Beginning

5 ^(A) Var inte för snabb med din mun och förhasta dig inte i ditt hjärta med att uttala ett ord inför Gud, för Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. ^2 (B) Drömmar kommer av mycket arbete, dåraktigt tal av många ord.

^3 (C) När du ger ett löfte till Gud, dröj inte med att uppfylla det, för han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar!^{[a] 4} Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det. ^5 (D) Låt inte din mun förleda dig till synd och säg inte inför sändebudet^[b] att det var ett misstag. Vill du att Gud ska bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? ⁶ För där drömmarna är många blir det mycket tomhet och många ord. Men frukta du Gud!

Rikedom är förgängligt

^7 (E) Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet kränks i landet, så bli inte förvånad över det, för hög vakar över hög och andra höga över dem båda. ⁸ Och det är en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.^[c]

^9 (F) Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också det är förgängligt. ¹⁰ När ägodelarna förökas är det fler som förbrukar dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att få se dem med ögonen? ¹¹ Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

^12 (G) Ett svårt elände har jag sett under solen: rikedom som sparats till skada för sin ägare, ¹³ och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting. ^14 (H) Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. ¹⁵ Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden? ¹⁶ I alla sina dagar äter han i mörker^[d] med mycket oro, sjukdom och besvikelse.

^17 (I) Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. ^18 (J) Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. ^19 (K) För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen^[e] med glädje i hjärtat.

Livet är förgängligt

6 Det finns ett elände som jag sett under solen, och det vilar tungt på människorna: ^2 (L) Det är när Gud ger rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, men sedan ger Gud honom inte möjlighet att njuta av det utan låter en främling göra det. Det är förgänglighet och en svår plåga.

^3 (M) Om en man får hundra barn och lever i många år och hans dagar blir många, men han inte får njuta av det goda och dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. ⁴ Det kom till förgänglighet, det gick bort i mörker och mörkret döljer dess namn. ⁵ Det fick inte se eller känna solen, men det har mer ro än han, ^6 (N) även om han fick leva i tusen år två gånger om utan att se det goda. Går inte alla ändå till en och samma plats? ⁷ All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.

^8 (O) Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige om han förstår att uppföra sig inför de levande? ^9 (P) Bättre njuta det man har för ögonen än tråna efter annat. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

^10 (Q) Det som finns har redan fått sitt namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv. ^11 (R) För ju fler ord, desto större tomhet. Vad vinner man på det?

7 ^(S) För vem vet vad som är gott för människan i livet under hennes förgängliga livsdagar där hon lever som en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer att ske efter henne under solen?

Livsvisdom

^2 (T) Bättre gott namn än god salva^[f],

Levnadsregler och tänkespråk

8 ^(AO) Vem är som den vise?

Världens orättvisor

^9 (AV) Allt detta såg jag, när jag betraktade allt som sker under solen, i en tid när människa har makt över människa till hennes olycka. ¹⁰ Jag såg också de ogudaktiga bli begravda och gå till vila, medan de som gjort det rätta måste dra bort från den heliga platsen och blev bortglömda^[n] i staden. Också det är förgängligt.

^11 (AW) Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn i sina hjärtan att göra det onda. ^12 (AX) Men även om syndaren gör det onda hundra gånger om och får leva länge, så vet jag ändå: Det går väl för de gudfruktiga eftersom de fruktar Gud, ^13 (AY) men illa för den orättfärdige. Hans liv förlängs inte som skuggan^[o], eftersom han inte fruktar Gud. ^14 (AZ) Förgängligt är det som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de gjort ogudaktiga gärningar, och att det kan gå de ogudaktiga som om de gjort rättfärdiga gärningar. Jag sade: Också det är förgängligt.

^15 (BA) Jag prisar glädjen, för det finns inget bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad^[p]. Det är vad som följer henne i hennes möda de livsdagar Gud ger henne under solen.

¹⁶ När jag inriktade mitt hjärta på att förstå visheten och såg den verksamhet som pågår på jorden – varken dag eller natt unnar man sig sömn – ^17 (BB) då insåg jag att hela Guds verk är sådant att människan inte kan fatta det som sker under solen. För hur mycket människan än strävar och utforskar det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det.