Beginning
I krukmakarens hus
18 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2 ”Res dig och gå ner till krukmakarens[a] hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.” 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det.
5 Och Herrens ord kom till mig. Han sade: 6 (A) ”Kan jag inte göra med er, ni av Israels hus, så som den krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand, så är ni i min hand, Israels hus. 7 (B) Ena gången talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8 (C) Men om folket som jag talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot dem.
9 En annan gång talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker bygga upp och plantera det. 10 (D) Men om de då gör det som är ont i mina ögon och inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag skulle göra mot dem.
11 (E) Säg nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka för er och tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12 (F) Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi tänker följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.”
Ett onaturligt avfall
13 (G) Därför säger Herren så:
Fråga bland hednafolken:
Vem har hört något sådant?
Hemska saker har hon gjort,
jungfrun Israel[b].
14 Försvinner Libanons snö[c]
från fältens klippor?
Sinar de friska vattnen
som flödar fjärran ifrån?
15 (H) Men mitt folk har glömt mig
och tänder rökelse åt avgudar,
som har fått dem på fall
på deras vägar,
de urgamla vägarna.
De slår in på obanade vägar
och stigar.
16 (I) Så blir deras land öde
och ständigt utsatt för hån.
Alla som går förbi ska förundra sig
och skaka på huvudet.
17 Som en östanvind
ska jag skingra dem för fienden.
Jag ska vända ryggen åt dem
och inte ansiktet
på deras olyckas dag.
18 (J) Men de sade: ”Kom, vi tänker ut planer mot Jeremia. För prästerna ska inte komma till korta med sin undervisning, inte den vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, vi fäller honom med våra tungor och struntar i alla hans ord.”
Vädjan om Guds ingripande
19 Herre, lyssna på mig
och hör vad mina motståndare
säger.
20 (K) Ska gott få lönas med ont?
De har grävt en grop
för att ta mitt liv!
Tänk på hur jag har stått
inför ditt ansikte
och manat gott för dem
för att vända bort din vrede
från dem.
21 (L) Överlämna därför deras barn
åt svälten
och utlämna dem själva
åt svärdet,
så att deras hustrur
blir barnlösa och änkor,
deras män dödade av pesten
och deras unga män slagna
med svärd i striden.
22 Låt sorgerop höras från deras hus
när du plötsligt skickar rövarband
över dem,
för de grävde en grop
för att fånga mig
och lade ut snaror för mina fötter.
23 (M) Men du, Herre, känner
alla deras planer att döda mig.
Förlåt dem inte deras missgärning
och utplåna inte deras synd.
Låt dem komma på fall inför dig.
Grip in mot dem
på din vredes dag.
Som en lerkruka ska Juda krossas
19 Så sade Herren: Gå och köp dig en lerkruka av krukmakaren. Ta med dig några av folkets äldste och prästernas äldste 2 och gå ut till Hinnoms sons dal[d] framför Lerskärvsporten och ropa där ut de ord som jag kommer att tala till dig. 3 (N) Du ska säga:
”Hör Herrens ord, ni Juda kungar och ni Jerusalems invånare! Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska låta en sådan olycka drabba denna plats att det ska ringa i öronen på var och en som hör det. 4 De har övergett mig och vanärat denna plats och där tänt rökelse åt andra gudar som varken de själva eller deras fäder eller Juda kungar har känt. De har uppfyllt denna plats med oskyldigt blod 5 (O) och byggt baalshöjder för att bränna upp sina barn i eld till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig det.
6 Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då man inte mer ska kalla denna plats Tofet eller Hinnoms sons dal, utan Dråpdalen. 7 (P) Jag ska på denna plats göra Juda och Jerusalems rådslag om intet och jag ska låta dem falla för sina fienders svärd och för dem som vill ta deras liv. Deras döda kroppar ska jag ge till mat åt himlens fåglar och markens djur. 8 (Q) Jag ska göra denna stad till häpnad och hån. Alla som går förbi ska häpna och vissla på grund av alla dess plågor. 9 (R) Och jag ska låta dem äta sina egna söners och döttrars kött, den ene ska tvingas äta den andres kött. I sådan nöd och sådan svårighet ska de komma genom sina fiender och genom dem som vill ta deras liv.”
10 Sedan ska du krossa krukan inför ögonen på männen som har gått med dig, 11 (S) och du ska säga till dem: ”Så säger Herren Sebaot: Jag ska krossa detta folk och denna stad på samma sätt som man krossar ett lerkärl så att det inte kan bli helt igen. Och man ska begrava i Tofet därför att det inte finns någon annan plats att begrava på. 12 Så ska jag göra med denna plats, säger Herren, och med dess invånare. Jag ska göra denna stad lik Tofet. 13 (T) Och husen i Jerusalem och Juda kungars hus ska bli lika orena som Tofets plats, alla de hus där man tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara[e] och utgjutit dryckesoffer åt andra gudar.”
14 När Jeremia kom tillbaka från Tofet dit Herren hade sänt honom för att profetera, ställde han sig i förgården till Herrens hus och sade till allt folket: 15 (U) ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska sända allt ont över denna stad och alla dess lydstäder som jag har uttalat över den, för de har varit hårdnackade och inte lyssnat till mina ord.”
Jeremia och prästen Pashur
20 (V) När prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera dessa ord, 2 (W) lät han misshandla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus.
3 (X) Men när Pashur dagen därpå släppte Jeremia ur stocken, sade Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib[f], 4 för så säger Herren: Jag ska göra dig till en skräck för både dig själv och alla dina vänner. De ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Hela Juda ska jag ge i den babyloniske kungens hand, och han ska föra bort dem till Babel och döda dem med svärd. 5 (Y) Alla rikedomar, ägodelar och dyrbarheter i denna stad och Juda kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra det till Babel.
6 (Z) Och du själv, Pashur, ska gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du ska komma till Babel, där ska du dö, och där ska du begravas med alla dina vänner som du har profeterat lögn för.”
Profetens klagan inför Herren
7 (AA) Du, Herre, övertalade mig,
och jag lät mig övertalas.
Du grep mig
och besegrade mig.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
alla hånar mig.
8 Så ofta jag talar måste jag klaga,
ropa över våld och förtryck,
för Herrens ord drar spott och spe
över mig dagen lång.
9 (AB) Men jag tänkte:
Jag vill glömma honom
och inte mer tala i hans namn.
Då blev det som en brinnande eld
i mitt hjärta, instängd i mitt inre.
Jag ansträngde mig
att hålla den inne
men lyckades inte.
10 (AC) Jag hör många förtala mig,
det är skräck från alla håll:
”Ange honom!”
”Ja, vi ska ange honom!”
Alla som stått mig nära
väntar på att jag ska falla.
”Kanske låter han lura sig,
så kan vi besegra honom
och ta hämnd på honom.”
11 (AD) Men Herren är med mig
som en mäktig hjälte.
Därför ska mina förföljare falla
och inte besegra mig.
De ska stå där med stor skam,
för de har handlat utan förstånd.
De ska drabbas av evig vanära
som inte ska glömmas.
12 (AE) Herre Sebaot,
du prövar den rättfärdige,
du ser hjärtan och njurar[g].
Låt mig se din hämnd på dem,
för jag har överlämnat min sak
till dig.
13 Sjung till Herren, lova Herren,
för han räddar den fattiges själ
ur de ondas hand.
14 (AF) Förbannad[h] är den dag
då jag föddes!
Låt inte dagen då min mor
födde mig bli välsignad!
15 Förbannad är den man
som meddelade min far:
”Du har fått en son!”
och gjorde honom mycket glad.
16 (AG) Låt det gå den mannen
som det gick för de städer
som Herren förstörde
utan att ångra det.
Låt honom få höra sorgerop
på morgonen
och stridsrop mitt på dagen,
17 eftersom han inte dödade mig
i moderlivet
så att min mor fick bli min grav
och hennes moderliv havande
för alltid.
18 Varför kom jag ut ur moderlivet
för att se möda och bedrövelse
och sluta mina dagar i skam?
Herrens ord till kung Sidkia
21 Detta ord kom till Jeremia från Herren när kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga: 2 (AH) ”Fråga Herren för oss, för nu har Babels kung Nebukadressar[i] angripit oss. Kanske Herren vill göra med oss som vid alla hans tidigare under och får honom att dra bort[j] ifrån oss.”
3 Jeremia svarade dem: ”Så ska ni säga till Sidkia: 4 Så säger Herren, Israels Gud: Se, jag ska vända de vapen ni har i er hand och använder mot Babels kung och kaldeerna som belägrar er utanför muren. Jag ska samla dem inne i denna stad, 5 (AI) och jag ska själv strida mot er med uträckt hand och stark arm, i vrede, harm och stor förbittring. 6 Jag ska slå dem som bor i denna stad, både människor och djur. I svår pest ska de dö.
7 (AJ) Därefter, säger Herren, ska jag överlämna Juda kung Sidkia och hans tjänare och folket som är kvar i denna stad efter pesten, svärdet och svälten till Babels kung Nebukadressar, till deras fiender och dem som vill ta deras liv. Han ska slå dem med svärd, han ska inte skona dem och inte visa någon medkänsla eller något förbarmande.
8 (AK) Till detta folk ska du säga: Så säger Herren: Se, jag lägger fram för er vägen till livet och vägen till döden. 9 (AL) Den som stannar kvar i denna stad ska dö genom svärd, svält eller pest, men den som går ut och ger sig åt kaldeerna som belägrar er, han ska få leva och få sitt liv som ett byte.
10 (AM) För jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till olycka och inte till välgång, säger Herren. Den ska ges i den babyloniske kungens hand, och han ska bränna upp den i eld.
11 Och du ska säga till Juda kungahus: Hör Herrens ord, 12 (AN) ni av Davids ätt! Så säger Herren: Döm rätta domar varje morgon och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Annars bryter min vrede fram som en eld och brinner utan att någon kan släcka, på grund av deras onda gärningar.
13 (AO) Se, jag är emot dig, du som bor i dalen, du klippa på slätten, säger Herren, ni som säger: Vem kan angripa oss? Vem kan tränga in i våra boningar? 14 (AP) Jag ska straffa er så som era gärningar förtjänar, säger Herren. Jag ska tända en eld i er skog, och den ska förtära allt omkring den.”
Budskapet till Juda kungar
22 Så sade Herren: Gå ner till Juda kungs palats och tala där dessa ord 2 (AQ) och säg: Hör Herrens ord, du Juda kung som sitter på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar! 3 (AR) Så säger Herren: Utöva rätt och rättfärdighet och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Kränk inte främlingen, den faderlöse och änkan och bruka inte våld mot dem. Spill inte oskyldigt blod på denna plats!
4 (AS) För om ni verkligen handlar efter detta ord, ska kungar som sitter på Davids tron dra in genom portarna till detta hus med vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk. 5 Men om ni inte hör dessa ord svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta hus ska läggas i ruiner.
6 För så säger Herren
om Juda kungahus:
Du är som Gilead för mig,
som Libanons topp.
Men jag ska sannerligen
göra dig till en öken,
till städer där ingen bor.
7 Jag ska inviga fördärvare mot dig,
var och en med sina vapen,
och de ska hugga ner
dina ståtliga cedrar[k]
och kasta dem i elden.
8 (AT) Många hednafolk ska gå förbi denna stad och fråga varandra: ”Varför har Herren gjort så mot denna stora stad?” 9 Man ska då svara: ”Därför att de övergav förbundet med Herren sin Gud och tillbad andra gudar och tjänade dem.”
Guds dom över Shallum (Joahas)
10 Gråt inte över den döde,
sörj honom inte.
Gråt i stället över honom
som vandrar bort,
för han ska aldrig mer
komma tillbaka
och se det land där han föddes.
11 (AU) För så säger Herren om Josias son Shallum[l], Juda kung som blev kung efter sin far Josia och som har dragit bort från denna plats: Han ska aldrig mer komma tillbaka hit. 12 Han ska dö på den plats dit han förts i fångenskap, och aldrig mer återse detta land.
Guds dom över Jojakim
13 (AV) Ve den som bygger sitt hus
med orätt
och sina salar
med orättfärdighet,
som låter sin nästa arbeta
för ingenting
och inte ger honom hans lön.
14 Ve den som säger:
”Jag vill bygga mig ett stort hus
med rymliga salar”
och gör sig stora fönster,
klär huset med cederträ[m]
och målar det rött med dyrbar färg!
15 (AW) Är det att vara kung,
att tävla med cederträ?
Din far åt och drack,
men han utövade rätt
och rättfärdighet,
och då gick det honom väl.
16 Han skaffade rätt
åt den bedrövade och den fattige,
och då gick allt väl.
Är inte det att känna mig?
säger Herren.
17 Men dina ögon och ditt hjärta
ser bara efter egen vinning
och att spilla oskyldigt blod,
att utöva förtryck och våld.
18 (AX) Därför säger Herren så om Jojakim[n], Josias son, Juda kung:
Ingen ska hålla dödsklagan
efter honom och ropa:
”O, min broder! O, min syster!”
Ingen ska hålla dödsklagan
efter honom och ropa:
”O, herre! O, hur ståtlig han var!”
19 (AY) Som man begraver en åsna
ska han begravas.
Han ska släpas bort och kastas ut,
långt utanför Jerusalems portar.
Jerusalems öde
20 (AZ) Gå upp på Libanon och ropa,
höj din röst i Bashan
och ropa från Abarim[o],
för alla dina älskare är krossade.
21 (BA) Jag talade till dig
när det gick dig väl,
men du sade:
”Jag vill inte lyssna.”
Sådan har du varit
ända från din ungdom,
du har inte velat lyssna
till min röst.
22 Alla dina herdar
ska vallas av vinden,
och dina älskare
ska gå i fångenskap.
Då ska du vara skamsen
och förödmjukad
för all din ondskas skull.
23 Du som bor på Libanon
och har ditt näste i cedrarna,
hur ska du inte jämra dig
när värkarna drabbar dig
och ångest
som hos en födande kvinna!
Guds dom över Konja
24 (BB) Så sant jag lever, säger Herren: Även om du Konja[p], Jojakims son, Juda kung, vore en signetring[q] på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån. 25 (BC) Jag ska överlämna dig till dem som vill ta ditt liv och som du är rädd för, nämligen Babels kung Nebukadressar och kaldeerna. 26 (BD) Jag ska slunga bort dig och din mor som har fött dig till ett annat land där ni inte är födda, och där ska ni dö. 27 De ska inte få komma tillbaka till det land dit de längtar att återvända.
28 (BE) Är då denne Konja ett föraktat, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför har han och hans avkomlingar slungats ut och kastats bort till ett land som de inte känner? 29 O land, land, land, hör Herrens ord! 30 Så säger Herren: Skriv upp den mannen som barnlös, som en man som inte lyckas under sin livstid. För ingen av hans avkomlingar ska lyckas sitta på Davids tron och råda över Juda i framtiden.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation