Chronological

24 Under kung Jojakims regering anföll kung Nebukadnessar från Babylonien. Jojakim fick underkasta sig honom i tre år, men sedan gjorde han uppror. ² Herren skickade då rövarband från kaldéerna, araméerna, moabiterna och ammoniterna mot Juda för att krossa det, precis som han förutsagt genom sina tjänare profeterna. ³ Dessa olyckor drabbade Juda på Herrens direkta befallning. Han ville fördriva dem på grund av Manasses synder och allt han gjort ⁴ och utgjutit oskyldigt blod, så mycket att han hade fyllt Jerusalem med det oskyldiga blodet. Herren ville inte förlåta detta.

⁵ Jojakims historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.

Jojakin regerar i Juda

(2 Krön 36:9-10)

⁶ När Jojakim dog och gick till vila hos sina förfäder, blev hans son Jojakin kung efter honom. ⁷ Den egyptiske kungen kom inte tillbaka mer från sitt land, för kungen i Babylonien hade intagit det område som tillhört Egypten, från Egyptens gränsflod till floden Eufrat.

⁸ Jojakin var arton år när han blev kung, och han regerade i tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nechushta och var dotter till Elnatan från Jerusalem. ⁹ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans far hade gjort.

¹⁰ Vid denna tid drog den babyloniske kungen Nebukadnessars arméer mot Jerusalem och belägrade staden. ¹¹ Nebukadnessar kom själv dit medan hans trupper belägrade staden. ¹² Kung Jojakin av Juda, hans mor, alla hans ämbetsmän och hovmän kapitulerade för honom. Kungen av Babylonien tillfångatog Jojakin i sitt åttonde regeringsår.

¹³ Nebukadnessar förde bort alla skatter från Herrens tempel och det kungliga palatsets skattkammare, och alla guldföremål som Israels kung Salomo hade låtit tillverka för Herrens hus, allt i enlighet med vad Herren tidigare sagt. ¹⁴ Nebukadnessar förde bort hela Jerusalem till exilen: alla officerare och krigare, hantverkare och smeder, sammanlagt 10 000 fångar. Det var bara de fattigaste som blev kvar i landet. ¹⁵ Nebukadnessar förde bort Jojakin, kungens mor, hans hustrur, ämbetsmännen och de mäktiga i landet från Jerusalem till Babylon. ¹⁶ Soldaterna som fördes bort var 7 000 till antalet, alla krigsdugliga, och hantverkarna och smederna uppgick till 1 000. Den babyloniske kungen förde dem med sig i fångenskap till Babylon. ¹⁷ Han utsåg kung Jojakins farbror Mattanja till ny kung, och han ändrade hans namn till Sidkia.

Sidkia regerar i Juda

(2 Krön 36:11-14; Jer 52:1-3)

¹⁸ Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Livna. ¹⁹ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort.

²⁰ Herren förkastade till sist i sin vrede både Jerusalem och Juda.

Jerusalem erövras av Nebukadnessar

(2 Krön 36:15-20; Jer 39:1-10; 52:4-27)

Men Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babylonien.

Babylonska fångenskapen av Jerusalem

25 I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tågande med hela sin armé mot Jerusalem och belägrade det. De byggde en belägringsvall omkring staden. ² Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår.

³ På nionde dagen i månaden var hungersnöden i staden så svår att folket inte längre hade någon mat i landet. ⁴ Då stormades staden, och alla trupper flydde på natten genom en port som fanns mellan de båda murarna i närheten av den kungliga trädgården, medan de kaldeiska^[a] trupperna omringade staden. De flydde mot Jordandalen. ⁵ Den kaldeiska armén förföljde kungen och tog honom till fånga på Jerikoslätten. Alla hans män lämnade honom och skingrades. ⁶ Kaldéerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla, där denne dömde honom. ⁷ De avrättade hans söner inför honom, och sedan stack man ut ögonen på honom, band honom med kopparkedjor och förde honom till Babylon.

Jerusalem läggs i ruiner

⁸ På sjunde dagen i femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår kom Nebusaradan, befälhavaren för livgardet och en av den babyloniske kungens tjänare, till Jerusalem. ⁹ Han brände ner Herrens hus, kungapalatset och även alla andra byggnader av värde i Jerusalem. ¹⁰ De kaldeiska trupperna som han var befälhavare för rev ner Jerusalems murar. ¹¹ Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, förde bort i exil resten av dem som var kvar i staden, tillsammans med de desertörer som hade gått över till den babyloniske kungen, ¹² men några av de fattigaste i landet lämnade befälhavaren kvar för att sköta om vingårdar och åkrar.

¹³ Kaldéerna högg ner kopparpelarna i Herrens hus, ställningen och kopparhavet som fanns där och tog med sig kopparn till Babylonien. ¹⁴ De tog också kärlen, skovlarna, knivarna, fyrfaten och alla kopparföremål som användes i gudstjänsten. ¹⁵ Befälhavaren för livgardet tog också fyrfaten och offerskålarna och allt annat av rent silver och guld.

¹⁶ Pelarna, kopparhavet och ställningen, som Salomo låtit göra till Herrens hus, utgjorde allt som allt så mycket koppar att det inte gick att väga.

¹⁷ Pelarna var nio meter höga och hade 1,5 meter höga ornament i form av granatäpplen som dekoration runt pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar.

¹⁸ Befälhavaren för livgardet tog till fånga översteprästen Seraja och prästen närmast honom, Sefanja, samt tre av dörrvakterna. ¹⁹ Från staden tog han en hovman som var befälhavare i armén, fem av kungens närmaste män i staden, och sekreteraren åt den överbefälhavare som skrev ut folket till krigstjänst, samt ytterligare sextio män i staden. ²⁰ Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, tog dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. ²¹ Den babyloniske kungen lät avrätta dem i Rivla i Hamat.

Så fördes Juda bort från sitt land.

Jerusalem efter kapitulationen

(Jer 40:7-9; 41:1-3)

²² Nebukadnessar, kungen av Babylonien, satte Gedalja, Achikams son och Shafans sonson, till ledare för dem som blev kvar i Juda. ²³ Befälhavarna för armén och deras män fick höra att kungen av Babylonien hade utsett Gedalja som ledare. De kom då till honom i Mispa: Ismael, Netanjas son, Jochanan, Kareachs son, Seraja, Tanchumets son från Netofa, Jaasanja, maakatitens son, och deras män. ²⁴ Gedalja gav dem och deras män sin ed och sa: ”Var inte rädda för de kaldeiska officerarna! Stanna här i landet och tjäna kungen av Babylonien, så ska det gå er väl.” ²⁵ Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son, och Elishamas sonson, som var av kunglig släkt, tillsammans med tio män till Mispa. Där dödade de Gedalja och de judar och kaldéer som var hos honom. ²⁶ Då flydde allt folk, små såväl som stora, tillsammans med officerarna, till Egypten, för de var rädda för kaldéerna.

Jojakin benådas

(Jer 52:31-34)

²⁷ Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, den tjugosjunde dagen i tolfte månaden, samma år som Evil Merodak blev kung i Babylonien, benådade denne Jojakin, Juda kung, och frigav honom ur fängelset. ²⁸ Han talade vänligt till honom och gav honom den främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. ²⁹ Jojakin fick lägga av sig fångdräkten och alltid äta vid kungens bord under resten av sitt liv. ³⁰ Så länge han levde gav kungen honom också ett dagligt underhåll.

Joahas regerar i Juda

(2 Kung 23:31-35)

36 Folket i landet gjorde Josias son Joachas till kung efter honom i Jerusalem. ² Joachas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. ³ Kungen av Egypten avsatte honom i Jerusalem och krävde av landet tre och ett halvt ton silver och trettiofem kilo^[a] guld i skatt.

Jojakim regerar i Juda

(2 Kung 23:36—24:6)

⁴ Egyptens kung insatte Joachas bror Eljakim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jojakim. Neko förde hans bror Joachas till Egypten.

⁵ Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon. ⁶ Nebukadnessar, kungen i Babylon, anföll honom och förde honom i bojor till Babylon. ⁷ Nebukadnessar tog också med sig föremål från Herrens hus till Babylon och ställde upp dem i sitt tempel där.

⁸ Jojakims historia i övrigt och allt det avskyvärda han gjorde och befanns skyldig till finns nedtecknat i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jojakin blev kung efter honom.

Jojakin regerar i Juda

(2 Kung 24:8-17)

⁹ Jojakin var arton^[b] år när han blev kung, och han regerade i tre månader och tio dagar. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. ¹⁰ Vid årsskiftet lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babylon, samtidigt som de dyrbara föremålen från Herrens hus. Han gjorde hans bror Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.

Sidkia regerar i Juda

(2 Kung 24:18-20; Jer 52:1-3)

¹¹ Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem. ¹² Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon för han ödmjukade sig inte för profeten Jeremia, som talade på Herrens uppdrag. ¹³ Han gjorde också uppror mot kung Nebukadnessar, som hade låtit honom svära en ed vid Gud. Han var envis och motspänstig och ville inte omvända sig till Herren, Israels Gud. ¹⁴ Alla de ledande bland prästerna och folket blev mer och mer otrogna och följde andra folks avskyvärda seder och bruk. De orenade Herrens hus som han hade helgat i Jerusalem.

Templet förstörs och exil

(2 Kung 25:1-21; Jer 39:1-10; 52:4-27)

¹⁵ Herren, deras fäders Gud, sände gång på gång varningar till dem genom sina sändebud, för han hade medlidande med dem och sitt tempel. ¹⁶ Men de förolämpade Guds sändebud, föraktade hans ord och hånade hans profeter, tills Herrens vrede mot sitt folk blev så stor att det inte längre fanns någon räddning.

¹⁷ Han lät den kaldeiske kungen anfalla dem och döda deras unga män med svärd i helgedomen. Han skonade varken unga män eller kvinnor, gamla eller åldersstigna. Alla gav han i Nebukadnessars våld. ¹⁸ Alla föremålen från Guds hus, både stora och små, och skatter från både Herrens hus och kungens och furstarnas skatter, allt förde han till Babylon. ¹⁹ De satte eld på Guds hus, rev ner Jerusalems murar, brände alla palatsen och förstörde allt av värde. ²⁰ Resten, som överlevt svärdet, förde han bort i fångenskap till Babylon. De fick bli hans och hans söners slavar, ända tills perserna kom till makten, ²¹ för att Herrens ord genom profeten Jeremia skulle uppfyllas, tills landet fått gottgörelse för sina sabbater. Hela den tid landet låg öde hade det sabbatsvila, tills sjuttio år hade gått.

Kung Kyros låter folket återvända

(Esra 1:1-3)

²² Under den persiske kungen Kyros första regeringsår, ingav Herren Kyros tanken att sända ut en förordning som skulle förkunnas över hela hans rike, både skriftligt och muntligt, detta för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas:

²³ ”Så säger Kyros, kung av Persien:

’Herren, himlens Gud, har gett mig alla jordens riken, och han har befallt mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda. Vem det än är bland er som tillhör hans folk – må Herren, hans Gud, vara med honom!’ ”^[c]