Beginning

Liknelsen om såningsmannen

4 ^(A) Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk runt honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden. ^2 (B) Han lärde dem mycket i liknelser, och i sin undervisning sade han till dem:

^3 (C) "Lyssna! En såningsman gick ut för att så. ⁴ När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. ⁵ En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. ⁶ Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd. ⁸ Men en del föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt^[a]." ⁹ Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"

^10 (D) När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna. ¹¹ Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, ^12 (E) för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse."^[b]

Liknelsens innebörd

¹³ Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls? ¹⁴ Såningsmannen sår ordet. ¹⁵ De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. ¹⁶ De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det, ¹⁷ men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall. ¹⁸ Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet, ^19 (F) men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt. ²⁰ Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."

^21 (G) Han sade också till dem: "Ett ljus^[c] bärs väl inte in för att sättas under skäppan^[d] eller under bänken^[e]? Sätter man det inte på hållaren? ^22 (H) Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt. ²³ Hör, du som har öron att höra med!"

^24 (I) Och han sade: "Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Och ännu mer ska ni få, ^25 (J) för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han har."

Liknelsen om den växande säden

²⁶ Jesus sade: "Guds rike är som när en man sår säd i jorden. ²⁷ Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur. ²⁸ Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet. ²⁹ Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne."

Liknelsen om senapskornet

^30 (K) Han sade också: "Vad ska vi likna Guds rike vid? Vilken liknelse ska vi använda? ³¹ Det är som ett senapskorn^[f]. När man sår det är det minst av alla frön på jorden. ³² Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."

³³ Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå^[g]. ^34 (L) Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.

Jesus stillar stormen

^35 (M) På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan." ³⁶ De lämnade folket och tog med honom i båten som han var^[h]. Även andra båtar följde med.

³⁷ Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas. ³⁸ Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare^[i]! Bryr du dig inte om att vi går under?" ³⁹ Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. ⁴⁰ Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?" ^41 (N) Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"

Jesus botar en besatt

5 ^(O) Så kom de över till gerasenernas område^[j] på andra sidan sjön. ² När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande ³ och bodde bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. ⁴ Flera gånger hade han blivit bunden med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. ⁵ Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och sargade sig själv med stenar.

⁶ När han nu fick se Jesus på långt håll, kom han springande och föll ner för honom ⁷ och skrek högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Lova mig inför Gud att du inte plågar mig!" ⁸ Jesus hade nämligen just sagt till honom: "Du orena ande, far ut ur mannen!" ⁹ Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."^{[k] 10} Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

¹¹ Där gick en stor svinhjord och betade vid berget. ¹² Andarna bad honom: "Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!" ¹³ Det tillät han. De orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Det var ungefär två tusen svin som drunknade i sjön.

¹⁴ De som vaktade dem flydde och berättade om det i staden och ute på landet, och man gick för att se vad som hade hänt. ¹⁵ När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda. ¹⁶ De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och med svinen. ¹⁷ Då bad de att Jesus skulle lämna deras område.

¹⁸ När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt om att få följa med honom. ¹⁹ Men Jesus lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig och hur han förbarmat sig över dig." ²⁰ Då gick mannen och började ropa ut över hela Dekapolis^[l] allt som Jesus hade gjort med honom. Och alla var förundrade.

Jairus dotter och den sjuka kvinnan

^21 (P) När Jesus var tillbaka med båten på andra sidan samlades en stor folkskara hos honom där han var vid sjön. ^22 (Q) En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och när han fick se Jesus föll han ner för hans fötter ²³ och bad honom enträget: "Min dotter är döende. Kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk^[m] och får leva." ²⁴ Då gick Jesus med honom.

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. ^25 (R) Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. ²⁶ Hon hade fått lida mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, men inget hade hjälpt, hon blev bara sämre. ²⁷ Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel, ²⁸ för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk." ²⁹ Genast stannade hennes blödning, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.

^30 (S) Jesus märkte genast inom sig att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om i folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" ³¹ Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och så frågar du: Vem rörde vid mig?" ³² Men han fortsatte att se sig omkring efter henne som hade gjort det.

³³ Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom. ^34 (T) Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga."

^35 (U) Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?" ³⁶ Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Bara tro." ³⁷ Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, ^38 (V) och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. ^39 (W) Han gick in och sade till dem: "Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover." ⁴⁰ Då hånskrattade de åt honom.

Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg. ⁴¹ Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talitha koum!" Det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp!" ⁴² Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad. ⁴³ Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.