Beginning
Var och en ska dömas för sin egen synd
18 Sedan kom Herrens budskap till mig igen:
2 Varför använder folk det här ordspråket om Israels land: 'Barnen straffas för föräldrarnas synder'?
3 Så sant jag lever, säger Herren Gud, ska ni inte längre använda det ordspråket i Israel,
4 för det är jag som ska döma alla, både föräldrar och barn. Min regel är att var och en ska dö för sin egen synd.
5 Men om någon gör vad som är rätt och riktigt,
6 inte går upp i bergen för att delta i festerna som hålls för Israels avgudar och tillber dem, inte begår äktenskapsbrott och inte ligger med en kvinna under hennes menstruation,
7 utan är en barmhärtig långivare som inte håller kvar den pant som fattiga låntagare har gett honom och inte heller rövar från andra, utan ger den hungrige mat och kläder åt den som behöver sådana, då ska han få leva. Om han ger lån utan ränta,
8 avhåller sig från synd, är ärlig och rättvis när han ska döma andra
9 och lyder mina lagar, då är han rättfärdig, säger Herren, och han ska få leva.
10 Men om någon har en son som är en rövare eller mördare eller på annat sätt handlar orätt,
11 som vägrar att följa Guds lagar och tillber avgudar på bergen och begår äktenskapsbrott, då ska han dö.
12 Och om en sådan förtrycker den fattige och behövande och rövar från sina gäldenärer genom att vägra låta dem inlösa det som de har gett honom i pant, då ska han också dö. Om han älskar avgudar och tillber dem,
13 om han lånar ut sina pengar mot ränta, ska han då få leva? Nej! Han måste dö, och han är själv skuld till det.
14 Men om denne ogudaktige man i sin tur har en son som ser all sin fars ondska men fruktar Gud och vänder sig bort från ett sådant liv, så ska han få leva.
15 Om han inte går upp till bergen och firar avgudarna eller tillber dem och inte heller begår äktenskapsbrott,
16 om han är rättvis mot dem han lånar ut pengar till och inte rövar från dem, om han ger den hungrige mat och den behövande kläder,
17 hjälper de fattiga och inte lånar ut pengar mot ränta, och lyder mina lagar, då ska han inte dö på grund av sin fars synder. Nej, han ska få leva.
18 Men hans far ska dö för sina egna synder, eftersom han är ogudaktig och gör det som är ont.
19 'Varför då?' frågar ni. 'Ska inte sonen få betala sin fars synder?' Nej! Om sonen gör det som är rätt och håller mina lagar, ska han få leva.
20 Den som syndar är den som ska dö. Sonen ska inte bli straffad för sin fars synder, och inte heller fadern för sin sons. Den rättfärdige ska bli belönad för sin godhet och den ogudaktige för sin ondska.
21 Men om en ogudaktig person vänder om från alla sina synder och lyder mina lagar och gör det som är rätt och rättfärdigt, så ska han också få leva.
22 Alla hans gamla synder ska bli förlåtna, och han ska få leva eftersom han har omvänt sig.
23 Tro inte att jag tycker om att se den ogudaktige dö! säger Herren. Nej, det enda jag vill är att han ska vända om från sina onda vägar och så få leva.
24 Men om en rättfärdig vänder om från sin väg och börjar synda, ska han då tillåtas leva? Nej, naturligtvis inte. All hans tidigare rättfärdighet kommer att bli bortglömd, och han kommer att dö för sina synders skull.
25 Ändå säger ni: 'Herren är inte rättvis!' Lyssna nu, ni Israels folk! Är det jag som är orättvis eller är det ni?
26 När en rättfärdig människa upphör att vara rättfärdig och i stället börjar synda och dör i sin synd, så är det på grund av det onda hon har gjort.
27 Och om en ogudaktig människa vänder om från sin ondska och lyder lagen och gör det som är rätt, så blir hon räddad.
28 Därför att hon har tänkt över situationen och bestämt sig för att vända om från sina synder och leva ett gudfruktigt liv ska hon verkligen få leva.
29 Och ändå fortsätter ni, Israels folk, att säga: 'Herren är orättvis!' Men det är ni som är orättvisa och inte jag.
30 Jag kommer att döma var och en av er i Israel och straffa eller belöna var och en efter hans gärningar.
31 Vänd därför om från era synder medan det ännu är tid. Kasta dem bakom er och ta emot ett nytt hjärta och en ny ande. Varför ska ni dö, ni Israels folk?
32 Jag vill inte se er dö, säger Herren Gud. Vänd om, vänd om, så ska ni få leva!
Klagosång över Israels ledare
19 Sjung denna klagosång för ledarna i Israel:
2 Din mor var som en lejoninna bland sina lejonungar!
3 En av hennes ungar, kung Joahas, växte upp till ett starkt, ungt lejon. Han lärde sig att slita sönder sitt byte och blev en människoätare.
4 Då sände folken ut sina jägare och fångade honom i en grop och förde honom i bojor till Egypten.
5 När Israel, moderlejonet, såg att allt hopp var ute för honom, tog hon en annan av sina ungar, kung Jojakin, och uppfostrade honom till ett starkt lejon.
6 Han blev en ledare bland lejonen, slet sitt byte i stycken och blev också en människoätare.
7 Han förstörde de kringliggande folkens palats och lade deras städer i ruiner. Alla i landet darrade av förskräckelse när de hörde honom ryta.
8 Men då omringade folkens arméer honom. De anföll från alla håll och fångade honom i en grop.
9 De satte honom i en bur och tog med honom till kungen i Babylon. Han hölls i fångenskap, så att hans rytande aldrig mer kunde höras på Israels berg.
10 Din mor var som en vinstock i vingården, planterad nära vatten, och med många grenar och mycket frukt på grund av överflödet på vatten.
11 Den starkaste grenen blev en härskares spira, och den var stor, höjde sig över de andra och syntes på långt håll.
12 Men man ryckte upp vinstocken i ilska och kastade den på marken. Dess grenar bröts av och torkade bort i östanvinden. Frukten förstördes av eld.
13 Nu är vinstocken planterad i öknen, där jorden är hård och torr.
14 Den försvagas inifrån, och inga starka grenar finns längre kvar. Uppfyllelsen av denna sorgliga profetia har redan börjat, och mer kommer.
Herren påminner om Israels upproriskhet
20 På den tionde dagen i femte månaden av det sjunde året kom några av de äldste i Israel för att be om ett besked från Herren, och de satte sig ner bredvid mig för att vänta på hans svar.
2 Då gav Herren mig detta budskap:
3 Du människa, säg till de äldste i Israel: Herren Gud säger: Hur vågar ni komma och be mig om hjälp? Jag försäkrar att jag inte kommer att tala om någonting för er.
4 Döm dem, du människa! Fördöm dem och berätta för dem om alla synder detta folk har begått ända från sina förfäders tid fram till i dag.
5-6 Tala om för dem vad Herren Gud säger: När jag utvalde Israel och uppenbarade mig för folket i Egypten, lovade jag det och dess ättlingar att jag skulle leda dem ut ur Egypten till ett land som jag hade upptäckt och utforskat åt dem. Det var ett gott land, som flöt av mjölk och honung, det bästa av alla länder på jorden.
7 Sedan sa jag till dem: Gör er av med alla avgudar. Orena er inte med de egyptiska gudarna, för jag är Herren, er Gud.
8 Men de gjorde uppror mot mig och ville inte lyssna. De gjorde sig inte av med avgudarna och övergav inte gudarna i Egypten. Då tänkte jag att jag skulle tömma min vrede över dem, medan de ännu var kvar i Egypten.
9-10 Men jag gjorde inte det, för jag var angelägen om att skydda mitt namn och rykte, så att inte egyptierna skulle skratta åt Israels Gud, som lämnade sitt folk utan beskydd. Därför ledde jag mitt folk ut ur Egypten och ut i öknen, mitt framför ögonen på egyptierna.
11 Där i öknen gav jag dem mina lagar och förklarade att de skulle kunna leva genom att följa dem. Den som håller mina bud ska få leva.
12 Och jag gav dem sabbaten, vilodagen, som ett tecken mellan dem och mig och en påminnelse att jag, Herren, renar dem och att de i sanning är mitt folk.
13 Ändå gjorde Israel uppror mot mig. Där i öknen förkastade folket mina lagar. De ville inte följa mina föreskrifter, fastän det betydde liv att följa dem. De missbrukade sabbaten. Då tänkte jag ösa ut min ilska över dem och utplåna dem där i öknen.
14 Men också den gången lät jag bli, för att skydda mitt namns ära, så att inte folken som såg mig leda dem ut ur Egypten skulle påstå att jag gjorde slut på dem därför att jag inte kunde ta hand om dem.
15 Också i öknen tröttnade jag på dem och hotade med att inte leda dem in i landet som jag hade gett dem, ett land fullt av mjölk och honung, den bästa platsen på jorden,
16 därför att de hade skrattat åt mina lagar och missbrukat sabbaten. Deras hjärtan var hos avgudarna!
17 Men ändå räddade jag dem. Jag gjorde inte slut på dem i öknen.
18 Sedan sa jag till deras barn: Följ inte i era förfäders fotspår. Orena er inte med deras avgudar,
19 för jag är Herren, och jag är er Gud. Följ mina lagar och håll mina stadgar!
20 Bruka mina sabbater rätt. De är ett tecken på förbundet mellan oss, och de ska hjälpa er att komma ihåg att jag är Herren, er Gud.
21 Men också barnen gjorde uppror mot mig. De förkastade mina lagar, de lagar som ger liv åt dem som håller dem. De missbrukade också mina sabbater. Då sa jag: Nu ska jag tömma ut min vrede över er i öknen.
22 Men än en gång tog jag tillbaka min dom över dem, för att skydda mitt namn bland folken, de folk som sett min makt när jag ledde dem ut ur Egypten.
23-24 Men medan de var i öknen lovade jag högtidligt att jag skulle skingra dem till jordens alla hörn, därför att de inte följde mina lagar utan föraktade dem. De missbrukade mina sabbater och längtade efter sina förfäders avgudar.
25 Jag lät dem införa seder och lagar som var värdelösa och som inte kunde ge dem något liv.
26 I hopp om att de skulle dra sig tillbaka i förfäran och förstå att jag ensam är Gud, lät jag dem orena sig med de gåvor som jag gav dem. De offrade sina förstfödda barn i eld till sina gudar!
27-28 Du människa, tala om för dem vad Herren Gud säger: Era förfäder fortsatte att häda och förråda mig, när jag ledde dem in i det land som jag hade lovat dem. De bar fram offer och tände rökelse på alla höjder och under alla träd. De uppväckte min vrede, när de bar fram offer till dessa gudar. De kom med sina parfymer och sin rökelse och hällde ut sina drickoffer till dem!
29 Jag sa till dem: 'Vad är det för offerplats ni går till?' Det är därför den fortfarande kallas 'Offerplatsen'.
30 Herren Gud vill veta om ni tänker orena er som era förfäder gjorde, och fortsätta att tillbe avgudar.
31 Ska jag lyssna till er och hjälpa er, trots att ni offrar till dessa avgudar och låter era söner brännas till aska, den dag som idag är? Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag kommer inte att svara er.
32 Det som ni har tänkt ut kommer inte att ske, ni kommer inte att bli som de folk som bor runt omkring er och som tjänar gudar av trä och sten.
33 Jag ska regera över er med järnhand, i vrede och med makt.
34 Med styrka och i vrede ska jag leda er bort från de länder ni har blivit utspridda till
35-36 och föra er till min domstol i öknen. Där ska jag döma er och göra mig av med alla rebeller, precis som jag gjorde den gången i öknen när jag hade lett er ut ur Egypten.
37 Jag ska räkna er mycket noga och låta bara en liten del få vända tillbaka.
38 Alla de andra, alla upproriska och de som syndar mot mig, ska jag rensa bort från er. De ska inte komma in i Israel, men jag ska leda bort dem från de länder där de bor under sin landsflykt. När detta sker ska ni förstå att jag är Herren.
39 O, Israel, Herren Gud säger: Om ni kräver att få fortsätta med er avgudadyrkan, så fortsätt, men kom inte samtidigt med gåvor till mig! Ni måste sluta upp att vanära mig på det sättet!
40 I Jerusalem, på mitt heliga berg, säger Herren, ska ju hela Israel tillbe mig. Där ska jag ta emot er och vänta av er att ni ger mig era offer och era finaste gåvor.
41 För mig kommer ni att vara som ett välluktande rökelseoffer, när jag leder er tillbaka från er landsflykt, och folken ska se den stora förvandlingen i era hjärtan.
42 När jag sedan har lett er hem till landet jag lovade era förfäder, ska ni förstå att jag är Herren.
43 Då ska ni se tillbaka på alla era synder och avsky er själva på grund av allt det onda ni gjort.
44 När jag har förhärligat mitt namn genom att välsigna er trots er ondska, då, Israel, ska du förstå att jag är Herren.
45 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:
46 Du människa, se mot Jerusalem och predika för staden och för skogslandet i söder.
47 Profetera för dem och säg: Hör Herrens ord! Jag ska sätta dig, du skog, i brand och alla träd, både grönskande och torra, kommer att dö. De fruktansvärda lågorna ska inte utsläckas! De ska bränna världen.
48 Hela världen ska då se att jag, Herren, har tänt elden. Den ska inte släckas.
49 Då sa jag: Herre, min Gud, de säger om mig: 'Han talar bara i gåtor!'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®