Beginning
Jesus som gäst hos en farisé
14 (A) När Jesus en sabbat gick in för att äta[a] hos en av de ledande fariseerna, vaktade de noga på honom. 2 Då stod en man som led av vatten i kroppen[b] framför honom. 3 (B) Jesus frågade de laglärda och fariseerna: "Får man bota på sabbaten eller inte?" 4 Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå. 5 Sedan sade han till dem: "Om någon av er har en son eller oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte genast upp honom även om det är sabbat?" 6 Det kunde de inte svara på.
7 (C) När han märkte hur gästerna valde ut de finaste platserna[c], berättade han en liknelse för dem: 8 (D) "När någon bjuder dig till bröllop, ta då inte den finaste platsen vid bordet. Kanske någon annan av gästerna är mer ansedd än du? 9 I så fall kommer den som bjudit både dig och honom och säger till dig: Ge honom din plats, och då får du skamsen ta den nedersta platsen. 10 Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. 11 (E) Var och en som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."
12 (F) Han sade också till den som bjudit honom: "När du bjuder på lunch eller middag, bjud då inte dina vänner eller syskon eller släktingar eller rika grannar, så att de bjuder tillbaka och det blir din belöning. 13 Nej, när du bjuder till fest, bjud fattiga, handikappade, lama och blinda. 14 (G) Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Du ska få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse."
Liknelsen om den stora måltiden
15 En av gästerna som hörde detta sade till honom: "Salig är den som får äta vid måltiden i Guds rike!" 16 (H) Jesus sade till honom: "En man ordnade en stor festmåltid och bjöd många. 17 När tiden för festen var inne, sände han sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt.
18 Men alla började ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se den. Jag hoppas du ursäktar. 19 En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och ska ut och pröva dem. Jag hoppas du ursäktar. 20 (I) Ännu en annan sade: Jag har gift mig, så därför kan jag inte komma.
21 Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev husets herre vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit fattiga, handikappade, blinda och lama. 22 Och tjänaren sade: Herre, vad du befallde är gjort, och det finns fortfarande plats. 23 (J) Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och se till att människor kommer in, så att mitt hus blir fullt. 24 Jag säger er: Ingen av dem som var bjudna ska smaka min måltid."
Beräkna kostnaden
25 Stora skaror vandrade med honom, och han vände sig om och sade till dem: 26 (K) "Om någon kommer till mig och inte sätter mig högre än[d] sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar och även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. 27 (L) Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden och ser om han kan fullfölja bygget? 29 Annars, om han har lagt grunden men inte lyckas bygga färdigt, kan alla som ser det börja håna honom 30 och säga: Den mannen började bygga men lyckades inte bli färdig.
31 Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och tänka efter om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen? 32 Kan han inte det, skickar han sändebud och ber om fred medan den andre ännu är långt borta. 33 På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.
34 (M) Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? 35 (N) Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med!"
Liknelsen om det förlorade fåret
15 (O) Alla tullindrivare och syndare höll sig nära Jesus för att höra honom. 2 Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den där mannen tar emot syndare och äter med dem."
3 Då berättade han denna liknelse för dem: 4 (P) "Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? 5 Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. 6 (Q) När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. 7 (R) Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.
Liknelsen om det förlorade myntet
8 Eller om en kvinna har tio silvermynt[e] och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och söker noga tills hon hittar det? 9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag fann myntet som jag förlorade. 10 På samma sätt, säger jag er, blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."
Liknelsen om den förlorade sonen
11 Vidare sade han: "En man hade två söner. 12 Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.
14 När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin[f]. 16 Han hade gärna velat äta sig mätt på[g] fröskidorna[h] som svinen åt, men ingen gav honom något.
17 Då kom han till besinning[i] och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! 18 (S) Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. 20 Och han stod upp och gick till sin far.
Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. 21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. 23 Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, 24 (T) för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
25 Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26 Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27 Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka.
28 Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, 29 men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. 30 Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! 31 Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."
Den ohederlige förvaltaren
16 Jesus sade också till sina lärjungar: "En rik man hade en förvaltare[j] som blev beskylld för att förskingra[k] hans egendom. 2 Då kallade han in honom och sade: Vad är det jag hör om dig? Lämna in redovisningen för din förvaltning. Du kan inte vara kvar som förvaltare.
3 Då tänkte förvaltaren: Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. 4 Jo, nu vet jag vad jag ska göra så att folk tar emot mig i sina hem när jag får avsked från förvaltningen. 5 Han kallade till sig dem som hade skulder till hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? 6 Han svarade: Hundra krus[l] olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig ner fort och skriv femtio. 7 Sedan frågade han en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Han svarade: Hundra tunnor[m] vete. Då sade han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio. 8 (U) Och hans herre[n] berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt, för den här världens barn är klokare än ljusets barn mot sitt eget släkte.
9 (V) Och jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den ohederlige mammon[o], så att de tar emot er i de eviga boningarna när mammon har tagit slut. 10 (W) Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. 11 Om ni inte har varit trogna med den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen? 12 Och har ni inte varit trogna med det som tillhör en annan, vem vill då ge er det som ska bli ert?[p] 13 (X) Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata[q] den ene och älska den andre, eller också hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."
14 (Y) Allt detta hörde fariseerna som älskade pengar, och de hånade honom. 15 (Z) Då sade han till dem: "Ni är sådana som rättfärdigar sig själva inför människor, men Gud känner era hjärtan. Det som står högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud.
Lagen och Guds rike
16 (AA) Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas evangeliet om Guds rike, och alla uppmanas enträget att[r] komma in. 17 (AB) Men förr ska himmel och jord förgå än att en enda prick[s] av lagen faller bort.
18 (AC) Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.
Den rike mannen och Lasarus
19 Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. 20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. 21 Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna[t] kom till och med och slickade hans sår. 22 Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida[u].
Även den rike dog och blev begravd. 23 I helvetet[v], där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. 24 (AD) Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. 25 (AE) Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. 26 Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss.
27 Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. 28 Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats. 29 (AF) Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. 30 Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. 31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation