Historical

Herren lovar David evig makt

(1 Krön 17:1-15)

7 När David hade bott en tid i sitt nya palats^[a] och Herren hade låtit honom få ro för alla hans fiender runt omkring, ² sa kungen till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Guds ark får stå i ett tält!”

³ ”Gå, gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Herren är med dig.”

⁴ Men samma natt kom Herrens ord till Natan:

⁵ ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga ett hus åt mig att bo i? ⁶ Jag har aldrig bott i hus utan i ett tält och i en boning som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israels folk ut ur Egypten. ⁷ Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels stammar, de som jag utsåg till herdar för mitt folk Israel, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?

⁸ Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: Jag tog dig från betesmarken och fåren när du var en herde och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. ⁹ Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra dig ett stort namn, lika ryktbart som de största på hela jorden. ¹⁰ Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare, ¹¹ på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Själv ska du få leva i fred för alla dina fiender.

Nu kungör Herren att han ska bygga ett hus åt dig. ¹² När dina dagar är till ända och du vilar hos dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling^[b] som skall utgå ur ditt liv på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. ¹³ Han är den som ska bygga ett hus åt mitt namn och jag ska befästa hans tron för evigt. ¹⁴ Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son.^[c] Om han syndar, ska jag straffa honom med ris och slag, så som människor agar sina barn, ¹⁵ men min nåd ska inte vika från honom, som den vek från Saul som jag tog bort från dig. ¹⁶ Din familj och ditt kungavälde ska bestå inför mig i evighet och din tron ska bestå i evighet.’ ”

¹⁷ Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.

David tar emot Herrens välsignelse

(1 Krön 17:16-27)

¹⁸ Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:

”Herre, Herre, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? ¹⁹ Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, Herre, Herre? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt! Brukar du Herre, Herre, verkligen göra så mycket för människor?^{[d] 20} Vad ska David mera säga till dig? Du känner din tjänare, Herre, Herre. ²¹ För ditt eget löftes skull och enligt din vilja har du gjort allt detta stora och låtit mig, din tjänare få veta det. ²² Herre, Herre, du är stor, det finns ingen som du! Det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. ²³ Vilket folk på jorden är som ditt folk, som Israel? Det är den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig som sin egen, för att göra sitt namn^[e] känt genom stora och mäktiga under. Sådant gjorde du när du fördrev andra folk för ditt folk som du har räddat ut ur Egypten, från folk och deras gudar. ²⁴ Du utvalde Israel till ditt eget folk för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.

²⁵ Herre Gud, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. ²⁶ Då kommer ditt namn att bli ärat i evighet och man ska säga: ’Härskarornas Herre är Gud över Israel’. Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig. ²⁷ Du, härskarornas Herre, Israels Gud, har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be denna bön. ²⁸ Du, Herre, Herre, är Gud! Dina ord skall visa sig sanning, och du har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. ²⁹ Välsigna därför din tjänares hus, så att det får bestå inför dig för evigt, så som du, Herre, Herre, har lovat! Låt din välsignelse för evigt bli kvar över din tjänares hus.”

David besegrar grannfolken

(1 Krön 18:1-13)

8 Efter en tid besegrade David filistéerna, underkuvade dem och tog Meteg Haamma från dem. ² Han besegrade också moabiterna. De fick lägga sig ner på marken bredvid varandra i rader. Sedan mätte han med hjälp av ett rep ut vilka som skulle skonas. Två replängder dödades, medan den tredje fick leva. David tvingade folket att underordna sig och betala skatt.

³ Han besegrade också kung Hadadeser, Rechovs son från Sova, när Hadadeser hade försökt återfå kontrollen över floden Eufrat. ⁴ David tillfångatog 1 700 soldater i vagnar och 20 000 fotsoldater.^[f] Han skar av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal. ⁵ När araméerna kom från Damaskus till kung Hadadesers hjälp, slog David ner och dödade 22 000 av dem.

⁶ Han förlade garnisoner bland araméerna i Damaskus och tvingade dem att underordna sig och betala skatt. Herren lät David vinna seger vart han än drog ut. ⁷ De guldsköldar, som tillhörde kung Hadadesers officerare, tog David med sig till Jerusalem. ⁸ Han tog också stora mängder koppar från Hadadesers städer Tevach och Berotaj.

⁹ När kung Tou från Hamat hörde att David hade besegrat Hadadesers armé, ¹⁰ skickade han sin son Joram att gratulera till segern över Hadadeser som fört krig mot Tou. Joram förde med sig gåvor av silver, guld och koppar. ¹¹ Kung David helgade dem åt Herren, precis som det silver och guld han tagit från de besegrade folken: ¹² från araméerna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna. Detsamma gjorde han med det byte han tagit från kung Hadadeser, Rechovs son i Sova.

¹³ David blev också känd för att ha besegrat och dödat 18 000 edoméer i Saltdalen. ¹⁴ Han förlade trupper i hela Edom och edoméerna blev underordnade David. Herren gav David seger var han än drog fram.

¹⁵ David regerade över hela Israel och sörjde för lag och rätt för hela sitt folk.

¹⁶ Joav, Serujas son, var överbefälhavare för hären. Joshafat, Achiluds son, var kansler. ¹⁷ Sadok, Achituvs son, och Achimelek, Evjatars son, var präster, och Seraja var kungens sekreterare. ¹⁸ Benaja, Jojadas son, var chef för keretéerna och peletéerna, och Davids söner var präster^[g].

David hedrar Mefivoshet

9 David frågade om någon ur Sauls familj fortfarande fanns kvar, någon som han skulle kunna visa godhet mot för Jonatans skull. ² Man kallade då på en man som hette Siva, som varit tjänare åt Saul.

”Är du Siva?” frågade kungen. ”Ja, herre”, svarade han. ³ Kungen frågade då: ”Finns det inte någon ur Sauls familj kvar som jag på något sätt skulle kunna visa Guds nåd?” ”Jo”, svarade Siva. ”En av Jonatans söner lever fortfarande, en som är förlamad i fötterna.^[h]” ⁴ ”Var finns han?” frågade kungen. ”I Lo Devar, hos Makir, Ammiels son”, svarade Siva.

⁵ Kung David lät då hämta honom från Ammiels son Makirs hus i Lo Devar. ⁶ Mefivoshet, Jonatans son och Sauls sonson, kom så till David. Han föll ner på sitt ansikte och bugade sig djupt inför honom. ”Mefivoshet”, sa David.

”Ja, herre”, svarade han. ⁷ ”Var inte rädd!” sa David. ”Jag vill visa dig nåd för din far Jonatans skull. Du ska få tillbaka allt det land som tillhörde din farfar Saul och du ska alltid äta här vid mitt bord.” ⁸ Mefivoshet bugade sig djupt och sa: ”Men hur kan du, herre, bry dig om en död hund som mig?”

⁹ Kungen sände nu efter Sauls tjänare Siva och sa till honom: ”Jag har gett din husbondes sonson allt som tillhörde Saul och hans familj. ¹⁰ Du och dina söner och tjänare ska bruka landet åt honom, så att han får mat till sin familj, men själv ska han alltid äta vid mitt bord.”

Siva, som hade femton söner och tjugo tjänare, ¹¹ svarade: ”Jag ska göra precis som du har sagt, min herre och kung!”

Från den dagen åt Mefivoshet vid Davids bord som en av hans söner.

¹² Mefivoshet hade en liten son som hette Mika. Hela Sivas familj blev Mefivoshets tjänare, ¹³ men själv bodde Mefivoshet i Jerusalem eftersom han alltid skulle äta vid kungens bord. Mefivoshet var halt på båda fötterna.

David besegrar araméerna

(1 Krön 19:1-19)

10 En tid därefter dog Ammons kung och hans son Hanun efterträdde honom.

² ”Jag vill visa min vänskap mot Hanun, eftersom hans far visade mig vänskap”, tänkte David och sände budbärare för att beklaga hans fars död. Men när Davids sändebud kom till ammoniternas land, ³ sa de ammonitiska furstarna till honom: ”Låt inte lura dig att David har skickat hit de där männen med tröst för din fars skull! De har kommit för att spionera på staden^[i] och spana för att de ska kunna inta den.”

⁴ Hanun grep då Davids sändebud, lät raka av dem halva skägget och klippa av nedre hälften av deras kläder, innan han skickade iväg dem. ⁵ När David hörde vad som hänt, skickade han män för att möta dem eftersom de hade blivit så kränkta och uppmanade dem att stanna kvar i Jeriko tills skägget hade vuxit ut och sedan komma tillbaka.

⁶ När ammoniterna förstod att de hade gjort sig förhatliga för David, sände de bud och lejde 20 000 arameiska män från Bet-Rechov och Sova. Kungen i Maaka ställde upp med 1 000 man och 12 000 kom från Tov.

⁷ När David fick höra detta, skickade han ut Joav med hela hären, elittrupperna. ⁸ Ammoniterna ställde upp utanför stadsporten, medan araméerna från Rechov och Sova och männen från Maaka och Tov grupperade sig i det öppna landskapet. ⁹ När Joav insåg att han hade fientliga styrkor både framför och bakom sig, valde han ut de bästa krigarna i Israel och ställde upp dem mot araméerna. ¹⁰ Resten av armén överlämnade han åt sin bror Avishaj, och de ställde upp sig mot ammoniterna.

¹¹ Joav sa: ”Om araméerna är för starka för mig, får du komma och rädda mig. Och om ammoniterna är för starka för dig, kommer jag och räddar dig. ¹² Var stark och modig och låt oss kämpa tappert för vårt folk och för vår Guds städer! Sedan gör Herren vad han finner vara bäst.”

¹³ När Joav och hans soldater anföll araméerna, flydde de för honom. ¹⁴ När ammoniterna såg att araméerna flydde, flydde de för Avishaj in i staden. Joav lämnade dem då i fred och återvände till Jerusalem.

¹⁵ Men när araméerna insåg att de hade blivit besegrade av Israel, grupperade de om sina styrkor. ¹⁶ Hadadeser sände då bud efter araméer från andra sidan floden Eufrat. De kom till Helam under befäl av Shovak, överbefälhavaren över Hadadesers här.

¹⁷ Då David fick höra detta, samlade han hela Israels armé och tågade över Jordan till Helam. Där ställde araméerna upp och gav sig i strid med David. ¹⁸ De flydde för Israel, och David dödade 700 stridsvagnssoldater och 40 000 ryttare. Överbefälhavare Shovak slogs också ner och dog där. ¹⁹ När Hadadesers alla lydkungar insåg att de blivit slagna av Israel, slöt de fred med Israel och blev deras undersåtar.

Araméerna ville sedan inte längre hjälpa ammoniterna.