Chronological

Noomi mister både man och söner

^1-2 Vid den tid när domare regerade i Israel, lämnade en man som hette Elimelek och var från Betlehem landet på grund av en svår hungersnöd och bosatte sig i Moabs land. Han tog med sig sin hustru Noomi och deras båda söner Mahelon och Kiljon.

³ Men Elimelek dog i Moab, och Noomi blev lämnad ensam med sönerna.

^4-5 Dessa gifte sig med moabitiskorna Orpa och Rut. Ungefär tio år senare dog även Mahelon och Kiljon, och Noomi hade nu varken make eller söner.

^6-7 Hon beslöt sig då för att återvända till Israel tillsammans med sina sonhustrur, för hon hade hört att Herren hade välsignat sitt folk och gett dem goda skördar igen.

⁸ Under hemresan kom hon på andra tankar och sa till sina båda sonhustrur: Är det inte bättre att ni vänder tillbaka till era föräldrar och deras hem i stället för att följa med mig? Herren ska belöna er för er godhet mot både mig och era män.

⁹ Kanske ska han också välsigna er med nya lyckliga äktenskap.Sedan kysste hon dem, och då började de båda att gråta.

¹⁰ Nej, snyftade de. Vi vill följa med dig till ditt folk.

¹¹ Det är nog i alla fall bäst för er att återvända till ert eget folk, svarade Noomi. Jag har ju inte några yngre söner som ni kan gifta er med.

¹² Nej, mina döttrar, gå tillbaka till era föräldrahem, för jag är alldeles för gammal för att gifta mig. Även om det vore möjligt, och jag skulle bli med barn redan i kväll och få söner,

¹³ skulle ni då kunna vänta på att de blir giftasvuxna? Nej, naturligtvis inte. Om ni visste hur ledsen jag är! Ni ska inte behöva uppoffra er för att Herren har låtit detta drabba mig!

¹⁴ Och så fortsatte de att gråta, och Orpa kysste sin svärmor till farväl och vände tillbaka till sitt barndomshem, men Rut förklarade bestämt att hon tänkte stanna hos Noomi.

Rut bestämmer sig för att gå med Noomi

¹⁵ Nu har din svägerska gått hem till sitt folk och sin gud, sa Noomi till henne. Du borde göra likadant.

¹⁶ Tvinga mig inte att lämna dig, svarade Rut, för jag vill gå dit du går och bo där du bor. Ditt folk ska vara mitt folk, och din Gud ska vara min Gud.

¹⁷ Jag vill dö där du dör och bli begravd där. Måtte Herren straffa mig om jag låter något annat än döden skilja oss åt.

¹⁸ När Noomi förstod att Rut hade bestämt sig och att hon inte kunde övertala henne, slutade hon att diskutera saken.

¹⁹ De kom alltså till Betlehem tillsammans, och hela staden blev förvånad över att få se dem.Kan det verkligen vara Noomi? undrade kvinnorna.

²⁰ Kalla mig inte Noomi, sa hon till dem. Kalla mig i stället Mara (Noomi betyder lycklig och Mara bedrövad), för den allsmäktige Guden har låtit mig uppleva så mycket sorg.

²¹ Jag gick härifrån rik, och Herren har låtit mig komma tillbaka tomhänt. Varför ska ni kalla mig Noomi, när Herren har vänt mig ryggen och sänt mig sådana olyckor?

²² Det var just när kornskörden skulle börja, som de kom tillbaka till Betlehem från Moab.

Rut plockar ax i Boas åker

2 Noomi hade en rik släkting i Betlehem, som hette Boas.

² En dag sa Rut till Noomi: Kanske jag kunde gå ut på någon godhjärtad mans åker och plocka upp den säd, som hans skördemän lämnat.Det är bra om du gör det, min kära dotter, svarade Noomi uppmuntrande.

³ Rut gav sig då av, och den åker hon råkade hamna på tillhörde just Boas, denne släkting till Noomis man.

^4-5 Boas kom förbi efter ett besök i staden medan Rut var på åkern. När han hade hälsat på skördefolket, frågade han förmannen: Vem är flickan där borta?

⁶ Det är flickan från Moabs land, som kom tillbaka hit med Noomi, svarade förmannen.

⁷ I dag på morgonen bad hon mig att få plocka upp den säd som skördemännen lämnat efter sig, och hon har hållit på här hela dagen. Hon har bara vilat sig en liten stund där i skuggan.

^8-9 Boas gick då bort till Rut och pratade med henne: Du kan stanna kvar här, mitt barn, och plocka så länge du vill. Du behöver inte gå till någon annans åkrar. Stanna här med mitt tjänstefolk. Jag har sagt till mina män att lämna dig i fred. Blir du törstig kan du bara gå och dricka av vattnet som man bär ut hit.

^10-11 Hon tackade honom mycket ödmjukt och frågade: Hur kommer det sig att du är så vänlig mot mig? Du måste väl veta att jag är främling här.Ja, det vet jag, svarade Boas. Men jag vet också hur mycket gott du gjort mot din svärmor sedan din man dog, och hur du har lämnat dina föräldrar i ditt eget land och följt med henne hit för att bo bland främlingar.

¹² Herren, Israels Gud, under vars vingar du tagit din tillflykt, ska välsigna dig för det.

¹³ Tack, svarade hon. Du är så vänlig mot mig, fast jag inte ens är en av dina arbetare.

¹⁴ När det var dags att äta ropade Boas på henne: Kom hit och ät med oss. Ta av brödet och doppa det i vinet.Hon satte sig då ner och åt med hans skördefolk, och han gav henne mer mat än hon orkade äta.

¹⁵ När hon sedan gick tillbaka till sitt arbete, sa Boas till de unga männen att även låta henne få plocka ax bland kärvarna

¹⁶ och att de avsiktligt skulle lämna kvar ax, som hon kunde plocka utan att någon sa något om det.

¹⁷ Rut arbetade hela dagen, och på kvällen när hon tröskade det som hon plockat, blev det ungefär trettiofem liter.

¹⁸ Hon bar det till sin svärmor i staden och gav det till henne tillsammans med den mat som blivit över sedan hon själv hade ätit.

¹⁹ O, vad mycket, utropade Noomi. Var har du plockat allt detta i dag? Gud ska välsigna den som varit så vänlig mot dig!Rut berättade då för henne vad hon hade varit med om och nämnde också att det var Boas som ägde åkern.

²⁰ Tack gode Gud för en sådan man! Gud har fortsatt att vara barmhärtig mot oss, på samma sätt som han var mot våra män medan de levde! Boas är ju också en av våra närmaste släktingar, konstaterade Noomi glatt.

²¹ Ja, sa Rut. Han har sagt åt mig att komma tillbaka, och jag får gå alldeles bakom skördemännen ända tills hela skörden är bärgad.

²² Det är underbart! utropade Noomi. Gör nu som han sagt till dig. Stanna kvar där tillsammans med alla de andra flickorna under hela skördetiden. Du kommer att vara tryggare där än på någon annan åker!

²³ Och det gjorde Rut. Hon stannade kvar under hela kornskörden och sedan också under veteskörden, men hon fortsatte att bo hos sin svärmor.

Noomi har en plan

3 En dag sa Noomi till Rut: Jag undrar om det inte är på tiden att jag försöker få tag i en man åt dig, mitt kära barn, så att du blir lyckligt gift igen.

² Jag tänker faktiskt på Boas! Han har varit så vänlig mot oss, och han är ju också släkt med oss. Jag råkar veta att han rensar korn ute på logen i kväll.

³ Gör nu som jag säger till dig! Bada och använd din bästa parfym. Ta sedan på dig dina finaste kläder och gå ner till logen, men låt honom inte se dig förrän han har ätit!

⁴ Se efter var han lägger sig och gå sedan och lyft upp täcket vid hans fötter och lägg dig där! Då kommer han själv att säga vad du ska göra.

⁵ Ja, jag ska göra precis som du säger, svarade Rut.

Rut besöker Boas på tröskplatsen

^6-7 Hon gick alltså bort till logen på kvällen och följde mycket noga sin svärmors instruktioner. När Boas hade avslutat sin måltid och kände sig väl till mods, gick han och lade sig bakom högen av säd och somnade.Då gick Rut dit mycket tyst och försiktigt och lyfte på täcket vid hans fötter och lade sig där.

⁸ Ungefär vid midnatt vaknade Boas, satte sig yrvaket upp och märkte genast att det låg en kvinna vid fotändan!

⁹ Vem är du? frågade han. Det är jag, Rut, svarade hon. Lägg din mantel över mig som ett tecken på att du gör mig till din hustru och följer Guds lag, för du är en nära släkting till mig.

¹⁰ Tack Gud för en flicka som du! utropade han. Du har gjort mer för Noomi nu än någonsin. Naturligtvis skulle du ha föredragit en yngre man, även om han varit fattig. Men du har lämnat alla dina personliga önskningar åt sidan för att du ska kunna ge Noomi en arvtagare genom att gifta dig med mig.

¹¹ Nu ska du inte alls bekymra dig för något. Jag ska ta hand om allt för din skull. Alla vet vilken underbar person du är.

¹² Men det finns ett problem. Det är sant att jag är en av dina nära släktingar, men det finns en som står dig ännu närmare än vad jag gör.

¹³ Stanna kvar här i natt. I morgon ska jag tala med honom. Om han vill gifta sig med dig, så får han göra det. Han gör på så sätt sin plikt. Men om han inte vill det, då svär jag inför Herren att jag ska göra det. Ligg nu kvar här tills det blir morgon!

¹⁴ Hon låg alltså kvar vid hans fötter hela natten och gick upp tidigt, före gryningen, för Boas hade sagt till henne: Låt inte folk få reda på att en kvinna varit här på logen.

^15-18 Ta hit din schal, sa han till henne. Sedan hällde han upp sjuttio liter korn i den, så mycket hon kunde bära. Han hjälpte henne att ta bördan på ryggen och hon gick hem till sin svärmor med Boas gåva.Nå, hur gick det, mitt barn? frågade Noomi henne när hon kom hem.Då berättade Rut allt för Noomi och gav henne kornet, som Boas skickat med som gåva till henne. Hon nämnde också att han sagt att hon inte fick komma hem utan att ha med sig en present.Då sa Noomi till henne: Du kan lugnt vänta tills du får höra vad som händer. Boas kommer inte att unna sig någon vila förrän han har fullföljt detta. Han kommer att ordna det redan i dag.

Boas tar Rut till hustru

4 Boas gick till stadsporten och träffade där släktingen han talat om. Kom, sa han till honom. Det är något viktigt jag vill prata med dig om.De slog sig ner tillsammans,

² och Boas bad tio av de förnämsta männen i staden att komma och vara vittnen till deras samtal.

³ Du känner Noomi, som kom tillbaka till oss från Moab, sa Boas till honom. Hon vill sälja den mark som tillhörde vår bror Elimelek.

⁴ Jag tyckte jag skulle prata med dig om saken, så att du kan köpa den om du så önskar, med dessa ärade män som vittnen.Låt mig få veta på en gång om du vill ha marken, för om inte du tar den, så gör jag det. Du står först i tur att köpa den, och sedan kommer jag.Jag köper den, svarade mannen.

⁵ Om du köper marken, innebär det också att du måste gifta dig med Rut, så att hon kan få barn som kan föra hennes förre mans namn vidare och ärva jorden, sa Boas till honom.

⁶ Då kan jag inte göra någon affär, svarade mannen. I så fall skulle ju hennes son ärva min egendom också. Det är bäst att du köper marken.

⁷ På den tiden var det sed i Israel att man tog av sig sin sandal och överlämnade den till den andra parten som ett tecken på att man var överens och att överenskommelsen var bindande.

⁸ När mannen alltså sagt till Boas: Köp du åkern, drog han av sig sin sandal.

⁹ Då sa Boas till vittnena och alla de andra som stod runt omkring dem: Ni har alla sett att jag i dag har köpt all Elimeleks, Kiljons och Mahelons egendom av Noomi,

¹⁰ och att jag också har betalat för moabitiskan Rut, Mahelons änka, så att hon kan bli min hustru och föda en son, som kan föra hennes mans namn vidare.

¹¹ Och allt folket som stod där, och alla vittnena svarade: Vi är vittnen till detta. Måtte Herren göra denna kvinna, som nu kommer in i ditt hus, lika fruktsam som Rakel och Lea, från vilka hela Israels folk härstammar. Vi hoppas att du ska bli en mäktig och framgångsrik man i Betlehem,

¹² och att dina ättlingar, som Herren ska ge dig genom denna unga kvinna, blir lika många och högt aktade som de som härstammar från Peres, son till Tamar och Juda.

Boas och Ruts ättlingar

¹³ Boas gifte sig alltså med Rut, och han låg med henne, och Herren lät henne föda en son.

¹⁴ Kvinnorna i staden sa till Noomi: Lovad vare Herren, som har gett dig en arvinge. Måtte han bli berömd i Israel.

¹⁵ Han ska få dig att känna dig ung på nytt, och han ska vara ditt stöd på ålderdomen, för han är son till din sonhustru, som älskar dig så mycket och som har gjort mer gott mot dig än sju söner!

^16-17 Och Noomi tog hand om barnet, och grannkvinnorna sa: Nu har Noomi äntligen fått en son igen! Pojken fick namnet Obed, och han kom senare att bli far till Isai, Davids far.

^18-22 Så här ser Boas släkttavla ut från hans förfader Peres, i rakt nedstigande led: Peres, Hesron, Ram, Amminadab, Naheson, Salmon, Boas, Obed, Isai och David.