Beginning
1 Sångernas sång av Salomo.
Bruden
2 Kyss mig med[a] kyssar av din mun!
Din kärlek är ljuvare än vin.
3 Ljuvlig är dina salvors doft,
en utgjuten salva[b] är ditt namn.
Därför älskar
de unga kvinnorna dig.
4 (A) Dra mig med dig, låt oss skynda!
Kungen har fört mig in
i sina kammare.
Vännerna
Vi vill jubla och glädjas över dig,
prisa din kärlek högre än vin.
Med rätta älskar man dig!
Bruden
5 (B) Mörk är jag, men vacker,
ni Jerusalems döttrar,
som Kedars hyddor[c],
som Salomos tält.
6 (C) Se inte på mig för att jag är mörk,
för att solen har bränt mig.
Min mors söner blev arga på mig,
de satte mig att vakta
vingårdarna.
Min egen vingård vaktade jag inte.
7 (D) Säg mig, du som min själ har kär:
Var vallar du din hjord,
var låter du den vila
vid middagstid?
Varför skulle jag gå som beslöjad[d]
vid dina vänners hjordar?
Brudgummen
8 Vet du inte det,
du skönaste bland kvinnor?
Gå då i hjordens spår
och valla dina killingar
vid herdarnas tält.
9 (E) Vid ett sto i faraos spann
liknar jag dig, min älskade.
10 Dina kinder är så vackra
med sina smycken,
din hals med rader av pärlor.
11 Smycken av guld
med pärlor av silver
ska vi göra åt dig.
Bruden
12 Medan kungen håller sin fest
sprider min nardus[e] sin doft.
13 Min vän är för mig
ett myrragömme[f]
som vilar mellan mina bröst.
14 Min vän är för mig
en klase hennablommor[g]
från En-Gedis[h] vingårdar.
Brudgummen
Bruden
16 Vad du är vacker, min vän,
och ljuvlig!
Vårt viloläger grönskar.
17 Cedrar är bjälkar i vårt hus,
cypresser vår väggpanel.[j]
2 Jag är en ros[k] i Saron[l],
en lilja i dalen.
Brudgummen
2 Som en lilja bland törnen,
så är min älskade bland flickor.
Bruden
3 (G) Som ett äppelträd bland skogens träd,
så är min vän bland unga män.
Jag längtar att få sitta
i hans skugga,
hans frukt är ljuv i min mun.
4 Han har fört mig in i vinsalen,
kärleken är hans baner över mig.
5 (H) Stärk mig med druvkakor,
styrk mig med äpplen,
för jag är sjuk av kärlek!
6 (I) Hans vänstra arm vilar
under mitt huvud,
hans högra omfamnar mig.
7 (J) Lova mig, Jerusalems döttrar,
vid markens gaseller och hindar:
Stör inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
8 Hör, min väns röst!
Se, där kommer han!
Han springer över bergen,
han hoppar fram över höjderna.
9 Min vän är som en gasell
eller en ung hjort.
Nu står han där bakom vår vägg,
han kikar in genom fönstret,
han ser in genom gallret.
10 Min vän börjar tala,
han säger till mig:
Brudgummen
Res dig, min älskade,
min sköna, och kom!
11 Se, vintern är över,
regntiden slut och förbi.
12 Blommorna visar sig på marken,
sångens tid[m] har kommit
och turturduvans röst
hörs i vårt land.
13 (K) Fikonträdets frukter rodnar,[n]
vinstockarna blommar
och sprider sin doft.
Res dig, min älskade,
min sköna, och kom!
14 (L) Du min duva i bergsklyftan,
i klippväggens gömsle!
Låt mig se ditt ansikte,
låt mig höra din röst,
för din röst är ljuv
och ditt ansikte skönt.
Brudgummen och bruden
15 Fånga rävarna[o] åt oss,
de små rävarna
som fördärvar vingårdarna,
våra vingårdar som står i blom.
Bruden
16 (M) Min vän är min och jag är hans,
han som vallar sin hjord
bland liljor.
17 (N) När dagen blir sval
och skuggorna flyr,
kom då tillbaka, min vän,
och var som en gasell
eller en ung hjort
på de kassiadoftande[p] bergen.
3 (O) Där jag låg i min bädd om natten
sökte jag honom
som min själ har kär,
jag sökte honom
men fann honom inte.
2 Jag vill stiga upp
och gå runt i staden
på gator och torg,
jag vill söka honom
som min själ har kär.
Jag sökte honom
men fann honom inte.
3 (P) Väktarna fann mig
där de gick runt i staden.
”Har ni sett honom
som min själ har kär?”
4 (Q) Knappt var jag förbi dem,
så fann jag honom
som min själ har kär.
Jag grep honom
och släppte honom inte
förrän jag fört honom in
i min mors hus,
in i kammaren hos henne
som fött mig.
5 (R) Lova mig, Jerusalems döttrar,
vid markens gaseller och hindar:
Stör inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
Brudtåget
6 Vem är hon
som kommer upp från öknen
som i pelare av rök,
doftande av myrra och rökelse,
av köpmannens alla kryddor?
7 Se, där är Salomos bärstol[q]!
Sextio krigare omger den,
sextio av Israels hjältar.
8 (S) Alla bär svärd
och är skickliga i strid,
var och en med svärd vid sidan
mot nattens faror.
9 Sin bärstol har kung Salomo
gjort av trä från Libanon,
10 med sidostöd av silver,
ryggstöd av guld
och säte av purpurtyg,
invändigt prydd i kärlek
av Jerusalems döttrar.
11 Kom ut, Sions döttrar,
se kung Salomo
och kronan[r] som hans mor
krönte honom med
på hans bröllopsdag,
på hans hjärtas glädjedag.
Brudgummen
4 (T) Vad du är vacker, min älskade,
vad du är vacker!
Dina ögon är duvor
bakom din slöja.
Ditt hår är som en hjord av getter
som strömmar ner
för Gileads berg.
2 Dina tänder är som en flock
av nyklippta tackor
som kommer upp ur badet,
där alla har tvillingar
och ingen är utan lamm.
3 Dina läppar är som
ett rosenrött band,
och din mun är ljuvlig.
Din kind[s] är som
en granatäppelskiva
bakom din slöja.
4 (U) Din hals är som Davids torn,
byggt med rader av stenar[t]
där tusen sköldar hänger,
hjältarnas alla sköldar[u].
5 (V) Dina båda bröst liknar två killingar,
tvillingar av en gasell
som betar bland liljor.
6 (W) När[v] dagen blir sval
och skuggorna flyr
vill jag gå till myrraberget,
till rökelsedoftens höjd.
7 Du är alltigenom vacker,
min älskade,
på dig finns ingen fläck.
8 (X) Kom med från Libanon, min brud,
kom med mig från Libanon!
Kom ner[w] från Amanas topp,
från toppen av Senir och Hermon,[x]
från lejonens hålor,
från leopardernas berg.
9 (Y) Du har fångat mitt hjärta,
min syster, min brud,
du har fångat mitt hjärta
med en enda blick,
med en enda länk
i din halskedja.
10 (Z) Vad din kärlek är skön,
min syster, min brud!
Vad din kärlek är ljuv,
ljuvare än vin,
dina salvors doft
är ljuvare än alla parfymer.
11 (AA) Av sötma dryper dina läppar,
min brud,
din tunga gömmer honung
och mjölk,
dina kläders doft
är som Libanons doft.
12 (AB) En sluten lustgård
är min syster, min brud,
en sluten brunn[y], en förseglad källa.
13 Dina växter[z] är en lustgård
av granatäppelträd
med härliga frukter,
med hennablommor och nardus,
14 med nardus och saffran,
kalmus och kanel
och alla slags rökelseträd,
med myrra och aloe
och de finaste kryddor
av alla slag.
15 (AC) Du är en källa i lustgården,
en brunn med levande vatten
som strömmar från Libanon.
Bruden
16 (AD) Vakna, du nordanvind,
och kom, du sunnanvind!
Blås genom min lustgård
så att dess dofter strömmar ut.
Kom, min vän, till din lustgård
och ät dess härliga frukter!
Brudgummen
5 (AE) Jag kommer till min lustgård,
min syster, min brud.
Jag plockar min myrra
och mina kryddor,
jag äter min honungskaka
och min honung,
jag dricker mitt vin
och min mjölk.
Ät, vänner, drick
och berusa er av kärlek!
Bruden
2 (AF) Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
Hör, min vän knackar på:
”Öppna för mig,
min syster, min älskade,
min duva, min fullkomliga!
Mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar av nattens droppar.”
3 Jag har tagit av mig mitt linne,
ska jag ta på det igen?
Jag har tvättat mina fötter,
ska jag smutsa ner dem igen?
4 Min vän räckte in sin hand
genom luckan,
då bultade mitt hjärta för honom.
5 Jag steg upp för att öppna
för min vän.
Mina händer dröp av myrra,
mina fingrar av myrra
som rann över dörrens handtag.
6 (AG) Jag öppnade för min vän –
men min vän var borta,
han var försvunnen.
Min själ var utom sig
av hans ord.
Jag sökte honom
men fann honom inte,
jag ropade på honom
men han svarade mig inte.
7 (AH) Väktarna fann mig[aa]
där de gick runt i staden.
De slog mig och sårade mig,
de ryckte av mig min mantel,
dessa murarnas väktare.
8 (AI) Lova mig, Jerusalems döttrar:
Om ni finner min vän –
vad ska ni säga honom?
Att jag är sjuk av kärlek!
Vännerna
9 (AJ) Hur är din vän bättre än andra,
du skönaste bland kvinnor?
Hur är din vän bättre än andra,
eftersom du ber oss lova dig detta?
Bruden
10 (AK) Min vän är strålande vit och röd,
ypperst bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
hans hår är lockigt
och svart som korpen.
12 (AL) Hans ögon är som duvor
vid vattenbäckar,
duvor som badar i mjölk,
infattade som ädelstenar.
13 (AM) Hans kinder liknar
doftande blomstersängar,
kullar av[ab] kryddiga örter.
Hans läppar är liljor
som dryper av flytande myrra.
14 Hans händer är ringar[ac] av guld
med infattade krysoliter.
Hans kropp är ett konstverk
av elfenben,
täckt med safirer.
15 Hans ben är pelare av marmor
på socklar av finaste guld.
Hans gestalt är som Libanon,
ståtlig som cedrarna.
16 (AN) Hans mun är sötma,
allt hos honom är ljuvligt.
Sådan är min vän,
sådan är min älskade,
ni Jerusalems döttrar!
Vännerna
17 Vart har din vän gått,
du skönaste bland kvinnor?
Vart har din vän tagit vägen?
Vi ska hjälpa dig
att söka honom.
Bruden
6 (AO) Min vän har gått ner
till sin lustgård,
till de doftande blomstersängarna,
för att valla sin hjord
i lustgårdarna
och plocka liljor.
2 (AP) Jag är min väns och min vän är min,
där han vallar sin hjord bland liljor.
Brudgummen
3 (AQ) Vacker som Tirsa[ad] är du,
min älskade,
ljuvlig som Jerusalem,
överväldigande som en här
under fanor.
4 (AR) Vänd bort dina ögon ifrån mig,
de har kuvat mig.
Ditt hår är som en hjord av getter
som strömmar ner för Gilead.
5 Dina tänder
är som en flock tackor
som kommer upp ur badet,
där alla har tvillingar
och ingen är utan lamm.
6 Din kind är som
en granatäppelskiva
bakom din slöja.
7 Sextio är drottningarna,
åttio bihustrurna
och de unga kvinnorna oräkneliga –
8 (AS) men hon är den enda,
min duva, min fullkomliga,
den enda för sin mor,
älskad av den som fött henne.
Flickorna ser henne
och prisar henne lycklig,
drottningar och bihustrur
lovordar henne.
Vännerna
9 Vem är hon som blickar fram
likt morgonrodnaden –
skön som månen,
strålande som solen,
överväldigande som en här
under fanor?
Brudgummen (eller bruden)
10 (AT) Jag gick ner till valnötslunden
för att se på grönskan i dalen,
för att se om vinstocken
skjutit skott
och granatäppelträden gått i blom.
11 Utan att jag märkte det
hade min längtan satt mig
vid mitt furstefolks[ae] vagnar.
Vännerna
12 Vänd om, vänd om, Shulamit[af],
vänd om, vänd om
så att vi får se dig!
Bruden
Varför ser ni på Shulamit,
som på en dans i Mahanajim?[ag]
Brudgummen
7 Vad dina fötter är vackra
i sandaler, du furstedotter!
Dina höfters rundning
är som ett smycke,
ett verk av en konstnärs händer.
2 Din navel[ah] är en rundad skål,
må vinet aldrig fattas!
Din midja är en vetehög,
omgiven av liljor.
3 (AU) Dina bröst är som två killingar,
tvillingar av en gasell.
4 (AV) Din hals är som ett elfenbenstorn,
dina ögon som dammarna
i Heshbon[ai] vid Bat-Rabbimsporten.
Din näsa är som Libanonstornet
som vetter mot Damaskus.
5 (AW) Ditt huvud höjer sig som Karmel,
och ditt hårsvall är som purpur.
Kungen är fångad i dess lockar.
6 (AX) Vad du är skön och ljuv,
du kärlek, så full av njutning!
7 Din hållning är som palmens,
dina bröst som druvklasar.
8 (AY) Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,
jag vill gripa dess frukt.
Låt dina bröst vara som druvklasar,
din andedräkt som äppeldoft
9 och din mun som ljuvaste vin.
Bruden
Vinet rinner rakt ner i min vän
och fuktar de slumrandes läppar[aj].
10 (AZ) Jag är min väns,
och till mig står hans åtrå.
11 Kom, min vän,
vi går ut på fälten
och övernattar i byarna[ak].
12 (BA) Vi går tidigt till vingårdarna och ser
om vinstocken har fått skott,
om knopparna öppnat sig
och granatäppelträden
gått i blom.
Där vill jag ge dig min kärlek.
13 Kärleksäpplena[al] sprider sin doft,
vid våra dörrar
finns alla slags härliga frukter,
både nya och gamla.
Min vän, jag har sparat dem åt dig.
8 Tänk om du hade varit
som min bror,
ammad vid min mors bröst!
Då hade jag fått kyssa dig
om jag mött dig där ute,
och ingen hade föraktat mig.
2 (BB) Jag hade fått leda dig,
föra dig in i min mors hus,
du hade undervisat mig[am].
Jag hade gett dig kryddat vin
att dricka,
saft från mina granatäpplen.
3 (BC) Hans vänstra arm
vilar under mitt huvud,
hans högra omfamnar mig.
4 (BD) Lova mig, Jerusalems döttrar:
Stör inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
Vännerna
5 Vem är hon
som kommer upp från öknen,
stödd på sin vän?
Bruden
Där under äppelträdet
väckte jag dig,
där som din mor födde dig,
där hon som gav dig livet
födde dig[an],
6 Sätt mig som ett sigill[ao] på ditt hjärta,
som ett sigill på din arm,
för kärleken är stark som döden,
dess lidelse obeveklig
som dödsriket.
Dess glöd är eldens glöd,
en Herrens låga.
7 Väldiga vatten
kan inte släcka kärleken,
strömmar kan inte
dränka den.
Om någon ville ge
allt han har i sitt hus
för kärleken,
skulle han ändå bli avvisad.
Brudens bröder
8 Vi har en liten syster
som ännu inte har fått bröst.
Vad ska vi göra med vår syster
den dag man vill vinna henne?
9 Är hon en mur
bygger vi på den ett silverkrön,
men är hon en dörr
bommar vi för den
med en cederplanka.
Bruden
10 Jag är en mur,
och mina bröst är som torn.
Så blev jag i hans ögon
som en som finner frid.
11 Salomo[ap] hade en vingård
i Baal-Hamon[aq],
en vingård som han lämnade
åt väktare.
Tusen siklar silver
fick man ge för dess frukt.
12 Min egen vingård tillhör mig.
Tusen tillhör dig, Salomo,
och tvåhundra dem
som vaktar dess frukt.
Brudgummen
13 (BE) Du som bor i lustgårdarna,
vännerna lyssnar till din röst.
Låt mig få höra den!
Bruden
14 (BF) Skynda, min vän,
och var som en gasell
eller en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation