Beginning
Drottningen av Saba besöker Salomo
9 (A) När drottningen av Saba[a] fick höra ryktet om Salomo, kom hon till Jerusalem för att sätta honom på prov med svåra frågor. Hon kom med ett mycket stort följe och med kameler som bar väldoftande kryddor och guld i stor mängd och dyrbara stenar. När hon kom inför Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta. 2 Salomo svarade på alla hennes frågor. Ingenting var dolt för Salomo, utan han kunde ge henne svar på allt.
3 När drottningen av Saba såg Salomos vishet och såg huset han hade byggt, 4 rätterna på hans bord och hur hans tjänare satt där och hur de som betjänade honom skötte sina sysslor och hur de var klädda, och hans hovmän och hur de var klädda, och när hon såg trappan på vilken han gick upp till Herrens hus, då blev hon utom sig av förundran. 5 Och hon sade till kungen: ”Så var det då sant, det jag i mitt land hörde om dina ord och om din vishet! 6 Jag trodde inte vad man sade förrän jag själv kom och fick se det med egna ögon. Men se, vidden av din vishet har inte ens till hälften blivit omtalad för mig. Du överträffar det rykte jag hade hört. 7 Lyckliga är dina män och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och höra din vishet. 8 (B) Välsignad är Herren din Gud som har funnit sådant behag i dig att han har satt dig på sin tron till att vara kung inför Herren din Gud! Eftersom din Gud älskar Israel och vill hålla det vid makt till evig tid, därför har han satt dig till kung över dem, för att du ska skipa lag och rätt.”
9 Hon gav kungen hundratjugo talenter[b] guld samt väldoftande kryddor i stor mängd samt dyrbara stenar. Väldoftande kryddor av det slag som drottningen av Saba gav åt kung Salomo har aldrig mer funnits. 10 (C) När Hirams folk och Salomos folk hämtade guld från Ofir, förde de också hem algumträ[c] och dyrbara stenar. 11 Av algumträet lät kungen göra tillbehör till Herrens hus och till kungapalatset, samt harpor och lyror för sångarna. Sådant hade man aldrig tidigare sett i Juda land.
12 Kung Salomo gav drottningen av Saba allt hon önskade och begärde, förutom gengåvor för det som hon hade fört med sig till kungen. Sedan vände hon om och reste hem med sina tjänare till sitt land igen.
Kung Salomos rikedom och storhet
13 Det guld som årligen kom in till Salomo vägde sexhundrasextiosex talenter[d], 14 förutom det som kringresande handelsmän och andra köpmän förde in. Också Arabiens alla kungar och ståthållarna i landet förde guld och silver till Salomo. 15 (D) Kung Salomo lät göra tvåhundra stora sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld sexhundra siklar uthamrat guld 16 samt trehundra mindre sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld trehundra siklar[e] guld. Kungen satte upp dem i Libanonskogshuset.[f] 17 Dessutom lät kungen göra en stor tron av elfenben och överdrog den med rent guld. 18 Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid tronen. På båda sidor om sätet fanns armstöd, och två lejon stod utmed armstöden, 19 och tolv lejon stod där, ett på varje sida om de sex trappstegen. Något sådant hade aldrig tillverkats i något annat rike.
20 Alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Silver ansågs inte vara något värt på Salomos tid. 21 Kungen hade skepp som gick till Tarshish med Hurams folk, och en gång vart tredje år kom Tarshishskeppen[g] hem och förde med sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.
22 Kung Salomo blev större än någon annan kung på jorden[h], både i rikedom och i vishet. 23 Alla kungar på jorden kom för att besöka Salomo och höra den vishet som Gud hade lagt ner i hans hjärta. 24 Var och en av dem förde med sig gåvor: föremål av silver och guld, kläder, vapen, väldoftande kryddor, hästar och mulåsnor. Detta hände år efter år.
25 (E) Salomo hade 4 000 stallplatser för hästar med vagnar och 12 000 ridhästar, som han inrymde dels i vagnstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. 26 (F) Han härskade över alla kungarna från floden[i] till filisternas land och vidare ner till Egyptens gräns. 27 (G) Kungen styrde så att silver blev lika vanligt i Jerusalem som sten och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. 28 Och hästar fördes in till Salomo från Egypten och från alla andra länder.
Salomo dör
29 (H) Vad som mer finns att säga om Salomo, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Natans krönika, i shiloniten Ahias profetia och i siaren Iddos[j] syner om Jerobeam, Nebats son.
30 Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i fyrtio år.[k] 31 Och Salomo gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i hans far Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.
De norra stammarna avfaller
10 (I) Rehabeam[l] begav sig till Shekem[m], eftersom hela Israel hade kommit till Shekem för att göra honom till kung. 2 (J) När Jerobeam[n], Nebats son, hörde det där han var i Egypten – han hade flytt dit undan kung Salomo – återvände han från Egypten. 3 Och de sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jerobeam tillsammans med hela Israel och sade till Rehabeam: 4 ”Din far gjorde vårt ok tungt. Men lätta nu det svåra arbete och det tunga ok som din far lade på oss, så vill vi tjäna dig.” 5 Han svarade dem: ”Vänta tre dagar och kom sedan tillbaka till mig.” Och folket gick.
6 Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han ännu levde, och han sade: ”Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?” 7 De svarade honom: ”Om du visar dig god mot detta folk, är vänlig mot dem och talar goda ord till dem, kommer de att bli dina tjänare för alltid.”
8 Men han brydde sig inte om det råd som de gamla hade gett honom, utan rådgjorde med de unga män som hade växt upp med honom och som nu var i hans tjänst. 9 Han sade till dem: ”Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?” 10 De unga männen, som hade växt upp med honom svarade: ”Så här bör du säga till detta folk som har sagt till dig: ’Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss’ – så här bör du säga till dem: Mitt lillfinger är tjockare än min fars midja. 11 Har min far lagt på er ett tungt ok, så ska jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så ska jag göra det med skorpiongissel[o].”
12 På tredje dagen kom Jerobeam med allt folket till Rehabeam, så som kungen hade befallt när han sade: ”Kom tillbaka till mig om tre dagar.” 13 Då gav kungen dem ett hårt svar, för kung Rehabeam brydde sig inte om de gamlas råd. 14 Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: ”Har min far gjort ert ok tungt, så ska jag göra det ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så ska jag göra det med skorpiongissel.”
15 (K) Kungen lyssnade alltså inte till folket. Gud ledde det så för att Herrens ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Shilo.
16 När hela Israel förstod att kungen inte ville höra på dem, gav folket honom detta svar:
”Vad har vi för del i David?
Vi har ingen arvslott i Ishais son.
Gå hem till dina tält, Israel!
Se nu efter ditt hus själv, David.”
Därefter gick hela Israel hem igen. 17 Och Rehabeam förblev kung endast över de israeliter som bodde i Juda städer.
18 När kung Rehabeam sände ut Hadoram som hade uppsikten över tvångsarbetena, stenade Israels barn honom till döds. Själv måste kung Rehabeam skynda sig upp i sin vagn och fly till Jerusalem. 19 Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt från det ända till denna dag.
Shemajas profetia
11 (L) När Rehabeam kom till Jerusalem kallade han samman Juda hus och Benjamin, 180 000 utvalda krigare, för att strida mot Israel och vinna tillbaka kungadömet åt Rehabeam.
2 Men Herrens ord kom till gudsmannen Shemaja[p]. Han sade: 3 ”Säg till Rehabeam, Salomos son, Juda kung, och till alla israeliter i Juda och Benjamin: 4 ”Så säger Herren: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder. Vänd hem igen, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig.” Och de lyssnade till Herrens ord och vände om och drog inte ut mot Jerobeam.
Rehabeam befäster städerna
5 (M) Rehabeam bodde i Jerusalem, och han byggde om städer i Juda till befästa platser. 6 Han byggde om Betlehem, Etam, Tekoa, 7 Bet-Sur, Soko, Adullam, 8 Gat, Maresha, Sif, 9 Adorajim, Lakish, Aseka, 10 Sorga, Ajalon och Hebron, befästa städer, som låg i Juda och Benjamin. 11 Han gjorde deras befästningar starka och tillsatte befälhavare i dem och lade in förråd av mat, olja och vin. 12 Var och en av dessa städer försåg han med sköldar och spjut. Han befäste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin blev kvar under hans välde.
Prästerna och leviterna går till Juda
13 Prästerna och leviterna i hela Israel gick över till Rehabeam från alla sina områden. 14 (N) Leviterna övergav sina betesmarker och sina andra besittningar och begav sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med sina söner drev bort dem från deras tjänst som Herrens präster 15 (O) och anställde åt sig andra präster för offerhöjderna och för de onda andarna[q] och för kalvarna[r] som han hade gjort.
16 Och de från alla Israels stammar som vände sina hjärtan till att söka Herren, Israels Gud, följde leviterna, och de kom till Jerusalem för att offra åt Herren, sina fäders Gud. 17 I tre år stärkte de så kungamakten i Juda och gjorde Salomos son Rehabeams välde starkt, för i tre år vandrade de på Davids och Salomos väg.
Rehabeams hus
18 (P) Rehabeam tog Mahalat till hustru åt sig. Hon var dotter till Jerimot, Davids son, och till Abihajil, Eliabs, Ishais sons, dotter. 19 Hon födde åt honom sönerna Jeush, Shemarja, och Saham.
20 (Q) Efter henne tog han Maaka, Absaloms dotter, till hustru. Hon födde Abia, Attaj, Sisa och Shelomit åt honom. 21 Och Rehabeam älskade Maaka, Absaloms dotter, mer än alla sina andra hustrur och bihustrur. Han hade tagit arton hustrur och sextio bihustrur, och han blev far till tjugoåtta söner och sextio döttrar. 22 (R) Rehabeam satte Abia, Maakas son, till huvud och ledare bland sina bröder, eftersom han tänkte göra honom till kung. 23 Han handlade klokt och lät alla sina söner bo runt om i hela Juda och Benjamins land i alla befästa städer och gav dem rikligt underhåll. Han skaffade dem också många hustrur.
Egypten anfaller Juda
12 (S) När Rehabeams kungamakt hade blivit stärkt och han hade blivit mäktig, övergav han Herrens undervisning. Så gjorde också hela Israel. 2 (T) Men i kung Rehabeams femte regeringsår drog Egyptens kung Shishak[s] upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot Herren. 3 Han kom med 1 200 vagnar och 60 000 ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckeer[t] och nubier. 4 (U) Han intog de befästa städerna i Juda och kom ända till Jerusalem.
5 (V) Profeten Shemaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som av fruktan för Shishak hade samlats i Jerusalem. Och han sade till dem: ”Så säger Herren: Ni har övergett mig, och därför har också jag övergett er och gett er i Shishaks hand.” 6 Både Israels furstar och kungen ödmjukade sig då och sade: ”Herren är rättfärdig.”
7 (W) När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Shemaja. Han sade: ”Eftersom de har ödmjukat sig vill jag inte fördärva dem. Jag ska låta dem komma undan med knapp nöd, och min vrede ska inte bli utgjuten över Jerusalem genom Shishaks hand. 8 (X) Men de ska bli hans tjänare, och de ska förstå vad det är att tjäna mig och att tjäna främmande kungadömen.”
9 (Y) Egyptens kung Shishak drog alltså upp mot Jerusalem. Han tog skatterna[u] i Herrens hus och skatterna i kungapalatset. Alltsammans tog han. Han tog också de sköldar av guld som Salomo hade låtit göra. 10 I deras ställe lät kung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dem lämnade han i förvar åt befälet för livvakterna som höll vakt vid ingången till kungapalatset. 11 Så ofta kungen gick till Herrens hus, gick också livvakterna och bar dem. Sedan förde de dem tillbaka till livvaktsalen.
12 (Z) Eftersom Rehabeam ödmjukade sig, vände sig Herrens vrede ifrån honom så att han inte fördärvade honom helt. Det fanns ännu sådant som var gott i Juda.
Rehabeams regering
13 (AA) Kung Rehabeam stärkte alltså sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Han var fyrtioett år gammal när han blev kung, och han regerade sjutton år[v] i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska. 14 Han gjorde det som var ont, för han vände inte sitt hjärta till att söka Herren.
15 (AB) Vad som mer finns att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Shemajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge de levde.
16 Och Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. Hans son Abia blev kung efter honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation