Beginning
Uppmaning till omvändelse
1 (A) I åttonde månaden[a] av Darejaveshs andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo[b]. Han sade:
2 (B) Herren var vred på era fäder. 3 (C) Säg därför till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så ska jag vända om till er, säger Herren Sebaot. 4 (D) Var inte som era fäder. För dem predikade forna tiders profeter och sade: ”Så säger Herren Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar.” Men de lyssnade inte och brydde sig inte om mig, säger Herren.
5 Era fäder, var är de?
Och profeterna,
lever de kvar för evigt?
6 Nej, men mina ord och mina stadgar
som jag gav mina tjänare profeterna,
de träffade era fäder.
Och de vände om och sade:
”Herren Sebaot
har handlat med oss
efter våra vägar
och våra gärningar,
så som han hade bestämt sig
för att göra med oss.”
Mannen på den röda hästen
7 På tjugofjärde dagen i elfte månaden[c], som är månaden Shebat, i Darejaveshs andra regeringsår, kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:
8 Jag hade en syn om natten, och se, en man red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita. 9 (E) Jag frågade: ”Min herre, vilka är dessa?” Ängeln som talade med mig sade: ”Jag ska visa dig vilka de är.” 10 (F) Mannen som stod bland myrtenträden svarade: ”Det är dessa som Herren har sänt ut till att fara omkring på jorden.” 11 Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden: ”Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla.”
Herren ska trösta Sion
12 (G) Då sade Herrens ängel: ”Herre Sebaot, hur länge ska det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din vrede mot dem nu i sjuttio år.” 13 Herren svarade ängeln som talade med mig med goda och tröstande ord. 14 (H) Och ängeln som talade med mig sade sedan: ”Ropa ut: Så säger Herren Sebaot:
Jag ivrar för Jerusalem
och brinner av nit för Sion.
15 (I) Jag är mycket vred på hednafolken
som sitter så säkra,
för när jag bara var lite vred
förvärrade de olyckan.
16 (J) Därför säger Herren så:
Jag har vänt tillbaka till Jerusalem
i barmhärtighet.
Mitt hus ska byggas där,
säger Herren Sebaot,
och mätsnöret ska spännas
över Jerusalem.
17 (K) Ropa ut än en gång:
Så säger Herren Sebaot:
Än en gång ska mina städer
flöda över av det som är gott.
Herren ska än en gång trösta Sion,
än en gång ska han
utvälja Jerusalem.”
Hornen och smederna
18 Och jag lyfte min blick och fick se fyra horn. 19 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder de?” Han svarade mig: ”Där är hornen som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem.”
20 (L) Och Herren lät mig se fyra smeder. 21 Jag frågade: ”Varför har dessa kommit och vad ska de göra?” Han svarade: ”Där är hornen som skingrade Juda så att ingen kunde lyfta sitt huvud. Men smederna har kommit för att skrämma dem och slå av hornen på de hednafolk som lyfte sitt horn mot Juda land för att skingra dem som bor där.”
Mannen med mätsnöret
2 Och jag lyfte min blick och fick se en man med ett mätsnöre i handen. 2 Då frågade jag: ”Vart går du?” Han svarade: ”Jag ska mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det ska bli.” 3 Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. 4 (M) Han sade till denne: ”Skynda dig och säg till den unge mannen: Jerusalem ska ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. 5 (N) Och jag själv, säger Herren, ska vara en mur av eld omkring staden, och jag ska vara härligheten därinne.”
En ny tid för Israel och folken
6 Upp, upp! Fly från landet i norr[d], säger Herren, för jag har skingrat er som himlens fyra vindar, säger Herren. 7 (O) Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos dottern Babel. 8 (P) För så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull[e] har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: ”Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten. 9 Se, jag lyfter min hand mot dem, och de ska plundras av sina slavar.” Ni ska då förstå att Herren Sebaot har sänt mig.
10 (Q) Jubla och gläd dig, dotter Sion, för se, jag kommer och jag ska bo i dig, säger Herren. 11 (R) Många hednafolk ska på den dagen ansluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag ska bo i dig. Du ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig. 12 (S) Herren ska ha Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång ska han utvälja Jerusalem.
13 (T) Var stilla inför Herren, allt kött, för han har trätt fram ur sin heliga boning.
Nya kläder för översteprästen
3 (U) Sedan lät han mig se översteprästen Josua[f] stå inför Herrens ängel, och Satan[g] stod vid hans högra sida för att anklaga honom. 2 (V) Men Herren sade till Satan: ”Herren ska straffa dig, Satan. Ja, Herren ska straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?”
3 Josua var klädd i orena kläder där han stod inför ängeln. 4 (W) Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.” Sedan sade han till Josua: ”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder.” 5 (X) Då sade jag: ”Sätt en ren turban på hans huvud.” Och de satte en ren turban på hans huvud och tog på honom kläderna medan Herrens ängel stod där.
6 Och Herrens ängel försäkrade Josua och sade: 7 ”Så säger Herren Sebaot:
Om du vandrar på mina vägar
och håller mina befallningar,
så ska du få styra över mitt hus
och vakta mina förgårdar.
Du ska få en plats att vandra på
bland dem som står här.
Löftet om Telningen
8 (Y) Hör Josua, du överstepräst, du och dina medbröder som sitter här inför dig, dessa män ska vara ett tecken:
Se, jag ska låta min tjänare
Telningen[h] komma.
9 (Z) Se den sten[i] som jag lagt inför Josua!
Över denna enda sten
vakar sju ögon,
och se, jag ska gravera in
en inskrift på den,
säger Herren Sebaot.
Och jag ska utplåna
detta lands missgärning
på en enda dag.
10 (AA) På den dagen,
säger Herren Sebaot,
ska var och en bjuda in sin vän
under sin vinstock
och sitt fikonträd.”
Ljusstaken av guld och olivträden
4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sin sömn. 2 (AB) Han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. 3 Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.” 4 Och jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” 5 Ängeln som talade med mig svarade: ”Förstår du inte vad de betyder?” ”Nej, min herre”, sade jag. 6 (AC) Då sade han till mig:
”Här är Herrens ord till Serubbabel[j]:
Varken genom styrka eller makt,
utan genom min Ande,
säger Herren Sebaot.
7 Vem är du, du stora berg?
Inför Serubbabel
ska du bli jämn mark,
och han ska föra fram slutstenen
under höga rop:
Nåd, nåd över den!”
8 Och Herrens ord kom till mig. Han sade:
9 (AD) ”Serubbabels händer
har lagt grunden till detta hus,
och hans händer
ska också göra det färdigt,
och du ska förstå att Herren Sebaot
har sänt mig till er.
10 (AE) För vem föraktar
den ringa begynnelsens dag?
De gläds över att se murlodet
i Serubbabels hand,
dessa Herrens sju ögon
som far omkring
över hela jorden.”
11 Jag frågade honom: ”Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?” 12 Och jag frågade honom igen: ”Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor där den gyllene oljan rinner ner?” 13 Då sade han till mig: ”Förstår du inte vad de betyder?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” 14 (AF) Då sade han: ”Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre.”
Den flygande bokrullen
5 (AG) Jag lyfte åter min blick och såg, och se, en bokrulle flög fram. 2 (AH) Ängeln sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred.”[k] 3 (AI) Då sade han till mig: ”Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och var och en som svär ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift.
4 Jag har sänt ut den,
säger Herren Sebaot,
och den ska gå in i tjuvens hus
och in hos den som svär falskt[l]
vid mitt namn.
Den ska stanna där i huset
och fräta sönder det
med trävirke och stenar.”
Kvinnan i korgen
5 Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig: ”Lyft nu din blick och se vad som kommer fram.”
6 ”Vad är det?” frågade jag. ”Det är en sädeskorg[m]” svarade han och tillade: ”Så är det med dem[n] i hela landet.” 7 Och se, ett lock av bly lyfte sig och det satt en kvinna i korgen. 8 Han sade: ”Detta är ondskan.” Och han knuffade ner henne i korgen och slog igen blylocket över öppningen.
9 Jag lyfte sedan min blick och såg, och se, två kvinnor kom fram. Och vinden fyllde deras vingar, för de hade vingar som storken. De lyfte upp korgen mellan jorden och himlen. 10 Och jag sade till ängeln som talade med mig: ”Vart ska de föra korgen?” 11 (AJ) Han svarade mig: ”Till Shinars land[o] för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt ska hon sättas ner på sin plats.”
De fyra vagnarna
6 Jag lyfte åter min blick och såg, och se, fyra vagnar kom fram mellan två berg, och bergen var av koppar. 2 (AK) Framför den första vagnen var röda hästar, framför den andra vagnen svarta, 3 framför den tredje vagnen vita och framför den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar. 4 Då frågade jag ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” 5 (AL) Ängeln svarade mig: ”Det är himlens fyra vindar[p] som drar ut inför hela jordens Herre.
6 Vagnen med de svarta hästarna drar mot nordlandet, och de vita följer efter dem, medan de fläckiga drar mot sydlandet.” 7 (AM) När de starka gav sig av, var de ivriga att fara omkring på jorden. Då sade han: ”Ge er av, far ut över jorden!” Och de for ut över jorden. 8 (AN) Och han ropade på mig och sade: ”Se, de som drar ut mot nordlandet låter min Ande finna ro[q] i nordlandet.”
Översteprästen Josuas kröning
9 Herrens ord kom till mig. Han sade: 10 Ta emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josia, Sefanjas son, dit de gick efter återkomsten från Babel. 11 Du ska ta emot silver och guld och göra kronor som du ska sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud. 12 (AO) Och du ska säga till honom: ”Så säger Herren Sebaot:
Se, en man vars namn är Telningen[r].
Under honom ska det gro,
och han ska bygga Herrens tempel.
13 (AP) Ja, han ska bygga Herrens tempel,
han ska vinna härlighet
och sitta på sin tron och regera.
En präst ska han vara på sin tron,[s]
och frid ska råda mellan båda.
14 Kronorna ska finnas i Herrens tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son. 15 (AQ) Fjärran ifrån ska man komma för att bygga på Herrens tempel, och ni ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. Så ska ske om ni lyder Herren er Guds röst.”
Falsk laglydnad
7 I kung Darejaveshs fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden[t], som är månaden Kislev.
2 Från Betel[u] hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför Herren 3 (AR) och fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna följande: ”Ska jag gråta och fasta i femte månaden, som jag har gjort i många år?”
4 Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 5 (AS) ”Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni under sjuttio år har fastat och klagat i femte och sjunde månaden,[v] är det då för mig ni har fastat? 6 Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker? 7 (AT) Är inte detta de ord som Herren predikade genom forna tiders profeter, när Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?”
Folket har inte lyssnat
8 Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: 9 (AU) Så säger Herren Sebaot:
”Döm rätta domar
och visa varandra
godhet och barmhärtighet.
10 (AV) Förtryck inte änkan
och den faderlöse,
främlingen och den fattige,
och tänk inte ut ont
mot varandra i era hjärtan.”
11 (AW) Men de ville inte lyssna på detta utan var upproriska och stängde sina öron så att de inte hörde. 12 (AX) De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom forna tiders profeter.
Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. 13 (AY) Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot. 14 (AZ) ”Jag ska skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.” Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, för de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation