Beginning
Mordet på Ish-Boshet
4 När Sauls son Ish-Boshet hörde om Avners död i Hebron, tappade han modet och hela Israels folk blev förskräckt. 2 Ish-Boshet hade i sin tjänst två män som var ledare för plundringsstyrkorna. Den ene hette Baana och den andre Rekav. De var söner till Rimmon som kom från Beerot i Benjamins land. Även Beerot brukar räknas till Benjamin. 3 Invånarna i Beerot flydde till Gittajim där de sedan dess bor som invandrare.
4 Jonatan, Sauls son, hade en son som var förlamad i fötterna. Han var fem år gammal när budet om Saul och Jonatan kom från Jisreel. Barnflickan flydde då med pojken, men under den skyndsamma flykten föll han så att han skadade fötterna. Han hette Mefivoshet.[a]
5 Rekav och Baana, söner till Rimmon i Beerot, kom till Ish-Boshets hus när det var som hetast på dagen och medan Ish-Boshet sov middag. 6 De gick in i det inre av huset, som om de kommit för att hämta vete, och stack honom i magen. Sedan smet Rekav och hans bror Baana ut.[b] 7 De kom alltså in i huset när han låg på sin bädd i sovrummet. De stack ihjäl honom och högg av honom huvudet. Sedan tog de huvudet med sig och flydde hela natten genom öknen och undkom. 8 I Hebron överlämnade de Ish-Boshets huvud till David.
”Se här!” sa de. ”Detta är Ish-Boshets huvud! Han var son till din fiende Saul som försökte döda dig. I dag har Herren gett dig, min herre och kung, hämnd på Saul och hela hans familj.”
9 Men David svarade Rekav och Baana, söner till Rimmon från Beerot: ”Så sant Herren lever, som räddat mig från all nöd, 10 den man som talade om för mig att Saul var död och som trodde sig komma med goda nyheter, honom grep jag i Siklag och dödade. Det var den belöning han fick av mig för sina nyheter. 11 Därför är det inte mer än rätt att jag nu, när ogudaktiga män har dödat en oskyldig man i hans eget hus och till och med i hans egen säng, kräver hämnd för hans liv. Ni ska utplånas från jorden!”
12 På Davids befallning kom sedan hans män och dödade Baana och Rekav. Man högg av deras händer och fötter och hängde upp kropparna bredvid dammen i Hebron.[c] Men Ish-Boshets huvud begravdes i Avners grav i Hebron.
5 Nu kom alla Israels stammar till David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod! 2 Redan när Saul var kung var det du som anförde Israel i strid. Herren sa till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel!’ ”
3 Alla de äldste i Israel kom alltså nu till kung David i Hebron. David slöt ett förbund med dem inför Herren där i Hebron och de smorde honom till kung över Israel. 4 David var trettio år när han blev kung och han regerade i fyrtio år. 5 Först regerade han över Juda i Hebron i sju och ett halvt år och sedan regerade han i Jerusalem över både Israel och Juda under trettiotre år.
Davids rike upprättas evigt
(5:6—10:19)
David intar Jerusalem
(1 Krön 11:4-9; 14:1-2)
6 David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jevuséerna som bodde där. ”Här kommer du inte in!” sa jevuséerna till honom. ”Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån!” De menade att David inte kunde komma in där.
7 David intog då Sions borg, Davids stad. 8 David sa då: ”Den som vill slå jevuséerna ska genom vattentunneln nå fram till dessa blinda och lama som David hatar.[d]” Detta är ursprunget till talesättet: ” ’Blinda och lama’ får inte komma in i huset.”
9 David bosatte sig i borgen och han kallade den Davids stad. Han byggde upp staden med utgångspunkt från Millo[e] och sedan vidare inåt. 10 David blev allt mäktigare, för Herren härskarornas Gud var med honom.
11 Kung Hiram i Tyros skickade budbärare till David med stockar av cederträ och med snickare och murare för att bygga Davids palats. 12 Nu förstod David att Herren hade befäst hans kungadöme och upphöjt det för hans folk Israels skull.
13 Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem, tog han sig fler hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar. 14 Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, 15 Jivchar, Elishua, Nefeg, Jafia, 16 Elishama, Eljada och Elifelet.
David besegrar filistéerna
(1 Krön 14:8-17)
17 Filistéerna fick höra att David var smord till kung över Israel och de gav sig ut efter honom.[f] Men David fick höra om det och gick ner till borgen. 18 Filistéerna for fram och spred ut sig i Refaimdalen.
19 Då frågade David Herren: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Kommer du att överlämna dem åt mig?”
Herren svarade: ”Ja, gå! Jag ska överlämna dem åt dig!”
20 David gick då till Baal-Perasim och slog filistéerna där. ”Herren har brutit ner mina fiender genom min hand liksom vatten som bryter fram”, sa han. Det är därför platsen kallas Baal-Perasim[g]. 21 David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filistéerna.[h]
22 Men filistéerna steg upp och spred sig i Refaimdalen. 23 När David frågade Herren, svarade han: ”Du ska inte gå efter dem utan ta en omväg runt bakaträden! 24 Gå till attack när du hör ljudet som av en här på marsch i trädtopparna! Då har Herren gått före dig för att slå filistéernas armé.”
25 David gjorde som Herren hade befallt honom och han slog ner filistéer från Givon ända till Geser.
David för arken till Jerusalem
(1 Krön 13:1-14; 15:25—16:3)
6 Sedan samlade David 30 000 utvalda män från Israel 2 och ledde allt sitt folk till Baala[i] i Juda för att föra tillbaka Guds ark som fått sitt namn efter härskarornas Herre, han som tronar mellan keruberna. 3 De placerade Guds ark på en nygjord vagn och förde bort den från Avinadavs hus uppe på höjden. Avinadavs söner Ussa och Achjo körde vagnen 4 och medan den fördes bort därifrån, gick Achjo framför den. 5 David och hela Israel gladde sig av hela sin kraft[j] inför Herren och spelade på alla sorters musikinstrument: lyror, harpor, tamburiner, bjällror och cymbaler.
6 Men när de kom till Nakons tröskplats, snavade oxarna och Ussa räckte ut handen och grep tag i arken. 7 Då blev Herren vred på Ussa och Gud slog ner honom för hans försyndelse och han dog där vid arken.[k] 8 Men David blev upprörd över att Herren så brutit ner Ussa och kallade platsen Peres Ussa[l], och det heter den fortfarande.
9 David greps nu av fruktan för Herren och frågade: ”Hur ska jag kunna föra Herrens ark till mig?” 10 Han ville inte ta Herrens ark till Davids stad utan ställde in den hos gatiten Oved-Edom. 11 Herrens ark blev kvar i gatiten Oved-Edoms hus i tre månader, och Herren välsignade Oved-Edom och hela hans familj.
12 Kung David fick höra hur Herren hade välsignat Oved-Edoms familj och allt han hade på grund av Guds ark. Han begav sig då till Oved-Edoms hus för att föra upp Guds ark till Davids stad under jubel. 13 För var gång de män som bar Herrens ark hade gått sex steg, offrade David en tjur och en gödkalv. 14 David som var klädd i linne-efod dansade inför Herren av hela sin kraft, 15 medan han och hela Israels folk under jubelrop och hornmusik förde hem Herrens ark.
16 När Herrens ark kom in i Davids stad, såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret hur kung David hoppade och dansade inför Herren och hon föraktade honom.
17 Herrens ark fördes in i tältet som David hade rest och ställdes på sin plats. Sedan offrade David brännoffer och gemenskapsoffer till Herren. 18 När David avslutat brännoffren, välsignade han folket i härskarornas Herres namn 19 och han gav alla, både män och kvinnor, ett bröd, en dadelkaka och en druvkaka. Sedan gick alla hem, var och en till sitt. 20 David återvände sedan för att välsigna sin familj. Men Mikal, Sauls dotter, kom ut och mötte honom och sa föraktfullt: ”Så värdigt Israels kung betedde sig i dag! Han blottade sig[m] för sina tjänares tjänsteflickor som vilket simpelt slödder som helst!”
21 David svarade: ”Jag dansade inför Herren som har utvalt mig i stället för din far och hans släkt och gjort mig till furste över hans folk Israel. Jag ville visa min glädje i Herren. 22 Jag kan förödmjuka mig själv ännu mer. Jag kommer ändå att bli respekterad av de tjänsteflickor du talade om!”
23 Mikal, Sauls dotter, blev barnlös till sin död.[n]
Herren lovar David evig makt
(1 Krön 17:1-15)
7 När David hade bott en tid i sitt nya palats[o] och Herren hade låtit honom få ro för alla hans fiender runt omkring, 2 sa kungen till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Guds ark får stå i ett tält!”
3 ”Gå, gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Herren är med dig.”
4 Men samma natt kom Herrens ord till Natan:
5 ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga ett hus åt mig att bo i? 6 Jag har aldrig bott i hus utan i ett tält och i en boning som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israels folk ut ur Egypten. 7 Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels stammar, de som jag utsåg till herdar för mitt folk Israel, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?
8 Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: Jag tog dig från betesmarken och fåren när du var en herde och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. 9 Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra dig ett stort namn, lika ryktbart som de största på hela jorden. 10 Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare, 11 på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Själv ska du få leva i fred för alla dina fiender.
Nu kungör Herren att han ska bygga ett hus åt dig. 12 När dina dagar är till ända och du vilar hos dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling[p] som skall utgå ur ditt liv på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. 13 Han är den som ska bygga ett hus åt mitt namn och jag ska befästa hans tron för evigt. 14 Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son.[q] Om han syndar, ska jag straffa honom med ris och slag, så som människor agar sina barn, 15 men min nåd ska inte vika från honom, som den vek från Saul som jag tog bort från dig. 16 Din familj och ditt kungavälde ska bestå inför mig i evighet och din tron ska bestå i evighet.’ ”
17 Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.
David tar emot Herrens välsignelse
(1 Krön 17:16-27)
18 Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:
”Herre, Herre, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? 19 Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, Herre, Herre? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt! Brukar du Herre, Herre, verkligen göra så mycket för människor?[r] 20 Vad ska David mera säga till dig? Du känner din tjänare, Herre, Herre. 21 För ditt eget löftes skull och enligt din vilja har du gjort allt detta stora och låtit mig, din tjänare få veta det. 22 Herre, Herre, du är stor, det finns ingen som du! Det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. 23 Vilket folk på jorden är som ditt folk, som Israel? Det är den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig som sin egen, för att göra sitt namn[s] känt genom stora och mäktiga under. Sådant gjorde du när du fördrev andra folk för ditt folk som du har räddat ut ur Egypten, från folk och deras gudar. 24 Du utvalde Israel till ditt eget folk för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.
25 Herre Gud, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. 26 Då kommer ditt namn att bli ärat i evighet och man ska säga: ’Härskarornas Herre är Gud över Israel’. Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig. 27 Du, härskarornas Herre, Israels Gud, har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be denna bön. 28 Du, Herre, Herre, är Gud! Dina ord skall visa sig sanning, och du har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. 29 Välsigna därför din tjänares hus, så att det får bestå inför dig för evigt, så som du, Herre, Herre, har lovat! Låt din välsignelse för evigt bli kvar över din tjänares hus.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.