Beginning

^2 (A) Jag väntade och väntade på Herren,
    och han böjde sig till mig
        och hörde mitt rop.
^3 (B) Han drog mig upp ur fördärvets grop,
        upp ur den djupa dyn.
    Han ställde mina fötter på klippan
        och gjorde mina steg fasta,
⁴ han lade en ny sång i min mun,
        en lovsång till vår Gud.
    Många ska se det och frukta
        och förtrösta på Herren.

^5 (C) Salig är den som har Herren
        till sin trygghet^[a]
    och inte vänder sig till de stolta,
        de som viker av till lögn.
^6 (D) Herre min Gud,
        många är undren du gjort
    och tankarna du tänkt för oss.
        Inget kan liknas vid dig.
    Jag vill förkunna
        och berätta om dem,
    de är fler än man kan räkna.

^7 (E) Slaktoffer och matoffer
    vill du inte ha
        – du har öppnat mina öron^[b] –
    brännoffer och syndoffer
        begär du inte.
^8 (F) Därför säger jag:
    "Se, jag kommer,
        i bokrullen står det skrivet om mig.
^9 (G) Att göra din vilja, min Gud,
        är min glädje.
    Din lag är i mitt hjärta."^[c]

^10 (H) Jag förkunnar glädjebudet
    om rättfärdighet
        i den stora församlingen,
    jag sluter inte mina läppar.
        Du, Herre, vet det.
¹¹ Jag döljer inte din rättfärdighet
        i mitt hjärta,
    jag talar om din trofasthet
        och din frälsning.
    Jag gömmer inte
        din nåd och din sanning
            för den stora församlingen.

^12 (I) Du, Herre, tar inte
        din barmhärtighet ifrån mig.
    Din nåd och din sanning
        ska alltid bevara mig,
^13 (J) för jag är omgiven av
        otaliga onda ting.
    Mina synder har hunnit ifatt mig,
        jag orkar inte se dem^[d].
    De är fler än håren på mitt huvud.
        Mitt mod sviker mig.

¹⁴ Var nådig, Herre, och rädda mig!
    Herre, skynda till min hjälp!
^15 (K) Låt alla som vill ta mitt liv
        möta skam och vanära,
    låt dem som önskar mig ont
        vika tillbaka och skämmas.
^16 (L) Låt dem häpna av skam,
    de som säger till mig:
        "Haha, haha!"
^17 (M) Låt alla som söker dig
        få jubla och glädjas i dig,
    låt dem som älskar din frälsning
        alltid säga: "Herren är stor!"

^18 (N) Jag är betryckt och fattig,
        men Herren tänker på mig.
    Du är min hjälp och befriare.
        Min Gud, dröj inte!

^2 (O) Salig är den som bryr sig om
        den fattige!
    Herren ska befria honom
        på olyckans dag.
^3 (P) Herren ska bevara honom
    och hålla honom vid liv,
        han ska skattas lycklig i landet.
    Du utlämnar honom inte
        åt hans fienders vilja.
^4 (Q) Herren stöder honom
        vid sjukbädden,
    under hans sjukdom
        förvandlar du helt hans läge.

^5 (R) Jag säger:
        Herre, förbarma dig över mig!
    Bota min själ,
        för jag har syndat mot dig.
⁶ Mina fiender säger elakt om mig:
    "När ska han dö
        och hans namn försvinna?"
⁷ Kommer någon och besöker mig
        talar han tomma ord,
    han samlar på skvaller
        och går sedan och sprider det.
^8 (S) Alla som hatar mig
        viskar till varandra om mig,
    de tänker det värsta om mig:
⁹ "Han har drabbats av något dödligt,
    han ligger där
        och reser sig aldrig mer."
^10 (T) Även min vän som jag litade på,
        han som åt mitt bröd,
    lyfter sin häl mot mig^[e].

¹¹ Men du, Herre,
    förbarma dig över mig
        och upprätta mig,
    så ska jag ge dem vad de förtjänar.
¹² Jag vet att du älskar mig,
    för min fiende
        triumferar inte över mig.
^13 (U) Du stöder mig i min oskuld
    och låter mig stå inför ditt ansikte
        för evigt.

¹⁴ Välsignad är Herren, Israels Gud,
    från evighet till evighet!
        Amen, amen.

² Som hjorten längtar till vattenbäckar,
    så längtar min själ efter dig, o Gud.
^3 (W) Min själ törstar efter Gud,
        efter den levande Guden.
    När får jag komma och träda fram
        inför Guds ansikte?

^4 (X) Mina tårar är min mat
        dag och natt.
    Ständigt säger man till mig:
        "Var är din Gud?"
⁵ Jag utgjuter min själ
    och minns hur jag gick
        bland folket,
    hur jag vandrade med dem
        till Guds hus,
    med jubelrop och tacksägelse
        i skaran av högtidsfirare.

^6 (Y) Varför så bedrövad, min själ,
    varför så orolig i mig?
        Hoppas på Gud.
    Jag ska åter få tacka honom,
        min frälsning och min Gud.

^7 (Z) Min själ är bedrövad i mig.
    Därför tänker jag på dig
        i Jordans land
    och på Hermons höjder,
        på Misars berg^[g].^[h]
8 (AA) Djup ropar till djup
        i dånet av dina vattenfall.
    Alla dina svallande böljor
        sköljer över mig.

^9 (AB) Om dagen sänder Herren sin nåd,
    och om natten
        är hans sång hos mig,
    en bön till mitt livs Gud.

^10 (AC) Jag vill säga till Gud, min klippa:
        "Varför har du glömt mig?
    Varför måste jag gå sörjande,
        trängd av fiender?"
^11 (AD) Det är som att man krossar mina ben
        när mina fiender hånar mig
    och ständigt frågar mig:
        "Var är din Gud?"

^12 (AE) Varför så bedrövad, min själ,
    varför så orolig i mig?
        Hoppas på Gud.
    Jag ska åter få tacka honom,
        min frälsning och min Gud.

^3 (AH) Sänd ditt ljus och din sanning.
    Låt dem leda mig,
        låt dem föra mig
    till ditt heliga berg
        och dina boningar,
^4 (AI) så att jag får gå in till Guds altare,
    till Gud som är min glädje
        och fröjd,
    och tacka dig på harpa,
        Gud, min Gud!

^5 (AJ) Varför så bedrövad, min själ,
    varför så orolig i mig?
        Hoppas på Gud.
    Jag ska åter få tacka honom,
        min frälsning och min Gud.

^2 (AK) Gud, vi har hört med våra öron,
        våra fäder har berättat för oss
    om den gärning du gjorde
        på deras tid, i forna dagar.
^3 (AL) Med din hand
    fördrev du hednafolken,
        men våra fäder planterade du.
    Andra folk förgjorde du,
        men dem lät du breda ut sig.
^4 (AM) Det var inte med sitt svärd
        som de intog landet,
    inte deras egen arm
        som frälste dem.
    Nej, det var din högra hand,
        din arm och ditt ansiktes ljus,
            för du älskade dem.

⁵ Du är min kung, o Gud.
    Ge befallning om frälsning
        för Jakob!
^6 (AN) Genom dig ska vi slå ner
        våra fiender,
    genom ditt namn trampa ner
        våra motståndare.
^7 (AO) Jag litar inte till min båge,
    mitt svärd kan inte frälsa mig.
⁸ Nej, du har frälst oss
        från våra fiender,
    du lät dem som hatar oss
        få skämmas.
^9 (AP) Gud, vi lovar dig dagen lång,
    vi prisar ditt namn för evigt.
        Sela

^10 (AQ) Ändå har du förkastat oss
        och vanärat oss,
    du drar inte ut med våra härar.
¹¹ Du låter oss ge vika för fienden,
    och de som hatar oss tar byte.
¹² Du gör oss till slaktfår
    och skingrar oss
        bland hednafolken.
^13 (AR) Du säljer ditt folk för ingenting,
    du gör ingen vinst på affären.

^14 (AS) Du gör oss till åtlöje
        för våra grannar,
    till spott och spe
        för dem som bor omkring oss.
¹⁵ Du gör oss till ett ordspråk
        bland hednafolken,
    man skakar på huvudet
        bland folken.
^16 (AT) Dagen lång är min vanära inför mig,
    mitt ansikte täcks av skam
^17 (AU) när jag hör den som hånar och hädar,
    när jag ser fienden
        och den hämndlystne.

¹⁸ Allt detta har drabbat oss,
    men vi har inte glömt dig
        eller svikit ditt förbund.
¹⁹ Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
    våra steg har inte vikit från din väg.
²⁰ Men du har krossat oss
        där schakaler bor
    och låtit dödens skugga
        falla över oss.
²¹ Om vi hade glömt vår Guds namn
    och sträckt våra händer
        mot en främmande gud,
^22 (AV) skulle då inte Gud ha märkt det,
    han som känner hjärtats
        hemligheter?
^23 (AW) Nej, för din skull
        dödas vi dagen lång,
    vi räknas som slaktfår.

²⁴ Vakna! Varför sover du, Herre?
    Vakna upp, förkasta oss inte
        för alltid!
²⁵ Varför döljer du ditt ansikte
    och glömmer vårt lidande
        och betryck?
²⁶ Vår själ är nerböjd i stoftet,
    vår kropp är nertryckt mot jorden.
²⁷ Grip in och hjälp oss!
    Friköp oss för din nåds skull.

^2 (AX) Mitt hjärta flödar över av sköna ord,
        jag säger: Min sång gäller en kung^[j].
    Min tunga är en snabb skrivares
        penna.
^3 (AY) Skönast är du bland människors barn,
        nåd är utgjuten över dina läppar.
    Därför har Gud välsignat dig
        för evigt.

⁴ Fäst ditt svärd vid din sida, du hjälte,
    i din höghet och härlighet.
^5 (AZ) Dra så segerrik ut i din härlighet
    för sanning, ödmjukhet
        och rättfärdighet.
    Din högra hand ska visa dig
        underbara ting.
⁶ Dina pilar är skarpa,
    folken ska falla för dig,
        kungens fiender ska träffas
            i hjärtat.

^7 (BA) Gud, din tron består
        i evigheters evighet,
    ditt rikes spira är rättens spira.
^8 (BB) Du älskar rättfärdighet
        och hatar orättfärdighet.
    Därför, Gud, har din Gud
        smort dig^[k] med glädjens olja
            mer än dina medbröder.
⁹ Av myrra, aloe och kassia
        doftar alla dina kläder,
    från elfenbenspalats
        gläder dig strängars klang.
^10 (BC) Kungadöttrar är bland dina utvalda^[l],
    drottningen står vid din högra sida
        i guld från Ofir.

^11 (BD) Hör, dotter, se och lyssna!
    Glöm ditt folk och din fars hus
¹² och låt kungen åtrå din skönhet,
        för han är din herre.
    Böj dig och tillbe honom!
^13 (BE) Dottern Tyrus kommer med gåvor,
    de rika bland folket
        söker din gunst.

^14 (BF) Full av härlighet
        är kungadottern där inne,
    av guldbrokad är hennes dräkt.
¹⁵ I färggranna^[m] kläder
        förs hon till kungen,
    åtföljd av jungfrur,
        hennes väninnor
            som leds in till dig.
¹⁶ Med glädje och jubel förs de fram,
    de tågar in i kungens palats.

^17 (BG) I dina fäders ställe
        ska dina söner komma,
    du^[n] ska sätta dem till furstar
        över hela jorden^[o].
^18 (BH) Ditt namn vill jag göra känt
        genom alla släkten.
    Därför ska folken lova dig
        i evigheters evighet.