bakom mig hörde jag då ett väldigt dån: ”Välsignad vare Herrens härlighet^[h] från denna plats!” ¹³ Dånet kom från varelsernas vingar när de rörde vid varandra och ljudet från hjulen intill dem, ett väldigt dån. ¹⁴ Anden lyfte mig upp och förde mig bort. Jag var bitter och upprörd medan jag gick. Herrens hand vilade tungt på mig. ¹⁵ Jag kom till de bortförda i Tel Aviv^[i], som bodde vid floden Kevar. Där blev jag sittande bland dem i sju dagar, modfälld.

¹⁶ När sju dagar hade gått kom Herrens ord till mig: ¹⁷ ”Du människa, jag har utsett dig till en väktare för israeliterna. Lyssna till vad jag har att säga och varna dem för mig. ¹⁸ När jag säger till den gudlöse: ’Du ska dö,’ och du inte varnar honom eller tillrättavisar honom för hans onda leverne, för att rädda hans liv, då ska den gudlöse dö i sin synd, men vedergällningen för hans liv ska jag kräva av dig. ¹⁹ Men om du varnar den gudlöse och han inte vänder om från sin ondska eller sitt onda leverne, då ska han dö i sin synd, men du har räddat ditt liv.

²⁰ Likaså om en rättfärdig vänder bort från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, ska jag lägga en stötesten framför honom, och han ska dö. Om du inte har varnat honom måste han dö i sin synd. Man ska inte komma ihåg hans rättfärdiga gärningar, och vedergällningen för hans liv ska jag kräva av dig. ²¹ Men om du varnar den rättfärdige för att synda, och han inte syndar, då ska han få leva därför att han lät varna sig, och då har du också räddat ditt liv.”

²² Herrens hand var över mig där, och han sa till mig: ”Gå bort till dalen, så ska jag tala med dig där.” ²³ Jag reste mig och gick till dalen. Där stod Herrens härlighet, på samma sätt som jag hade sett vid floden Kevar. Då föll jag ner med ansiktet mot jorden.

²⁴ Sedan kom Anden in i mig och reste mig upp på fötterna. Han talade till mig och sa: ”Gå och stäng in dig i ditt hus! ²⁵ Människa, de kommer att binda dig med rep, så att du inte kan gå ut bland dem. ²⁶ Jag ska låta din tunga fastna i gommen, så att du blir stum och inte kan tillrättavisa dem. De är ju ett upproriskt släkte. ²⁷ Men när jag talar med dig ska jag lösa din tunga, och du ska säga till dem: ’Så säger Herren, Herren!’ Den som vill lyssna, ska lyssna, den som inte vill, lyssnar inte. De är ju ett upproriskt släkte.