Chronological

Vår jordiska kropp har begränsningar

5 Vi vet att när vi dör och lämnar kroppen, blir det som att byta ut ett väl använt tält mot ett nytt hus. Det ska bli vårt hem för evigheten och det är byggt av Gud själv och inte av människohänder.

² Vi blir ofta trötta på vår jordiska kropp. Det är därför som vi längtar efter den dag när vi ska få himmelska kroppar. Det blir som att ta på sig nya kläder.

³ För vi ska inte bli som andar som saknar kropp.

⁴ Vår nuvarande kropp får oss att sucka och stöna, men trots det så kan vi inte tänka oss att dö och bli utan kropp. Nej, vi vill bli överklädda med den nya kroppen så att vår dödliga kropp blir uppslukad av det eviga livet.

⁵ Och det är också vad Gud förberett för oss, och som en garanti och ett förskott på det som ska komma har han gett oss den helige Ande.

⁶ Nu kan vi lugnt se fram emot att få nya kroppar. Vi förstår också att vårt tält här på jorden inte är vårt riktiga hem.

⁷ Det är genom att tro och inte genom att se som vi vet att detta är sant.

⁸ Och vi är inte rädda för att lämna denna kropp och dö, för då kommer vi hem till Herren.

⁹ Vi vill leva så att vi gläder honom, vare sig vi redan är hos honom eller på väg hem till honom.

¹⁰ För vi måste alla ställas inför Kristus för att dömas, och våra liv kommer att granskas av honom. Var och en kommer att få vad han har gjort sig förtjänt av under sitt jordiska liv, gott eller ont.

Ambassadörer för Kristus

¹¹ På grund av den djupa respekt för Herren som vi alltid känner inom oss, arbetar vi intensivt för att vinna andra. Gud känner oss och vet att vi är uppriktiga i detta, och jag hoppas att ni också verkligen är medvetna om det.

¹² Försöker vi klappa oss själva på axeln igen? Nej, jag vill bara att ni ska ha skäl nog att känna er stolta över oss, så att ni kan svara de predikanter som gör sig till och skryter med hur bra de ser ut och hur bra de predikar, men som inte är ärliga och uppriktiga.

^13-14 Är vi galna när vi säger sådant om oss själva? Om så är fallet, så är det för att ge äran åt Gud. Och om vi är vid sunda vätskor så är det till er nytta. Vad vi än gör så gör vi det inte för vår egen skull, utan därför att vi styrs av Kristi kärlek. Eftersom vi är övertygade om att Kristus har dött för oss alla, tror vi också att vi har dött bort från det gamla liv som vi levde förr.

¹⁵ Han har dött för alla, så att alla som lever ? det vill s¤ga har f¦tt evigt liv fr¦n honom ? inte l¤ngre ska leva f´r sig sj¤lva, utan f´r Kristus som har d´tt och uppst¦tt f´r dem.

¹⁶ Sluta därför att värdera andra kristna efter vad världen tycker om dem eller efter deras yttre. En gång i tiden gjorde jag fel och bedömde Kristus på det sättet. Jag såg honom bara som en vanlig människa som jag själv. Nu ser jag det på ett helt annat sätt.

¹⁷ När någon blir kristen, blir han en fullständigt ny människa invärtes. Han är inte densamme längre. Ett nytt liv har börjat!

¹⁸ Allt detta nya kommer från Gud som har fört oss tillbaka till gemenskap med honom genom det som Kristus Jesus har gjort. Och Gud har gett oss den förmånen att vi ska uppmana alla människor att komma in i ett rätt förhållande till honom.

¹⁹ Det var Gud som genom Kristus återförenade världen med sig själv, och han anklagar inte längre människan för hennes synder utan utplånar dem. Detta är det underbara budskap som han har gett oss för att vi ska berätta det för andra.

²⁰ Vi är Kristi ambassadörer. Gud använder oss för att tala till er. Vi ber er, som om Kristus själv var här och bad er att ta emot den kärlek han erbjuder er, och låta er försonas med Gud.

²¹ För Gud lade våra synder på den syndfrie Kristus. I utbyte lät han sedan sin godhet flöda över oss!

6 Som Guds medarbetare ber vi er att inte låta detta underbara budskap om Guds stora godhet gå er ur händerna.

² Gud säger: Er bön nådde mig när frälsningens port stod vidöppen, och på frälsningens dag kom jag till er hjälp. Just nu är Gud beredd att välkomna er. I dag är han beredd att frälsa er.

Lidande i tysthet

³ Vi försöker att leva på ett sådant sätt att ingen någonsin ska bli sårad eller hindras från att finna Herren på grund av vårt handlingssätt. Vi vill att ingen ska finna något fel hos oss och sedan skylla det på Herren.

⁴ Faktum är att vi i allt vi gör försöker visa att vi är Guds medarbetare. Vi står tålmodigt ut med lidande, svårigheter och besvär av alla slag.

⁵ Vi har blivit slagna, satta i fängelse, mött uppretade folkmassor, arbetat och slitit, vakat hela nätter utan någon sömn och gått utan mat.

⁶ Genom vårt sätt att leva, genom vår kunskap om Kristus och genom vårt tålamod har vi bevisat att vi är det vi påstår oss vara. Vi har varit vänliga och i verklig mening kärleksfulla och fyllda med den helige Ande.

⁷ Vi har varit uppriktiga, och Guds kraft har hjälpt oss i allt vi har gjort. Vi har haft allt som hör till en gudfruktig människas utrustning.

⁸ Vi är trogna Herren, vare sig andra hedrar oss eller föraktar oss, vare sig de kritiserar oss eller rekommenderar oss. Vi är ärliga, men blir kallade lögnare.

⁹ Världen struntar i oss, men Gud känner oss. Vi lever i dödens närhet men är fortfarande vid liv. Vi har blivit skadade, men har räddats från döden.

¹⁰ Vi är bedrövade, men samtidigt har vi vår glädje i Herren. Vi är fattiga, men vi ger rika andliga gåvor till andra. Vi äger ingenting, och ändå njuter vi av allt.

¹¹ O, mina kära vänner i Korinth! Jag har visat alla mina känslor för er. Jag älskar er av hela mitt hjärta.

¹² Om förhållandet fortfarande är kyligt mellan oss, så beror det inte på bristande kärlek från min sida, utan på att er kärlek är alltför liten och inte räcker till för mig.

¹³ Nu talar jag till er som om ni verkligen var mina egna barn. Öppna era hjärtan för oss! Ge oss kärlek tillbaka.

Kompromissa inte med otroende

¹⁴ Börja inte samarbeta med dem som inte älskar Herren, för vad har Guds folk gemensamt med syndens människor? Hur kan ljuset ha samband med mörkret?

¹⁵ Och vad har Kristus och djävulen gemensamt? Och hur kan en kristen ha gemenskap med någon som inte tror?

¹⁶ Och vad har Guds tempel med avgudarna att göra? Ni är Guds tempel, den levande Gudens hus, och Gud har sagt om er: Jag ska bo i dem och vandra bland dem, och jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.

¹⁷ Det är därför som Herren har sagt: Lämna dem, skilj er ifrån dem. Rör inte det som är orent. Då ska jag ta emot er

¹⁸ och vara en Far för er, och ni ska vara mina söner och döttrar.

7 Kära vänner, eftersom vi har dessa stora löften, så låt oss vända oss bort från allt som är fel, vare sig det har att göra med kroppen eller anden. Låt oss leva i sund gudsfruktan, och ge oss själva åt honom och ingen annan.

Nytt förtroende

² Jag ber er att öppna era hjärtan för oss igen, för inte en enda av er har blivit orättvist behandlad av oss. Inte en enda av er har letts vilse. Vi har inte lurat någon eller utnyttjat någon.

³ Jag säger inte detta för att gräla på er, eller för att lägga någon skuld på er. Som jag har sagt tidigare är ni för alltid i mitt hjärta, och jag lever och dör med er.

⁴ Jag har det största förtroende för er, och jag är stolt över er. Ni har verkligen uppmuntrat mig, ni har gjort mig lycklig trots allt mitt lidande.

⁵ När vi kom fram till Makedonien, fann vi ingen vila där. Runt omkring oss hade vi svårigheter av alla slag, och inom oss var vi fyllda av rädsla och oro.

⁶ Gud, som ger nytt mod åt de modlösa, uppmuntrade oss då Titus kom till oss.

⁷ Det var inte bara hans närvaro som gladde oss, utan också nyheterna som han förde med sig från den underbara tid han hade haft hos er. När han berättade för mig hur mycket ni såg fram emot mitt besök, och hur ledsna ni var över vad som hänt, så blev jag överlycklig. Nu förstår jag hur stor er lojalitet och kärlek till mig är.

⁸ Jag är inte längre ledsen över att jag skickade mitt förra brev till er, även om jag ett tag var bekymrad när jag förstod hur smärtsamt det skulle bli för er att ta del av det. Men det plågade er bara en kort tid.

⁹ Nu är jag glad att jag skickade det, inte därför att det gjorde er ont, utan därför att det fick er att vända er till Gud. Det var en rätt slags sorg ni upplevde, en sorg enligt Guds vilja, och den vållade er ingen skada.

¹⁰ Gud använder ibland sorgen i våra liv för att hjälpa oss att vända oss bort från synden och söka det eviga livet. Vi ska därför aldrig klaga över att han sänder den. Men den sorg som en människa som inte är en kristen upplever är av mänskligt slag och den leder till död.

¹¹ Se bara hur mycket gott denna sorg från Herren gjorde er. Ni ryckte inte längre bara på axlarna, utan blev allvarliga och uppriktiga och var ivriga att göra er kvitt den synd som jag skrev till er om. Ni blev skrämda av vad som hade hänt och längtade efter att jag skulle komma och hjälpa er. Ni tog genast itu med problemet och redde upp det genom att straffa den man som hade syndat. Ni har gjort allt ni kan för att rätta till det.

¹² Om jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den man som gjort orätt, inte heller med tanke på den som lidit orätt, utan för att ni själva inför Gud skulle bevisa på vilken sida ni står. Det var mitt syfte, i långt högre grad än att hjälpa den man som hade syndat och hans far, som han hade syndat mot.

¹³ Förutom den uppmuntran ni gav oss genom er kärlek, blev vi ännu lyckligare över att se Titus så glad efter besöket hos er. Ni uppmuntrade honom och fick honom att känna sig lugn.

¹⁴ Jag hade talat om för honom hur det skulle bli och berättat för honom om min stolthet över er innan han lämnade mig. Ni gjorde mig inte besviken. Jag har alltid sagt er sanningen, och nu har mitt beröm inför Titus också visat sig vara sant.

¹⁵ Han älskar er mer än någonsin, och han kommer ihåg hur villigt och med vilket förtroende ni lyssnade till honom.

¹⁶ Detta gör mig glad och nu vet jag att allt är väl mellan oss igen. Än en gång kan jag ha fullständigt förtroende för er.

Den som ger generöst ärar Gud

8 Nu vill jag berätta för er vad Gud i sin nåd har gjort för församlingarna i Makedonien.

² Även om de har gått igenom många prövningar och svårigheter, har de fått uppleva en underbar glädje mitt i sin djupa fattigdom som inspirerat dem till en överflödande omsorg om andra.

³ De gav inte bara vad de hade råd med, utan mycket mer. Jag kan vittna om att de gjorde det därför att de ville det, och inte därför att jag tjatade på dem.

⁴ De bad oss att ta med det de samlat in, så att de också skulle få vara med och dela glädjen i att hjälpa de kristna i Jerusalem.

⁵ Det allra bästa var att de överträffade alla våra förväntningar, för det första de gjorde var att överlåta sig själva åt Gud och sedan åt oss, vad det än kunde innebära.

⁶ De ville också att vi skulle be Titus att besöka er och inspirera er till att utföra er del av denna kärlekstjänst. Det var ju han som uppmuntrade er att ge första gången.

⁷ Ni är, kära vänner, föregångare på så många sätt. Ni har så mycket tro, så många goda förkunnare, så mycket kunskap, så stor entusiasm och så mycket kärlek till oss. Nu vill jag också att ni ska vara föregångare i att dela med er.

⁸ Det är ingen order jag ger er. Jag säger inte att ni måste göra det, men andra är angelägna att göra det. Det här är ett sätt att bevisa att er kärlek är verklig och att den är mer än bara ord.

⁹ Ni vet hur fylld av kärlek och godhet vår Herre Jesus var. Trots sina oerhörda möjligheter lämnade han allt för att hjälpa er. Han lämnade allt för att ge er allt.

¹⁰ Jag skulle vilja föreslå att ni avslutar vad ni började att göra för ett år sedan, för ni var inte bara de första att ta detta initiativ, utan också de första att förverkliga det.

¹¹ Eftersom ni har börjat så entusiastiskt, bör ni fortsätta det tills det blir avslutat, och ge vad ni kan av det ni har. Låt orden bli handling!

¹² Om ni verkligen är ivriga att ge, så är det inte så viktigt hur mycket ni har att ge. Gud vill att ni ska ge av vad ni har, inte av vad ni inte har.

¹³ Naturligtvis menar jag inte att de som tar emot era gåvor ska få det bekvämt på er bekostnad,

¹⁴ utan bara att ni bör dela med er av vad ni har till dem. För närvarande har ni det gott ställt och kan hjälpa dem. En annan gång kan de kanske dela med sig till er, när ni behöver något. På det sättet kommer alla att ha vad de behöver.

¹⁵ Kommer ni ihåg vad Skriften säger om detta? Den som samlade mycket hade inget kvar, och den som samlade lite hade tillräckligt. Därför bör ni också dela med er till dem som behöver.

¹⁶ Jag tackar Gud för att han har gett Titus samma ivriga omsorg om er som jag själv har.

¹⁷ Det är med glädje som han följer mitt förslag att besöka er igen, men jag tror att han hade kommit i alla fall, för han är mycket angelägen om att få träffa er!

¹⁸ Jag ska också skicka en annan välkänd broder med honom, en som i alla församlingarna är en mycket uppskattad förkunnare av de goda nyheterna.

¹⁹ Församlingarna har utsett honom att resa med mig och överlämna gåvan till Jerusalem. Herren blir ärad genom detta, och det kommer också att visa vår iver att hjälpa varandra.

²⁰ Genom att resa tillsammans kan vi skydda oss mot misstankar, för vi är angelägna om att ingen ska kunna anmärka på vårt sätt att ta hand om denna stora gåva.

²¹ Gud vet att vi är ärliga, men jag vill att alla andra ska tro det också. Det är därför som vi gör på detta sätt.

²² Jag skickar ännu en broder till er, som vi av erfarenhet känner som en ärlig och uppriktig kristen. Han är speciellt intresserad av denna resa och ser fram mot att träffa er, eftersom jag har berättat för honom om er iver att hjälpa till.

²³ Om någon undrar vem Titus är så säg att han är min medarbetare i allt som också vill hjälpa er. Säg också att de andra båda bröderna representerar församlingarna här och att de med sina liv ärar Kristus.

²⁴ Ta emot dessa män med kärlek och låt församlingarna se hur rätt jag har haft när jag har berömt dem.

Ge i glädje

9 Jag inser att jag egentligen inte alls skulle ha behövt nämna detta om att hjälpa Guds folk.

² Jag vet hur ivriga ni är att göra det, och jag har berömt er inför vännerna i Makedonien och sagt att ni var beredda att skicka en gåva för ett år sedan. Faktum är att det var er entusiasm som fick många av dem att börja hjälpa till.

³ Men jag skickar ändå de här männen för att vara säker på att ni verkligen är beredda som jag sa, och att insamlingen har ägt rum. Jag hoppas att det inte ska visa sig att jag hade fel när jag berömde er.

⁴ Jag skulle få skämmas mycket ? och det skulle ni ocks¦ ? om n¦gra makedonier h¤r f´ljde med mig och fann att ni ¤nnu inte var klara, efter allt som jag ber¤ttat f´r dem!

⁵ Därför har jag bett de andra bröderna att resa före mig. De ska se till att den gåva, som ni lovade att samla in, är klar och väntar på mig. Jag vill att det ska vara en verklig gåva och inte se ut som om den gavs under påtryckningar.

⁶ Men kom ihåg att om ni ger lite, så kommer ni att få lite. En bonde som bara sår några få korn får bara en liten skörd, men om han sår mycket, så får han skörda mycket.

⁷ Var och en måste bestämma sig för hur mycket han ska ge. Tvinga inte någon att ge mer än han verkligen vill. Det är de glada givarna som Gud värdesätter.

⁸ Gud kan slösa sina gåvor över er och ge er allt ni behöver och mer därtill, och det kommer inte bara att räcka till för era egna behov, utan det kommer att bli så att ni med glädje kan ge till andra.

⁹ Skriften säger: Den gudfruktige är generös och ger frikostigt till sådana som har det svårt, och man kan alltid räkna med hans barmhärtighet och kärlek.

¹⁰ Samme Gud, som ger bonden säd att så och bröd att äta, ska ge er mer och mer säd att så. Sedan ska han låta den växa så att ni får igen rikligt. På samma sätt ska er kristna tro bära rik frukt.

¹¹ Ja, Gud ska ge er mycket så att ni kan ge bort mycket, och när vi lämnar era gåvor till dem som behöver dem, så kommer de att tacka och lovprisa Gud för er hjälp.

¹² Resultatet av er insats får alltså dubbel effekt. De människor som lider nöd blir inte bara hjälpta, utan de kommer dessutom att flöda över av tacksamhet till Gud.

¹³ De kommer inte bara att glädja sig över er generositet. De kommer också att förstå att er tro är äkta när den visar sig i det goda ni gör.

¹⁴ Och de kommer att längta efter er och be innerligt för er på grund av denna underbara Guds nåd som har blivit synlig genom er.

¹⁵ Tacka Gud för hans Son. Han är en gåva som är alltför underbar för att kunna uttryckas i ord.