Beginning

        lyssna, ni folk
        som bor i fjärran!
    Herren kallade mig
        redan i moderlivet,
    han nämnde mitt namn
        redan i min mors sköte.
^2 (B) Han gjorde min mun
        till ett skarpt svärd^[a]
    och gömde mig
        i skuggan av sin hand.
    Han gjorde mig till en vass pil
        och dolde mig i sitt koger.
^3 (C) Han sade till mig:
    "Du är min tjänare, Israel,
        genom dig
            vill jag förhärliga mig."
⁴ Men jag tänkte:
    "Förgäves har jag ansträngt mig,
        utan nytta förbrukat min kraft.
    Men min rätt är hos Herren
        och min lön hos min Gud."

⁵ Och nu säger Herren,
    han som från moderlivet
        formade mig till sin tjänare
    för att föra Jakob tillbaka till honom
        så att Israel samlas hos honom,
    för jag är ärad i Herrens ögon
        och min Gud är min styrka –
^6 (D) han säger: Det är för lite
        att du bara är min tjänare
    som upprättar Jakobs stammar
        och för tillbaka de bevarade
            av Israel.
    Jag ska sätta dig
        till ett ljus för hednafolken,
    för att du ska bli min frälsning
        ända till jordens yttersta gräns.^[b]
7 (E) Så säger Herren,
        Israels återlösare, hans Helige,
    till honom som är föraktad
        av varje själ,
    till honom som är avskydd
        av folken,
    till honom som är
        härskares tjänare:
    Kungar ska se det och resa sig,
        furstar ska se det och tillbe
    eftersom Herren är trofast,
        Israels Helige
            som har utvalt dig.

^8 (F) Så säger Herren:
    Jag bönhör dig i nådens tid,
        jag hjälper dig
            på frälsningens dag.
    Jag ska bevara dig
        och göra dig till ett förbund
            för folket,
    för att upprätta landet
        och fördela
            de förödda arvslotterna,^[c]
9 (G) för att säga till de fångna: "Kom ut",
    och till dem som sitter i mörkret:
        "Visa er!"
    De ska finna bete längs vägarna,
        betesmark på alla kala höjder.
^10 (H) De ska varken hungra eller törsta,
    ökenhettan och solen
        ska inte skada dem,
    för deras förbarmare ska leda dem
        och föra dem till vattenkällor.^[d]
11 Jag ska göra alla mina berg
        till jämna vägar,
    och mina banade vägar
        ska byggas höga.
^12 (I) Se, där kommer de fjärran ifrån,
    några från norr
        och andra från väster,
    några från sineernas land^[e].
^13 (J) Jubla, ni himlar,
    och gläd dig, du jord,
        brist ut i jubel, ni berg,
    för Herren tröstar sitt folk
        och förbarmar sig
            över sina betryckta.

^22 (O) Så säger Herren Gud:
    Se, jag ska lyfta min hand till folken,
        resa mitt baner för hednafolken.
    Då ska de komma
        med dina söner i sin famn
    och bära dina döttrar på sina axlar.
^23 (P) Kungar ska vara dina barns vårdare
        och furstinnor dina ammor.
    De ska falla ner för dig
        med ansiktet mot jorden
            och slicka stoftet vid dina fötter.
    Och du ska inse att jag är Herren,
        och att de som hoppas på mig
            inte kommer på skam.

^24 (Q) Kan man ta bytet från den starke
    eller rycka fångarna från tyrannen^[h]?
^25 (R) Ja, så säger Herren:^[i]
    Den starkes fångar
        ska tas ifrån honom,
            bytet ryckas från tyrannen.
    Jag ska själv strida
        mot dina motståndare,
    jag ska själv rädda dina barn.
^26 (S) Jag ska låta dina förtryckare
        äta sitt eget kött
    och bli druckna av sitt eget blod,
        som av sött vin.
    Då ska allt levande förstå
        att jag, Herren, är din Frälsare,
    att Jakobs Mäktige
        är din återlösare.

    Var finns er mors
            skilsmässobrev
        som jag förskjutit henne med?
    Eller till vilken
        av mina fordringsägare
            har jag sålt er^[j]?
    Se, för era missgärningar
        blev ni sålda,
    och för era brott
        blev er mor förskjuten.
^2 (U) Varför var ingen där när jag kom?
    Varför svarade ingen
        när jag ropade?
    Är min arm för kort
        för att friköpa er,
    eller har jag ingen kraft
        till att rädda?
    Se, genom min befallning
        torkar jag ut havet
            och gör strömmar till öken.
    Deras fiskar ruttnar
        av brist på vatten och dör av törst.
^3 (V) Jag klär himlen i mörker
    och ger den sorgdräkt att bära.

^4 (W) Herren Gud har gett mig
        en tunga med lärdom,
    så att jag förstår att hjälpa den trötte
        med mina ord.
    Han väcker varje morgon mitt öra,
        väcker det till att lyssna
            som lärjunge.
^5 (X) Herren Gud har öppnat mitt öra,
    och jag har inte varit upprorisk,
        jag har inte dragit mig undan.
^6 (Y) Jag höll fram min rygg
        åt dem som slog mig
    och mina kinder
        åt dem som ryckte ut
            mina skäggstrån.
    Jag dolde inte mitt ansikte
        för hån och spott.^[k]

⁷ Herren Gud ska hjälpa mig,
        därför behöver jag inte skämmas,
    därför gör jag mitt ansikte
        hårt som sten.
    Jag vet att jag inte kommer på skam.
^8 (Z) Den som förklarar mig rättfärdig
        är nära.
    Vem vill då gå till rätta med mig?
        Låt oss träda fram tillsammans.
    Vem är min motpart?
        Låt honom komma fram till mig.
^9 (AA) Se, Herren Gud kommer
    att hjälpa mig.
        Vem ska då döma mig skyldig?
    De ska alla slitas ut som kläder,
        mal ska förtära dem.

¹⁰ Vem bland er fruktar Herren
        och hör hans tjänares röst?
    Även om han vandrar i mörkret
        och inte ser någon ljusning,
    ska han förtrösta på Herrens namn
        och stödja sig på sin Gud.
¹¹ Men se, alla ni som tänder eld
    och omger er
        med brinnande pilar,
    vandra ni i lågorna från er eld
        bland de brinnande pilar ni tänt!
    Av min hand ska detta drabba er:
        ni ska ligga i plågor.

    ni som strävar
        efter rättfärdighet,
            ni som söker Herren!
    Se på klippan ni är uthuggna ur
        och på gruvan ni grävts fram ur.
^2 (AB) Se på er fader Abraham
        och på Sara som födde er.
    För jag kallade honom
        när han ännu var ensam,
    och jag välsignade
        och förökade honom.
^3 (AC) Ja, Herren tröstar Sion,
    han ser med medlidande
        på alla dess ruiner.
    Han gör dess öken lik Eden,
        dess ödemark
            lik Herrens lustgård.
    Fröjd och glädje ska höras därinne,
        tacksägelse och lovsångsljud.

^4 (AD) Hör på mig, du mitt folk,
        lyssna till mig, du mitt folkslag^[l],
    för från mig ska undervisning gå ut,
        jag ska sätta min rätt
            till ett ljus för folken.
^5 (AE) Min rättfärdighet är nära,
    min frälsning är på väg,
        och mina armar ska döma folken.
    Kustländerna väntar på mig
        och hoppas på min arm.
^6 (AF) Lyft er blick till himlen
        och se på jorden därnere,
    för himlen ska försvinna som rök
        och jorden nötas ut
            som en klädnad.
        Dess invånare ska dö som mygg.
    Men min frälsning
        ska bestå för evigt,
    min rättfärdighet ska inte brytas ner.

^7 (AG) Hör på mig,
        ni som känner rättfärdigheten,
    du folk som har min undervisning
        i ditt hjärta.
    Var inte rädda för människors hån,
        frukta inte deras förolämpningar,
^8 (AH) för mal ska förtära dem
    som en klädnad,
        mott ska äta dem som ylle.
    Men min rättfärdighet
        ska bestå för evigt,
    min frälsning från släkte till släkte.

^9 (AI) Vakna, vakna, klä dig i kraft,
        du Herrens arm!
    Vakna som i forna dagar,
        i gångna tider.
    Var det inte du
        som högg Rahab^[m] i bitar,
            som genomborrade draken?
^10 (AJ) Var det inte du
    som torkade ut havet,
        det stora djupets vatten,
    och gjorde havsdjupen till en väg
        där de återlösta kunde gå fram?
^11 (AK) Så ska Herrens friköpta vända hem
        och komma till Sion med jubel.
    Evig glädje ska kröna
        deras huvuden,
    de ska få fröjd och glädje,
        men sorg och suckan ska fly.

^12 (AL) Jag, jag är den som tröstar er.
    Vem är då du, att du fruktar
        människor som ska dö,
    människobarn som torkar
        som gräs,
^13 (AM) att du glömmer Herren din Skapare
        som har spänt ut himlen
            och lagt jordens grund,
    att du ständigt dagen lång
        är rädd för förtryckarens vrede,
            när han är redo att fördärva?
    Var är nu förtryckarens vrede?
¹⁴ Snart blir fången fri.
    Han ska inte dö och läggas i graven,
        han ska inte lida brist på bröd.
^15 (AN) Jag är Herren din Gud,
    han som rör upp havet
        så att dess vågor dånar,
    Herren Sebaot är hans namn.
^16 (AO) Jag har lagt mina ord i din mun
        och täckt dig med skuggan
            av min hand,
    för att plantera himlen
        och grunda jorden
    och säga till Sion: Du är mitt folk.

²¹ Så hör nu detta, du plågade
    som är drucken, men inte av vin:
²² Så säger Herren,
    din Herre och Gud
        som utför sitt folks sak:
    Se, jag tar bort berusningens bägare
        ur din hand,
    du ska inte dricka mer
        av min vredes bägare.
^23 (AS) Jag ska sätta den i handen
    på dina plågare, de som sade till dig:
        "Fall ner, vi ska gå fram
            över dig!"
    Så gjorde du din rygg till mark,
        en gata för dem att gå på.

    Klä dig i din styrka, Sion,
        klä dig i din högtidsskrud,
            Jerusalem, du heliga stad,
    för ingen oomskuren eller oren
        ska mer komma in i dig.
² Skaka av dig stoftet,
    res dig och ta din plats,
        Jerusalem.
    Lös banden från din hals,
        du fångna dotter Sion,
^3 (AU) för så säger Herren:
        Ni blev sålda för ingenting,
    och ni ska också bli återlösta
        utan pengar.

^4 (AV) Så säger Herren Gud:
    Först drog mitt folk ner till Egypten
        och bodde där som främlingar,
    sedan förtryckte Assur dem
        utan orsak.
^5 (AW) Vad har jag nu här? säger Herren.
        Mitt folk har förts bort
            utan skäl.
    De som härskar över dem skränar,
        säger Herren,
    och mitt namn hånas ständigt,
        dagen lång.
⁶ Därför ska mitt folk
        få lära känna mitt namn,
    därför ska de på den dagen förstå
        att jag är den som talar:
            Här är jag!

^7 (AX) Hur ljuvliga är inte
        glädjebudbärarens steg
    när han kommer över bergen
        och förkunnar frid,
    bär fram goda nyheter
        och förkunnar frälsning
    och säger till Sion:
        "Din Gud är kung!"^[o]
8 (AY) Hör, dina väktare ropar
            med hög röst,
        de jublar tillsammans,
    för de ska med egna ögon få se
        Herren vända tillbaka till Sion.
^9 (AZ) Brist ut i jubel tillsammans,
        ni Jerusalems ruiner,
    för Herren tröstar sitt folk,
        han återlöser Jerusalem.
^10 (BA) Herren visar sin heliga arm
        inför alla folkens ögon,
    alla jordens ändar ska se
        vår Guds frälsning.

^11 (BB) Dra bort! Dra bort! Gå ut därifrån!
        Rör inte vid något orent!
    Gå ut från henne!
        Rena er, ni som bär Herrens kärl^[p].^[q]
12 (BC) Ni ska inte dra ut med hast
        och inte gå bort som flyktingar,
    för Herren går framför er
        och Israels Gud är sist i ert tåg.

    För vem blev Herrens arm
        uppenbarad?^[w]
2 (BH) Som en späd planta
    sköt han upp inför honom,
        som ett rotskott ur torr jord.
    Han hade varken skönhet
        eller majestät när vi såg honom,
    inget utseende som vi drogs till.
^3 (BI) Han var föraktad
        och övergiven av människor,
    en smärtornas man
        och förtrogen med lidande.
    Han var som en
        som man skyler ansiktet för,
    så föraktad att vi inte
        respekterade honom.

^4 (BJ) Men det var våra sjukdomar han bar,
        våra smärtor tog han på sig,
    medan vi såg honom som hemsökt,
        slagen av Gud och pinad.^[x]
5 (BK) Han blev genomborrad för våra brott,
        slagen för våra synder.
    Straffet blev lagt på honom
        för att vi skulle få frid,
    och genom hans sår är vi helade.
^6 (BL) Vi gick alla vilse som får,
        var och en gick sin egen väg.
    Men all vår skuld
        lade Herren på honom.

^7 (BM) Han blev misshandlad,
    men han ödmjukade sig
        och öppnade inte sin mun.
    Som ett lamm som förs bort
        för att slaktas,
    som ett får som är tyst
        inför dem som klipper det,
    så öppnade han inte sin mun.^[y]
8 (BN) Genom våld och dom
        blev han borttagen.
    Vem i hans släkte betänker
        att när^[z] han rycktes bort
            från de levandes land,
    blev han plågad på grund av
        mitt folks brott?
^9 (BO) Han fick sin grav
    bland de ogudaktiga
        men var hos en rik vid sin död,
    för han hade inte gjort något orätt,
        och inget svek fanns i hans mun.^[aa]

^10 (BP) Det var Herrens vilja
        att slå honom och låta honom lida.
    När du gör hans liv
        till ett skuldoffer^[ab],
    får han se avkomlingar
        och leva länge,
    och Herrens vilja ska ha framgång
        genom hans hand.
^11 (BQ) Genom den möda
    hans själ har utstått
        får han se^[ac] och bli tillfreds.
    Genom sin kunskap^[ad] förklarar
        min rättfärdige tjänare
            de många rättfärdiga,
    och han bär deras skulder.

^12 (BR) Därför ska jag ge honom
    de många^[ae] som hans del,
        och de starka ska han få som byte,
    eftersom han utgav sitt liv i döden
        och räknades bland förbrytare,^[af]
    han som bar de mångas synd
        och gick in i överträdarnas ställe^[ag].