Beginning
Daniels syn vid floden Tigris
10 (A) I den persiske kungen Koresh tredje regeringsår[a] fick Daniel, som också kallades Belteshassar, en uppenbarelse. Uppenbarelsen är sann och gäller stor vedermöda. Han gav akt på ordet och fick insikt om synen.
2 Vid den tiden hade jag, Daniel, gått och sörjt i tre veckors tid. 3 Jag åt inga läckerheter, kött och vin kom inte i min mun, och jag smorde mig inte med olja förrän de tre veckorna hade gått. 4 (B) På den tjugofjärde dagen i första månaden[b] var jag vid stranden av den stora floden Tigris[c].
5 (C) När jag såg upp fick jag se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas runt midjan.[d] 6 Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som en blixt, hans ögon som eldslågor och hans armar och ben som glänsande koppar. Ljudet av hans ord var som ett väldigt dån[e].
7 (D) Jag, Daniel, var den ende som såg synen. Männen som var med mig såg den inte, men de greps av stark skräck så att de flydde och gömde sig. 8 (E) Jag blev ensam kvar, och när jag såg den mäktiga synen försvann all min kraft. Färgen vek från mitt ansikte så att jag blev likblek, och jag hade ingen kraft kvar. 9 (F) Då hörde jag ljudet av hans ord, och när jag hörde det föll jag bedövad ner med ansiktet mot jorden.
10 (G) Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer. 11 (H) Sedan sade han till mig: ”Daniel, du högt älskade man, ge akt på de ord som jag talar till dig och res dig upp på fötterna, för jag har nu blivit sänd till dig.”
När han sade detta till mig reste jag mig bävande upp. 12 (I) Han sade till mig: ”Var inte rädd, Daniel. Redan från första dagen när du vände ditt hjärta till att förstå och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord varit hörda, och jag har nu kommit på grund av dina ord.
13 (J) Fursten över Persiens rike stod emot mig under tjugoen dagar. Då kom Mikael[f], en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar[g] där hos Persiens kungar. 14 (K) Men nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som ska hända ditt folk i kommande dagar, för synen syftar på framtiden.”
15 (L) Medan han talade så till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum. 16 Och se, han som var lik en människoson rörde vid mina läppar. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: ”Min herre, på grund av synen har jag gripits av stark ångest och har ingen kraft kvar. 17 Och hur skulle en sådan som jag, min herres tjänare, kunna tala med en sådan som min herre? Jag har ingen kraft kvar i mig och kan inte andas längre.”
18 (M) Han som såg ut som en människa rörde då vid mig igen och styrkte mig. 19 Han sade: ”Var inte rädd, du högt älskade man! Frid vare med dig, var stark, ja, var stark!” När han talade med mig kände jag mig styrkt och sade: ”Tala, min herre, för du har styrkt mig.”
20 Då sade han: ”Förstår du varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att kämpa mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Grekland. 21 Men jag vill berätta för dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa utom Mikael, er furste.
11 I medern Darejaveshs första regeringsår stod jag där för att stärka och skydda honom.”
Sydlandets och Nordlandets kungar
2 ”Nu ska jag berätta sanningen för dig. Tre kungar till ska uppstå i Persien, och den fjärde[h] ska bli rikare än någon av de andra, och när han har blivit som mäktigast genom sina rikedomar ska han sätta in all sin makt mot Greklands rike.
3 Sedan ska en väldig kung[i] uppstå, och han ska härska med stor makt och göra vad han vill. 4 (N) Men när han har kommit, ska hans rike falla sönder och delas efter himlens fyra väderstreck. Det ska inte tillfalla hans efterkommande eller förbli lika mäktigt som när han hade makten. Hans rike ska omstörtas och tillfalla andra än dem.
5 Kungen i Sydlandet ska bli mäktig. Och av hans furstar ska en vara mäktigare än han, och hans herravälde ska bli stort. 6 Efter några år ska de ingå förbund med varandra och dottern till Sydlandets kung ska komma till kungen i Nordlandet för att träffa en överenskommelse. Men hon ska inte kunna behålla den makt hon vinner och hans makt ska inte heller bestå. Hon ska offras tillsammans med dem som förde henne dit, både hennes far och den man som en tid gav henne makt.
7 Men en telning från hennes rötter ska stiga upp i hans ställe och dra upp mot nordlandskungens här och tränga in i hans fäste och göra vad han vill med folket och få överhanden. 8 Deras gudar och avgudabilder och deras dyrbara kärl, både av silver och guld, ska han också föra till Egypten. Sedan ska han under några år lämna nordlandskungen i fred.
9 Däremot ska denne tränga in i sydlandskungens rike, men han ska vända tillbaka till sitt land igen.
10 Hans söner ska rusta sig till strid och samla en väldig krigshär, som ska välla fram som en störtflod och tåga in. Den ska komma igen och striden ska föras ända fram till sydlandskungens befästningar. 11 Då ska kungen i Sydlandet bli vred och dra ut och strida mot kungen i Nordlandet, som ska ställa upp en stor här, men den hären ska ges i den andres hand. 12 När hären är borta växer sydlandskungens övermod och han ska slå ner tiotusentals, men ändå inte få herraväldet. 13 Kungen i Nordlandet ska nämligen ställa upp en ny här, större än den förra, och efter en tid av några år ska han komma med en stor krigshär och stora förråd.
14 Vid samma tid ska många andra resa sig mot kungen i Sydlandet. Våldsmän av ditt eget folk ska göra uppror för att uppfylla profetian, men de kommer att falla.
15 Och kungen i Nordlandet ska komma och kasta upp vallar och inta en välbefäst stad, och Sydlandets stridskrafter ska inte kunna hålla stånd. Dess utvalda krigsfolk ska inte ha någon kraft att stå emot. 16 Nordlandets kung, som rycker emot honom, ska göra vad han vill, och ingen ska kunna stå emot honom. Han ska komma in i det härliga landet, och förstörelse ska ske genom hans hand. 17 Han ska komma med hela sitt rikes makt. Men han är villig till förlikning, och en sådan ska han åstadkomma. Han ska ge kungen av Sydlandet en av sina döttrar till hustru för att fördärva honom. Men det ska inte lyckas och inte vara till hans fördel. 18 Därefter ska han vända sig mot kustländerna och inta många, men en härförare ska göra slut på hans hånfullhet och låta det vända tillbaka över honom själv. 19 (O) Då ska han vända tillbaka till sitt eget lands befästningar. Men han ska vackla och falla och sedan inte mer finnas till.
20 (P) På hans plats ska en annan uppstå, en som låter en uppbördsman dra igenom det land som är hans rikes prydnad. Men efter några dagar ska han störtas, dock inte genom vrede eller i strid.
Den onde kungen i Nordlandet
21 I hans ställe ska en föraktlig man komma, en som man inte har gett kungavärdighet. Oväntat intar han riket genom list. 22 Och översvämmande härar ska svepas bort inför honom och krossas, likaså en förbundsfurste. 23 För från den stund han ingått förbund med honom kommer han att handla svekfullt. Han ska dra ut och få övermakten med endast lite folk. 24 Oväntat ska han komma in i landets bördigaste trakter och göra vad hans fäder och deras fäder inte kunnat göra. Byte och rov och gods ska han strö ut åt sitt folk och fram till en viss tid gör han upp onda planer mot befästa platser.
25 Han ska uppbåda sin kraft och sitt mod mot kungen i Sydlandet och komma med en stor här, men kungen i Sydlandet ska också rusta sig till strid med en mycket stor och mäktig här. Han ska dock inte kunna hålla stånd på grund av de stämplingar som görs mot honom. 26 (Q) De som äter hans bröd ska störta honom. Hans här ska svepas bort och många ska bli slagna och falla.
27 Båda kungarna kommer att ha ont i sinnet. De sitter tillsammans vid samma bord och talar lögn, men det ska inte ha någon framgång, eftersom slutet ännu dröjer till den bestämda tiden. 28 Han ska vända tillbaka till sitt land med mycket gods, men hans hjärta kommer att vara emot det heliga förbundet. När han har genomfört sitt uppsåt ska han vända tillbaka till sitt land.
29 På bestämd tid ska han sedan på nytt dra ut mot Sydlandet, men denna senare gång ska det inte gå som den förra, 30 för skepp från Kittim[j] ska komma emot honom och han ska förlora modet.
Då ska han vända tillbaka och rikta sin vrede mot det heliga förbundet och ge vreden fritt utlopp. Och när han har kommit hem, ska han lyssna till dem som har övergett det heliga förbundet. 31 (R) Härar från honom ska komma, och de ska orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse[k]. 32 Dem som har kränkt förbundet ska han med smickrande ord locka till avfall.
Men de av folket som känner sin Gud ska stå fasta och hålla ut. 33 (S) De förståndiga bland folket ska ge många insikt, men ändå ska de under en tid falla genom svärd och eld, genom fångenskap och plundring. 34 Men när de faller ska de inte lämnas utan hjälp, och många ska då av falska motiv sluta sig till dem. 35 (T) En del av de förståndiga ska falla, och de ska luttras så att de blir rena och fläckfria fram till den sista tiden. För ännu dröjer slutet till den bestämda tiden.
36 (U) Kungen ska göra vad han vill, och han ska upphöja sig och förhäva sig över varje gud. Ja, mot gudarnas Gud ska han tala fruktansvärda ting. Allt ska lyckas för honom till dess att vredens tid är ute, för det som har beslutats måste ske. 37 (V) Han kommer inte att bry sig om sina fäders gudar[l] eller den som är kvinnors lust[m] eller någon annan gud, utan han ska upphöja sig själv över alla. 38 Istället ska han ära fästningarnas gud. En gud som hans fäder inte har känt ska han ära med guld och silver och ädelstenar och andra dyrbarheter. 39 Han ska göra vad han vill med starka befästningar med en främmande guds hjälp. De som erkänner honom ska han visa stor ära. Han ska låta dem härska över många, och han ska dela ut land åt dem till belöning.
40 Men vid den sista tiden ska kungen i Sydlandet drabba samman med honom. Kungen i Nordlandet ska då storma fram mot denne med vagnar och ryttare och en stor flotta. Han ska rycka in i länderna och svämma över och dra igenom dem. 41 (W) Han ska också dra in i det härliga landet, och många länder ska falla, men dessa ska undkomma hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons avkomlingar. 42 Och han ska sträcka ut sin hand mot länderna. Egypten ska inte slippa undan. 43 Han ska erövra skatter av guld och silver och alla slags dyrbarheter i Egypten. Libyer och nubier ska följa honom.
44 Då ska han få höra rykten från öster och norr som skrämmer honom, och han ska dra ut i stort raseri för att förgöra och förinta många. 45 Sina palatstält ska han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går mot sin undergång och ingen hjälper honom.”
Den sista tiden
12 (X) ”På den tiden ska Mikael träda fram, den store fursten som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.
Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken[n]. 2 (Y) De många[o] som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam. 3 (Z) De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt.
4 (AA) Men du, Daniel, ska gömma dessa ord och försegla bokrullen till den sista tiden. Många ska forska i den[p] och kunskapen ska bli stor.”
5 När jag, Daniel, såg upp, se, då stod det två andra där, en på flodens ena strand och en på den andra stranden. 6 (AB) En av dem sade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten: ”Hur länge dröjer det innan slutet kommer med dessa märkliga ting[q]?” 7 (AC) Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: ”Efter en tid och tider och en halv tid, när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas.”
8 Jag hörde det men förstod inte, så jag frågade: ”Min herre, vad blir slutet på allt detta?” 9 Då sade han: ”Gå, Daniel, för dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden. 10 (AD) Många ska bli renade och tvättade[r] och luttrade, men de ogudaktiga ska utöva sin ogudaktighet. Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det. 11 (AE) Från den tid då det dagliga offret avskaffas och förödelsens styggelse ställs upp ska det gå 1 290 dagar. 12 Salig är den som håller ut och når fram till 1 335 dagar.
13 (AF) Men gå du bort tills slutet kommer. Sedan du har vilat ska du uppstå och få din lott vid dagarnas slut.”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation