Chronological
Upproret mot Rehabeam
12 När Rehabeam skulle krönas kom hela Israel till Sikem för att vara med.
2-4 Jerobeam, som fortfarande var kvar i Egypten, dit han hade flytt från Salomo, fick höra talas om detta genom sina vänner. De övertalade honom att komma till Sikem, där han förenade sig med det övriga folket, och han framställde en del av deras frågor till Rehabeam.Din far var en hård herre, sa Jerobeam. Lätta på de bördor han har lagt på oss, så ska vi tjäna dig!
5 Låt mig få tre dagar att tänka över saken, svarade Rehabeam. Kom sedan tillbaka, så ska ni få höra mitt svar. Alla som samlats vände då tillbaka hem.
6 Rehabeam konsulterade sin far Salomos rådgivare.Vad tycker ni att jag ska göra? frågade han dem.
7 Om du ger dem det svar de vill ha, och om du lovar att vara en god regent och tjäna dem, så kommer du att få vara deras kung så länge du lever, svarade rådgivarna.
8 Men Rehabeam vägrade lyssna till detta och kallade i stället till sig några yngre män, som han hade vuxit upp tillsammans med.
9 Hur ser ni på saken? frågade han dem.
10 De svarade: Säg till dem så här: 'Om ni tycker att min far var hård mot er, så ska jag bli ännu hårdare.
11 Ja, min far var sträng, men jag kommer att bli ännu strängare. Min far använde riset mot er, men jag ska låta er smaka piskan!'
12-14 När Jerobeam mötte folket tre dagar senare fick de därför ett besked som gick helt emot Salomos rådgivares förslag.
15 Kungen lyssnade alltså inte till folket. Men Herren hade sin hand i detta för att löftet som profeten Ahia från Silo hade gett till Jerobeam skulle infrias.
16-17 När folket förstod att kungen menade vad han sa och vägrade att lyssna till dem, började de ropa: Ner med David och hela hans släkt! Nu går vi hem! Låt Rehabeam vara kung över sin egen familj!Alla övergav honom utom Juda stam, som förblev lojal mot Rehabeam.
18 När Rehabeam sände iväg Adoram, som hade uppsikt över de allmänna arbetena, för att sammankalla folk också från andra stammar, blev han stenad till döds. Rehabeam fick mycket snabbt fly undan i sin vagn till Jerusalem,
19 och intill denna dag har Israel varit i uppror mot Davids kungaätt.
20 När Israels folk fick höra att Jerobeam hade återvänt från Egypten, bad de honom komma till ett möte med hela folket. Där utropades han till kung i Israel. Det var bara Juda stam som höll sig till Davids familj.
21 När Rehabeam anlände till Jerusalem, sammankallade han armén och alla vapenföra män i Juda och den del av Benjamin som låg inom hans område. Med 180.000 soldater hade han för avsikt att tvinga resten av Israel att erkänna honom som kung.
22 Men Gud sände ett budskap till profeten Semaja:
23-24 Säg till Rehabeam, Salomos son och kung i Juda, och till alla andra i Juda och Benjamin, att de inte ska strida mot sina bröder, Israels folk. Be dem att återvända hem, för det som har hänt Rehabeam är efter min vilja.På Herrens befallning upplöstes alltså armén, och var och en återvände till sitt.
Jerobeam leder Israel in i avguderi
25 Jerobeam befäste staden Sikem i Efraims bergsbygd och slog sig ner där. Senare byggde han upp Penuel.
26 Jerobeam förstod att om han inte gick mycket försiktigt tillväga, så skulle folket på nytt vilja ha en av Davids ättlingar som kung.
27 Han var också rädd för att de kunde bli vänligt inställda till Rehabeam om de fortsatte att offra i Jerusalem. Kanske skulle de till och med kunna döda honom för att sedan be Rehabeam att överta tronen.
28 Jerobeam lät då på uppmaning av sina rådgivare tillverka två kalvar av guld. Sedan sammankallade han folket och sa: Det blir alldeles för besvärligt att gå till Jerusalem. Från och med nu ska de här båda guldkalvarna vara era gudar. De får representera den gud som ledde er ut ur slaveriet i Egypten.
29 En av dessa guldkalvar ställdes i Betel och den andra i Dan.
30 Guldkalvarna blev orsak till att folket förleddes att synda mot Herren. Man reste till och med ända upp till Dan för att tillbe den kalv som fanns där.
31 Jerobeam byggde också upp offeraltaren på höjderna och avskilde präster bland folket, även sådana som inte var leviter (Levi stam var utvald av Gud till prästtjänst).
32 Jerobeam instiftade en fest i Betel under hösten på en dag som han själv valde. Festen skulle motsvara den årliga högtiden i Jerusalem. Jerobeam offrade själv på altaret till kalvarna i Betel och tände rökelse. Och det var där i Betel som han avskilde präster för offerhusen på höjderna.
En profet dör på grund av olydnad
13 När Jerobeam närmade sig altaret för att tända offerelden
2 steg en profet, som Herren hade kallat dit, fram och ropade: O, altare, altare! Herren säger att ett barn vid namn Josia ska födas i Davids hus. Han ska på dig offra de offerhöjdspräster som nu har kommit hit för att tända rökelse, och människoben ska då brännas på dig.
3 Sedan tillade han att ett tecken skulle bevisa att budskapet var från Herren: Herren säger att detta altare ska falla sönder, och att askan på det ska hamna på marken.
4 Då blev kungen rasande på profeten och gav order om att han skulle gripas. När han sträckte ut sin arm mot profeten blev den förlamad, så att han inte kunde dra den tillbaka.
5 Samtidigt uppstod en spricka i altaret, och askan rann ut på marken, precis det tecken som profeten hade sagt skulle inträffa som bevis på att det var Gud som hade talat genom profeten.
6 Be Herren, din Gud, att göra mig frisk i armen igen, sa kungen till profeten. Profeten gjorde som han önskade, och kungens arm blev fullt normal igen.
7 Då sa kungen till profeten: Kom med mig till palatset och ät med mig så ska jag belöna dig!
8 Inte ens om du gav mig hälften av all din rikedom skulle jag gå med dig, svarade profeten. Inte heller vill jag äta eller dricka vatten på denna plats,
9 för Herren har gett mig en bestämd order om att inte äta eller dricka någonting medan jag är här, och att jag inte heller ska gå tillbaka till Juda samma väg jag kom.
10 Profeten tog alltså en annan väg tillbaka.
11 Men i Betel bodde det en gammal profet, och hans söner kom hem och berättade vad profeten från Juda hade gjort och vad han hade sagt till kungen.
12-13 Vilken väg tog han? frågade den gamle profeten.När de berättat det för honom, sa han: Skynda er att sadla min åsna.Så snart de hade sadlat åsnan
14 red han efter profeten och hittade honom där han satt under en ek.Är du profeten som kommer från Juda? frågade han honom.Ja, det är jag, svarade han.
15 Kom med mig hem och ät, bad den gamle profeten.
16-17 Nej, det kan jag inte, svarade profeten från Juda. Jag har fått order att varken äta eller dricka i Betel. Herren varnade mig för att göra det. Han sa också till mig att inte återvända samma väg som jag kom.
18 Jag är också profet, sa den gamle mannen. En ängel har gett mig ett budskap från Herren. Jag har fått i uppdrag att ta dig med hem och ge dig att äta och dricka.Den gamle mannen ljög för honom,
19 men det blev så att de följdes åt till hans hus, där profeten fick mat att äta och vatten att dricka.
20 Medan de satt vid bordet, kom ett budskap från Herren till den gamle mannen,
21-22 och han ropade till profeten från Juda: Herren säger att din kropp inte ska bli begravd hos dina fäder. Du har varit olydig mot hans uttryckliga befallning i och med att du har kommit hit och ätit och druckit.
23 När de avslutat måltiden sadlade den gamle mannen profetens åsna,
24-25 och han gav sig iväg igen. Men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans kropp låg där på vägen med åsnan och lejonet stående bredvid. De som kom förbi såg kroppen ligga på vägen och lejonet stå alldeles stilla bredvid. Detta berättades i Betel, där den gamle profeten bodde.
26 Det är profeten som var olydig mot Herrens befallning, utropade han när han fick höra det. Det är därför som Herren låtit lejonet döda honom.
27 Han bad än en gång sönerna att sadla åsnan och red iväg.
28 Han fann profetens kropp på vägen, och åsnan och lejonet stod fortfarande kvar där. Lejonet hade inte ätit av kroppen och inte heller anfallit åsnan.
29 Profeten lade kroppen på åsnan och tog den med hem till staden för att hålla dödsklagan över mannen och begrava honom.
30 Han lade kroppen i sin egen grav och utbrast: Min broder, min broder!
31 Senare sa han till sina söner att de, när tiden var inne, skulle begrava honom där profeten låg, och han tillade: Lägg mina ben bredvid hans ben.
32 För Herren sa till honom att profetera över altaret i Betel, och hans förbannelse över offerhöjdshusen i alla Samariens städer ska verkligen gå i fullbordan.
33 Trots profetens varning vände inte Jerobeam om från sin ogudaktiga väg. I stället gjorde han ännu fler män bland folket till präster, ja, vem som ville kunde få bli präst.
34 Detta var en mycket stor synd, och den resulterade i att Jerobeams rike föll sönder och att hans familj dog ut.
Guds dom över Jerobeam
14 Vid den tiden blev Jerobeams son Abia mycket sjuk.
2 Då föreslog Jerobeam sin hustru att hon skulle maskera sig så att ingen skulle kunna känna igen henne som drottningen. Sedan ska du gå till Silo och söka upp profeten Ahia, han som förutsa att jag skulle bli kung, sa Jerobeam.
3 Ta med dig tio bröd, några kakor och en kruka honung. Ge honom det som gåva och fråga om pojken kommer att bli frisk igen.
4 Drottningen gav sig iväg till Ahias hem i Silo. Ahia var nu en gammal man och kunde inte se.
5 Men Herren talade om för honom att drottningen skulle komma förklädd till honom för att fråga om sin sjuke son. Herren talade också om för Ahia vad han skulle svara henne.
6 När därför Ahia hörde henne komma i dörren, ropade han: Kom in, du Jerobeams hustru! Varför försöker du dölja vem du är? Jag har sorgliga nyheter åt dig.
7 Ge din man den här hälsningen från Herren, Israels Gud: 'Jag upphöjde dig, en vanlig medborgare i Israel, till att bli dess kung.
8 Jag tog kungariket från Davids familj och gav det till dig, men du har inte lytt mina befallningar, som min tjänare David gjorde. Hans hjärtas önskan var alltid att lyda mig och göra det jag ville att han skulle göra.
9 Men du har gjort mer ont än alla andra kungar före dig. Du har låtit göra andra gudar och gjort mig rasande med dina guldkalvar. Eftersom du har vägrat att kännas vid mig
10 ska jag låta olyckor komma över din familj. Alla dina söner kommer att dö, både den som nu är sjuk och alla de övriga. Jag ska förinta hela din familj, som man bränner gödsel tills det inte finns något kvar.
11 De i din familj som dör inne i staden ska ätas av hundar, och de som dör ute på landsbygden blir mat till fåglarna.'
12 Sedan sa Ahia till drottningen: Gå nu hem. När du går in i staden kommer pojken att dö!
13 Hela Israel ska sörja vid hans grav, och han är den ende i er familj som kommer att läggas i en grav, för det är bara i honom av hela Jerobeams familj som Herren har sett något gott.
14 Herren ska låta en kung uppstå i Israel, som ska utplåna Jerobeams hela släkt.
15 Herren ska skaka Israel som vass i strömmande vatten.Han ska rycka upp Israel från detta goda land, som gavs till deras förfäder, och sprida ut dess invånare långt bort till andra sidan av floden Eufrat. De har skymfat Herren genom sin tillbedjan av andra gudar.
16 Han ska överge Israel på grund av Jerobeams synd, som har fått hela Israel att synda med honom.
17 Jerobeams hustru återvände till Tirsa, och just som hon gick in genom dörren till sitt hem dog pojken.
18 Han begravdes, och man sörjde honom över hela landet, precis som Herren hade förutsagt genom Ahia.
19 Vad Jerobeam uträttade i övrigt, de krig han förde och annat som skedde under hans regeringstid, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
20 Jerobeam regerade i tjugotvå år och efterträddes vid sin död av sonen Nadab.
Rehabeam regerar i Juda
21 Rehabeam, Salomos son, var samtida med honom som kung i Juda. Han var fyrtioett år gammal när han började regera och innehade tronen i Jerusalem i sjutton år, den stad som Herren hade utsett bland alla andra städer att själv bo i. Rehabeams mor var ammonitiska och hette Naama.
22 Under Rehabeams regering syndade folket i Juda, precis som förhållandet var i Israel. Herren blev därför mycket vred på grund av deras synd, som till och med var värre än deras föräldrars.
23 Man byggde offeraltaren, obelisker och avgudar på höjderna och under alla stora träd.
24 Det fanns till och med manliga tempelprostituerade i landet, och folket i Juda blev lika moraliskt förfallet som de hednafolk Herren hade drivit bort för att bereda dem plats.
25 Under Rehabeams femte regeringsår anföll den egyptiske kungen Sisak Jerusalem och intog staden.
26 Han plundrade templet och palatset och stal allt, även sköldarna av guld, som Salomo hade gjort.
27 Rehabeam gjorde då sköldar av koppar i stället och lät den kungliga livvakten använda dem i tjänsten.
28 Varje gång kungen gick upp till templet paraderade de för honom med sköldarna, som de sedan förvarade i sitt högkvarter.
29 Det som hände under Rehabeams regeringstid finns återgivet i Juda kungars krönika.
30 Det förekom ständiga krig mellan Rehabeam och Jerobeam.
31 När Rehabeam dog och begravdes bland sina fäder i Jerusalem ( hans mor var ammonitiskan Naama) efterträddes han av sonen Abiam.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®