Beginning
Leviterna för arken till Jerusalem
15 David byggde flera hus åt sig i Davids stad, och han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och reste ett tält för den. 2 Sedan sa David: ”Inga andra än leviter får bära Guds ark, för Herren har utvalt dem till att bära Herrens ark och göra tjänst inför honom för alltid.”
3 Sedan samlade David hela Israel i Jerusalem för att föra upp Herrens ark till den plats han hade gjort i ordning för den. 4 Han kallade samman Arons ättlingar och leviter:
5 från Kehats släkt,
med Uriel som ledare och hans släktingar, 120
6 från Meraris släkt,
med Asaja som ledare och hans släktingar, 220
7 från Gershoms släkt,
med Joel som ledare och hans släktingar, 130
8 från Elisafans släkt,
med Shemaja som ledare och hans släktingar, 200
9 från Hebrons släkt,
med Eliel som ledare och hans släktingar, 80
10 från Ussiels släkt,
med Amminadav som ledare och hans släktingar, 112.
11 David kallade också till sig prästerna Sadok och Evjatar, och leviterna Uriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadav.
12 ”Ni är överhuvuden för leviternas familjer”, sa han till dem. ”Rena er nu tillsammans med alla era bröder, så att ni kan föra Herrens, Israels Guds, ark, till den plats som jag har gjort i ordning. 13 Eftersom ni inte var med oss förra gången, bröt Herren, vår Gud, ner en av oss. Vi hade inte rådfrågat honom som vi borde.”
14 Prästerna och leviterna renade sig då för att föra upp Herrens, Israels Guds ark. 15 Sedan bar leviterna Guds ark på sina axlar med bärstänger, precis som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord.
16 David gav också leviternas ledare order att utse sångare och sjunga lovsång till musik av lyra, harpa och cymbal. 17 Leviterna valde Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder Etan, Kushajas son, från Meraris släkt.
18 Vidare deras bröder i andra ordningen:
Sakarja, Ben[a], Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Benaja, Maaseja, Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom och Jeiel, dörrvaktarna. 19 Heman, Asaf och Etan utsågs att spela på kopparcymbalerna. 20 Sakarja, Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Maaseja och Benaja spelade lyra till alamót[b]. 21 Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom, Jeiel och Asasja spelade harpa och ledde sången till sheminit[c]. 22 Kenanja, leviternas sångledare, ledde sången[d]. Det var han skicklig i.
23 Berekja och Elkana var dörrvaktare vid arken. 24 Prästerna Shevanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser blåste trumpet framför Guds ark. Oved-Edom och Jechia var dörrvaktare för arken.
25 Sedan begav sig David och de äldste i Israel tillsammans med de högre officerarna till Oved-Edoms hus för att föra upp Herrens förbundsark under jubel. 26 Eftersom Gud hjälpte leviterna, som bar Herrens förbundsark, offrade de sju tjurar och sju baggar. 27 David och leviterna, som bar arken, sångarna och Kenanja, som ledde sången, var alla klädda i mantlar av fint linne. David bar även en linne-efod. 28 Hela Israel förde upp Herrens förbundsark under jubelrop, hornmusik, klang av trumpeter och horn, cymbaler och lyror och harpor.
29 Men när Herrens förbundsark kom fram till Davids stad, såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret. Hon såg kung David hoppa och dansa av glädje, och hon föraktade honom.
David prisar Herren
16 Guds ark fördes in i tältet som David hade rest, och de bar fram brännoffer och gemenskapsoffer till Gud.
2 När David avslutat brännoffren, välsignade han folket i Herrens namn, 3 och sedan gav han var och en av israeliterna, både män och kvinnor, en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.
4 Han utsåg några leviter att tjänstgöra framför Herrens ark; de skulle åkalla, prisa och lova Herren, Israels Gud.
5 Asaf blev ledare, Sakarja den andre, och sedan Jeiel[e], Shemiramot, Jechiel, Mattitja, Eliav, Benaja, Oved-Edom och Jeiel. De spelade lyra och harpa, Asaf slog på cymbalerna 6 och prästerna Benaja och Jachasiel blåste ständigt på sina trumpeter framför Guds förbundsark.
David lovprisar Herren
(Ps 105:1-15; 96:1-13; 106:1; 106:47-48)
7 Den dagen uppdrog David för första gången Asaf och hans bröder att lovsjunga Herren:
8 ”Prisa Herren, åkalla honom!
Gör hans verk kända för alla folk!
9 Sjung och spela till hans ära,
berätta om alla hans under!
10 Lovprisa hans heliga namn,
låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!
11 Vänd er till Herren och hans kraft,
sök honom ständigt!
12 Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
hans under och den dom som han uttalat,
13 ni som är ättlingar till hans tjänare Israel,
till Jakob[f], hans utvalde.
14 Han är Herren, vår Gud.
Över hela jorden sträcker sig hans domar.
15 Han minns för evigt sitt förbund[g],
sina befallningar för tusen generationer,
16 det förbund som han slöt med Abraham,
och sin ed till Isak.
17 Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
till Israel som ett evigt förbund.
18 Han sa: ’Jag ska ge dig Kanaans land
till arv och egendom.’
19 Fastän de[h] var få till antalet,
en liten skara främlingar,
20 och vandrade från folk till folk,
från rike till rike,
21 lät han ingen förtrycka dem,
och han straffade kungar för deras skull.
22 ’Rör inte mina smorda,
skada inte mina profeter!’
23 Sjung till Herrens ära, hela jorden!
Ropa ut hans räddning varje dag!
24 Förkunna hans härlighet bland folken,
berätta för alla människor om hans under!
25 För Herren är stor och högt prisad,
värd att frukta, mer än alla gudar.
26 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
27 Majestät och prakt omger honom,
kraft och glädje finns i hans boning.
28 Ge Herren ära, alla folkslag,
erkänn hans majestät och kraft!
29 Ge Herrens höga namn ära,
kom med era offer till honom,
tillbe Herren i helig skrud![i]
30 Darra inför honom, hela jorden!
Världen står fast, den kan inte rubbas.
31 Låt himlen vara glad och jorden jubla!
Låt dem förkunna bland folken att Herren regerar!
32 Låt havet brusa och allt som finns i det!
Låt fälten glädjas och allt som växer på dem!
33 Skogens alla träd ska susa av lovsånger,
ja, de ska jubla inför Herren,
ty han kommer för att döma jorden.
34 Prisa Herren, för han är god.
Hans nåd varar i evighet.
35 Säg: Rädda oss, Gud, du vår räddare!
Samla oss igen och befria oss från dessa folk,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och tacka och lova dig.
36 Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!”
Och allt folket sa: ”Amen!” och prisade Herren.
37 David lämnade Asaf och hans bröder i ständig tjänst inför Herrens förbundsark, enligt föreskrifterna för varje dag, 38 liksom Oved-Edom och hans 68 medhjälpare. Oved-Edom, Jedutuns son, var dörrvaktare tillsammans med Hosa.
39 Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lämnade David kvar vid Herrens boning på offerhöjden i Givon, 40 för att de alltid skulle bära fram brännoffer inför Herren på brännofferaltaret varje morgon och kväll, i enlighet med den lag som Herren hade gett Israel. 41 Med dem var också Heman, Jedutun och andra utvalda, som var utsedda att prisa Herren, för hans nåd varar för evigt. 42 Heman och Jedutun var ansvariga för musiken med trumpet och cymbal och andra instrument till gudstjänstssången. Jedutuns söner var dörrvaktare.
43 Sedan återvände folket hem, var och en till sitt, och David återvände för att välsigna sin familj.
Guds löften till David
(2 Sam 7:1-17)
17 När David hade bott en tid i sitt nya palats, sa han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Herrens förbundsark får stå i ett tält!” 2 ”Gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Gud är med dig.”
3 Men samma natt kom Guds ord till Natan:
4 ”Gå och säg till min tjänare David: ’Så säger Herren: ”Du är inte den som ska bygga mig ett hus att bo i. 5 Jag har aldrig bott i hus, utan har ständigt bott i tält och flyttat från det ena stället till det andra, ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten. 6 Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels ledare[j], de som jag utsåg till herdar för mitt folk, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?” ’
7 Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: ”Jag tog dig från betesmarken och fåren, när du var en herde, och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. 8 Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra ditt namn lika ryktbart som de största på hela jorden. 9 Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare 10 på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.
Jag förkunnar nu att Herren ska bygga ett hus åt dig. 11 När dina dagar är till ända och du har gått till dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling[k], en av dina söner, på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. 12 Han är den som ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. 13 Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min nåd vika från honom, som jag lät den vika från din företrädare. 14 Jag ska sätta honom över mitt hus och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.” ’ ”
15 Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.
David böjer sig för Herrens vilja
(2 Sam 7:18-29)
16 Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:
”Herre Gud, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? 17 Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, o Gud? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt, och du har sett mig som den mest upphöjde bland människor, o Herre, Gud[l]!
18 Vad ska David mera säga till dig inför denna ära du visat din tjänare? Du känner din tjänare. 19 Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja, har du gjort allt detta stora och låtit mig få veta alla dessa stora ting.
20 Herre, det finns ingen som du och det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. 21 Vilket folk på jorden är som ditt folk Israel, den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig, för att göra sitt namn känt genom stora och mäktiga under och genom att fördriva andra folk för ditt folk, som du har räddat ut ur Egypten? 22 Du har gjort ditt folk Israel till ditt eget för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.
23 Herre, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. 24 Låt det stå fast, och ditt namn kommer att bli ärat i evighet. Människor kommer att säga: ’Härskarornas Herre är verkligen Israels Gud!’ Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig.
25 Min Gud, du har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be till dig. 26 För du, Herre, är Gud, som har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. 27 Nu har du velat välsigna din tjänares hus, så att det för evigt får bestå inför dig, för du, Herre, har välsignat det, och det är för alltid välsignat.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.