Beginning
Dom över falsk gudsdyrkan
7 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade:
2 (A) Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta ord: Hör Herrens ord, alla ni av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren! 3 (B) Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så ska jag låta er bo kvar på denna plats. 4 (C) Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” 5 (D) Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, 6 (E) sluta förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Spill inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte andra gudar, er själva till olycka. 7 Då ska jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag gett era fäder.
8 Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte hjälper. 9 (F) Hur är det? Ni stjäl, mördar och är otrogna. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar som ni inte känner. 10 Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: ”Vi är räddade” – för att sedan fortsätta med allt detta avskyvärda. 11 (G) Menar ni att detta hus som är uppkallat efter mitt namn är ett rövarnäste[a]? Se, jag har själv sett det, säger Herren.
12 (H) Gå bort till den plats i Shilo[b] där jag först lät mitt namn bo, och se hur jag gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska. 13 (I) Och eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger Herren, och inte lyssnat fastän jag har talat till er gång på gång, och inte har svarat fastän jag har kallat på er, 14 (J) därför ska jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och med denna plats som jag gett er och era fäder, på samma sätt som jag gjorde med Shilo. 15 (K) Jag ska kasta bort er från mitt ansikte, så som jag har kastat bort alla era bröder, Efraims alla ättlingar.
16 (L) Be därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, för jag kommer inte att höra på dig. 17 Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? 18 (M) Barnen samlar ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning[c]. För att kränka mig utgjuter de dryckesoffer åt andra gudar.
19 Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, till sin egen skam? 20 Därför säger Herren Gud så: Se, jag ska ösa min vrede och harm över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den ska brinna utan att slockna.
21 (N) Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer[d] tillsammans med era slaktoffer och ät upp köttet! 22 (O) För på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte några befallningar eller bud om brännoffer och slaktoffer. 23 (P) Det bud jag gav dem var detta: ”Lyssna till min röst, så ska jag vara er Gud och ni ska vara mitt folk. Vandra helt på den väg jag befaller er, så ska det gå väl för er.” 24 (Q) Men de ville inte höra eller lyssna till mig, utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta. De vände ryggen till mig, inte ansiktet.
25 (R) Från den dag era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt alla mina tjänare profeterna till er, gång på gång har jag sänt dem. 26 (S) Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än sina fäder.
27 Du ska säga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna på dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28 Säg därför till dem: ”Här är det folk som inte lyssnar till Herren sin Guds röst och som inte tar emot tillrättavisning. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun.”
Dom över Hinnoms sons dal
29 (T) Klipp av ditt hår[e] och kasta bort det, och stäm upp en sorgesång på höjderna, för Herren har förkastat och övergett det släkte som har väckt hans vrede. 30 (U) Juda barn har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har ställt upp sina avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn för att orena det. 31 (V) De har byggt upp Tofethöjderna[f] i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig det.
32 (W) Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska kalla det ”Tofet” eller ”Hinnoms sons dal”, utan ”Dråpdalen”. Då ska man begrava i Tofet av brist på annan plats. 33 (X) Detta folks döda kroppar ska bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen ska skrämma bort dem. 34 (Y) I Juda städer och på Jerusalems gator ska jag göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud[g], för landet ska läggas öde.
8 På den tiden, säger Herren, ska man kasta ut Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ur deras gravar 2 (Z) och strö ut dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas ihop eller begravas, de ska bli gödsel på marken. 3 Alla som blir kvar av detta onda släkte ska hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.
Ett avfall utan motstycke
4 Säg också till dem: Så säger Herren:
Om någon faller,
reser han sig då inte igen?
Och om någon går vilse,
vänder han då inte om?
5 (AA) Varför vänder de sig ständigt bort,
detta Jerusalems folk?
De håller fast vid sitt svek,
de vägrar att vända om.
6 Jag har lyssnat och hört efter.
De talar det som inte är rätt.
Ingen enda ångrar sin ondska,
ingen säger: ”Vad har jag gjort?”
Alla viker av i egen riktning,
likt hästar som störtar sig ut
i striden.
7 (AB) Till och med storken under himlen
vet sin bestämda tid,
och turturduvan, svalan och tranan
passar tiden
när de ska komma tillbaka.
Men mitt folk
känner inte Herrens domslut.
8 Hur kan ni säga: ”Vi är visa,
vi har Herrens lag?”
Visst! De skriftlärdas lögnpenna
har förvandlat lagen till lögn.
9 (AC) De visa ska komma på skam,
bli förskräckta och fångade.
Se, de har förkastat Herrens ord.
Vad har de då för vishet?
10 (AD) Därför ska jag ge deras hustrur
åt andra
och deras åkrar åt erövrare,
för alla söker de oärlig vinst,
hög som låg.
Profet och präst,
alla handlar de lögnaktigt.
11 (AE) De tar det lätt med att bota
dottern mitt folks skada
och säger: ”Allt är väl, allt är väl!”
Men allt är inte väl.
12 De ska få skämmas
för att de har gjort något
så avskyvärt.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför ska de falla
bland dem som faller.
När tiden kommer
och jag straffar dem
ska de komma på fall,
säger Herren.
13 (AF) Jag ska rycka bort och förgöra dem,
säger Herren.
Inga druvor blir kvar
på vinstockarna
och inga fikon på fikonträden,
till och med löven är vissnade.
Det jag gav dem
ska tas ifrån dem.
14 (AG) Varför sitter vi här?
Låt oss samlas
och gå in i de befästa städerna
och möta slutet där,
för Herren vår Gud
låter oss förgås.
Han ger oss förgiftat vatten
att dricka,
för vi har syndat mot Herren.
15 (AH) Vi väntade på välgång,
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, skräck råder.
16 (AI) Från Dan hörs hans hästar frusta,
när hans hingstar gnäggar
bävar hela landet.
De kommer och slukar landet
med allt som finns där,
staden och alla som bor i den.
17 (AJ) Se, jag sänder ormar bland er,
giftormar som inte kan besvärjas,
och de ska bita er, säger Herren.
Profetens stora sorg
18 Var ska jag få lindring i min sorg?
Mitt hjärta är sjukt i mig.
19 (AK) Hör, dottern mitt folk
ropar från fjärran land:
”Finns inte Herren mer i Sion?
Är hennes kung inte längre där?”
Varför har de retat mig till vrede
med sina bilder,
med sina främmande avgudar?
20 ”Skördetiden är förbi,[h]
sommaren är över,
men vi har inte blivit räddade.”
21 Jag är förkrossad,
för dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer, förfäran har gripit mig.
22 (AL) Finns det ingen balsam i Gilead[i],
finns där ingen läkare?
Varför blir dottern mitt folk
inte botad?
Klagan över folkets ogudaktighet
9 (AM) O, att mitt huvud
vore en vattenbrunn
och mina ögon en källa av tårar!
Då skulle jag gråta dag och natt
över de slagna
hos dottern mitt folk.
2 (AN) O, att jag hade en viloplats i öknen,
så att jag kunde lämna mitt folk
och gå bort från dem,
för de är alla äktenskapsbrytare,
en samling trolösa.
3 (AO) De spänner sin tunga som en pilbåge,
lögn och inte sanning
härskar i landet.
De går från illdåd till illdåd,
mig vill de inte veta av,
säger Herren.
4 (AP) Var och en ska vara på sin vakt
för sin vän,
ingen kan lita
ens på sin bror,
för varje bror är en listig bedragare[j]
och varje vän går med förtal.
5 (AQ) Var och en sviker sin vän,
ingen talar sanning.
De lär sina tungor att tala lögn,
de tröttar ut sig med att göra illa.
6 Du bor mitt ibland svek,
i sin svekfullhet vill de inte
veta av mig, säger Herren.
7 (AR) Därför säger Herren Sebaot så:
Se, jag smälter dem
och prövar dem,
för vad annat kan jag göra
med dottern mitt folk?
8 (AS) Deras tunga är en mördande pil,
deras mun talar svek.
De talar vänligt till sin nästa,
men i hjärtat lägger de fällor
för honom.
9 (AT) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett sådant folk som detta?
10 (AU) Jag vill gråta och sjunga sorgesång
över bergen,
jag vill höja sorgesång
över betesmarkerna i öknen,
för de är förbrända,
ingen går fram där mer,
och inga läten av boskap
hörs längre.
Både himlens fåglar
och de vilda djuren har flytt,
de är alla borta.
11 (AV) Jag ska göra Jerusalem
till ett stenröse,
till en boning för schakaler,
och Juda städer till en ödemark
där ingen bor.
12 (AW) Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?
13 Herren svarade: Det är för att de har övergett min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den, 14 (AX) utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem.
15 (AY) Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 (AZ) Och jag ska sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem tills jag gjort slut på dem.
Nöden vid Jerusalems undergång
17 (BA) Så säger Herren Sebaot:
Se er om och kalla på gråterskor[k]
så att de kommer,
sänd efter kunniga kvinnor,
låt dem komma.
18 Låt dem snabbt stämma upp
en sorgesång över oss,
så att våra ögon rinner av tårar
och vattnet strömmar
från våra ögonlock,
19 för sorgesång hörs från Sion:
”Vilken förödelse
som har drabbat oss!
Vi skäms djupt,
vi måste lämna landet,
för de har rivit våra hem.”
20 Ni kvinnor, hör Herrens ord,
öppna era öron
för ordet från hans mun.
Lär era döttrar sorgesång,
lär varandra klagosång,
21 för döden stiger in
genom våra fönster
och kommer in i våra palats.
Den rycker bort barnen från gatan
och de unga männen från torgen.
22 (BB) Säg: Så säger Herren:
Människornas döda kroppar
ligger som gödsel på marken,
som kärvar efter skördemannen,
och ingen samlar upp dem.
23 Så säger Herren:
Den vise ska inte berömma sig
av sin vishet,
den starke inte av sin styrka
och den rike inte av sin rikedom.
24 (BC) Den som vill berömma sig,
han ska berömma sig av
att han har insikt och känner mig:
Att jag är Herren,
som verkar med nåd,
rätt och rättfärdighet på jorden,
för i det har jag min glädje,
säger Herren.[l]
25 (BD) Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska straffa alla omskurna[m] som ändå är oomskurna: 26 (BE) Egypten, Juda, Edom, ammoniterna, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. För hednafolken är alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation