Beginning

Den himmelska synen

4 Därefter såg jag, och se, en dörr stod öppen i himlen, och den röst jag först hade hört tala till mig, som en basun, sade: "Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som måste ske härefter." ² Genast kom jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen. ³ Och han som satt på den såg ut som en sten av jaspis och karneol, och en regnbåge som en smaragd omgav tronen. ⁴ Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på dessa troner satt tjugofyra äldste, klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. ⁵ Och från tronen kom det ut blixtar, dån och åska, och framför tronen brann sju facklor, det är Guds sju andar. ⁶ Framför tronen låg liksom ett hav av glas, klart som kristall.

Mitt för tronen och runt om den stod fyra väsen, som hade fullt med ögon framtill och baktill. ⁷ Det första väsendet liknade ett lejon, det andra en ung tjur, det tredje hade ett ansikte som en människa, och det fjärde liknade en flygande örn. ⁸ Vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar, och de hade fullt med ögon, runt om och på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll:

⁹ Och när dessa väsen prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter, ¹⁰ då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:

Bokrullen med de sju inseglen

5 Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift både på insidan och utsidan, förseglad med sju sigill. ² Och jag såg en väldig ängel som ropade med hög röst: "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?" ³ Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den. ⁴ Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den. ⁵ Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet^[a] av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, och han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill."

Lammet inför tronen

⁶ Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn^[b] och sju ögon - de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden. ⁷ Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. ⁸ Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.

Den nya sången till Kristus, offerlammet

⁹ Och de sjöng en ny sång:

¹¹ Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt omkring tronen och väsendena och de äldste. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen. ¹² Och de sade med hög röst:

¹³ Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga:

¹⁴ Och de fyra väsendena sade: "Amen". Och de äldste föll ner och tillbad.

De sex första sigillen bryts

6 Och jag såg när Lammet bröt det första av de sju sigillen, och jag hörde ett av de fyra väsendena säga med en röst som åskan: "Kom!" ² Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Åt honom gavs en segerkrans, och han drog ut som segerherre, för att segra.

³ Och när Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag det andra väsendet säga: "Kom!" ⁴ Då kom en annan häst ut, en eldröd, och åt honom som satt på den gavs makt att ta bort freden från jorden och få människor att slakta varandra. Och ett stort svärd gavs åt honom.

⁵ När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag det tredje väsendet säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i handen. ⁶ Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra väsendena säga: "Ett mått^[c] vete för en denar, och tre mått korn för en denar, och oljan och vinet får du inte skada."

⁷ När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag det fjärde väsendets röst säga: "Kom!" ⁸ Och jag såg, och se: en gulblek häst. Och han som satt på den hette Döden, och helvetet^[d] följde efter honom. Och åt dem gavs makt över en fjärdedel av jorden, makt att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.

⁹ När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. ¹⁰ De ropade med hög röst: "Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?" ¹¹ Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt.

¹² Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt,^[e] och hela månen blev som blod. ¹³ Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när ett fikonträd fäller sina omogna frukter, när det skakas. ¹⁴ Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sin plats. ¹⁵ Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor, ¹⁶ och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. ¹⁷ Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"

De etthundrafyrtiofyra tusen

7 Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar, så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller över havet eller mot något träd. ² Och jag såg också en annan ängel med den levande Gudens sigill stiga upp från öster. Han ropade med hög röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: ³ "Skada inte jorden eller havet eller träden, förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänare, på deras pannor." ⁴ Och jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill: etthundrafyrtiofyra tusen ur Israels alla stammar, ⁵ av Juda stam tolv tusen försedda med sigill, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen, ⁶ av Asers stam tolv tusen, av Naftalis stam tolv tusen, av Manasses stam tolv tusen, ⁷ av Simeons stam tolv tusen, av Levis stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen, ⁸ av Sebulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen och av Benjamins stam tolv tusen försedda med sigill.

Den stora vita skaran

⁹ Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. ¹⁰ Och de ropade med hög röst:

¹¹ Och alla änglar stod runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud ¹² och sade:

¹³ En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?" ¹⁴ Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. ¹⁵ Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel^[f] över dem. ¹⁶ De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. ¹⁷ Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."

Det sjunde sigillet bryts

8 När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen omkring en halv timme.

De sju änglarna med de sju basunerna

² Och jag såg de sju änglarna^[g] som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner. ³ Då kom en annan ängel, som hade ett rökelsekar av guld, och ställde sig vid altaret. Åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. ⁴ Och röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud. ⁵ Ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner den på jorden, och det åskade, dundrade och blixtrade och jorden skälvde. ⁶ Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.

De fyra första basunerna

⁷ Den första ängeln blåste i sin basun. Då kom det hagel och eld, blandat med blod, och det kastades ner på jorden. En tredjedel av jorden brändes upp liksom en tredjedel av träden, och allt grönt gräs sveddes av.

⁸ Den andra ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg hade kastats i havet. En tredjedel av havet blev till blod, ⁹ och en tredjedel av allt liv i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.

¹⁰ Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna, brinnande som en fackla, ner från himlen, och den föll över en tredjedel av floderna och vattenkällorna. ¹¹ Stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattnen förvandlades då till malört, och många människor dog av vattnen, som hade blivit förgiftade.

¹² Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att tredjedelen av dem förmörkades och dagen förlorade tredjedelen av sitt ljus, och natten likaså.

¹³ Och jag såg, och jag hörde en örn flyga högst uppe på himlen. Den ropade med hög röst: "Ve, ve, ve över jordens invånare för de basunstötar som återstår, när de tre andra änglarna blåser i sina basuner."