Beginning

Jerusalems invånare efter återkomsten från fångenskapen i Babel

9 Hela Israel blev upptecknat i släktregister, och de finns uppskrivna i boken om Israels kungar.

Juda fördes för sin otrohets skull i fångenskap bort till Babel. ² De första som bosatte sig inom sina arvsbesittningar och i sina städer var israeliter, präster, leviter och tempeltjänare.

³ I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen:

⁴ Utaj, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres, Judas sons, barn; ⁵ av siloniterna Asaja, den förstfödde, och hans söner; ⁶ av Seras barn Jeguel och deras bröder, 690; ⁷ av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodavja, son till Hassenua, ⁸ vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till Jibneja, ⁹ liksom deras bröder efter deras ättföljd, 956 till antalet. Alla dessa män var huvudmän för familjer, var och en för sin familj.

Prästerna i Jerusalem

¹⁰ Av prästerna: Jedaja, Jojarib och Jakin, ¹¹ vidare Asarja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, ¹² vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till Malkia, vidare Maasaj, son till Adiel, son till Jasera, son till Mesullam, son till Mesillemit, son till Immer, ¹³ liksom deras bröder, huvudmän för sina familjer. De var 1 760 män och mycket kunniga i de sysslor som hörde till tjänstgöringen i Guds hus.

Leviterna i Jerusalem

¹⁴ Av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, av Meraris barn, ¹⁵ vidare Bakbackar, Heres och Galal, liksom Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf, ¹⁶ vidare Obadja, son till Semaja, son till Galal, son till Jedutun, liksom Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar.

Dörrvaktarna i Jerusalem

¹⁷ Dörrvaktarna: Sallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina bröder. Sallum var huvudmannen. ¹⁸ De tjänstgör ännu vid Kungsporten på östra sidan. Dessa var dörrvaktarna i Levi barns läger.

¹⁹ Men Sallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade tillsammans med sina bröder, dem som var av hans familj, koraiterna, till uppgift att hålla vakt vid tältets trösklar. Deras fäder hade nämligen hållit vakt vid ingången till Herrens läger. ²⁰ Pinehas, Eleasars son, hade tidigare varit furste över dem - må Herren vara med honom!

²¹ Sakarja, Meselemjas son, var dörrvaktare vid ingången till upppenbarelsetältet.

²² Alla de som var utvalda till dörrvaktare vid trösklarna var 212 till antalet. De blev upptecknade i släktregistret i sina byar. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjäna på heder och tro. ²³ De och deras söner stod därför vid portarna till Herrens hus, tälthuset, och höll vakt. ²⁴ Dörrvaktarna hade sina platser efter de fyra väderstrecken: i öster, väster, norr och söder. ²⁵ Deras bröder, som bodde i sina byar, skulle från tid till annan hjälpa dem i perioder om sju dagar. ²⁶ På heder och tro var dessa fyra, som var leviter, anställda som förmän för dörrvaktarna. De hade vidare uppsikt över kamrarna och förvaringsrummen i Guds hus. ²⁷ Natten tillbringade de runt omkring Guds hus, ty det var deras uppgift att hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna varje morgon.

De övriga leviterna

²⁸ Några av dem hade uppsikt över de kärl som användes vid tjänstgöringen. De räknade dem och bar in dem och räknade dem igen innan de bar ut dem. ²⁹ Somliga av dem var förordnade att ha uppsikt över de andra kärlen, över alla andra kärl i helgedomen, liksom över det fina mjölet, vinet, oljan och rökelsen och de väldoftande kryddorna. ³⁰ Och somliga av prästernas söner beredde salvan av de väldoftande kryddorna.

³¹ Mattitja, en av leviterna, koraiten Sallums förstfödde, hade på heder och tro uppsikt över bakverket. ³² Somliga av deras bröder, kehatiternas söner, hade uppsikt över skådebröden och skulle tillreda dem för varje sabbat.

³³ Men de andra, nämligen sångarna, huvudmän för levitiska familjer, uppehöll sig i kamrarna och var befriade från all annan tjänstgöring, ty dag och natt var de upptagna av sin tjänstgöring.

³⁴ Dessa var huvudmännen för de levitiska familjerna, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.

Sauls släkt

³⁵ I Gibeon bodde Gibeons far Jeguel. Hans hustru hette Maaka. ³⁶ Hans förstfödde son var Abdon, följd av Sur, Kish, Baal, Ner, Nadab, ³⁷ Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot. ³⁸ Och Miklot blev far till Simam. De bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.

³⁹ Ner blev far till Kish, Kish till Saul, och Saul till Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal. ⁴⁰ Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal blev far till Mika. ⁴¹ Mikas söner var Piton, Melek och Taharea. ⁴² Ahas blev far till Jara, Jara till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa. ⁴³ Mosa blev far till Bina. Hans son var Refaja. Dennes son var Elasa och hans son Asel.

⁴⁴ Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Dessa var Asels söner.

Sauls död

10 Filisteerna stred mot Israel och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa. ² Filisteerna ansatte häftigt Saul och hans söner och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Sua. ³ När striden hårdnade omkring Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna. ⁴ Han sade till sin vapenbärare: "Drag ut ditt svärd och genomborra mig så att inte dessa oomskurna kommer och skymfar mig." Men hans vapenbärare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och störtade sig på det. ⁵ När vapenbäraren såg att Saul var död, störtade också han sig på sitt svärd och dog. ⁶ Så dog Saul och hans tre söner. Alla som hörde till hans hus dog på samma gång. ⁷ När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filisteerna och bosatte sig i dem.

⁸ Dagen därpå kom filisteerna för att plundra de slagna och fann då Saul och hans söner, där de låg fallna på berget Gilboa. ⁹ De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land och förkunnade den goda nyheten för sina avgudar och för folket. ¹⁰ De lade hans vapen i sitt gudahus, och hans skalle hängde de upp i Dagons tempel. ¹¹ När invånarna i Jabesh i Gilead hörde allt vad filisteerna hade gjort med Saul, ¹² bröt alla vapenföra män upp, och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.

¹³ Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot Herren. Han hade inte hållit Herrens ord, och han hade även rådfrågat en spåkvinna för att få svar. ¹⁴ Han hade inte sökt svar hos Herren. Därför dödade Herren honom och flyttade över kungadömet på David, Isais son.

David blir kung över hela Israel

11 Hela Israel samlades till David i Hebron och sade: "Vi är ju ditt eget kött och blod. ² Redan för länge sedan, ännu medan Saul var kung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har Herren, din Gud, sagt: Du skall vara herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över mitt folk Israel." ³ När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.

⁴ David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jebus, och där bodde jebusiterna. ⁵ Invånarna i Jebus sade till David: "Här kommer du inte in." Men David intog Sions borg, det är nu Davids stad. ⁶ David sade: "Den som först slår jebusiterna, han skall bli överbefälhavare och överste." Joab, Serujas son, kom först upp, och han blev överbefälhavare. ⁷ David bosatte sig sedan i borgen och därför kallade man den Davids stad. ⁸ Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joab återställde det övriga av staden. ⁹ David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.

Davids hjältar

¹⁰ Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord.

¹¹ Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en hakmonit, den främste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över trehundra slagna på en gång. ¹² Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna. ¹³ Han var med David vid Pas-Dammim, när filisteerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filisteerna. ¹⁴ Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna, och Herren lät dem vinna en stor seger.

¹⁵ Tre av de trettio främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen. ¹⁶ David var då på borgen, och en filisteisk utpost fanns i Betlehem. ¹⁷ David sade längtansfullt: "Om ändå någon ville ge mig vatten att dricka från brunnen vid Betlehems stadsport!" ¹⁸ Då bröt de tre sig igenom filisteernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog det och bar det till David. Men David ville inte dricka det utan hällde ut det som ett drickoffer åt Herren. ¹⁹ Han sade: "Må Gud låta det vara fjärran från mig att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, ja, med fara för sina liv har de burit hit det." Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.

²⁰ Absaj, Joabs bror, var den främ- ste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över trehundra slagna. Han hade ett stort namn bland de tre. ²¹ Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.

²² Vidare Benaja, son till Jojada, från Kabseel, var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen. ²³ Han slog också ner den egyptiske mannen som var så storväxt: fem alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad endast med sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. ²⁴ Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna. ²⁵ Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till anförare för sin livvakt.

²⁶ De tappra hjältarna var: Asael, Joabs bror; Elhanan, Dodos son, från Betlehem; ²⁷ haroriten Sammot; peloniten Heles; ²⁸ tekoaiten Ira, Ickes son; anatotiten Abieser; ²⁹ husatiten Sibbekaj; ahoaiten Ilaj; ³⁰ netofatiten Mahraj; netofatiten Heled, Baanas son; ³¹ Itaj, Ribajs son, från Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja; ³² Huraj från Gaas dalar; arabatiten Abiel; ³³ baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba; ³⁴ gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son; ³⁵ harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son; ³⁶ mekeratiten Hefer; peloniten Ahia; ³⁷ Hesro från Karmel; Naaraj, Esbais son; ³⁸ Joel, bror till Natan; Mibhar, Hagris son; ³⁹ ammoniten Selek; berotiten Nahraj, vapendragare åt Joab, Serujas son; ⁴⁰ jeteriten Ira; jeteriten Gareb; ⁴¹ hetiten Uria; Sabad, Alajs son; ⁴² rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och med honom trettio andra; ⁴³ Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat; ⁴⁴ astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner; ⁴⁵ Jediael, Simris son, och hans bror Joha, tisiten; ⁴⁶ Eliel mahaviten samt Jeribaj och Josauja, Elnaams söner, och moabiten Jitma; ⁴⁷ slutligen Eliel, Obed och Jaasiel mesobajiten.