Beginning

Kain och Abel

4 Mannen låg med^[a] sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: ”Jag har fått^[b] en man från Herren^[c].”^[d]

² Hon födde en son till, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev jordbrukare.

³ Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. ^4 (A) Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer^[e], ⁵ men till Kain och hans offer såg han inte.

Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. ⁶ Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? ^7 (B) Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”

^8 (C) Kain talade med sin bror Abel^[f], och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. ⁹ Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?” ^10 (D) Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! ¹¹ Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. ¹² När du brukar jorden ska den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös ska du vara på jorden.”

¹³ Kain sade då till Herren: ”Mitt brott är för stort för att förlåtas^[g]. ^14 (E) Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Rotlös och hemlös blir jag på jorden, och vem som helst som möter mig kan döda mig.” ¹⁵ Men Herren sade till honom: ”Kain ska bli hämnad sju gånger om, vem som än dödar honom.” Och Herren satte ett tecken^[h] på Kain så att ingen som mötte honom skulle döda honom.

¹⁶ Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod^[i], öster om Eden.

Kains släkttavla

¹⁷ Kain låg med sin hustru, och hon blev havande och födde Henok. Och Kain byggde en stad och kallade den Henok efter sin son.

¹⁸ Åt Henok föddes Irad, och Irad blev far till Mehujael. Mehujael blev far till Metushael, och Metushael blev far till Lemek.

¹⁹ Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla. ²⁰ Ada födde Jabal. Han blev stamfar till dem som bor i tält och är boskapsskötare.

²¹ Hans bror hette Jubal. Han blev stamfar till alla dem som spelar harpa och flöjt^[j].

²² Silla födde också en son, Tubal-Kain^[k]. Han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn. Tubal-Kains syster hette Naama.

²³ Lemek sade till sina hustrur:

Set

²⁵ Adam låg återigen med sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: ”Gud har gett^[l] mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom.”

²⁶ Också Set fick en son och han gav honom namnet Enosh. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.

II. ADAMS FORTSATTA HISTORIA 5:1-6:8

5 ^(F) Detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. ² Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades.

³ När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. ⁴ Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. ⁵ Adams hela ålder – den tid han levde^[m] – blev 930 år. Därefter dog han.

⁶ När Set var 105 år blev han far till Enosh. ⁷ Sedan Set hade fått Enosh levde han 807 år och fick söner och döttrar. ⁸ Sets hela ålder blev alltså 912 år. Därefter dog han.

⁹ När Enosh var 90 år blev han far till Kenan. ¹⁰ Sedan Enosh hade fått Kenan levde han 815 år och fick söner och döttrar. ¹¹ Enoshs hela ålder blev alltså 905 år. Därefter dog han.

¹² När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel. ¹³ Sedan Kenan hade fått Mahalalel levde han 840 år och fick söner och döttrar. ¹⁴ Kenans hela ålder blev alltså 910 år. Därefter dog han.

¹⁵ När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered. ¹⁶ Sedan Mahalalel hade fått Jered levde han 830 år och fick söner och döttrar. ¹⁷ Mahalalels hela ålder blev alltså 895 år. Därefter dog han.

¹⁸ När Jered var 162 år blev han far till Henok. ¹⁹ Sedan Jered hade fått Henok levde han 800 år och fick söner och döttrar. ²⁰ Jereds hela ålder blev alltså 962 år. Därefter dog han.

²¹ När Henok^[n] var 65 år blev han far till Metushela. ²² Och sedan Henok hade fått Metushela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar. ²³ Henoks hela ålder blev alltså 365 år. ^24 (G) Sedan Henok så hade vandrat med Gud fann man honom inte mer, för Gud hade hämtat honom.

²⁵ När Metushela^[o] var 187 år blev han far till Lemek. ²⁶ Sedan Metushela hade fått Lemek levde han 782 år och fick söner och döttrar. ²⁷ Metushelas hela ålder blev alltså 969 år. Därefter dog han.

²⁸ När Lemek var 182 år fick han en son. ²⁹ Han gav honom namnet Noa, för han sade: ”Han ska trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat.”^{[p] 30} Sedan Lemek hade fått Noa levde han 595 år och fick söner och döttrar. ³¹ Lemeks hela ålder blev alltså 777 år. Därefter dog han.

³² När Noa var 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet^[q].

Människornas ondska växer

6 När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, ² såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha. ³ Då sade Herren: ”Min Ande ska inte bli kvar i^[r] människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött^[s] och deras tid ska vara hundratjugo år^[t].”

^4 (H) Vid denna tid, då Guds söner^[u] gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna^[v] på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.

^5 (I) Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. ⁶ Då sörjde Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. ⁷ Herren sade: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jordens yta – både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag sörjer att jag har gjort dem.”

⁸ Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.

III. NOAS FORTSATTA HISTORIA 6:9-9:29

^9 (J) Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud. ¹⁰ Och Noa blev far till tre söner, Sem, Ham och Jafet.

¹¹ Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. ¹² Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor^[w] levde i fördärv på jorden.

Floden förutsägs och arken byggs

¹³ Då sade Gud till Noa: ”Jag har bestämt mig för att göra slut på allt levande, för jorden är full av våld på grund av dem. Se, jag ska förgöra dem tillsammans med jorden. ¹⁴ Gör dig en ark^[x] av goferträ^[y], inred den med kamrar och bestryk den med jordbeck^[z] både på insidan och utsidan. ¹⁵ Så ska du göra arken: Den ska vara trehundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög.^{[aa] 16} Högst upp ska du göra en öppning för ljuset, en aln hög, runt hela arken. En dörr till arken ska du sätta på sidan. Du ska inreda den så att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.

¹⁷ Se, jag ska låta floden^[ab] komma med vatten över jorden för att förgöra alla varelser under himlen som har livsande. Allt på jorden ska förgås. ¹⁸ Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du ska gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur. ¹⁹ Av allt levande, av alla varelser, ska du föra in ett par i arken för att de ska överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön ska det vara. ²⁰ Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag ska ett par av varje slag gå in till dig för att förbli vid liv. ²¹ Och du ska ta med dig all slags föda, sådant som kan ätas, och samla i förråd. Det ska tjäna som mat för dig och dem.”

²² Och Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom.

Floden kommer

7 Herren sade till Noa: ”Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte. ² Av alla rena fyrfotadjur^[ac] ska du ta med dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som inte är rena ett par, hanne och hona, ³ likaså av himlens fåglar sju par, hanne och hona, för att en avkomma ska leva vidare över hela jorden. ⁴ Om sju dagar ska jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag ska utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.” ⁵ Och Noa gjorde i allt som Herren hade befallt honom.

⁶ Noa var sexhundra år när floden kom med sitt vatten över jorden. ⁷ Han gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina sonhustrur undan flodens vatten. ⁸ Av både rena och orena fyrfotadjur, av fåglar och av allt som krälar på marken ⁹ gick två och två, hanne och hona, in till Noa i arken, så som Gud hade befallt Noa. ¹⁰ Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.

^11 (K) Det år då Noa var sexhundra år, på sjuttonde dagen i andra månaden, bröt alla det stora djupets källor fram, himlens fönster öppnades, ¹² och det regnade över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. ¹³ Just den dagen gick Noa in i arken tillsammans med sina söner Sem, Ham och Jafet, sin hustru och sina tre sonhustrur. ¹⁴ De hade med sig alla djur efter deras slag: vilda djur och boskapsdjur, kräldjur som rör sig på jorden och fåglar, alla flygande varelser. ¹⁵ De gick in till Noa i arken, två och två av allt levande, det som hade livsande i sig. ¹⁶ De som gick in var hanne och hona av allt levande, så som Gud hade befallt Noa.

Och Herren stängde igen om honom.

¹⁷ Floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet steg och lyfte arken så att den höjde sig över jorden. ¹⁸ Vattnet tilltog och steg högt över jorden, och arken flöt på vattnet. ¹⁹ Och vattnet bredde ut sig mer och mer över jorden, tills det täckte alla höga berg under hela himlen. ²⁰ Femton alnar^[ad] över topparna steg vattnet, och bergen blev övertäckta.

²¹ Då dog allt levande på jorden: fåglar och boskapsdjur, vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, likaså alla människor. ²² Allt som fanns på torr mark omkom, allt som hade livsande i sig. ^23 (L) Alla levande varelser på jordens yta utplånades, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. De utplånades från jorden. Bara Noa och de som var med honom i arken räddades.^{[ae] 24} Och vattnet stod högt över jorden i hundrafemtio dagar.