Beginning

Israeliterna blir slavar i Egypten

1 ^(A) Detta är namnen på Israels söner. De kom till Egypten^[a] tillsammans med Jakob, var och en med sitt hus: ² Ruben, Simeon, Levi, Juda, ³ Isaskar, Sebulon, Benjamin, ⁴ Dan, Naftali, Gad och Asher. ^5 (B) De som härstammade från Jakob var sammanlagt sjuttio personer. Josef var redan i Egypten. ⁶ Sedan dog han och alla hans bröder, hela den generationen. ^7 (C) Men Israels barn var fruktsamma och blev fler, de förökade sig och blev mycket talrika så att landet blev uppfyllt av dem^[b].

⁸ Och det kom en ny kung i Egypten, en som inte kände till Josef^[c]. ⁹ Han sade till sitt folk: ”Se, Israels barns folk har blivit för stort och mäktigt för oss. ¹⁰ Nu ska vi gå klokt till väga med dem. Annars kanske de förökar sig ännu mer, och om det blir krig kan de gå samman med våra fiender och föra krig mot oss och sedan ge sig av från landet.”

¹¹ Därför satte man arbetsledare över dem och plågade dem med tvångsarbete^[d]. De byggde förrådsstäderna Pitom^[e] och Raamses^[f] åt farao^[g]. ¹² Men ju mer man plågade dem, desto mer förökade de sig och desto mer spred de ut sig, så att man kände fruktan för Israels barn. ^13 (D) Egyptierna tvingade israeliterna att arbeta som slavar. ¹⁴ De gjorde livet svårt för dem genom hårt arbete med murbruk och tegel^[h] och med allt arbete på fälten, med alla slags arbeten som de tvingade dem att utföra.

¹⁵ Kungen av Egypten talade med dem som förlöste de hebreiska kvinnorna. En av dem hette Shifra och den andra Pua, ¹⁶ och han sade: ”Se efter vad de hebreiska kvinnorna föder när ni förlöser dem: Om det är en son så döda honom, om det är en dotter så låt henne leva.”

^17 (E) Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som den egyptiske kungen hade befallt dem utan lät barnen leva. ¹⁸ Då kallade kungen till sig barnmorskorna och sade till dem: ”Varför har ni gjort så här och låtit barnen leva?” ¹⁹ Barnmorskorna svarade farao: ”Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är livskraftiga, de har fött innan barnmorskan kommer till dem.” ²⁰ Och Gud lät det gå väl för barnmorskorna, och folket förökades och blev mycket talrikt. ²¹ Eftersom barnmorskorna fruktade Gud gav han dem egna familjer.

^22 (F) Då befallde farao allt sitt folk: ”Alla nyfödda pojkar ska ni kasta i Nilen, men alla flickor ska ni låta leva.”

Moses födelse och räddning

2 ^(G) En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna. ^2 (H) Hustrun blev havande och födde en son.^[i] Hon såg att det var ett vackert barn^[j] och höll honom gömd i tre månader. ³ Men när hon inte kunde gömma honom längre, tog hon en korg^[k] av papyrus. Hon strök på beck och tjära, lade barnet i korgen och satte den i vassen vid Nilens strand. ^4 (I) Hans syster ställde sig på avstånd för att se hur det skulle gå med honom.^[l]

⁵ Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. ⁶ Hon öppnade den och fick syn på barnet – det var en pojke, och han grät. Hon kände medlidande med honom och sade: ”Det är ett av de hebreiska barnen.”

⁷ Men hans syster frågade faraos dotter: ”Ska jag gå och hämta en hebreisk amma^[m] som kan amma barnet åt dig?” ⁸ Faraos dotter svarade henne: ”Ja, gör det.” Då gick flickan och hämtade pojkens mor. ⁹ Och faraos dotter sade till henne: ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig, så ska jag ge dig lön för det.” Kvinnan tog då barnet och ammade det.

^10 (J) När pojken hade vuxit upp^[n] förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, ”för jag drog upp^[o] honom ur vattnet”, sade hon.

Mose flyr till Midjan

^11 (K) En dag när Mose hade blivit vuxen^[p], gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. ¹² Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att ingen annan var där slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.

¹³ Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som var skyldig: ”Varför slår du din landsman?” ¹⁴ Han svarade: ”Vem har satt dig till ledare^[q] och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?” Mose blev förskräckt och tänkte: ”Saken har alltså blivit känd!” ^15 (L) Farao^[r] fick också höra om det och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land^[s]. Där satte han sig vid en brunn.

¹⁶ Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och hämtade upp vatten och fyllde hoarna för att vattna sin fars får. ^17 (M) Då kom herdarna och körde bort dem. Men Mose grep in och räddade dem och gav vatten åt deras får.

^18 (N) När de kom hem till sin far Reguel^[t], sade han: ”Varför kommer ni hem så tidigt i dag?” ¹⁹ De svarade: ”En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren.” ²⁰ Då sade han till sina döttrar: ”Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom så att han får äta^[u] med oss.”

^21 (O) Mose bestämde sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. ^22 (P) Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gershom, ”för”, sade han, ”jag har blivit en främling^[v] i ett främmande land.”

^23 (Q) Det gick en lång tid, och under den tiden dog Egyptens kung. Men Israels barn suckade över sitt slaveri och ropade på hjälp, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. ²⁴ Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. ²⁵ Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.^[w]

Mose vid den brinnande busken

3 Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro^[x], prästen i Midjan. En gång drev han fåren till andra sidan öknen och kom till Guds berg Horeb^[y]. ^2 (R) Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. ³ Då tänkte Mose: ”Jag måste gå dit och se den underbara synen, varför busken inte brinner upp.”

⁴ När Herren såg att han kom för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Här är jag.” ^5 (S) Då sade Gud: ”Kom inte närmare! Ta av dig skorna^[z], för platsen där du står är helig mark.” ^6 (T) Och han sade: ”Jag är din fars Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då dolde Mose ansiktet, för han bävade för att se på Gud.^[aa]

^7 (U) Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner deras lidande. ^8 (V) Därför har jag kommit ner för att rädda dem från egyptierna och föra dem ut ur det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung^[ab], en plats där det bor kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter. ⁹ Nu har ropet från Israels barn kommit upp till mig, och jag har sett hur egyptierna förtrycker dem. ^10 (W) Så gå nu! Jag ska sända dig till farao, och du ska föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten.”

¹¹ Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och föra Israels barn ut ur Egypten?” ¹² Han svarade: ”Jag ska vara med dig. Och här är ditt tecken på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni hålla gudstjänst på detta berg.”

¹³ Då sade Mose till Gud: ”Om jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? – vad ska jag då svara dem?”

^14 (X) Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.” Och han fortsatte: ”Så ska du säga till Israels barn: Jag Är^[ac] har sänt mig till er.” ^15 (Y) Och Gud sade sedan till Mose: ”Så ska du säga till Israels barn: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Det ska vara mitt namn för evigt och så ska man kalla mig från släkte till släkte.

^16 (Z) Gå nu och samla de äldste i Israel och säg till dem: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig och sagt: Jag har sett till er och vet vad de har gjort mot er i Egypten. ¹⁷ Därför säger jag: Jag ska föra er ut ur lidandet i Egypten och upp till kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jebusiternas land, ett land som flödar av mjölk och honung.

¹⁸ De kommer att lyssna till dina ord, och du och Israels äldste ska gå till Egyptens kung och säga till honom: Herren, hebreernas Gud, har visat sig för oss. Låt oss gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud.

¹⁹ Men jag vet att Egyptens kung inte kommer att låta er gå om inte en stark hand tvingar honom. ²⁰ Därför ska jag räcka ut min hand och slå Egypten med alla slags under som jag ska göra där. Sedan kommer han att släppa er.

^21 (AA) Och jag ska låta detta folk finna nåd för egyptiernas ögon så att ni inte behöver gå tomhänta när ni drar bort. ²² Nej, varje kvinna ska be sin grannfru och kvinnorna som bor i hennes hus om föremål av silver och guld och även kläder, som ni ska sätta på era söner och döttrar. Så ska ni ta byte från egyptierna.”