Beginning
Omtanke och hänsyn
14 Acceptera den som har en svag tro, utan att sätta er till doms över det diskutabla. 2 Någons tro kanske tillåter honom att äta vad som helst, medan en annans tro är så svag att han bara äter grönsaker.[a] 3 Då ska den som vågar äta inte förakta den som inte vågar. Och den som inte äter ska inte döma den som äter. Gud har ju accepterat honom. 4 Vad har du för rätt att döma någon annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren förmår att hålla honom upprätt.
5 Någon skiljer mellan dagar, medan alla dagar är lika för en annan. Här måste var och en följa sitt eget förstånd. 6 Den som beaktar en viss dag gör det för Herren. Och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som avstår från viss mat gör det också för Herren. Även han tackar ju Gud. 7 Ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. 8 Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vi tillhör alltså Herren vare sig vi lever eller dör. 9 Kristus dog ju och blev levande igen just för att han skulle vara Herre över både döda och levande.
10 Varför dömer du då någon av dina syskon och ser ner på någon av dem? Var och en av oss ska en dag stå inför Guds domstol. 11 Det står ju skrivet:
”Så sant jag lever, säger Herren,
alla människor ska böja knä inför mig,
och alla ska bekänna Gud.”[b]
12 Alltså ska var och en stå till svars för sina egna handlingar inför Gud.
13 Sluta därför med att döma varandra. Bestäm i stället för er själva att aldrig mer göra något som kan få någon av trossyskonen att snubbla eller falla.
14 Själv är jag i Herren Jesus helt övertygad om att ingenting är orent i sig självt. Men för den som anser att det är orent, för honom är det orent. 15 Om du alltså sårar någon av dina trossyskon genom vad du äter, då lever du inte längre efter kärleken. Låt inte det du äter orsaka att någon, som Kristus har dött för, går förlorad. 16 Låt ingen tala illa om det goda ni har hos er. 17 Guds rike handlar ju inte om mat eller dryck, utan om rättfärdighet, frid och glädje i helig Ande. 18 Den som tjänar Kristus med den inställningen behagar Gud och blir uppskattad av människor.
19 Låt oss alltså sträva efter att göra sådant som skapar frid och ömsesidig uppbyggelse. 20 Riv inte ner Guds verk för matens skull! Allt är rent, men det är fel att äta något som får en annan på fall. 21 Avstå därför hellre från att äta kött och dricka vin eller göra andra saker som kan få någon av dina trossyskon på fall.
22 Vad du själv tror om allt detta får vara en sak mellan Gud och dig. Lycklig är den som kan följa sin övertygelse utan att döma sig själv. 23 Men den som tvivlar och ändå äter, blir dömd, eftersom han inte handlar i tro. Allt som inte är av tro är synd.
Tänk på andra
15 Vi som har en stark tro är skyldiga att hjälpa de svaga med deras problem, och inte bara tänka på oss själva. 2 Var och en av oss ska tänka på det som är bäst för andra och bygger upp. 3 Kristus tänkte inte på sig själv, utan på andra. Det står ju skrivet: ”Dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.”[c]
4 Allt som skrivits förut står där för att undervisa oss, för att vi genom uthållighet och tröst från Skriften ska kunna hålla fast vid hoppet. 5 Och må Gud, han som ger uthållighet och tröstar, hjälpa er att leva eniga med varandra, i enlighet med Kristus Jesus vilja. 6 Då kan ni alla tillsammans hylla vår Herre Jesus Kristus Gud och Fader.
7 Acceptera därför varandra på samma sätt som Kristus har accepterat er, för då blir Gud ärad. 8 Jag menar att Kristus blev de omskurnas tjänare för att visa Guds sanning och bekräfta de löften som gavs till förfäderna. 9 Då skulle också de andra folken hylla Gud för hans barmhärtighet. Det står ju skrivet:
”Därför vill jag prisa dig bland folken,
och sjunga till din ära!”[d]
10 Det står också:
”Gläd er, ni folk, tillsammans med hans folk!”[e]
11 Vidare:
”Prisa Herren, alla nationer!
Lova honom, alla folk!”[f]
12 Jesaja säger också:
”Han som är av Jishajs rot[g] ska komma,
och han ska resa sig för att härska över alla folk.
De ska hoppas på honom.”[h]
13 Må hoppets Gud fylla er med all glädje och frid när ni tror på honom, så att den heliga Andens kraft gör ert hopp allt starkare.
Paulus speciella uppdrag
14 Jag är själv övertygad om, syskon, att ni är fyllda med godhet och med så mycket kunskap att ni kan vägleda varandra. 15 Men jag ville ändå skriva till er för att påminna om allt detta, och ibland har jag varit mycket rakt på sak. Det beror på att Gud i sin nåd gav mig 16 uppdraget att tjäna som präst åt Kristus Jesus, för att jag skulle sprida Guds evangelium till andra folk, så att de skulle bli ett offer till Gud, helgat genom den heliga Anden.
17 Tack vare Kristus Jesus kan jag vara stolt över det uppdrag Gud har gett mig. 18 Något annat än det som Kristus har gjort genom mig för de andra folken vågar jag inte tala om. Han har fått dem att lyda Gud genom mina ord och mina handlingar, 19 och genom kraften i tecken och under genom Andens kraft. På detta sätt har jag spridit evangeliet om Kristus, med början i Jerusalem och sedan överallt, ända till Illyrien.[i]
20 Hela tiden har min målsättning varit att sprida evangelium på platser där man ännu inte känner Kristus, istället för att bygga vidare på en grund som någon annan har lagt, 21 så som det står skrivet:
”De ska se något som ingen har berättat för dem,
och förstå något som de inte har hört om.”[j]
22 Det är på grund av detta som jag har hindrats så länge från att resa till er.
Paulus resplaner
23 Men nu är jag äntligen färdig med mitt arbete i det här området och kan efter många år av väntan komma till er. 24 Jag planerar nämligen att resa till Spanien, och på vägen dit tänkte jag stanna hos er. När jag sedan har fått vara tillsammans med er en kort tid, hoppas jag att ni ger mig vad jag behöver för min fortsatta resa.
25 Men först måste jag resa till Jerusalem för att hjälpa de heliga där. 26 Församlingarna i Makedonien och Achaia[k] har nämligen gjort en frivillig insamling till de fattiga bland de heliga i Jerusalem. 27 De var glada att få göra detta, eftersom de står i tacksamhetsskuld till judarna. De andra folken har ju fått del av judarnas andliga goda, och därför är det också rätt att de delar med sig av sitt materiella goda. 28 Men så snart jag har avslutat detta uppdrag och lämnat över gåvan till dem tänker jag resa till Spanien och hälsa på er på vägen. 29 Och jag vet att när jag kommer till er har jag med mig full välsignelse från Kristus.
30 Men jag vädjar till er, syskon, för vår Herre Jesus Kristus skull och för den kärleks skull som Anden ger: Hjälp mig i min kamp genom att be till Gud för mig. 31 Be att Gud räddar mig från de människor i Judeen som vägrar att tro och att de heliga i Jerusalem ska bli glada över den hjälp jag har med mig. 32 Då kan jag, om Gud vill, besöka er, och genom detta bli uppmuntrad och utvilad.
33 Må fridens Gud vara med er alla. Amen.
Personliga hälsningar
16 Vår syster Foibe, som är tjänare i församlingen i Kenchreai, vill jag tala varmt för. 2 Ta väl emot henne, i Herren, på ett sådant sätt som de heliga bör göra. Hjälp henne med allt hon behöver, för hon har varit ett stöd för många, också för mig.
3 Hälsa Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus. 4 De har till och med riskerat livet för min skull. Men det är inte bara jag som är tacksam för dem, utan även alla hednakristna församlingar.
5 Hälsa också församlingen som möts i deras hus.
Hälsa min gode vän Epainetos, som var den första i provinsen Asien[l] som började tro på Kristus.
6 Hälsa också Maria, som har arbetat så hårt för er.
7 Hälsa Andronikos och Junias, som båda är mina landsmän och har suttit i fängelse tillsammans med mig. De är apostlar åt Kristus och är mycket uppskattade av alla, och de började tro på Kristus före mig.
8 Hälsa Ampliatus, som jag älskar i Herren.
9 Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristus, och min käre Stachys.
10 Hälsa Apelles, som har bestått provet i Kristus.
Hälsa också alla hos Aristoboulos.
11 Hälsa Herodion, min landsman.
Hälsa alla dem hos Narkissos som tillhör Herren.
12 Hälsa Tryfaina och Tryfosa, som arbetar med att tjäna Herren, och den kära Persis, som har arbetat så hårt för att tjäna Herren.
13 Hälsa Rufus, som Herren har utvalt, och hans mor, som är som en mor också för mig.
14 Hälsa Asynkritos, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och de troende syskon som är tillsammans med dem.
15 Hälsa Filologos, Julia, Nereus och hans syster, Olympas och alla de andra heliga som är tillsammans med dem.
16 Hälsa varandra med en helig kyss.[m]
Alla Kristus församlingar hälsar till er.
En sista förmaning
17 Slutligen vill jag uppmana er, syskon: Akta er för dem som orsakar splittring och får människor på fall genom att undervisa sådant som strider mot det ni har fått lära er. Håll er borta från dem! 18 Sådana människor tjänar inte vår Herre Kristus, utan sina egna magar.[n] Med sina vackra ord och sitt smicker förleder de godtrogna människors hjärtan.
19 Alla känner ju till er lydnad, och det gör mig mycket glad. Men jag önskar att ni ska vara uppfinningsrika i allt gott, och okunniga i allt ont.
20 Fridens Gud ska snart krossa Satan under era fötter.
Nåd från vår Herre Jesus Kristus åt er alla.
21 Min medarbetare Timotheos hälsar till er, och det gör också mina landsmän Lucius, Jason och Sosipatros.
22 Även jag, Tertius, som har skrivit ner det här brevet,[o] hälsar till er i Herren.
23 Gaius hälsar till er. Det är i hans hus jag bor, och där träffas också hela församlingen.
Stadskassören Erastos hälsar till er, och det gör också Quartus, en annan av de troende.[p]
Avslutande hyllning till Gud
25 Honom som förmår styrka er genom det evangelium som jag förkunnar om Jesus Kristus, den avslöjade hemlighet, som har legat gömd sedan tidens början 26 men nu har uppenbarats genom profetiska skrifter på den evige Gudens befallning, för att alla folk ska kunna tro och lyda honom, 27 Gud, den ende som är vis, honom tillhör äran genom Jesus Kristus i all evighet. Amen.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.