Beginning
Guds ark förs till Jerusalem
15 (A) David byggde sig hus i Davids stad. Han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den, 2 (B) och han sade: ”Inga andra än leviterna ska bära Guds ark, för dem har Herren utvalt att bära Guds ark och tjäna honom för evigt.” 3 (C) David samlade hela Israel till Jerusalem för att hämta upp Herrens ark till den plats som han hade gjort i ordning åt den.
4 David samlade Arons barn och leviterna:
5 av Kehats barn: Uriel, deras ledare och hans bröder, 120,
6 av Meraris barn: Asaja, deras ledare, och hans bröder, 220,
7 av Gershons barn: Joel, deras ledare, och hans bröder, 130,
8 av Elisafans barn: Shemaja, deras ledare, och hans bröder, 200,
9 av Hebrons barn: Eliel, deras ledare, och hans bröder, 80,
10 av Ussiels barn: Amminadab, deras ledare, och hans bröder, 112.
11 (D) David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar samt leviterna Uriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadab 12 (E) och han sade till dem: ”Ni är huvudmän för leviternas familjer. Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den. 13 (F) Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren vår Gud ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt.”
14 Då helgade prästerna och leviterna sig för att hämta upp Herrens, Israels Guds, ark. 15 (G) Och som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord bar nu leviterna Guds ark med stänger som vilade på deras axlar.
16 David sade till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, lyror, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången. 17 (H) Leviterna utsåg då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder, Meraris barn, Etan, Kushajas son, 18 och tillsammans med dem deras bröder av andra ordningen, Sakarja, Ben, Jaasiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvakterna.
19 Sångarna Heman[a], Asaf[b] och Etan[c] skulle låta kopparcymbaler ljuda. 20 (I) Sakarja, Asiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela på lyror till alamót. 21 (J) Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor till sheminít[d].
22 Kenanja, leviternas ledare när de bar, skulle undervisa i att bära eftersom han var kunnig i det. 23 Berekja och Elkana skulle vara dörrvakter vid arken. 24 Shebanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark, och Obed-Edom och Jehia skulle vara dörrvakter vid arken.
25 (K) Så gick David och de äldste i Israel och de högsta befälhavarna i väg för att hämta upp Herrens förbundsark från Obed-Edoms hus under jubel. 26 Eftersom Gud hjälpte leviterna som bar Herrens förbundsark offrade man sju tjurar och sju baggar. 27 David var klädd i en kåpa av fint linne. Det var också alla leviterna som bar arken, liksom sångarna och Kenanja som ledde sångarna när de bar. Dessutom hade David en linne-efod[e]. 28 Hela Israel hämtade upp Herrens förbundsark under jubel och basuners ljud. Man blåste i trumpeter och lät cymbaler klinga och lyror och harpor ljuda.
29 När Herrens förbundsark kom till Davids stad såg Sauls dotter Mikal ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa fick hon förakt för honom i sitt hjärta.
16 (L) Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte. 2 (M) När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn. 3 Och till var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en brödkaka, en dadelkaka och en druvkaka.[f]
4 Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark och prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud: 5 Asaf som ledare, efter honom Sakarja och dessutom Jegiel, Shemiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med lyror och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler. 6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
Davids lovsång
7 Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka Herren på detta sätt[g]:
8 (N) Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken!
9 Sjung till hans ära,
lovsjung honom,
tala om alla hans under.
10 Ha er ära i hans heliga namn!
De som söker Herren
ska glädja sig av hjärtat.
11 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
12 (O) Tänk på de under han gjort,
på hans tecken
och hans muns domar,
13 ni Israels barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
14 Han är Herren vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
15 Kom ihåg hans förbund för evigt,
i tusen släktled ordet han gett,
16 (P) förbundet han slöt med Abraham
och eden han gav till Isak.
17 Han bestämde det
för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund:
18 (Q) ”Till dig ger jag Kanaans land
som er arvedel och egendom.”
19 (R) Då var ni en liten skara,
ni var få och främlingar i landet.
20 (S) De vandrade från folk till folk,
från ett rike till ett annat.
21 (T) Han lät ingen förtrycka dem,
han straffade kungar
för deras skull:
22 (U) ”Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!”
23 (V) Sjung till Herren, hela jorden!
Ropa ut hans frälsning
dag efter dag!
24 Förkunna hans ära
bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
25 (W) Stor är Herren och högt prisad,
värd att vörda mer än alla gudar.
26 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
27 Majestät och härlighet
är inför hans ansikte,
makt och glädje i hans boning.
28 (X) Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!
29 Ge åt Herren hans namns ära,
kom med gåvor inför hans ansikte!
30 (Y) Tillbe Herren i helig skrud,
bäva inför honom, hela jorden!
Världen står fast och vacklar inte.
31 (Z) Himlen ska glädjas
och jorden fröjda sig,
bland hednafolken ska man säga:
Herren är kung!
32 (AA) Havet ska brusa
med allt som fyller det,
marken ska glädja sig
med allt som den bär,
33 skogens alla träd
ska ropa av fröjd inför Herren,
för han kommer för att döma jorden.
34 (AB) Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
35 (AC) Och säg: Fräls oss,
du vår frälsnings Gud,
och samla oss och rädda oss
från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och ha vår ära i att prisa dig.
36 (AD) Lovad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Och allt folket sade: ”Amen!” och prisade Herren.
Gudstjänst i Jerusalem och Gibeon
37 David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. 38 Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.
39 (AE) David lät också prästen Sadok och hans bröder prästerna bli kvar inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon, 40 (AF) för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel. 41 Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, för hans nåd är evig. 42 Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.
43 (AG) Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.
Guds löfte till David
17 (AH) När David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan:[h] ”Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält.” 2 Natan sade till David: ”Gör allt som ligger på ditt hjärta, för Gud är med dig.”
3 Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade: 4 ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som ska bygga det hus där jag ska bo. 5 Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till i dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel. 6 Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
7 (AI) Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren för att bli furste över mitt folk Israel. 8 Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden. 9 Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem så att de får bo kvar där utan att oroas mer. Onda människor ska inte längre förtrycka dem som förr, 10 under tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.
Och jag förkunnar för dig att Herren ska bygga ett hus[i] åt dig. 11 (AJ) När din tid är ute och du går till dina fäder ska jag efter dig upphöja en avkomling[j], en av dina söner. Jag ska befästa hans kungarike. 12 (AK) Han ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. 13 (AL) Jag ska vara hans far, och han ska vara min son. Min nåd ska inte vika från honom så som jag lät den vika från den som var före dig.[k] 14 (AM) Jag ska befästa honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans tron ska stå fast för evigt.”
15 Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.
Davids tackbön
16 (AN) Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: ”Vem är jag, Herre Gud, och vad är mitt hus eftersom du har fört mig ända hit? 17 Och ändå var detta för lite i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre Gud.
18 Vad mer ska nu David säga till dig om den ära du har visat din tjänare? Du känner din tjänare. 19 Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. 20 (AO) Herre, ingen är som du, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vi har hört med våra öron. 21 (AP) Och var på jorden finns ett hednafolk som ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa som sitt eget folk, för att göra dig ett stort och fruktat namn när du fördrev hednafolken för ditt folk som du återlöst från Egypten? 22 Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
23 Och nu, Herre, låt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evigt. Gör som du har sagt. 24 Då ska ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man ska säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig. 25 För du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du ska bygga honom ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig. 26 Och nu, Herre: du är Gud, och du har lovat din tjänare detta goda. 27 (AQ) Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar inför dig för evigt. För vad du, Herre, välsignar, det är välsignat för evigt.”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation