Beginning
1 (A) Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda,[a] och Jerobeam, Joashs son, var kung i Israel.
Hoseas äktenskap och barn
2 (B) Detta är början av Herrens ord genom Hosea. Herren sade till honom:
”Gå och skaffa dig en otrogen[b] hustru
och barn till en otrogen hustru,
för landet har varit otroget
och övergett Herren.”
3 Då gick han bort och tog Gomer,[c] Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom. 4 (C) Herren sade till honom:
”Ge honom namnet Jisreel,
för när ännu en liten tid har gått
ska jag straffa Jisreels blodskulder[d]
på Jehus hus
och göra slut på kungadömet
i Israel.
5 Och det ska ske på den dagen
att jag ska bryta Israels båge
i Jisreels dal.”
6 (D) Gomer blev åter havande och födde en dotter. Då sade Herren till honom:
”Ge henne namnet Lo-Ruhama[e],
för jag ska inte mer
förbarma mig över Israels hus
utan förkasta dem[f].
7 (E) Men över Juda hus
ska jag förbarma mig,
och jag ska frälsa dem
genom Herren deras Gud.
Men jag ska inte frälsa dem
genom båge och svärd eller krig,
och inte genom hästar och ryttare.”
8 När Gomer hade avvant Lo-Ruhama blev hon åter havande och födde en son. 9 (F) Då sade han:
10 (G) Men antalet av Israels barn[i]
ska bli som havets sand,
som inte kan mätas eller räknas.
Och det ska ske att på platsen
där det sades[j] till dem:
”Ni är inte mitt folk”,
ska det sägas till dem:
”Ni är den levande Gudens barn.”
11 (H) Juda barn och Israels barn
ska förenas
och sätta ett enda huvud över sig,
och de ska dra upp ur landet.
Stor ska Jisreels dag vara.
Israels trolöshet och Guds trofasthet
2 (I) Kalla era bröder Ammi
och era systrar Ruhama.
2 (J) Gå till rätta med er mor,
gå till rätta,
för hon är inte min hustru
och jag är inte hennes man.
Hon måste få bort sin otukt
från sitt ansikte
och sin otrohet mellan sina bröst.
3 (K) Annars ska jag klä av henne[k] naken
och låta henne stå där
sådan hon var den dag
då hon föddes.
Jag ska göra henne till en öken,
låta henne bli som ett torrt land
och dö av törst.
4 Hennes barn ska jag inte
förbarma mig över,
för de är barn
till en otrogen kvinna.
5 (L) Ja, deras mor var otrogen,
hon som födde dem
gjorde skamliga saker.
Hon sade:
”Jag vill följa mina älskare
som ger mig min mat
och mitt vatten,
min ull och mitt lin,
min olja och min dryck.”
6 (M) Se, därför ska jag stänga
din väg med törnen.
Jag ska resa en mur framför henne
så att hon inte finner sina stigar.
7 När hon då löper efter sina älskare
ska hon inte få fatt på dem,
när hon söker dem
ska hon inte finna dem.
Då ska hon säga:
”Jag vill gå tillbaka
till min förste man,
för jag hade det bättre då
än nu.”
8 (N) Men hon har inte förstått
att det var jag som gav henne
både säden och vinet och oljan,
och som gav henne mycket silver
och guld som de använde till Baal.
9 Därför ska jag ta tillbaka min säd
när tiden är inne,
och mitt vin när stunden kommer.
Jag ska ta bort min ull och mitt lin
som hon skyler sin nakenhet med.
10 Nu ska jag blotta hennes blygd
inför hennes älskares ögon,
och ingen ska rädda henne
ur min hand.
11 Jag ska göra slut
på all hennes fröjd,
på hennes fester, nymånader
och sabbater
och alla hennes högtider.
12 (O) Jag ska skövla hennes
vinstockar och fikonträd,
eftersom hon sade:
”De är min lön som mina älskare
har gett mig.”
Jag ska göra dem till en vildmark,
och markens djur
ska äta av dem.
13 (P) Så ska jag straffa henne
för hennes baalsdagar,
då hon tände rökelse åt baalerna
och smyckade sig med ring
och bröstspänne
och följde efter sina älskare
men glömde mig, säger Herren.
14 (Q) Därför ska jag locka henne bort
och föra henne ut i öknen
och tala till hennes hjärta.
15 (R) Sedan ska jag ge tillbaka
hennes vingårdar
och göra Akors dal[l]
till en hoppets port.
Där ska hon sjunga[m]
som i sin ungdoms dagar,
som på den dag då hon drog upp
ur Egyptens land.
16 Det ska ske på den dagen,
säger Herren,
att du ska kalla mig: ”Min man”
och inte mer kalla mig:
”Min Baal.”[n]
17 (S) Baalernas namn ska jag ta bort
ur hennes mun,
och man ska inte mer minnas
deras namn.
18 (T) På den dagen ska jag
sluta ett förbund för dem
med djuren på marken,
med fåglarna under himlen
och med kräldjuren på jorden.
Båge och svärd och krig
ska jag bryta och ta bort
ur landet
och låta dem bo i trygghet.
19 (U) Jag ska trolova dig med mig
för evigt,
jag ska trolova dig med mig
i rätt och rättfärdighet,
i kärlek och barmhärtighet.
20 (V) Jag ska trolova dig med mig i trohet,
och du ska känna[o] Herren.
21 Och det ska ske på den dagen
att jag ska svara, säger Herren.
Jag ska svara himlen,
och den ska svara jorden,
22 och jorden ska svara
säden, vinet och oljan,
och de ska svara Jisreel[p].
23 (W) Jag ska plantera henne åt mig
i landet.
Jag ska förbarma mig
över Lo-Ruhama
och säga till Lo-Ammi:
”Du är mitt folk.”
Och de ska svara:
”Du är min Gud.”
Hoseas otrogna hustru
3 Herren sade till mig: ”Gå och älska din hustru igen, fastän hon älskas av en annan[q] och har begått äktenskapsbrott. Älska henne så som jag, Herren, älskar Israels barn, trots att de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor[r].”
2 Då köpte jag henne åt mig för femton siklar silver och en homer och en letek korn[s]. 3 Jag sade till henne: ”Under lång tid ska du vara hos mig. Var inte otrogen och ge dig inte åt någon annan man. Jag ska vara hos dig[t].”
4 (X) För under lång tid ska Israels barn
vara utan kung och furste,
utan offer och stoder
och utan efod[u] och husgudar.
5 (Y) Sedan ska Israels barn vända om
och söka Herren sin Gud
och David, sin kung.
Med fruktan ska de söka Herren
och hans godhet
i kommande dagar.
Herrens anklagelser mot Israel
4 (Z) Hör Herrens ord, ni Israels barn,
för Herren går till rätta
med dem som bor i landet,
för det finns ingen sanning
och ingen kärlek
och ingen kunskap om Gud
i landet.
2 (AA) De svär och ljuger,
mördar och stjäl och är otrogna.
De brukar våld
och blodsdåd följer på blodsdåd.
3 (AB) Därför sörjer landet
och allt som lever där tynar bort,
både markens djur
och himlens fåglar
och havets fiskar försvinner.
4 (AC) Ingen ska anklaga eller gå till rätta
med någon annan.
Ditt folk liknar dem som anklagar
en präst.
5 (AD) Du ska komma på fall om dagen,
även profeten ska komma på fall
tillsammans med dig om natten.
Också din mor ska jag förgöra.
6 (AE) Mitt folk går under
av brist på kunskap.
Eftersom du har förkastat kunskap
ska också jag förkasta dig
från att vara min präst.
Du glömde
din Guds undervisning,
därför ska också jag glömma
dina barn.
7 Ju fler de blev,
desto mer syndade de mot mig.
Jag ska förvandla deras ära[v]
till skam.
8 De lever av mitt folks synd
och längtar efter folkets
missgärning.
9 (AF) Därför ska det gå prästen
och folket lika.
Jag ska straffa dem för deras vägar
och ge dem för deras gärningar.
10 (AG) De ska äta men inte bli mätta,
begå otukt men inte föröka sig,
för de har slutat
hålla sig till Herren.
11 (AH) Otukt och vin, gammalt eller nytt,
tar bort förståndet.
12 (AI) Mitt folk frågar sin avgudabild av trä
och hämtar svar från sin stav,
för en otuktsande har vilselett dem
så att de begår otukt
och överger sin Gud.
13 (AJ) På bergens toppar offrar de,
och på höjderna tänder de rökelse
under ekar, popplar
och terebinter
eftersom skuggan där är skön.
Så begår era döttrar otukt
och era sonhustrur otrohet.
14 (AK) Jag kan inte straffa era döttrar
för deras otukt
eller era sonhustrur
för deras otrohet,
för männen går själva iväg
med prostituerade
och offrar med tempelflickor.[w]
Ett folk som inget förstår går under.
15 (AL) Om du, Israel, vill begå otukt,
så låt inte Juda dra på sig skuld.
Gå inte till Gilgal,
dra inte upp till Bet-Aven[x]
och svär inte:
”Så sant Herren lever.”
16 Som en envis kviga envisas Israel.
Ska då Herren låta dem beta[y]
som lamm på en stor äng?
17 Efraim är i förbund med avgudar
– låt honom vara!
18 Deras drickande går överstyr[z],
hejdlöst begår de otukt.
Landets sköldar[aa] älskar
skamliga ting.
19 (AM) Men en stormvind ska gripa dem
med sina vingar,
och de ska få skämmas
med sina offer.
Folket hotas med undergång
5 (AN) Hör det här, ni präster!
Lyssna, ni av Israels hus,
och hör på,
ni som hör till kungens hus!
Domen gäller er,
för ni har varit en snara för Mispa
och ett nät utbrett på Tabor.
2 (AO) Upprorsmännen har sjunkit djupt
i sitt slaktande,
men jag ska straffa dem alla.
3 (AP) Jag känner Efraim
och Israel är inte dold för mig,
för Efraim har nu blivit otrogna
och Israel är orent.
4 (AQ) Deras gärningar hindrar dem
från att vända om till sin Gud,
för det bor en otuktsande
i deras bröst
och de känner inte Herren.
5 (AR) Israels stolthet vittnar emot honom,
Israel och Efraim kommer på fall
genom sin missgärning.
Också Juda kommer på fall
med dem.
6 (AS) Med får och oxar går de
för att söka Herren,
men de finner honom inte.
Han har dragit sig undan
från dem.
7 (AT) De har svikit Herren,
för de har fött barn
som inte är hans.
Nu ska nymånadsfesten
förtära dem och deras åkrar.
8 (AU) Blås i basun i Gibea,
i trumpet i Rama,
slå larm i Bet-Aven:
Fienden är efter dig, Benjamin!
9 (AV) Efraim ska bli ödelagt
på straffets dag.
Bland Israels stammar
kungör jag vad som är sant.
10 (AW) Furstarna i Juda har blivit
lika sådana som flyttar gränser.
Över dem ska jag ösa
min vrede som vatten.
11 (AX) Efraim lider förtryck,
krossad av domen,
för han har frivilligt följt
människobud[ab].
12 Därför är jag som mal för Efraim
och som röta för Juda hus.
13 (AY) När Efraim såg sin sjukdom
och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assur
och sände bud
till den store kungen.
Men han kan inte hela er,
ert sår kommer inte att läkas,
14 (AZ) för jag ska vara som ett lejon
mot Efraim,
som ett ungt lejon mot Juda hus.
Jag själv river dem
och går min väg,
jag släpar bort dem
och ingen kan rädda.
15 (BA) Jag går min väg,
jag återvänder till min boning
tills de erkänner sin skuld
och söker mitt ansikte.
I nöden ska de vända sig till mig.
Folkets ånger är falsk
6 (BB) ”Kom, låt oss vända om till Herren!
För han har rivit oss,
han ska också hela oss.
Han har slagit oss,
han ska också förbinda oss.
2 (BC) Efter två dagar gör han oss
levande igen,
på tredje dagen låter han oss
uppstå,[ac]
så att vi får leva
inför hans ansikte.
3 (BD) Låt oss lära känna Herren,
låt oss sträva efter att
lära känna honom.
Han ska träda fram
lika visst som gryningen
och komma till oss som ett regn,
som ett vårregn
som vattnar jorden.”
4 (BE) Vad ska jag göra med dig, Efraim?
Vad ska jag göra med dig, Juda?
Er kärlek är som morgondiset,
som dagg som fort försvinner.
5 (BF) Därför har jag gett mina hugg
genom profeterna
och dräpt dem genom orden
från min mun.
Så ska domen över dig
gå fram i ljuset,
6 (BG) för jag har min glädje i kärlek[ad]
och inte i offer,
kunskap om Gud
mer än brännoffer.
7 (BH) Men liksom Adam[ae]
har de brutit förbundet,
de har svikit mig där.
8 (BI) Gilead[af] är en stad av ogärningsmän,
den är full av blodspår.
9 Prästernas hop är
som rövarband i bakhåll
för människor.
De mördar på vägen till Shekem,
de gör skamliga ting.
10 (BJ) I Israels hus har jag sett
förfärliga ting.
Där ägnar sig Efraim åt otukt,
där orenar Israel sig.
11 (BK) Också för dig, Juda,
är en skördetid bestämd,
när jag gör slut
på mitt folks fångenskap.[ag]
Efraims och Samariens ondska
7 (BL) När jag vill hela Israel,
då avslöjas
Efraims missgärning
och Samariens ondska,
för de begår svek,
tjuvar gör inbrott
och rövarband plundrar
på vägarna.
2 (BM) I sina hjärtan tänker de inte på
att jag kommer ihåg
all deras ondska.
Nu är de omringade
av sina gärningar,
de är inför mitt ansikte.
3 Med sin ondska gläder de kungen
och med sina lögner furstarna.
4 Alla är de äktenskapsbrytare.
De liknar en ugn
som bagaren värmt upp.
När han knådat degen
slutar han elda
tills degen har jäst.
5 (BN) På vår kungs dag
drack sig furstarna
febriga av vin,
själv räckte han smädarna handen.
6 De kommer nära,
deras hjärtan är som en ugn
där de ligger i försåt.
Hela natten sover deras bagare,
men på morgonen brinner han
som en flammande eld.
7 (BO) Alla är de heta som en ugn
och förtär sina domare.
Alla deras kungar har fallit,
ingen bland dem åkallar mig.
8 (BP) Efraim blandar sig med andra folk,
han är som en brödkaka
som inte har vänts.
9 Främlingar har förtärt hans kraft
men han förstår det inte,
trots att han fått gråa hår
märker han det inte.
10 (BQ) Israels högmod vittnar
mot honom.
De vänder inte om
till Herren sin Gud
och söker inte hans hjälp
trots allt detta.
11 (BR) Efraim har blivit som en duva,
naiv och utan vett.
De kallar på Egypten,
de går till Assur.
12 (BS) Men när de går
kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem
som fåglar under himlen.
Jag ska straffa dem
så som de hört i sin församling[ah].
13 Ve över dem,
för de har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
för de har gjort uppror
mot mig!
Jag ville friköpa dem,
men de har talat lögner
mot mig.
14 (BT) De ropar inte till mig av hjärtat
utan klagar på sina bäddar.
De oroar sig[ai] för säd och vin
men vänder sig bort från mig.
15 Det var jag som lärde dem
och stärkte[aj] deras armar,
men de har ont i sinnet mot mig.
16 (BU) De vänder om,
men inte till den som är därovan.
De liknar en båge som sviker.
Deras furstar ska falla för svärd
på grund av sina hätska tungor.
Det ska bli deras vanära
i Egyptens land.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation