Beginning

Rökelsealtaret

30 Du skall göra ett altare att tända rökelse på. Av akacieträ skall du göra det. ² Det skall vara fyrkantigt, en aln långt och en aln brett, och två alnar högt. Hornen skall göras i ett stycke med altaret. ³ Du skall överdra det med rent guld, både ovansidan och väggarna runt omkring, likaså hornen. Du skall också göra en kant av guld runt altaret. ⁴ Två ringar av guld skall du göra till det och sätta dem under kanten på två sidor. På två motsatta sidostycken skall du sätta dem som hållare för stänger, så att man kan bära altaret med dem. ⁵ Stängerna skall du göra av akacieträ och överdra dem med guld. ⁶ Du skall ställa altaret framför förlåten som hänger framför vittnesbördets ark. Det skall stå framför nådastolen som är ovanpå vittnesbördet, där jag skall uppenbara mig för dig.

⁷ Aron skall tända väldoftande rökelse på altaret. Varje morgon när han gör i ordning lamporna skall han tända rökelse. ⁸ Aron skall också tända rökelse när han sätter upp lamporna i skymningen. Detta skall vara det dagliga rökelseoffret inför Herrens ansikte från släkte till släkte. ⁹ Ni skall inte låta någon främmande rökelse komma på det och inte heller brännoffer eller matoffer och ni skall inte utgjuta något drickoffer på det. ¹⁰ En gång om året skall Aron bringa försoning för altarets horn. Med blod från försoningssyndoffret skall han en gång om året bringa försoning för det, släkte efter släkte. Det är högheligt för Herren.

Lösepenningen

¹¹ Herren sade till Mose: ¹² När du räknar antalet av Israels barn som skall mönstras, skall var och en vid mönstringen ge åt Herren en lösepenning för sitt liv, för att ingen straffdom skall drabba dem vid mönstringen. ¹³ Var och en som tas upp bland de mönstrade skall ge en halv sikel efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera, en halv sikel som offergåva åt Herren. ¹⁴ Var och en som tas upp bland de mönstrade, den som är tjugo år gammal eller mer, skall ge detta som en offergåva åt Herren. ¹⁵ Den rike skall inte ge mer och den fattige inte mindre än en halv sikel, när ni ger offergåvan åt Herren som lösen för ert liv. ¹⁶ Du skall ta emot lösensumman från Israels barn och ge den till arbetet vid uppenbarelsetältet. Detta skall vara för Israels barn som en påminnelse inför Herrens ansikte för att lösen skall betalas för er.

Kopparkaret

¹⁷ Herren sade till Mose: ¹⁸ Du skall göra ett kar av koppar med en fotställning av koppar att användas till tvättning och du skall ställa det mellan uppenbarelsetältet och altaret och hälla vatten i det. ¹⁹ Aron och hans söner skall tvätta sina händer och fötter med vatten från det. ²⁰ När de går in i uppenbarelsetältet skall de tvätta sig med vatten för att de inte skall dö, så även när de träder fram till altaret för att göra tjänst genom att tända eldsoffer åt Herren. ²¹ De skall tvätta sina händer och fötter för att inte dö. Detta skall vara en evig stadga för dem, för Aron själv och hans efterkommande från släkte till släkte.

Smörjelseoljan

²² Herren sade vidare till Mose: ²³ Tag kryddor av bästa slag: femhundra siklar flytande myrra, hälften så mycket doftande kanel, alltså tvåhundrafemtio siklar, tvåhundrafemtio siklar doftande kalmus, ²⁴ femhundra siklar kassia efter helgedomssikelns vikt och en hin olivolja. ²⁵ Av detta skall du göra en helig smörjelseolja, en doftande blandning, en konstmässigt beredd salva. Det skall vara en helig smörjelseolja. ²⁶ Med denna olja skall du smörja uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, ²⁷ bordet med alla dess tillbehör, ljusstaken med dess tillbehör, rökelsealtaret, ²⁸ brännoffersaltaret med alla dess tillbehör och slutligen karet med dess fotställning. ²⁹ Du skall helga dessa föremål så att de blir högheliga. Och var och en som rör vid dem blir helig.

³⁰ Aron och hans söner skall du smörja och helga till präster åt mig. ³¹ Du skall säga till Israels barn: Detta skall vara min heliga smörjelseolja från släkte till släkte. ³² Smörj inte någon annan människas kropp med den och gör inte heller någon annan smörjelseolja med denna sammansättning. Helig är den, och helig skall den vara för er. ³³ Den som gör en sådan blandning och använder något av den på en obehörig skall utrotas ur sitt folk.

Rökelsen

³⁴ Herren sade till Mose: Tag väldoftande kryddor, stakte, sjönagel och galban, och dessutom rent rökelseharts, lika mycket av varje slag, ³⁵ och gör rökelse av dem, en konstmässigt beredd blandning, saltad, ren och helig. ³⁶ En del av den skall du stöta till pulver och lägga framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, där jag skall uppenbara mig för dig. Höghelig skall den vara för er. ³⁷ Den rökelse ni gör med denna sammansättning får ni inte göra åt er själva. Den skall vara helig för dig inför Herren. ³⁸ Den som gör en sådan för att njuta av doften skall utrotas ur sitt folk.

Konsthantverkarna Besalel och Oholiab

31 Herren sade till Mose: ² Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. ³ Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, ⁴ så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, ⁵ slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten.

⁶ Och se, jag har gett honom Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag givit vishet i hjärtat att utföra allt som jag har givit dig befallning om: ⁷ uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet, ⁸ bordet med dess tillbehör, ljusstaken av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, ⁹ brännoffersaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, ¹⁰ de vävda kläderna och prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder, ¹¹ smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen. I allt skall de utföra sitt arbete så som jag har befallt dig.

Sabbaten

¹² Herren sade till Mose: ¹³ Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är Herren som helgar er. ¹⁴ Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden, ty var och en som på den dagen gör något arbete skall utrotas ur sitt folk. ¹⁵ Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. ¹⁶ Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. ¹⁷ Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade. ¹⁸ När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.

Guldkalven

32 När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: "Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte." ² Då sade Aron till dem: "Tag guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem åt mig." ³ Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. ⁴ Han tog emot guldet och gjorde av det en gjuten kalv, som han formade med en mejsel. Och de sade: "Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." ⁵ När Aron såg detta byggde han ett altare framför den och utropade: "I morgon är det en Herrens högtid." ⁶ Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket slog sig ner för att äta och dricka, och sedan steg de upp för att förlusta sig.

⁷ Då sade Herren till Mose: "Gå dit ner, ty ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. ⁸ De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." ⁹ Herren sade ytterligare till Mose: "Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. ¹⁰ Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig skall jag göra till ett stort folk."

¹¹ Men Mose bönföll inför Herren, sin Gud, och sade: " Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? ¹² Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. ¹³ Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt." ¹⁴ Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

¹⁵ Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan. ¹⁶ Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.

¹⁷ Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: "Det hörs krigsrop i lägret." ¹⁸ Men han svarade:

¹⁹ När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, blev han så upprörd att han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget. ²⁰ Och han tog kalven som de hade gjort och brände den i eld och krossade den till stoft. Detta strödde han i vattnet och lät Israels barn dricka det. ²¹ Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?" ²² Aron svarade: "Var inte vred, herre! Du vet själv att detta folk är ont. ²³ De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi vet inte vad som har hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land. ²⁴ Då sade jag till dem: Den som har guld skall ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv."

²⁵ Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender. ²⁶ Mose ställde sig i porten till lägret och ropade: "Var och en som tillhör Herren skall komma hit till mig." Då samlades alla leviterna kring honom, ²⁷ och han sade till dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Var och en skall spänna på sig svärdet, gå igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting." ²⁸ Leviterna gjorde som Mose hade sagt och på den dagen föll omkring tretusen män av folket. ²⁹ Och Mose sade: "Eftersom ni nu har stått emot era egna söner och bröder, må ni i dag inviga er till Herrens tjänst. Så skall han i dag ge er sin välsignelse."

³⁰ Nästa dag sade Mose till folket: "Ni har begått en stor synd. Jag skall nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd." ³¹ Mose gick tillbaka till Herren och sade: "O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. ³² Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i." ³³ Men Herren svarade Mose: "Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok. ³⁴ Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel skall gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer skall jag straffa dem för deras synd."

³⁵ Så straffade Herren folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.