Chronological
Abrahams föredöme
1-2 Abraham var mänskligt sett den judiska nationens grundare. Vad var hans erfarenhet av att bli frälst genom tro? Var det på grund av hans goda gärningar som Gud tog emot honom? Om det var så, då hade han haft något att skryta med. Men från Guds sida sett hade Abraham inte alls någon anledning att berömma sig själv.
3 För Skriften säger oss att Abraham trodde på Gud, och det var därför som Gud förlät honom hans synder och förklarade honom rättfärdig.
4-5 Men förtjänade han inte rätten till himlen genom alla de goda gärningar han gjorde? Nej, frälsningen är en gåva. Om man kan förtjäna den genom att vara god så är den inte gratis. Den ges inte som ersättning för något vi uträttar. För Gud förklarar en syndare oskyldig bara genom hans tro på Kristus, som räddar honom från Guds vrede.
6 Kung David beskrev en människas befriande och oförtjänta glädje när hon förklaras icke skyldig av Gud genom att säga:
7 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut.
8 Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder.
9 Nu är frågan den: Ges denna välsignelse bara till dem som tror på Kristus och samtidigt håller de judiska lagarna? Eller ges den till dem som inte följer de judiska reglerna, utan bara tror på Kristus? Vad hände med Abraham? Vi säger att han tog emot dessa välsignelser genom sin tro. Var det enbart genom tron? Eller på grund av att han också höll de judiska lagarna?
10 För att kunna svara på den frågan måste man först svara på den här: När gav Gud sin välsignelse åt Abraham? Det var innan han blev jude - innan han genomgick den judiska ceremoni, som kallas omskärelse.
11 Det var inte förrän senare, efter det att Gud hade lovat att välsigna honom på grund av tron, som han omskars. Omskärelseceremonin var ett tecken på att Abraham redan hade tro och att Gud hade tagit emot honom innan ceremonin ägde rum - och förklarat honom rättfärdig och god i sina ögon. Därför är Abraham den andlige fadern för alla som tror utan att också lyda de judiska lagarna.
12 Och Abraham är också den andlige fadern för alla som är omskurna. De kan genom hans exempel se att det inte är ceremonin som räddar dem, för Abraham blev godkänd av Gud enbart för sin tro, och det innan han blev omskuren.
13 Det är därför klart att Guds löfte att ge hela jorden åt Abraham och hans ättlingar inte var en följd av att Abraham rättade sig efter Guds lagar, utan av att han litade på att Gud skulle hålla sitt löfte.
14 Om man fortfarande påstår att Guds välsignelse går till dem som är tillräckligt goda, säger man alltså att Guds löften till dem som har tro är meningslösa och att det är dåraktigt att tro.
15 Men detta är sanningen: när vi försöker skaffa oss Guds välsignelse och godkännande genom att hålla hans lagar, så drabbas vi till slut alltid av hans vrede, för vi kommer att misslyckas med att hålla dem. Det enda som kan rädda oss från att vara lagbrytare är att inte ha några lagar att bryta!
16 Därför ges Guds välsignelser till oss helt gratis när vi tror. Och vi kan vara säkra på att få dem vare sig vi följer judiska seder eller inte, bara vi har samma tro som Abraham, för Abraham är ju allas vår far.
17 Det är det som menas i Skrifterna när det står att Gud gjorde Abraham till far åt många folk. I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande igen och som talar om kommande händelser med samma säkerhet som om de redan hade ägt rum.
18 När Gud talade om för Abraham att han skulle ge honom en son och att han skulle bli far till många folk, trodde Abraham därför på Gud, trots att ett sådant löfte inte såg ut att kunna infrias.
19 Och därför att hans tro var stark, så oroade han sig inte över det faktum att han vid hundra års ålder var alltför gammal att bli far, och att Sara, hans fru som var nittio år gammal, inte längre kunde föda barn.
20 Men Abraham tvivlade aldrig. I stället växte sig hans tro allt starkare, och han tackade Gud för gåvan redan innan han hade fått den.
21 Han var helt övertygad om att Gud skulle hålla vad han hade lovat.
22 Och på grund av Abrahams tro, förlät Gud honom hans synder och förklarade honom icke skyldig.
23 Detta frikännande uttalades inte bara för Abrahams skull.
24 Det gäller också oss. Gud kommer att ta emot oss på samma sätt som han tog emot Abraham - genom att vi tror på Guds löften, den Gud som lät Jesus, vår Herre, stå upp från de döda.
25 Han dog för våra synder och uppstod till livet för att föra oss in i ett rätt förhållande till Gud.
Ett rätt förhållande till Gud
5 När vi nu har fått det rätt ställt med Gud genom tron på hans löften, har vi verklig frid med honom på grund av vad Jesus Kristus, vår Herre, har gjort för oss.
2 På grund av vår tro har han fört oss in i den förmånliga ställning som vi nu befinner oss i, och vi ser med glädje och visshet fram emot att bli allt det som Gud har tänkt att vi ska bli.
3 Vi kan till och med vara glada när vi möter problem och svårigheter, för vi vet att de är bra för oss. De lär oss att vara tålmodiga.
4 Och tålamodet utvecklar vår karaktär och hjälper oss att tro och hoppas på Gud mer och mer, tills slutligen vårt hopp är säkert och vår tro är fast.
5 Vi kan hålla huvudet högt vad som sedan än händer och veta att allt är väl, för vi vet hur mycket Gud älskar oss. Vi kan känna denna kärlek inom oss, därför att Gud har gett oss den helige Ande, som fyller våra hjärtan med sin kärlek.
6 När vi var helt hjälplösa och utan någon utväg, kom Kristus - just vid rätt tidpunkt - och dog för oss som levde i synd och som inte brydde oss om Gud.
7 Även om vi varit goda hade vi inte kunnat vänta oss att någon skulle dö för oss, trots att det naturligtvis hade varit möjligt.
8 Men Gud visade sin stora kärlek till oss genom att sända Kristus att dö för oss, medan vi fortfarande var syndare.
9 Och eftersom han gav sitt blod för oss när vi ännu var syndare, hur mycket mer ska han då inte göra för oss nu när han har förklarat oss icke skyldiga? Han ska rädda oss från all den Guds vrede som ska komma.
10 Och eftersom vägen tillbaka till Gud öppnades för oss medan vi fortfarande var hans fiender, vilken frälsning har vi då inte genom hans sons liv nu när vi är hans vänner!
11 Nu gläder vi oss över vårt nya förhållande till Gud. Det är alltsammans ett resultat av det som vår Herre Jesus gjorde då han dog för våra synder och gjorde oss till Guds vänner.
Adam och Kristus
12 När Adam syndade kom synden in i hela människosläktet. Hans synd spred döden i hela världen, eftersom alla syndade.
13 För även om människorna naturligtvis syndade från Adam till Mose, så dömde inte Gud dem till döden för att de bröt hans lag. Han hade ju ännu inte gett lagarna åt dem, inte heller hade han talat om för dem vad han ville att de skulle göra.
14 När de dog var det alltså inte för sina egna synders skull. De hade aldrig själva, som Adam, brutit mot Guds förbud att äta av den förbjudna frukten.Adam var en förebild till Kristus.
15 Men ändå är det en stor skillnad mellan människan Adams synd och Guds förlåtelse genom Kristus!En enda människa, Adam, förde genom sin synd många människor till döden. Men det är också en enda människa, Jesus, som har sett till att Gud i sin godhet förlät och benådade människorna.
16 Adams synd medförde alltså dödsstraff för många, men det Kristus gjorde frikände oss och gav oss liv.
17 Adams synd gjorde att döden fick makt över allting - men alla som tar emot Jesus Kristus får livet som gåva.
18 Ja, Adams synd har fört med sig straff för alla, medan rättfärdigheten hos Kristus har lett till ett frikännande inför Gud och till liv.
19 Adam gjorde så att många blev syndare, därför att han var olydig mot Gud. Kristus däremot har därför att han var lydig gjort så att många blir rättfärdiga inför Gud.
20 Lagen gavs för att alla skulle inse vidden av sina misslyckanden. Men ju mer vi inser vår egen skuld, desto mer upptäcker vi Guds överflödande godhet då han förlåter oss.
21 Förut regerade synden över alla människor och förde dem till döden, men nu regerar i stället Guds nåd, som ställer oss i ett rätt förhållande till Gud och resulterar i evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.
Ett nytt liv
6 Ska vi då fortsätta att synda så att Gud kan fortsätta att visa mer och mer godhet och förlåtelse?
2-3 Naturligtvis inte! Ska vi hålla på och synda när vi inte behöver det? Syndens makt över oss bröts ju när vi blev kristna, och genom dopet bekänner vi att Jesus Kristus genom sin död besegrade vår syndfulla natur.
4 Vår gamla natur, som älskade synden, begravdes med Kristus genom dopet. I stället fick vi del av det nya liv, som Jesus fick när Fadern med sin väldiga makt förde honom tillbaka till livet.
5 Vi har alltså blivit förenade med honom genom att dö med honom när han dog, och nu delar vi hans liv och hans uppståndelse.
6 Våra gamla onda begär spikades fast vid korset med honom. Vårt gamla jag krossades och sårades till döds så att vi inte längre är i syndens järngrepp och måste vara slavar under den.
7 Den som är död är fri från synden med all dess lockelse och makt.
8 Och eftersom vår gamla syndälskande natur dog med Kristus, så vet vi att vi kommer att dela hans nya liv.
9 Kristus uppstod från de döda och kommer aldrig att dö igen. Döden har inte längre någon makt över honom.
10 Han dog en gång för alla för att göra slut på syndens makt, och nu lever han för evigt i obruten gemenskap med Gud.
11 Betrakta därför den gamla syndiga naturen som död, och lev i stället för Gud genom Jesus Kristus vår Herre.
12 Låt inte längre synden härska över era dödliga kroppar, och ge inte efter för dess syndiga drifter.
13 Se till att ni inte blir ondskans redskap som används till synd, utan ge er själva helt åt Gud med hela er kropp, för ni har återvänt från döden, och ni vill vara redskap i Guds händer och användas för hans goda syften.
14 Synden behöver aldrig mer vara er herre. Nu är ni ju inte längre bundna vid en lag som gör er till slavar, utan ni är fria under Guds generösa godhet och nåd.
Fri att lyda
15 Betyder detta att vi kan hålla på och synda utan att oroa oss över det? Naturligtvis inte!
16 Förstår du inte att du kan välja din egen herre? Du kan välja synden och dö, eller också lydnaden och bli frikänd. Den som du ger dig åt blir din herre, och du blir hans slav.
17 Gud vare tack, att trots att ni en gång valde att vara syndens slavar nu med hela hjärtat lyder vad Gud har lärt er.
18 Nu är ni fria från er gamle herre, synden, och har blivit slavar åt er nye herre, rättfärdigheten.
19 Jag använder bilden av slavar och herrar, eftersom den är lätt att förstå. På samma sätt som ni brukade vara slavar under alla slags synder, måste ni nu låta er själva bli slavar under allt som är rätt och bli förvandlade.
20 När ni var slavar under synden brydde ni er inte om vad som var gott eller inte.
21 Och vad blev resultatet? Ja, i alla fall inget som var gott, för nu skäms ni till och med att tänka på de saker som ni brukade göra, för alltsammans leder till död.
22 Men nu är ni fria från syndens makt och är Guds slavar, och hans godhet mot er förvandlar er och leder till evigt liv.
23 Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.
Fri från lagen
7 Har ni inte förstått än, kära judiska bröder som känner både Kristus och lagen, att när en människa dör så har inte lagen henne i sin makt längre?
2 Låt mig illustrera det: när en kvinna gifter sig binder lagen henne till mannen så länge han lever. Men om han dör, så är hon inte längre bunden till honom. Äktenskapslagarna gäller inte längre henne,
3 och om hon vill kan hon gifta sig med någon annan. Det skulle vara orätt medan mannen levde, men det är i sin ordning efter hans död.
4 Förut var den judiska lagen er man, er herre, men ni dog med Kristus på korset, och eftersom ni är döda är ni inte längre gifta med lagen, och den har ingen makt över er. Sedan uppstod ni med Kristus till ett nytt liv, och nu är ni nya människor. Ni är så att säga gifta med denne man, som stod upp från de döda, och nu kan ni tjäna Gud genom att göra gott.
5 När er gamla natur fortfarande levde tvingade synden er att göra allt det onda som leder till död.
6 Men nu behöver ni inte längre oroa er över judiska lagar och seder, för ni har dött bort ifrån deras fångenskap. Nu kan ni verkligen tjäna Gud, inte på det gamla sättet genom att mekaniskt lyda en massa regler, utan på det nya sättet av hela ert hjärta.
Lagen gör oss skyldiga
7 Betyder detta att jag menar att Guds lag är ond? Naturligtvis inte! Nej, lagen är inte syndig, men det var lagen som visade mig min synd. Jag skulle aldrig ha upptäckt synden i mitt inre - den längtan och de onda begär som finns gömda där och som leder till död - om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär!
8 För synden skapar en längtan efter allt som är förbjudet. Det är bara när det inte finns några lagar att bryta som det inte finns synd.
9 Så länge jag inte förstod vad lagen egentligen krävde levde jag bekymmerslöst, men när jag fick veta sanningen insåg jag att jag hade brutit mot lagen och var en syndare, dömd att dö.
10 Och för mig blev det så, att lagen som skulle ha visat mig livets väg i stället dömde mig till döden!
11 Synden lurade mig genom att ta Guds goda lagar och använda dem till att förklara mig skyldig.
12 Men ni måste förstå att i sig själv var lagen fortfarande fullkomligt rättvis och god.
13 Men hur kan det vara så? Var inte lagen orsak till att jag dömdes? Hur kan den då vara god? Nej, det var synden, djävulsk som den är, som utnyttjade det som var gott till att få mig dömd. Här kan ni alltså se hur listig och dödlig och avskyvärd synden är. Den använder Guds goda lagar för sina egna onda syften.
Konflikten inom oss
14 Lagen är från Gud och är god. Det är inte det som är problemet, utan problemet finns hos mig, för jag är såld till slaveri med synden som min herre.
15 Jag förstår inte alls mig själv, för jag vill verkligen göra vad som är rätt, men jag kan det inte. Jag gör inte det jag vill göra, utan det jag hatar.
16 Jag vet att det som jag gör är orätt, och mitt dåliga samvete bevisar att jag godkänner de lagar jag bryter.
17 Men jag kan inte hjälpa det, för det är inte jag som gör det. Det är synden i mig, och den är starkare än jag!
18 Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min egen syndiga natur, inte finns något gott. Det spelar ingen roll vart jag vänder mig, för jag kan ändå inte förmå mig själv att göra det som är rätt. Jag vill, men jag kan det inte.
19 När jag vill göra gott, så gör jag det inte, och när jag försöker att inte handla orätt, så gör jag det i alla fall.
20 Om jag nu gör vad jag inte vill, så är det klart var felet ligger. Synden har mig fortfarande i sitt onda grepp!
21 Det tycks vara ett ofrånkomligt faktum att när jag vill göra det som är rätt gör jag ändå hela tiden det som är orätt.
22 Med min nya natur älskar jag att göra Guds vilja.
23-25 Men det finns något annat inom mig, i min lägre natur, som ligger i strid med mitt förnuft och som besegrar mig och gör mig till slav under synden, som fortfarande finns i mig. Av hela mitt hjärta vill jag i lydnad tjäna Gud, men i stället finner jag att jag är slav under synden.Ni ser alltså hur det är: mitt nya liv säger till mig att göra det som är rätt, men den gamla naturen, som fortfarande finns i mig, älskar att synda. Vilken fruktansvärd situation jag befinner mig i! Vem kan befria mig från slaveriet under denna dödliga onda natur? Pris ske Gud! Det har skett genom Jesus Kristus, vår Herre. Han har gjort mig fri.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®