Beginning
Asarja blir kung i Juda
15 I Jerobeams, Israels kungs, tjugosjunde regeringsår blev Asarja, Amasjas son, kung i Juda. 2 Han var sexton år, när han blev kung, och han regerade femtiotvå år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. 3 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader Amasja hade gjort. 4 Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna. 5 Men Herren slog kungen så att han blev spetälsk för hela livet. Han bodde sedan i ett särskilt hus. Jotam, kungens son, förestod då hans hus och dömde folket i landet.
6 Vad som mer finns att säga om Asarja och om allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 7 Asarja gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom hos hans fäder i Davids stad. Hans son Jotam blev kung efter honom.
Sakarja blir kung i Israel
8 I Asarjas, Juda kungs, trettioåttonde regeringsår blev Sakarja, Jerobeams son, kung över Israel i Samaria och regerade i sex månader.[b] 9 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans fäder hade gjort. Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda. 10 Sallum, Jabesh son, anstiftade en sammansvärjning mot honom och dödade honom inför folket och blev kung i hans ställe.
11 Vad som mer finns att säga om Sakarja, det är skrivet i Israels kungars krönika. 12 Så gick det ord i uppfyllelse som Herren hade talat till Jehu, när han sade: "Dina söner skall till fjärde led sitta på Israels tron." Och det skedde så.
Sallum blir kung i Israel
13 Sallum, Jabesh son, blev kung i Ussias, Juda kungs, trettionionde regeringsår, och han regerade en månad[c] i Samaria.
14 Då drog Menahem, Gadis son, upp från Tirsa och kom till Samaria och dödade Sallum, Jabesh son, i Samaria och blev kung i hans ställe. 15 Vad som mer finns att säga om Sallums gärningar och om den sammansvärjning han anstiftade, det är skrivet i Israels kungars krönika. 16 Vid den tiden förstörde Menahem Tifsa och allt som fanns där inne och hela dess område från Tirsa, ty staden hade inte öppnat portarna. Därför förstörde han den och han lät skära upp alla havande kvinnor.
Menahem blir kung i Israel
17 I Asarjas, Juda kungs, trettionionde regeringsår, blev Menahem, Gadis son, kung över Israel och regerade i tio år[d] i Samaria. 18 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Så länge han levde vände han sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda.
19 Pul,[e] kungen i Assyrien, trängde in i landet. Då gav Menahem åt Pul 1 000 talenter silver, för att han skulle understödja honom och befästa kungadömet i hans hand. 20 De pengar som Menahem skulle ge kungen i Assyrien tog han ut genom att lägga skatt på alla rika män i Israel, en skatt på 50 siklar silver för var och en. Så vände kungen i Assyrien tillbaka och stannade inte där i landet.
21 Vad som mer finns att säga om Menahem och om allt vad han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika. 22 Menahem gick till vila hos sina fäder. Hans son Pekaja blev kung efter honom.
Pekaja blir kung i Israel
23 I Asarjas, Juda kungs, femtionde regeringsår blev Pekaja, Menahems son, kung över Israel i Samaria och regerade i två år.[f] 24 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda. 25 Peka, Remaljas son, en av hans officerare, anstiftade en sammansvärjning mot honom och dödade honom i kungshusets palatsbyggnad i Samaria, han tillsammans med Argob och Arje. Därvid hade han med sig femtio gileaditer. Så dödade han Pekaja och blev kung i hans ställe.
26 Vad som mer finns att säga om Pekaja och om allt han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Peka blir kung i Israel
27 I Asarjas, Juda kungs, femtioandra regeringsår blev Peka, Remaljas son, kung över Israel i Samaria. Han regerade i tjugo år.[g] 28 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda.
29 När Peka var kung i Israel kom den assyriske kungen Tiglat-Pileser och intog Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedesh, Hasor, Gilead och Galileen, hela Naftali land, och förde bort folket till Assyrien.
30 Hosea, Elas son, anstiftade en sammansvärjning mot Peka, Remaljas son, och dödade honom och blev så kung i hans ställe i Jotams, Ussias sons, tjugonde regeringsår. 31 Vad som mer finns att säga om Peka och om allt han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Jotam blir kung i Juda
32 I Pekas, Remaljas sons, Israels kungs, andra regeringsår blev Jotam,[h] Ussias son, kung i Juda. 33 Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusa och var dotter till Sadok. 34 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader Ussia hade gjort. 35 Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna. Han byggde Övre porten till Herrens hus.
36 Vad som mer finns att säga om Jotam och allt han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 37 Vid den tiden började Herren sända Resin, kungen i Aram, och Peka, Remaljas son, mot Juda. 38 Jotam gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Ahas blev kung efter honom.
Ahas blir kung i Juda
16 I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsår blev Ahas,[i] Jotams son, kung i Juda. 2 Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens, sin Guds, ögon så som hans fader David, 3 utan vandrade på samma vägar som Israels kungar. Han lät också sin son gå genom eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. 4 Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.
5 På den tiden drog Resin, kungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels kung, upp för att erövra Jerusalem. De belägrade Ahas men kunde inte erövra staden. 6 Vid samma tid vann Resin, kungen i Aram, tillbaka Elat åt Aram och drev Juda män från Elat. Därefter kom edomiterna till Elat och bosatte sig där, och där bor de än i dag.
7 Men Ahas skickade sändebud till Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien, och lät säga: "Jag är din tjänare och din son. Drag upp hit och rädda mig från Arams kung och från Israels kung, för de har överfallit mig." 8 Ahas tog det silver och guld som fanns i Herrens hus och i kungshusets skattkammare och sände det som gåva till kungen i Assyrien. 9 Och kungen i Assyrien lyssnade till honom och drog upp mot Damaskus och intog det[j] och förde bort folket till Kir och dödade Resin.
10 Kung Ahas for sedan till Damaskus för att där möta den assyriske kungen Tiglat-Pileser. När kung Ahas fick se altaret som fanns i Damaskus, skickade han en ritning av altaret till prästen Uria med en beskrivning av hur det var byggt. 11 Sedan byggde prästen Uria altaret. Helt efter den beskrivning som kung Ahas hade sänt honom från Damaskus gjorde prästen Uria det färdigt innan kung Ahas kom tillbaka från Damaskus. 12 När kungen efter sin hemkomst från Damaskus fick se altaret, trädde han fram till altaret och steg upp till det. 13 Därefter offrade han sitt brännoffer och matoffer och göt ut sitt drickoffer. Blodet av det gemenskapsoffer som han offrade stänkte han på altaret. 14 Men kopparaltaret som stod inför Herrens ansikte flyttade han undan från husets framsida, från platsen mellan det nya altaret och Herrens hus, och ställde det på norra sidan om detta altare. 15 Kung Ahas befallde prästen Uria: "På det stora altaret skall du bränna morgonens brännoffer och kvällens matoffer, likaså kungens brännoffer tillsammans med hans matoffer, samt brännoffer, matoffer och drickoffer för allt folk i landet. Allt blod av såväl brännoffer som slaktoffer skall du stänka på det. Men vad jag skall göra med kopparaltaret, det vill jag närmare överväga." 16 Prästen Uria gjorde alldeles som kung Ahas befallde honom.
17 Kung Ahas bröt också loss sidolisterna på bäckenställen och tog bort bäckenet från dem. Havet lyfte han ner från kopparoxarna som stod under det och ställde det på ett stengolv. 18 Den täckta sabbatsgången som man byggt vid huset och likaså kungens yttre ingångsväg förlade han inom Herrens hus för den assyriske kungens skull.
19 Vad som mer finns att säga om Ahas och vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 20 Ahas gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad, och hans son Hiskia blev kung efter honom.
Hosea blir Israels sista kung
17 I Ahas, Juda kungs, tolfte regeringsår blev Hosea, Elas son, kung i Samaria över Israel och regerade i nio år.[k] 2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men ändå inte som de israelitiska kungar som varit före honom. 3 Den assyriske kungen Salmaneser[l] drog upp mot honom och Hosea tvingades underkasta sig och ge honom gåvor. 4 Men kungen i Assyrien upptäckte att Hosea hade börjat en sammansvärjning. Han skickade nämligen sändebud till So, kungen i Egypten, och betalade inte som förut varje år skatt till kungen i Assyrien. Då lät denne spärra in honom och hålla honom bunden i fängelse.
Samaria faller
5 Kungen i Assyrien drog upp mot hela landet. Han tågade upp mot Samaria och belägrade det i tre år. 6 I Hoseas nionde regeringsår intog kungen i Assyrien Samaria och förde bort Israel till Assyrien och lät dem bo i Hala och vid floden Habor i Gozan och i Mediens städer.
7 Detta skedde på grund av att Israels barn hade syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land undan faraos, den egyptiske kungens, hand och att de hade tillbett andra gudar. 8 De hade också levt efter sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn, men också efter de seder som Israels kungar hade infört. 9 Israels barn hade i hemlighet gjort sådant som inte var rätt mot Herren, sin Gud. De hade byggt sig offerhöjder i alla sina städer, vid väktartornen såväl som i de befästa städerna. 10 De hade rest stoder och aseror åt sig på alla höga kullar och under alla gröna träd. 11 Där hade de på alla offerhöjder tänt offereld, på samma sätt som de folk som Herren hade drivit bort för dem. De hade gjort det som var ont och därigenom uppväckt Herrens vrede. 12 De hade tjänat eländiga avgudar, fastän Herren hade sagt till dem: "Ni skall inte göra så."
13 Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: "Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och stadgar enligt hela den lag som jag gav era fäder och som jag sände till er genom mina tjänare profeterna." 14 Men de hörde inte utan var hårdnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren, sin Gud. 15 De förkastade hans stadgar och det förbund som han hade slutit med deras fäder och de förordningar som han hade givit dem. De följde förgängliga avgudar och uppfylldes av det förgängliga liksom folken omkring dem, fastän Herren hade förbjudit dem att göra som dessa. 16 De övergav Herrens, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna bilder i form av två kalvar. De gjorde också aseror åt sig och tillbad himlens hela härskara och tjänade Baal. 17 De lät sina söner och döttrar gå genom eld och bedrev spådom och trolldom. De sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon och uppväckte därmed hans vrede. 18 Därför blev också Herren mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att endast Juda stam blev kvar.
19 Men inte heller Juda höll Herrens, sin Guds, bud, utan levde efter de seder som Israel hade infört. 20 Då förkastade Herren alla Israels avkomlingar och straffade dem och gav dem i plundrares hand, till dess att han kastade bort dem från sitt ansikte.
21 Ty när han hade ryckt Israel från Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till kung, hindrade denne Israel att följa Herren och fick dem att begå en stor synd. 22 Israels barn levde i alla de synder som Jerobeam hade gjort. De vände sig inte bort från dem. 23 Men till slut försköt Herren Israel från sitt ansikte, så som han hade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien, där de är än i dag.
Främmande folk från Assyrien bosätter sig i Israel
24 Kungen i Assyrien lät folk komma från Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och bosätta sig i Samariens städer i stället för Israels barn. Dessa tog Samarien i besittning och bosatte sig i städerna där. 25 Men då de under den första tiden av sin vistelse där inte fruktade Herren, sände Herren lejon bland dem och dessa dödade några av dem. 26 Man berättade detta för kungen i Assyrien och sade: "De folk som du har fört bort och låtit bosätta sig i Samariens städer vet inte hur landets Gud skall dyrkas. Därför har han sänt lejon mot dem och dessa dödar dem nu, eftersom de inte vet hur landets Gud skall dyrkas." 27 Då befallde kungen i Assyrien: "Låt en av de präster som ni har fört bort därifrån resa tillbaka och bosätta sig där. Han skall lära dem hur landets Gud skall dyrkas." 28 Och en av de präster som de hade fört bort från Samarien kom och bosatte sig i Betel. Han lärde dem hur de skulle frukta Herren.
29 Men varje folk gjorde sig sin egen gud och ställde upp den i de offerhöjdshus som samariterna hade byggt, varje folk för sig i de städer där de bodde. 30 Folket från Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket från Kut gjorde sig en Nergal och folket från Hamat gjorde sig en Asima. 31 Aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna brände upp sina barn i eld åt Sefarvajims gudar Adrammelek och Anammelek. 32 Men de fruktade också Herren. De gjorde män ur sin egen krets till offerhöjdspräster åt sig och dessa offrade åt dem i offerhöjdshusen. 33 Så fruktade de visserligen Herren, men de tjänade dessutom sina egna gudar på samma sätt som de folk de kom ifrån.
34 Än i dag gör de som förut: De tillber inte Herren och gör inte efter de stadgar och den sed som de har fått. De lever inte efter den lag och de bud som Herren har givit Jakobs efterkommande - Jakob var den man han gav namnet Israel. 35 Ty Herren slöt ett förbund med dem och befallde dem: "Ni skall inte frukta andra gudar, inte heller tillbe dem eller tjäna dem eller offra åt dem. 36 Herren skall ni frukta, han som förde er upp ur Egyptens land med stor makt och utsträckt arm, honom skall ni tillbe och åt honom skall ni offra. 37 Ni skall alltid hålla fast vid och följa de stadgar och budord, den lag och de bud som han har föreskrivit er. Men ni skall inte frukta andra gudar. 38 Ni skall inte glömma det förbund som jag har slutit med er. Ni skall inte frukta andra gudar. 39 Endast Herren, er Gud, skall ni frukta, och han skall rädda er ur alla era fienders hand." 40 Men de lydde inte utan gjorde som förut.
41 Så fruktade dessa folk Herren, men tjänade samtidigt sina avgudar. Även deras barn och deras barnbarn gör än i dag så som deras fäder har gjort.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln