Beginning
1 (A) Detta är Jeremias ord.
Jeremia, Hilkias son, var en av prästerna i Anatot[a] i Benjamins land. 2 (B) Herrens ord kom till honom i Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår[b], 3 (C) och sedan under Juda kung Jojakim, Josias son, ända till slutet av Juda kung Sidkias, Josias sons, elfte regeringsår[c] då Jerusalems invånare fördes bort i fångenskap i femte månaden.
Jeremias kallelse
4 Herrens ord kom till mig. Han sade: 5 (D) ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till profet för folken[d].”
6 (E) Men jag svarade: ”O, Herre Gud![e] Jag kan inte tala, för jag är för ung.” 7 (F) Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. 8 (G) Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.” 9 (H) Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. 10 (I) Jag sätter dig i dag över folk och riken för att rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”
Två syner
11 Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd[f].” 12 (J) Herren sade till mig: ”Du har sett rätt. Jag ska vaka över mitt ord för att uppfylla det.”
13 (K) Herrens ord kom till mig för andra gången. Han sade: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta i norr som lutar hitåt.” 14 (L) Herren sade till mig: ”Från norr ska olyckan välla in över alla som bor i landet. 15 (M) Se, jag ska kalla på alla stammar i rikena norrut[g], säger Herren. De ska komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer. 16 (N) Jag ska uttala mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergett mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.
17 (O) Fäst upp dina kläder! Res dig och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter skräck drabba dig inför dem. 18 (P) Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet. 19 De ska kämpa mot dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig.”
Israels trolöshet mot Gud
2 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 (Q) Gå och predika för Jerusalem och säg: Så säger Herren:
Jag minns din ungdoms hängivenhet,
hur du älskade mig
under din brudtid
och följde mig i öknen,
i landet där man inte sår.
3 (R) Israel var heligt för Herren,
den första frukten av hans skörd.
Alla som äter av den
drar på sig skuld,
olycka drabbar dem,
säger Herren.
4 Hör Herrens ord,
ni av Jakobs hus,
ni alla släkter av Israels hus.
5 (S) Så säger Herren:
Vad fann era fäder för fel hos mig,
eftersom de gick bort ifrån mig
och följde värdelösa avgudar
och själva blev värdelösa?
6 (T) De frågade inte: ”Var är Herren,
han som förde oss upp
ur Egyptens land,
han som ledde oss i öknen,
det öde och oländiga landet,
torkans och dödsskuggans land,
landet där ingen färdas
och där ingen människa bor?”
7 (U) Jag förde er in i det bördiga landet
och ni fick äta dess frukt
och dess goda.
Men när ni hade kommit dit,
orenade ni mitt land
och gjorde min arvedel avskyvärd.
8 (V) Prästerna frågade inte:
”Var är Herren?”
De som hade hand om lagen
kände mig inte,
och herdarna var trolösa
mot mig.
Profeterna profeterade i Baals namn
och följde dem
som inte kan hjälpa.
9 (W) Därför ska jag fortsätta
gå till rätta med er, säger Herren,
och gå till rätta med era barnbarn.
10 (X) Dra bort till kitteernas kuster
och se efter,
skicka bud till Kedar[h] och undersök,
se om något sådant har hänt där:
11 (Y) Har ett folk någonsin
bytt bort sina gudar?
Och ändå är de inga gudar.
Men mitt folk har bytt bort
sin härlighet
mot något som inte kan hjälpa.
12 (Z) Häpna, ni himlar, över detta,
rys av stor förfäran, säger Herren,
13 (AA) för mitt folk har begått
en dubbel synd:
De har övergett mig,
källan med det levande vattnet[i],
och gjort sig usla brunnar
som inte håller vatten.
14 (AB) Är Israel en träl?
Är han född som slav?
Varför har han blivit ett byte?
15 (AC) Lejonen[j] ryter mot honom,
man hör dem morra.
De gör hans land till en ödemark.
Hans städer bränns ner
så att ingen kan bo i dem.
16 (AD) Även Memfis och Tachpanches[k] barn
betar din hjässa kal[l].
17 (AE) Men är det inte du själv
som vållar dig detta,
genom att du överger
Herren din Gud
när han vill leda dig
på den rätta vägen?
18 (AF) Varför vill du till Egypten
för att dricka av Nilens[m] vatten?
Och varför vill du till Assyrien
för att dricka av flodens vatten?
19 (AG) Det är din ondska som tuktar dig
och ditt avfall som straffar dig.
Inse därför och tänk på
hur ont och bittert det är
att du överger Herren din Gud
och inte fruktar mig,
säger Herren Gud Sebaot.
20 (AH) Redan för länge sedan
bröt jag sönder ditt ok
och slet av dina band,
men du sade:
”Jag vill inte tjäna dig.”
På alla höga kullar
och under alla gröna träd
lade du dig ner och bedrev otukt.
21 (AI) Jag hade planterat dig
som en ädel vinstock, helt äkta.
Hur kunde du då bli en oäkta,
främmande vinstock för mig?
22 Även om du tvättar dig med soda
och tar mängder av såpa
är ändå din synds fläckar
kvar inför mig, säger Herren Gud.
23 (AJ) Hur kan du säga:
”Jag har inte orenat mig,
jag har inte följt baalerna?”
Tänk hur du bar dig åt i dalen,
kom ihåg vad du har gjort!
Du är som ett ystert kamelsto
som löper hit och dit,
24 som en vildåsna
som är van vid öknen
och flåsar i sin brunst.
Vem kan hålla tillbaka
hennes begär?
Den som söker henne
behöver inte löpa sig trött.
Vid parningstiden[n]
finner man henne lätt.
25 (AK) Akta din fot
så att du inte tappar skon
och din strupe
så att den inte blir törstig.
Men du svarar: ”Det är förgäves!
Jag älskar främmande gudar
och tänker följa dem.”
26 Liksom tjuven står med skam
när han ertappas,
så ska Israels hus få skämmas
med sina kungar och furstar,
sina präster och profeter,
27 (AL) de som säger till trästycket:
”Du är min far”,
och till stenen:
”Du har fött mig”.
De vänder ryggen mot mig
och inte ansiktet.
Men i olyckans tid ropar de:
”Res dig och rädda oss!”
28 (AM) Var är då dina gudar
som du gjorde åt dig?
Låt dem resa sig!
Kan de rädda dig
i din olyckas tid?
För du, Juda,
har lika många gudar
som du har städer!
29 Varför går ni till rätta med mig?
Ni har alla vänt er bort från mig,
säger Herren.
30 (AN) Förgäves har jag slagit era barn,
de lät sig inte tillrättavisas.
Likt ett lejon som vållar fördärv
har ert eget svärd slukat
era profeter.
31 Du släkte, se Herrens ord!
Har jag varit en öken för Israel
eller ett land av mörker?
Varför säger mitt folk: ”Vi är fria,
vi kommer inte mer till dig?”
32 (AO) Inte glömmer en jungfru
sina smycken
eller en brud sin utstyrsel?
Men mitt folk har i alla tider
glömt mig.
33 Hur skickligt går du inte till väga
när du söker kärlek!
Även de sämsta kvinnor
har du lärt dina vägar.
34 På dina mantelflikar finns blod
av fattiga som var oskyldiga,
de hade inte ertappats vid inbrott[o].
35 Trots allt detta säger du:
”Jag är oskyldig.
Han är inte arg på mig längre.”
Men jag vill gå till rätta med dig,
eftersom du säger:
”Jag har inte syndat.”
36 (AP) Varför far du än hit än dit
för att ta en annan väg?
Du blir besviken på Egypten
liksom du blev besviken
på Assyrien.[p]
37 (AQ) Också därifrån måste du gå din väg
med händerna på huvudet,[q]
för Herren förkastar
dem som du litar till,
du får ingen framgång genom dem.
Juda och Israels otrohet
3 (AR) Han sade:
Om en man skiljer sig
från sin hustru
och hon går ifrån honom
och blir en annan mans hustru,
får han då komma tillbaka[r]
till henne?
Skulle inte då landet bli orenat?
Du har bedrivit otukt
med många älskare,
och nu kommer du tillbaka till mig?
säger Herren.
2 (AS) Lyft blicken mot de kala höjderna
och se: Var har du inte
blivit skändad?
Vid vägarna satt du
och väntade på dem
som en arab i öknen.
Du orenade landet
med din otukt och din ondska.
3 (AT) Därför hölls regnskurarna tillbaka
och inget vårregn föll.
Men du hade
en äktenskapsbryterskas panna
och ville inte skämmas.
4 Ändå har du nu ropat till mig:
”Min Far!
Du är min ungdoms vän!”
5 (AU) ”Kan han då vara vred för evigt
och hålla fast vid sin vrede
för alltid?”
Så talade du och gjorde
allt ont du kunde.
Kallelse till omvändelse
6 (AV) I kung Josias tid[s] sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev otukt. 7 (AW) Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig när hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka.
Hennes otrogna syster Juda såg det. 8 (AX) Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne skilsmässobrev[t] på grund av hennes äktenskapsbrott, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det. Hon gick också bort och bedrev otukt, 9 hon orenade landet med sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä[u]. 10 Och trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta, utan bara i hyckleri, säger Herren.
11 (AY) Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig mer rättfärdigt än det otrogna Juda. 12 (AZ) Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren. Då ska jag inte längre se på er med ovilja, för jag är nådig, säger Herren, och ska inte vara vred för evigt.
13 (BA) Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren din Gud och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.
14 (BB) Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, för jag är er rätte herre[v]. Och jag ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 (BC) Jag ska ge er herdar efter mitt hjärta, och de ska föra er i bet med förstånd och insikt.
16 (BD) När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då ska man inte tala om Herrens förbundsark mer eller tänka på den. Man ska inte komma ihåg den eller sakna den, och man ska inte göra någon ny. 17 (BE) På den tiden ska man kalla Jerusalem ”Herrens tron”, och alla hednafolk ska samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de ska inte mer följa sina onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden ska Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.
19 Jag sade:
Vilken plats ska jag inte låta dig
få bland barnen,
och vilket ljuvligt land
ska jag inte ge dig,
den allra härligaste arvedel
bland folken.
Och jag sade:
Då ska ni kalla mig Far
och inte vända er bort
från mig mer.
20 Men som när en hustru
är otrogen mot sin man,
så har ni, Israels hus,
varit otrogna mot mig,
säger Herren.
21 (BF) Därför hörs rop på de kala höjderna,
gråt och böner från Israels barn,
för de har gått på villovägar
och glömt Herren sin Gud.
22 Vänd om, ni avfälliga barn!
Jag ska bota er från er otrohet.
”Se, vi kommer till dig,
för du är Herren vår Gud.
23 (BG) Ja, falskt var vårt hopp
till höjderna,
vårt larm på bergen.
Ja, hos Herren vår Gud
finns frälsning för Israel.
24 (BH) Men allt ifrån vår ungdom
har skammens gud[w] förtärt
frukten av våra fäders arbete,
deras får och kor,
deras söner och döttrar.
25 (BI) Låt oss nu ligga här i vår skam
och låt vanära täcka oss,
för vi har syndat
mot Herren vår Gud,
vi och våra fäder,
från vår ungdom ända till i dag.
Vi har inte lyssnat
till Herren vår Guds röst.”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation