Beginning
1 Den profetia som profeten Habackuk skådade.
Profetens klagan över folkets ondska
2 Herre, hur länge skall jag ropa på hjälp,
utan att du hör,
ropa högt till dig över våld,
utan att du räddar?
3 Varför låter du mig se ondska,
och hur kan du själv se på sådant elände?
Fördärv och våld är inför mig,
split och kiv uppstår.
4 Därför blir lagen utan kraft,
och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar den rättfärdige
och rätten blir förvrängd.
Herrens svar
5 Se er omkring bland hednafolken, ja, skåda!
Häpna, ja, häpna!
Ty en gärning utför jag i era dagar,
som ni inte kommer att tro när man berättar den.
6 Ty se, jag skall uppväcka kaldeerna,
det vilda och snabba folket,
som drar ut vida omkring på jorden
för att ta i besittning
boplatser som inte är deras.
7 De är fruktansvärda och hemska,
de avgör själva vad som är lag och rätt.
8 Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än vargar om aftonen.
Deras ryttare spränger fram,
de kommer fjärran ifrån.
De flyger i väg likt örnen,
som störtar sig över sitt rov.
9 Alla kommer de för att utöva våld,
stridslystna rycker de fram
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje,
furstar hånar de.
De hånskrattar åt alla befästningar,
de kastar upp jordvallar och intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden,
de fortsätter framåt
och ådrar sig skuld.
Deras egen styrka är deras gud.
Frågor om Guds rättfärdighet
12 Har inte du, Herre, alltid varit till,
du min Gud, min Helige?
Vi skall inte dö!
Herre, till en dom har du satt dem,
till en tillrättavisning har du berett dem,
du vår klippa.
13 Dina ögon är för rena för att se på det onda.
Du som inte står ut med att se någon orätt,
hur kan du då se på de trolösa
och tiga när den ogudaktige slukar
den som är mer rättfärdig än han?
14 Du gör människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren som inte har någon herre.
15 De drar upp dem alla med sin krok
och fångar dem i sitt nät.
De samlar dem i sitt garn,
därför jublar de och är glada.
16 Därför offrar de åt sitt nät
och tänder rökelse åt sitt garn.
Genom dem blir deras andel fet
och deras mat välsmakande.
17 Men skall de då få vittja sitt nät
och ständigt dräpa folken utan förskoning?
2 Jag vill stå på min vaktpost och ställa mig i tornet.
Jag vill spana för att se
vad han skall tala till mig,
vilket svar jag skall få
på min klagan.
Herrens svar
2 Herren svarade mig och sade:
Skriv upp synen
och rista in den på skrivtavlor,
så att den lätt kan läsas.
3 Ty ännu måste synen vänta på sin tid,
men den skyndar mot sin fullbordan och ljuger inte.
Om den dröjer, vänta på den,
ty den kommer helt visst,
den skall inte utebli.
4 Se, uppblåst och oärlig är hans själ i honom.
Men den rättfärdige skall leva genom sin tro.
5 Ja, vinet bedrar honom.
Han är en högmodig man och skall inte komma till ro.
Han spärrar upp sitt gap som dödsriket,
han är som döden och kan inte mättas.
Han samlar alla hednafolk till sig,
han drar till sig alla folkslag.
Ve över förtryckaren
6 Skall de inte alla stämma upp
en visa om honom,
en smädesång med gåtfulla ord och säga:
Ve dig som lägger på hög det som inte är ditt
- hur länge till? -
och tynger dig med pantsatt gods.
7 Kommer inte dina fordringsägare att plötsligt resa sig
och de som ansätter dig att vakna upp
så att du blir ett byte för dem?
8 Eftersom du själv har plundrat många hednafolk,
skall också andra folk plundra dig
på grund av blodsdåd mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
9 Ve den som skaffar orätt vinning åt sitt hus
för att bygga sin boning högt upp
och så rädda sig undan olyckans våld.
10 Till skam för ditt eget hus har du planerat
att förgöra många folk
och syndar så mot dig själv.
11 Ty stenarna i muren skall ropa
och bjälkarna i trävirket skall svara dem.
12 Ve den som bygger upp en stad med blodsdåd
eller grundar en stad med orättfärdighet!
13 Se, kommer det inte från Herren Sebaot,
att folken arbetar sig trötta för det som bränns upp
och sliter ut sig till ingen nytta?
14 Ty jorden skall bli full av kunskap om Herrens härlighet,
så som vatten täcker havets djup.
15 Ve dig som bjuder din nästa att dricka,
som blandar i ditt gift och gör dem berusade
för att få se deras nakenhet.
16 Du är mättad med skam och inte med ära.
Drick också du och visa att du är oomskuren!
Bägaren i Herrens högra hand skall vändas mot dig,
vanära skall komma över din härlighet.
17 Ty våldet mot Libanon skall övertäcka dig,
och ödeläggelsen, som förskräckte dess djur,
på grund av blodsdåd mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
18 Vad nytta gör en avgud
som en människa har skurit till,
eller en gjuten avgud
som är en falsk lärare?
Ty den som gör den
förtröstar på sitt eget verk.
Han gör avgudar som inte kan tala.
19 Ve den som säger till träbiten: "Vakna!"
och till en stum sten: "Stå upp!"
Kan den undervisa?
Visst är den överdragen med guld och silver,
men det finns ingen ande i den.
20 Men Herren är i sitt heliga tempel.
Var stilla inför honom, hela jorden!
Habackuks bön och lovsång
3 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót.[a]
2 Herre, jag har hört budskapet om dig och jag bävar.
Herre, låt ditt verk få liv igen i våra dagar,
låt det bli känt i vår tid.
I din vrede må du tänka på att förbarma dig.
3 Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran. Sela.
Hans härlighet övertäcker himlen,
av hans lov är jorden full.
4 Hans glans är som ljuset,
strålar går ut från hans hand,
där är hans styrka dold.
5 Framför honom går pest,
och brinnande feber följer i hans spår.
6 Han träder fram och jorden skakar,
för hans blick bävar hednafolken.
Urgamla berg splittras,
eviga höjder sjunker ner.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,
tältdukarna i Midjans land darrar.
8 Är Herren förbittrad på floderna?
Är din vrede upptänd mot strömmarna
eller din förbittring mot havet,
när du far fram med dina hästar,
med dina segervagnar?
9 Avhöljd och blottad är din båge,
som edsvurna pilar är ditt ord. Sela.
Du låter floder klyva jorden.
10 Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner,
djupet låter höra sin röst,
mot höjden lyfter det sina händer.
11 Sol och måne står stilla i sin boning
vid skenet av dina pilar som far fram,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12 I förbittring går du fram över jorden,
i vrede trampar du ner hednafolken.
13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
för att frälsa din smorde.
Du krossar taket på den ogudaktiges hus,
du bryter ner det från tinnarna till grunden. Sela.
14 Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare,
när de stormar fram för att fördriva mig.
Deras glädje är att i hemlighet sluka den betryckte.
15 Med dina hästar far du fram genom havet,
genom de stora vattnens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
vid dånet skälver mina läppar.
Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
ty jag måste stilla vänta på olyckans dag,
att den skall komma över det folk som angriper oss.
17 Fikonträdet blomstrar inte mer,
och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
och ingen boskap finns i stallen.
18 Men jag vill jubla i Herren
och glädja mig i min frälsnings Gud.
19 Herren, Herren är min starkhet.
Han gör mina fötter som hjortens
och låter mig gå fram över mina höjder.
För sångmästaren, med mitt strängaspel.
1 Herrens ord kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, när Josia,[a] Amons son, var kung i Juda.
Herrens stora vredesdag
2 Jag skall i grund förgöra allt på jordens yta,
säger Herren.
3 Jag skall förgöra människor och djur,
jag skall förgöra fåglarna under himlen och fiskarna i havet
och de som blir andra till fall,
tillsammans med de ogudaktiga,
ja, jag skall utrota människorna från jordens yta,
säger Herren.
4 Jag skall sträcka ut handen mot Juda
och mot alla dem som bor i Jerusalem.
Jag skall från denna plats utrota vad som finns kvar av Baal,
avgudaprästernas namn tillsammans med prästerna,
5 dem som på taken tillber himlens härskara
och dem som tillber och svär vid Herren
men också svär vid Malkam,[b]
6 dem som har vikit bort från Herren,
och dem som aldrig har sökt Herren
eller frågat efter honom.
7 Var stilla inför Herren, Herren!
Ty Herrens dag är nära.
Herren har tillrett ett slaktoffer,
han har helgat dem han har inbjudit.
8 Och det skall ske på dagen för Herrens slaktoffer
att jag skall straffa furstarna och kungasönerna
och alla som klär sig i utländska kläder.
9 Jag skall på den dagen straffa
alla som hoppar över tröskeln,[c]
dem som fyller sin herres hus
med våld och svek.
10 Och det skall ske på den dagen, säger Herren,
att klagorop skall höras från Fiskarnas port
och jämmer från Nya staden
och ett mäktigt dån från höjderna.
11 Jämra er, ni som bor i Mortelkvarteret,
ty det är förbi med hela skaran av köpmän,
utrotade är alla som handlar med silver.
12 Och det skall ske på den tiden
att jag skall leta igenom Jerusalem med lyktor
och straffa de män som nu lever där i lugn och ro
och säger i sina hjärtan:
"Inte gör Herren något gott
och inte gör han något ont."
13 Och det skall ske att deras ägodelar skall lämnas till plundring
och deras hus läggas öde.
De skall bygga hus men inte få bo i dem,
de skall plantera vingårdar men inte få dricka vinet från dem.
Herrens stora dag
14 Herrens stora dag är nära,
ja, nära, och den kommer med hast.
Hör, det är Herrens dag!
Då ropar hjältarna i ångest.
15 En vredens dag är den dagen,
en dag av ångest och nöd,
en dag av ödeläggelse och förödelse,
en dag av mörker och dimma,
en dag av moln och dis,
16 en dag då ljud av horn och härskri höjs
mot de befästa städerna
och de höga murtornen.
17 Då skall jag ge människorna en sådan ångest
att de går omkring som blinda,
därför att de har syndat mot Herren.
Deras blod skall spridas som stoft
och deras kroppar som orenlighet.
18 Varken deras silver eller deras guld
skall kunna rädda dem
på Herrens vredes dag.
Av hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras.
Ty fullständigt och med hast
skall han göra slut på alla dem som bor på jorden.
Varning till Herrens folk
2 Församla er, ja, kom samman, du folk utan blygsel,
2 innan ännu beslutet genomförs
- som agnar far den dagen fram -
innan Herrens vredesglöd kommer över er,
ja, innan Herrens vredes dag kommer över er.
3 Sök Herren,
alla ni ödmjuka i landet,
ni som gör vad han befaller.
Sök rättfärdighet,
sök ödmjukhet,
kanske blir ni beskyddade
på Herrens vredes dag.
Straffdom över Israels grannfolk
4 Gaza skall bli övergivet
och Askelon förvandlat till en ödemark.
Asdod skall drivas ut mitt på ljusa dagen
och Ekron ryckas upp med rötterna.
5 Ve er som bor på landsträckan utmed havet,
ni av kereteernas folk!
Herrens ord är emot dig,
Kanaan, du filisteernas land.
Jag skall fördärva dig, så att ingen mer skall bo där.
6 Landsträckan utmed havet skall bli betesmarker,
där herdarna har sina brunnar
och fåren sina fållor.
7 Den skall tillfalla kvarlevan av Juda hus.
Där skall de föra sin boskap i bet.
I Askelons hus skall de lägga sig om kvällen,
ty Herren, deras Gud, skall se till dem
och göra slut på deras fångenskap.
8 Jag har hört hur Moab hånat
och Ammons barn talat föraktfulla ord,
hur de hånat mitt folk
och handlat övermodigt mot deras land.
9 Därför, så sant jag lever,
säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Moab skall bli som Sodom
och Ammons barn som Gomorra,
ett tillhåll för nässlor
och en saltgrop,
en ödemark till evig tid.
Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem,
ja, återstoden av mitt folk skall få dem till arvedel.
10 Så skall det gå dem för deras högmod,
ty de har hånat Herren Sebaots folk
och handlat övermodigt mot dem.
11 Fruktansvärd skall Herren vara mot dem.
Han skall förgöra alla jordens gudar,
och alla folkens kustländer skall tillbe honom,
varje folk på sin ort.
12 Också ni nubier
skall genomborras av mitt svärd.
13 Han skall sträcka ut handen mot norr och fördärva Assur
och förvandla Nineve till en ödemark,
torr som öknen.
14 Där skall hjordar lägra sig,
alla slags vilda djur.
Både pelikaner och hägrar
skall om natten bo på dess pelarhuvuden.
En röst skall eka i fönstren
och förödelse skall vara på trösklarna,
ty cederpanelen är bortriven.
15 Detta är den jublande staden
som satt så trygg
och tänkte för sig själv:
"Jag och ingen annan!"
Hur har den inte blivit en ödemark,
ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går där fram skall vissla åt den
och slå ihop händerna.
Jerusalems stora avfall
3 Ve över den upproriska och orena staden,
förtryckets stad!
2 Hon lyssnar inte till någon,
hon tar inte emot tillrättavisning,
på Herren förtröstar hon inte
och sin Gud nalkas hon ej.
3 Hennes styresmän därinne är rytande lejon,
hennes domare är kvällens vargar,
som ingenting spar till morgonen.
4 Hennes profeter är skrävlare,
trolösa män.
Hennes präster vanhelgar det som är heligt
och gör våld på lagen.
5 Herren är rättfärdig därinne,
han gör inget orätt.
Morgon efter morgon låter han sin rätt gå fram i ljuset,
den uteblir aldrig.
Men den orättfärdige vet inte av någon skam.
6 Jag utrotade hednafolk,
deras murtorn förstördes,
deras gator gjorde jag öde,
och ingen gick där längre.
Deras städer skövlades,
och ingen människa, nej ingen enda bodde där.
7 Jag sade: "O, att du ville frukta mig,
och ta emot tuktan."
Då skulle stadens boning inte utplånas,
den skulle inte drabbas av allt det
som jag bestämt som straff.
Men i stället steg de tidigt upp
för att hinna med sina fördärvliga gärningar.
8 Vänta därför på mig, säger Herren,
på den dag då jag står upp för att ta byte.
Ty detta är mitt domslut: Jag skall förena folk
och samla kungariken
för att utgjuta över dem min förbittring,
hela min vredes hetta.
Ty av min nitälskans eld skall hela jorden förtäras.
Frälsning för Israels kvarleva
9 Då skall jag ge folken renade läppar,
och de skall alla åkalla Herrens namn
och tillsammans tjäna honom.
10 Från trakten bortom Nubiens floder
skall mina tillbedjare, mitt förskingrade folk,
frambära offer åt mig.
11 På den dagen skall du inte längre blygas
för alla de överträdelser
som du har begått mot mig.
Ty då skall jag avskilja från dig dem som jublar så segervisst hos dig,
och du skall inte längre
förhäva dig på mitt heliga berg.
12 Men jag skall lämna kvar i dig ett folk
som är ödmjukt och svagt,
och de skall förtrösta på Herrens namn.
13 Kvarlevan av Israel
skall inte längre göra orätt,
inte tala lögn,
och i deras mun
skall inte finnas en falsk tunga.
De skall finna föda och lägga sig ner
utan att någon förskräcker dem.
14 Jubla, du dotter Sion,
höj glädjerop, du Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta,
du dotter Jerusalem!
15 Herren har tagit bort straffdomarna från dig,
han har röjt din fiende ur vägen.
Herren, Israels Konung, bor i dig.
Du skall inte längre frukta något ont.
16 På den dagen skall det sägas till Jerusalem:
"Frukta inte, Sion,
låt inte dina händer falla!
17 Herren, din Gud, bor i dig,
en hjälte som frälsar.
Han gläder sig över dig med lust,
han tiger stilla i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel."
18 Jag skall samla dem
som sörjer för högtidernas skull,
dem som varit skilda från dig
och nu bär föraktets börda.
19 Se, jag skall på den tiden
ta itu med alla som plågat dig.
Jag skall frälsa de haltande
och samla de fördrivna.
Jag skall låta dem bli
till lovsång och berömmelse
på hela jorden, där de var så hånade.
20 På den tiden skall jag föra er hem,
ja, då skall jag föra er samman.
Ty jag skall låta er bli
till berömmelse och lovsång bland jordens alla folk,
när jag gör slut på er fångenskap
inför era ögon,
säger Herren."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln