Beginning

^2 (A) Lyssna, du Israels herde!
    Du som leder Josef som en hjord,
        du som tronar på keruberna,
            visa dig i glans!
³ Väck upp din makt till att gå
    framför Efraim och Benjamin
        och Manasse,
    och kom till vår frälsning.
^4 (B) Gud, upprätta oss^[a]!
    Låt ditt ansikte lysa
        så att vi blir frälsta.

⁵ Herre Gud Sebaot,
    hur länge ska din vrede ryka
        mot ditt folks bön?
^6 (C) Du har låtit dem äta tårars bröd
    och dricka tårar i fullt mått.
^7 (D) Du gör oss till ett stridsämne
        för våra grannar,
    och våra fiender hånar oss.
⁸ Gud Sebaot, upprätta oss!
    Låt ditt ansikte lysa
        så att vi blir frälsta.

^9 (E) Du hämtade en vinstock
        från Egypten,
    du fördrev hednafolk
    och planterade den.
¹⁰ Du röjde plats för den,
    och den slog rot
        och uppfyllde landet.
¹¹ Den täckte bergen med sin skugga
    och Guds cedrar med sina grenar,
^12 (F) den sträckte ut sina skott till havet
    och sina knoppar till floden^[b].

^13 (G) Varför rev du dess mur
    så att alla som passerar
        kan plocka av den?
¹⁴ Vildsvin från skogen
        frossar på den,
    markens smådjur äter av den.

¹⁵ Gud Sebaot, kom tillbaka!
    Blicka ner från himlen och se,
        ta hand om denna vinstock!
^16 (H) Skydda vad din högra hand
        har planterat,
    den son du har fostrat åt dig.
¹⁷ Den är bränd av eld och nerhuggen,
    de går under inför din stränga blick.
¹⁸ Håll din hand över mannen
        vid din högra sida,
    den människoson
        du har fostrat åt dig.
¹⁹ Då ska vi inte vika från dig.
    Ge oss liv, och vi ska åkalla
        ditt namn.
²⁰ Herre Gud Sebaot, upprätta oss!
    Låt ditt ansikte lysa
        så att vi blir frälsta.

² Jubla inför Gud, vår styrka,
    ropa av glädje till Jakobs Gud!
³ Stäm upp lovsång,
    slå på tamburin,
        på den ljuvliga harpan och lyran.
^4 (J) Blås i hornet vid nymåne
    och vid fullmåne
        på vår högtidsdag,
⁵ för det är en lag för Israel^[e],
    ett beslut från Jakobs Gud.
^6 (K) Han bestämde det
        som ett vittnesbörd i Josef
    när han drog ut mot Egyptens land.

Jag hörde en röst
    som jag inte kände:
^7 (L) "Jag lyfte bördan från hans axlar,
    hans händer blev fria
        från lastkorgen.
^8 (M) I nöden ropade du
        och jag räddade dig.
    Jag svarade dig, dold i åska,
        jag prövade dig
            vid Meribas vatten. Sela

^9 (N) Hör, mitt folk, jag vill varna dig!
    Israel, om du bara ville
        lyssna på mig!
^10 (O) Hos dig får ingen annan gud finnas,
    du ska inte tillbe
        en främmande gud.
¹¹ Jag är Herren din Gud
    som har fört dig upp
        ur Egyptens land.
    Öppna din mun helt
        så ska jag fylla den!

¹² Men mitt folk
        ville inte höra min röst,
    Israel lydde mig inte.
^13 (P) Då lät jag dem gå
        i sina hjärtans hårdhet,
    de fick vandra
        efter sina egna planer.

^14 (Q) Om mitt folk bara ville höra mig,
    om Israel ville vandra
        på mina vägar!
¹⁵ Då skulle jag snart kuva
        deras fiender
    och vända min hand
        mot deras motståndare.
¹⁶ De som hatar Herren
        skulle krypa för honom,
    och deras öde skulle vara för evigt.
^17 (R) Han skulle ge dig
        finaste vete att äta
    och mätta dig
        med honung ur klippan."

Gud står i gudaförsamlingen^[g],
    bland gudarna håller han dom:
^2 (T) "Hur länge ska ni döma orätt
    och ta de gudlösas parti? Sela

^3 (U) Skipa rätt för den svage
        och faderlöse,
    ge den förtryckte
        och fattige rättvisa!
⁴ Befria den svage och fattige,
    rädda honom
        från de gudlösas hand!"

⁵ De vet inget och förstår inget,
    de vandrar i mörker.
        Jordens alla grundvalar vacklar.

^6 (V) "Jag har sagt att ni är gudar,
    att ni alla är den Högstes söner.^[h]
7 (W) Men ni kommer att dö
        som människor dör
    och falla som alla furstar faller."

^8 (X) Grip in, Gud!
    Håll dom över jorden,
        för alla folk är din egendom.

^2 (Y) Gud, var inte tyst,
    var inte stilla och stum, Gud!
³ Se, dina fiender larmar
    och de som hatar dig
        höjer sina huvuden.
^4 (Z) De smider listiga planer
        mot ditt folk,
    de rådslår mot dem du beskyddar,
⁵ de säger: "Kom,
        vi utrotar dem som folk
    så att ingen mer minns
        Israels namn!"

⁶ Enigt rådslår de med varandra,
    de sluter förbund mot dig:
^7 (AA) Edoms tält och ismaeliterna,^[i]
    Moab och hagariterna,
⁸ Gebal, Ammon och Amalek,
    filisteerna och Tyrus invånare.
^9 (AB) Även Assur ansluter sig till dem,
    han lånar sin arm åt Lots barn. Sela

^10 (AC) Gör med dem som med Midjan,
    som med Sisera och Jabin^[j]
        vid Kishons bäck
¹¹ när de förgjordes vid En-Dor
    och blev till gödsel på marken.
^12 (AD) Låt det gå deras stormän
        som Oreb och Seeb,
    och alla deras furstar
        som Seba och Salmunna,
^13 (AE) eftersom de säger:
    "Vi ska ta över Guds betesmarker!"

^14 (AF) Min Gud,
    låt dem bli som virvlande löv,
        som agnar för vinden!
^15 (AG) Som elden slukar skog
    och lågan sveder berg,
¹⁶ så ska du jaga dem
        med din storm
    och skräckslå dem
        med ditt oväder.

^17 (AH) Fyll deras ansikten med skam
    så att de söker ditt namn, Herre.
¹⁸ De ska skämmas
        i skräck till evig tid,
    de ska skämmas och gå under.
^19 (AI) Låt dem veta att du ensam
    bär namnet Herren,
        den Högste över hela jorden.

^2 (AK) Hur ljuvliga är inte dina boningar,
    Herre Sebaot!
^3 (AL) Min själ längtar och trängtar
        till Herrens gårdar,
    min själ och min kropp jublar
        mot levande Gud.

⁴ Sparven har funnit sig ett hem
    och svalan ett bo
        där hon kan lägga sina ungar:
    dina altaren, Herre Sebaot,
        min kung och min Gud.
^5 (AM) Saliga är de som bor i ditt hus,
    de lovar dig ständigt. Sela

^6 (AN) Saliga är de
    som har sin styrka i dig,
        som har dina vägar i sitt hjärta.
^7 (AO) När de vandrar genom tåredalen^[l]
        gör de den rik på källor,
    och höstregnet^[m] täcker den
        med välsignelser.
⁸ De går från kraft till kraft,
    de träder fram inför Gud på Sion.
⁹ Herre Gud Sebaot, hör min bön,
    lyssna, du Jakobs Gud! Sela

^10 (AP) Gud, se vår sköld,
    se på din smordes ansikte!
¹¹ En dag i dina gårdar
        är bättre än tusen andra.
    Jag vill hellre vakta dörren^[n]
        i min Guds hus
            än bo i de gudlösas tält,
^12 (AQ) för Herren Gud är sol och sköld,
        Herren ger nåd och ära.
    Inget gott nekar han dem
        som vandrar i fullkomlighet.

^13 (AR) Herre Sebaot,
    salig är den som förtröstar på dig.

^2 (AS) Herre, förr var du nådig
        mot ditt land,
    du gjorde slut på Jakobs
        fångenskap.
^3 (AT) Du förlät ditt folks skuld,
    du övertäckte all deras synd.
        Sela
⁴ Du drog tillbaka all din vrede,
    du vände dig bort
        från din vredesglöd.

⁵ Upprätta oss^[o] igen,
        du vår frälsnings Gud,
    upphör med din harm mot oss!
^6 (AU) Tänker du vredgas på oss
        för alltid,
    ska din vrede fortsätta
        från släkte till släkte?
⁷ Vill du inte ge oss liv igen,
    så att ditt folk får glädjas i dig?
⁸ Herre, visa oss din nåd
    och ge oss din frälsning!

⁹ Jag vill höra
        vad Gud, Herren, talar.
    Han talar frid till sitt folk,
        till sina trogna,
    men de får inte gå tillbaka
        till dårskap.^[p]
10 (AV) Ja, hans frälsning är nära dem
        som vördar honom,
    för att härlighet ska bo
        i vårt land.

^11 (AW) Nåd och sanning ska mötas,
    rättfärdighet och frid
        ska kyssas.
¹² Sanning ska växa upp ur jorden
    och rättfärdighet blicka ner
        från himlen.
^13 (AX) Herren ska ge det som är gott,
    och vårt land ska ge sin gröda.
^14 (AY) Rättfärdighet ska gå före honom
    och bana väg för hans steg.