Beginning
Ytterligare varning för omoral
7 Min son, ta vara på mina ord
och göm mina bud inom dig.
2 (A) Håll mina bud så får du leva,
bevara min undervisning
som din ögonsten.[a]
3 (B) Bind dem runt dina fingrar,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Säg till visheten:
”Du är min syster”
och kalla insikten din förtrogna.
5 (C) De ska bevara dig
från den främmande kvinnan,
från din nästas hustru
som talar hala ord.
6 När jag spanade ut
genom fönstret i mitt hus,
genom gallret,
7 då såg jag bland de okunniga,
bland de unga upptäckte jag
en yngling utan vett.
8 Han gick över gatan
vid hörnet där hon bodde
och styrde sina steg
mot hennes hus.
9 (D) Det var i skymningen,
vid dagens slut,
när nattens mörker föll på.
10 Då mötte honom en kvinna,
klädd som en prostituerad
och med dolda avsikter.
11 (E) Rastlös och trotsig var hon,
hennes fötter hade ingen ro
där hemma –
12 (F) än på gatan, än på torgen,
vid varje gathörn[b] stod hon på lur.
13 Hon grep honom och kysste honom,
med fräck uppsyn
sade hon till honom:
14 (G) ”Jag har kött från gemenskapsoffer,[c]
i dag uppfyllde jag mina löften.
15 Därför gick jag ut för att möta dig,
jag sökte dig och fann dig.
16 Jag har bäddat min säng
med sköna täcken,
med färggrant linne från Egypten.
17 Jag har parfymerat min bädd
med myrra, aloe och kanel.[d]
18 Kom, nu ska vi njuta av kärlek
ända till morgonen,
njuta tillsammans
av kärlekens fröjder.
19 För min man är inte hemma,
han har rest långt bort.
20 Han tog med sig en påse pengar,
först vid fullmåne
kommer han hem.”
21 Hon förleder honom
med allt sitt prat,
förför honom med hala läppar.
22 Han följer genast efter henne
som oxen går bort för att slaktas,
som fången för att straffas
för sin dårskap,[e]
23 (H) tills pilen genomborrar hans lever.
Han liknar fågeln
som skyndar in i snaran
utan att förstå
att det gäller livet.
24 Så hör mig nu, ni barn,
lyssna på mina ord.
25 Låt inte ditt hjärta vika av
till hennes vägar,
förirra dig inte in på hennes stigar,
26 för hon har fällt många
som ligger slagna,
otaliga är hennes offer.
27 (I) Hennes hus är vägen
till dödsriket,
det leder ner
till dödens kammare.
Visheten berättar om sig själv
8 (J) Hör, visheten ropar
och förståndet höjer sin röst!
2 Hon står uppe på höjderna,
vid vägen där stigarna möts.
3 Vid portarna in till staden,
vid ingångarna höjer hon sitt rop:
4 Till er, ni män, ropar jag,
min röst går ut
till människors barn.
5 (K) Ni som är okunniga,
lär er klokhet!
Ni dårar, lär er förstånd!
6 Lyssna, för jag talar
om ädla ting[f],
från mina läppar kommer
det som är rätt.
7 (L) Ja, min mun talar sanning,
mina läppar avskyr gudlöshet.
8 (M) Min muns alla ord är rättfärdiga,
i dem finns inget falskt
eller förvridet.
9 Allihop är rätta för den förståndige
och raka för dem
som har funnit kunskap.
10 (N) Ta emot min förmaning
hellre än silver
och kunskap hellre än rent guld,
11 (O) för visheten är bättre än pärlor,
inga skatter kan jämföras
med henne.
12 Jag, visheten, bor hos klokheten,
jag har kunskap
och gott omdöme.
13 (P) Att vörda Herren
är att hata det onda.
Högfärd, högmod,
ond väg och falsk mun,
det hatar jag.
14 Hos mig finns råd och insikt[g].
Jag är förstånd,
hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar
och stiftar furstar rätta lagar.
16 Genom mig styr härskare
och hövdingar,
alla domare på jorden[h].
17 (Q) Jag älskar dem som älskar mig,
och de som söker mig
ska finna mig.
18 (R) Rikedom och ära finns hos mig,
bestående[i] skatter
och rättfärdighet.
19 (S) Min frukt är bättre än guld,
än finaste guld,
min skörd är bättre än utvalt silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg,
mitt på det rättas stigar,
21 för att ge rikedom i arv
åt dem som älskar mig
och fylla deras förråd.
22 Herren hade[j] mig
vid begynnelsen av sin väg,
före sina gärningar i urtiden.
23 Av evighet är jag insatt,
från begynnelsen,
innan jorden fanns.
24 Innan djupen blev till föddes jag,
innan källorna flödade av vatten.
25 Innan bergen grundades,
innan höjderna fanns föddes jag,
26 innan han gjort land och fält
och jordens första stoft.
27 När han beredde himlen
var jag där,
när han välvde ett valv[k]
över djupen,
28 när han fäste skyarna där uppe
och djupets källor bröt fram
med kraft,
29 (T) när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade
där han befallt,
när han lade jordens grund,
30 då var jag verksam[l]
vid hans sida.
Jag var hans glädje dag efter dag,
ständigt jublande[m] inför honom.
31 Jag jublade över hela hans värld
och hade min glädje
hos människors barn.
32 (U) Så lyssna nu till mig, mina barn.
Saliga är de som följer mina vägar.
33 Lyssna till förmaning och bli visa,
förkasta den inte.
34 Salig är den människa
som lyssnar till mig,
som vakar vid mina dörrar
dag efter dag
och håller vakt
vid mina dörrposter,
35 (V) för den som finner mig finner livet
och får nåd från Herren.
36 Men den som syndar mot mig
skadar sin själ,
alla som hatar mig älskar döden.
Vishetens inbjudan
9 Visheten har byggt sitt hus,
hon har huggit ut[n]
sina sju pelare.
2 (W) Hon har slaktat sin boskap,
blandat sitt vin
och dukat sitt bord.
3 (X) Hon har sänt ut sina tjänarinnor,
hon ropar från stadens
översta höjder:[o]
4 ”Du som är okunnig, kom hit!”
Till den som saknar vett säger hon:
5 ”Kom, ät av mitt bröd
och drick av det vin
som jag blandat!
6 Lämna okunnigheten
så får ni leva,
och gå fram på förståndets väg.
7 (Y) Den som tillrättavisar en hånare
får ta emot hån,
den som förmanar en gudlös
får förakt.
8 (Z) Förmana inte en hånare,
han kommer bara att hata dig.
Förmana den som är vis,
han kommer att älska dig.
9 (AA) Ge åt den vise
och han blir ännu visare,
undervisa den rättfärdige
och han lär sig mer.
10 (AB) Att vörda Herren
är början till vishet,
att känna den Helige är förstånd,
11 (AC) för genom mig
blir dina dagar många
och dina levnadsår förökas.
12 Är du vis hjälper din vishet dig,
hånar du får du bära det själv.
Oförnuftets inbjudan
13 (AD) Dårskapen är en rastlös kvinna,
okunnig och utan vett.
14 Hon sitter vid dörren till sitt hus,
på en tron högt uppe i staden.
15 Hon ropar till dem
som går vägen förbi,
till dem som går sina stigar
rakt fram:
16 ”Du som är okunnig, kom hit!”
Till den som saknar vett
säger hon:
17 (AE) ”Stulet vatten är sött,
hemligt bröd är ljuvligt!”
18 (AF) Men han vet inte
att de döda är där,
att hennes gäster
hamnar i dödsrikets djup.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation