Beginning

Hälsning

1 Från Paulus, som genom Guds vilja är kallad att vara apostel^[a] åt Kristus^[b] Jesus, och från vår bror Sosthenes.

² Till Guds församling i Korinth, till dem som helgats i Kristus Jesus och kallats att vara heliga, tillsammans med alla dem överallt som åkallar vår Herre Jesus Kristus namn, hans, som är både deras och vår Herre.

³ Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Paulus tackar Gud för församlingens tro

⁴ Jag tackar alltid min Gud för att han har gett er sin nåd i Kristus Jesus. ⁵ Tack vare honom har ni utrustats med all rikedom i både tal och kunskap, ⁶ eftersom vittnesbördet om Kristus har fått ett så stadigt fäste hos er. ⁷ Därför saknas det inget i era olika nådegåvor medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska visa sig igen. ⁸ Han ska också hjälpa er att hålla fast vid er tro ända till slutet, så att ni är utan skuld på vår Herre Jesus Kristus dag. ⁹ Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.

Splittring i församlingen

¹⁰ Men nu uppmanar jag er, syskon, att för vår Herre Jesus Kristus skull, se till att ni är eniga och inte delar upp er i olika grupperingar. Var eniga i ert sätt att tänka och resonera. ¹¹ Jag har nämligen hört ifrån dem som bor i Chloes hus att ni har börjat bråka, mina syskon. ¹² Jag menar att var och en av er säger: ”Jag följer Paulus”, eller ”Jag följer Apollos^[c]”, eller ”Jag följer Kefas^[d]”, eller ”Jag följer Kristus”. ¹³ Inte kan väl Kristus delas upp? Det var väl inte Paulus som korsfästes för er skull? Och ni döptes väl inte i Paulus namn? ¹⁴ Jag är tacksam för att jag inte har döpt några andra än Crispus och Gaius bland er. ¹⁵ Därför kan ingen säga att ni har döpts i mitt namn. ¹⁶ Jo, jag har faktiskt döpt Stefanas och hans familj också. Men några andra vet jag inte att jag har döpt. ¹⁷ Kristus sände mig ju inte för att döpa, utan för att förkunna evangelium, men inte med någon vältalig vishet, som skulle ta bort kraften i budskapet om Kristus kors.

Guds vishet är dårskap för den som inte tror

¹⁸ Budskapet om korset är dårskap för dem som går förlorade. Men för oss som räddas är det Guds kraft. ¹⁹ Det står skrivet:

²⁰ Så var finns nu de visa? Och de skriftlärda och denna tidsålderns tänkare? Har inte Gud gjort denna världens vishet till dårskap? ²¹ I sin vishet lärde inte världen känna Gud i hans vishet, och därför bestämde Gud att genom dårskapen i vår förkunnelse rädda dem som tror. ²² Judarna kräver tecken och grekerna söker vishet. ²³ Men vi förkunnar den korsfäste Kristus, som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap. ²⁴ Men för de kallade, vare sig de är judar eller greker, är Kristus Guds kraft och Guds vishet. ²⁵ Guds dårskap är visare än människorna och hans svaghet starkare än människorna.

²⁶ Syskon, tänk på hur det var när ni själva blev kallade. Det var inte många av er som mänskligt sett räknades som visa, inte många som hade inflytande eller kom från en fin familj. ²⁷ Nej, Gud valde ut det som är dåraktigt i världens ögon, för att de visa skulle få skämmas, och Gud valde ut det som är svagt i världens ögon, för att de starka skulle få skämmas. ²⁸ Det som har låg status och som världen ser ner på, det som inte är något, det utvalde Gud, för att göra om intet det som anses vara något, ²⁹ för att ingen ska kunna skryta inför Gud.

³⁰ Det är tack vare honom som ni är i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet, vår befrielse, ³¹ som det står skrivet: ”Den som vill skryta, ska skryta över Herren.”^[f]

Skillnaden mellan Guds vishet och människors vishet

2 När jag kom till er, syskon, var det inte med övertygande vältalighet eller vishet som jag berättade om Guds hemlighet^[g] för er. ² Nej, jag hade bestämt mig för att inte veta av något annat när jag var hos er än Jesus Kristus, och honom som korsfäst. ³ Jag var svag och rädd och bävade djupt när jag stod där inför er. ⁴ Mitt budskap och min förkunnelse var inga övertygande visdomsord, utan de gav bevis på Ande och kraft, ⁵ för att er tro inte skulle bygga på mänsklig vishet utan på Guds kraft.

⁶ Vi förkunnar dock vishet för de mogna, men den visheten hör inte till den här tidsåldern eller den här tidsålderns förgängliga makthavare. ⁷ Nej, vi talar med visdomen från Gud. Den har legat fördold, men sedan tidernas början har Gud bestämt att den skulle bli till härlighet för oss. ⁸ Ingen av den här tidsålderns makthavare förstod den, men om de hade förstått, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. ⁹ Men det står skrivet:

¹⁰ Men Gud har visat oss det genom sin Ande, för Anden utforskar allt, också djupen hos Gud.

¹¹ För vem kan veta vad som finns i människan, förutom människans ande? Inte heller vet någon vad som finns hos Gud, förutom Guds Ande. ¹² Men vi har inte fått denna världens ande, utan Guds egen Ande, så att vi kan veta vad Gud i sin nåd har gett oss.

¹³ När vi berättar om allt detta, använder vi oss därför inte av ord som vi lärt oss genom mänsklig vishet, utan ord som Anden har lärt oss, och vi tolkar det andliga med andliga ord.^{[i] 14} Men en oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande; det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. ¹⁵ Den andliga människan bedömer allt, men henne själv kan ingen bedöma. ¹⁶ Det står ju skrivet:

Men vi har Kristus sinne.

Paulus vädjar om enhet i församlingen

3 Syskon, jag kunde inte tala till er som till andliga människor, utan jag fick tala till er som till människor som fortfarande drivs av sin mänskliga natur, som till små barn i Kristus. ² Jag fick mata er med mjölk, inte med fast föda, för den klarade ni inte av. Och den klarar ni inte ens nu, ³ eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. Om ni är avundsjuka på varandra och bråkar, har ni väl fortfarande kvar er gamla natur och lever som de andra? ⁴ Är ni inte som alla andra när ni säger: ”Jag följer Paulus” eller ”Jag följer Apollos”?

⁵ Vad är då Apollos? Eller Paulus? Tjänare, som hjälpte er att börja tro. Var och en av oss har utfört det uppdrag vi fick från Herren.

⁶ Jag planterade, Apollos vattnade, men det var Gud som gav växten. ⁷ Varken den som planterar eller den som vattnar är något, utan bara Gud som ger växten. ⁸ Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en får lön efter sitt arbete. ⁹ Vi är ju medarbetare till Gud, och ni är Guds åker, hans bygge.

Församlingen är Guds bygge

¹⁰ På grund av den nåd Gud gav mig lade jag, som en erfaren byggmästare, grunden, och sedan bygger någon annan vidare på den. Men var och en som bygger måste tänka på hur han bygger. ¹¹ Ingen kan lägga en annan grund än den som redan är lagd, och den grunden är Jesus Kristus själv. ¹² På den grunden kan man bygga med guld, silver och ädelstenar, eller med trä, gräs och halm, ¹³ och det ska visa sig vad man har byggt, när den dagen kommer som ska avslöja det. Hur vars och ens verk är ska elden pröva. ¹⁴ Den vars bygge består ska få lön för sitt arbete. ¹⁵ Men den vars verk brinner ner blir utan lön. Själv ska han dock bli räddad, men som ur eld.

Förstör inte församlingen genom splittring

¹⁶ Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? ¹⁷ Om någon fördärvar Guds tempel, ska Gud fördärva honom. Guds tempel är ju heligt, och det är ni som är det templet. ¹⁸ Bedra inte er själva. Den som anser sig vara vis enligt den här tidsålderns sätt att se, måste först bli en dåre för att kunna bli vis. ¹⁹ Den här världens vishet är ju dårskap för Gud. Det står ju skrivet: ”Han fångar de kloka i deras slughet”,^{[k] 20} och: ”Herren känner de visas tankar och vet att de är tomhet.”^{[l] 21} Skryt därför inte över människor. Allting tillhör er, ²² Paulus, Apollos, Kefas och hela världen, liv och död, nutid och framtid, allting är ert. ²³ Ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.

Paulus och Apollos är tjänare åt Kristus

4 Man ska alltså se oss som tjänare åt Kristus, som förvaltare av Guds hemligheter. ² Och det förutsätts av en förvaltare att han är trogen. ³ Men det har ingen betydelse för mig om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Jag dömer inte mig själv heller. ⁴ Mitt samvete är rent, men det innebär inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. ⁵ Döm därför ingenting förhastat, innan Herren kommer. Han ska dra fram allt i ljuset och visa varje hjärtas avsikter. Då ska var och en få sitt beröm från Gud.

⁶ Detta har jag, syskon, för er skull tillämpat på mig själv och Apollos, för att ni ska lära er av oss vad ”håll er till Skriften”^[m] betyder, så att ingen skryter över en annan. ⁷ Finns det något som gör dig bättre än andra? Finns det något bland det du äger som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då, precis som om du inte hade fått det som en gåva?

⁸ Ni är redan mätta och rika och tycks ha blivit kungar utan oss. Ja, jag önskar att ni redan var kungar, så att vi fick regera tillsammans med er. ⁹ Men nu verkar det istället för mig som om Gud har gett oss apostlar den lägsta statusen av alla. Vi är som dödsdömda på en arena och visas upp inför hela världen, ja, inför både änglar och människor.

¹⁰ Vi är dårar för Kristus skull, men ni är förståndiga i Kristus. Vi är svaga men ni starka. Ni är respekterade men vi föraktade. ¹¹ Vi går fortfarande hungriga och törstiga. Vi saknar kläder, vi blir misshandlade och är hemlösa. ¹² Vi arbetar hårt med våra egna händer för att försörja oss. När man hånar oss, välsignar vi. När vi blir förföljda, finner vi oss i det. ¹³ När man talar illa om oss, svarar vi vänligt. Vi blir ständigt behandlade som avfall på världens skräphög, som bortslängda sopor.^[n]

¹⁴ Men jag skriver inte detta för att få er att skämmas utan för att varna er, som mina kära barn. ¹⁵ För även om ni hade tusentals vägledare i Kristus, har ni inte många fäder. Det var ju jag som blev er far i Kristus genom evangeliet. ¹⁶ Därför ber jag er nu att ha mig som föredöme. ¹⁷ Det är också därför jag skickar Timotheos till er, mitt älskade, trogna barn i Herren. Han ska påminna er om det levnadssätt jag har sammanställt för dem som tillhör Kristus Jesus, och som jag undervisar om överallt i alla församlingar.

¹⁸ Vissa verkar ha blivit självsäkra, som om jag aldrig mer skulle komma tillbaka till er. ¹⁹ Men jag ska komma till er – och det mycket snart – om Herren vill. Då ska jag ta reda på vad dessa självsäkra människor har för sig, inte vad de säger utan vad de har för kraft. ²⁰ Guds rike är ju inte ord, utan kraft. ²¹ Vad föredrar ni själva? Ska jag komma till er med ris, eller i kärlek och i en mild anda?