Beginning
Daniels syn av de fyra djuren
7 I den babyloniske kungen Belshassars första regeringsår[a] hade Daniel en dröm och såg en syn medan han låg på sin bädd. Sedan skrev han ner drömmen och återgav huvudinnehållet.
2 Daniel sade: Jag såg i en syn om natten hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet. 3 Och fyra stora djur steg upp ur havet, det ena inte likt det andra.
4 (A) Det första liknade ett lejon men hade vingar[b] som en örn. Medan jag betraktade det rycktes vingarna av från djuret, och det restes upp från jorden och stod på två fötter som en människa. Och det fick ett mänskligt hjärta.
5 Sedan fick jag se ett annat djur, det andra i ordningen. Det liknade en björn, och det reste sig på sin ena sida, och det hade tre revben i gapet mellan tänderna. Det fick befallningen: Res dig och sluka mycket kött!
6 Därefter fick jag se ännu ett djur. Det liknade en leopard men hade fyra fågelvingar på sidorna. Djuret hade fyra huvuden, och det fick stor makt.
7 Sedan fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, som var skrämmande, fruktansvärt och mycket starkt. Det hade stora tänder av järn, det slukade och krossade och trampade det som blev kvar under fötterna. Det var olikt alla de tidigare djuren och hade tio horn. 8 (B) Men medan jag betraktade hornen fick jag se hur ett annat horn sköt upp mellan dem, ett litet horn som stötte bort tre av de tidigare hornen. Det hornet hade ögon som liknade människoögon och en mun som talade stora ord.
Den Gamle och Människosonen
9 (C) Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var vita som snö och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och dess hjul var av flammande eld. 10 (D) En ström av eld flödade och gick ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom, och tiotusen gånger tiotusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma, och böcker öppnades.
11 Jag fortsatte att se på, eftersom hornet talade så stora ord. Medan jag såg blev djuret dödat, och kroppen förstördes och kastades i den brinnande elden. 12 De andra djuren miste också sin makt, och deras livstid var bestämd till tid och stund.
13 (E) I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom.[c] 14 (F) Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras.
Synerna förklaras
15 Jag, Daniel, blev oroad i min ande, och synen jag hade haft skrämde mig. 16 Då gick jag fram till en av dem som stod där och bad honom om en förklaring till allt detta, och han gav mig denna tydning: 17 ”De fyra stora djuren betyder att fyra kungar ska uppstå på jorden. 18 Men den Högstes heliga ska ta emot riket och behålla det för evigt, ja, i evigheters evighet.”
19 Därefter ville jag få en förklaring till det fjärde djuret som var olikt alla de andra, det som var så skrämmande och hade tänder av järn och klor av koppar och slukade och krossade och trampade det som var kvar under fötterna. 20 Jag ville också förstå de tio hornen på dess huvud, och det nya hornet som sköt upp och fick tre andra horn att falla av och som hade ögon och en mun som talade stora ord och såg större ut än de andra. 21 (G) Och jag såg hur det hornet förde krig mot de heliga och besegrade dem, 22 tills den Gamle kom och domen föll till förmån för den Högstes heliga och tiden var inne då de heliga fick ta riket i besittning.
23 Då svarade han: ”Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike ska uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det ska sluka hela jorden och trampa ner och krossa den. 24 (H) De tio hornen betyder att tio kungar ska uppstå i det riket, och efter dem ska en annan uppstå som är olik de förra och som ska slå ner tre kungar. 25 (I) Han ska tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han ska bestämma sig för att förändra heliga tider och lagar, och de ska ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid. 26 Men dom ska hållas, och hans välde ska tas ifrån honom och han ska fördärvas och förgöras för alltid. 27 Men riket, väldet och makten över alla riken under himlen ska ges åt det folk som är den Högstes heliga. Hans rike är ett evigt rike, och alla välden ska tjäna och lyda det.”
28 (J) Här slutar drömmen. Men jag, Daniel, fylldes av många oroliga tankar och mitt ansikte bleknade. Men drömmen bevarade jag i mitt hjärta.
Daniels syn av baggen och bocken
8 (K) I kung Belshassars tredje regeringsår[d] såg jag, Daniel, en syn efter den jag först hade sett. 2 I synen såg jag att jag var i Susas borg[e] i provinsen Elam. I synen såg jag att jag var vid floden Ulai.
3 När jag såg upp fick jag se en bagge med två horn stå framför floden. Båda hornen var höga, men det ena var högre än det andra, och det som var högre sköt upp sist. 4 Jag såg baggen stånga mot väster, norr och söder, och inget djur kunde stå emot honom och ingen kunde rädda någon ur hans våld. Han gjorde som han ville och blev mäktig.
5 Jag funderade över detta, och se, då kom en bock västerifrån. Han gick fram över hela jorden utan att röra vid marken, och han hade ett väldigt horn i pannan. 6 Han närmade sig baggen med de båda hornen som jag hade sett stå framför floden, och han rusade emot honom i stort raseri. 7 Jag såg honom komma ända inpå baggen och rasande störta sig över honom, och han stångade baggen och krossade hans båda horn så att baggen inte hade någon kraft att stå emot honom. Sedan slog han honom till marken och trampade på honom. Det fanns ingen som kunde rädda baggen ur hans våld.
8 (L) Bocken blev mycket mäktig. Men när han var som starkast, brast det stora hornet och fyra andra stora horn kom upp i dess ställe, riktade åt himlens fyra väderstreck.
9 (M) Från ett av dem sköt det ut ett nytt litet horn, som växte kraftigt mot söder och öster och mot det härliga landet[f]. 10 (N) Det växte ända upp till himlens här och kastade ner en del av hären och av stjärnorna till jorden och trampade på dem. 11 (O) Det förhävde sig till och med mot härens furste och tog ifrån honom det dagliga offret[g], och platsen där hans helgedom stod revs ner. 12 Tillsammans med det dagliga offret blev en härskara utlämnad på grund av avfallet. Och hornet slog sanningen till jorden och hade framgång i vad det gjorde.
13 Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frågade den som talade: ”Hur lång tid avser synen om det dagliga offret och det förödande avfallet som gör att både helgedom och härskara förtrampas?” 14 Då svarade han mig: ”Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar[h]. Sedan ska helgedomen renas och återställas.”
Ängeln Gabriel förklarar synen
15 När jag, Daniel, hade sett denna syn och försökte förstå den, fick jag se en gestalt som såg ut som en man stå framför mig. 16 Och mitt över Ulai hörde jag rösten av en människa som ropade: ”Gabriel![i] Tyd synen för honom.”
17 Då kom han nära platsen där jag stod. Men jag blev förskräckt när han kom, och jag föll ner på mitt ansikte. Han sade till mig: ”Du människobarn, du bör förstå att synen syftar på den sista tiden.” 18 (P) Medan han talade med mig sjönk jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden. Men han rörde vid mig och reste mig upp igen.
19 Sedan sade han: ”Jag ska låta dig veta vad som ska ske vid slutet av vreden, för det syftar på den sista tiden. 20 Baggen som du såg, han med de två hornen, är Mediens och Persiens kungar. 21 Men den raggiga bocken är Greklands[j] kung, och det stora hornet mellan hans ögon är den förste kungen.
22 Men att det brast och att fyra andra uppstod i stället, det betyder att fyra riken ska uppstå av hans folk, men inte med samma kraft som hans.
23 Vid slutet av deras välde, när syndarna har fyllt sitt mått, ska det uppstå en fräck och listig kung. 24 Han ska bli stor i kraft, men inte genom egen styrka. Han ska orsaka ett fruktansvärt fördärv och lyckas med det han gör. Han ska fördärva mäktiga män och även det heliga folket. 25 Genom sin list ska han lyckas med sitt svek. Han ska se sig själv som överlägsen och fördärva många mitt i deras trygghet. Ja, han ska resa sig mot furstarnas Furste, men han ska krossas utan hjälp av människohand. 26 Synen om kvällar och morgnar som här har förkunnats är sann. Men du ska gömma synen, för den syftar på en avlägsen framtid.”
27 Men jag, Daniel, blev kraftlös och låg sjuk en tid. Sedan steg jag upp och utförde min tjänst hos kungen. Jag var förstummad av synen, men ingen förstod den.
Daniels bön
9 I Darejaveshs första regeringsår[k] – han var son till Ahasveros och av medisk släkt, men hade blivit kung över kaldeernas rike – 2 i hans första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år som enligt Herrens ord till profeten Jeremia[l] skulle fullbordas för Jerusalems ödeläggelse, nämligen sjuttio år.
3 (Q) Jag vände då mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan och fastade i säck och aska. 4 (R) Jag bad till Herren min Gud och bekände:
”O Herre, du store och fruktade Gud, du som håller fast vid förbundet och nåden mot dem som älskar dig och håller dina bud. 5 (S) Vi har syndat och gjort orätt, vi har varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter. 6 Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, furstar och fäder och till allt folket i landet. 7 (T) Du, Herre, är rättfärdig, men vi har dragit skam över oss. Så är det i dag med Juda män och Jerusalems invånare och hela Israel, både de som bor nära och de som bor långt borta i alla de länder dit du har fördrivit dem därför att de var trolösa mot dig. 8 (U) Ja, Herre, vi sänker våra ansikten i skam, vi och våra kungar, furstar och fäder, eftersom vi har syndat mot dig. 9 (V) Men hos Herren vår Gud finns barmhärtighet och förlåtelse. Vi var upproriska mot honom 10 (W) och lyssnade inte till Herren vår Guds röst. Vi vandrade inte efter de lagar han gav oss genom sina tjänare profeterna.
11 (X) Hela Israel bröt mot din lag och vek av utan att lyssna till din röst. Därför östes också över oss den förbannelse och ed som står skriven i Guds tjänare Mose lag, eftersom vi hade syndat mot honom. 12 (Y) Han höll sina ord som han talat mot oss och mot våra domare som dömde oss. Han lät en så stor olycka drabba oss att något liknande det som nu skett i Jerusalem inte har hänt någon annanstans under himlen. 13 Så som det står skrivet i Mose lag drabbade all denna olycka oss.
Men ändå försökte vi inte blidka Herren vår Gud genom att vända om från våra synder och ge akt på din sanning. 14 (Z) Därför vakade Herren över olyckan och lät den drabba oss, för Herren vår Gud är rättfärdig i alla de gärningar han gör. Men vi lyssnade inte till hans röst.
15 (AA) Och nu, Herre vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga. 16 (AB) Men Herre, för all din rättfärdighets skull, vänd din vrede och harm från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. På grund av våra synder och våra fäders missgärningar blir Jerusalem och ditt folk hånade av alla som bor omkring oss. 17 (AC) Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull. 18 (AD) Min Gud, vänd ditt öra hit och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. För det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. 19 (AE) O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja. Det är för din egen skull, min Gud, för din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn.”
De sjuttio årsveckorna
20 Jag fortsatte tala och be och bekänna min synd och mitt folk Israels synd, och kom inför Herren min Gud med min förbön för min Guds heliga berg. 21 (AF) Medan jag ännu talade i min bön kom Gabriel till mig[m] i flygande hast, den man som jag hade sett förut i min syn. Det var vid tiden för kvällsoffret[n]. 22 (AG) Han undervisade mig och sade till mig:
”Daniel, jag är utsänd för att ge dig insikt och förstånd. 23 (AH) Redan när du började be gick ordet ut, och jag har kommit för att berätta det för dig, för du är högt älskad. Så ge akt på ordet och förstå synen:
24 (AI) Sjuttio veckor[o] är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla[p] synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste[q]. 25 (AJ) Det ska du veta och förstå: Från det att ordet gått ut om att Jerusalem ska återställas[r] och byggas upp till dess att den Smorde Fursten kommer, ska det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar ska byggas upp igen, trots svåra tider.
26 (AK) Men efter de sextiotvå veckorna ska den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen ska förstöras av folket till en furste som kommer. Men slutet kommer som en störtflod. Ända till slutet ska det råda krig. Förödelse är fast besluten. 27 (AL) Han ska stadfästa ett förbund med de många under en vecka, och mitt i veckan ska han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge ska förödaren komma[s], till dess att förstöring och fast beslutad straffdom utgjuts över förödaren.”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation