Beginning

Mika profeterar mot Ahab

18 Josafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål blev han släkt med Ahab. ² Efter några år for han ner till Ahab i Samaria, och Ahab lät för honom och för folket han hade med sig slakta en stor mängd får och nötboskap, och han försökte förmå honom att dra upp mot Ramot i Gilead. ³ Ahab, Israels kung, frågade Josafat, Juda kung: "Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?" Han svarade honom: "Jag som du och mitt folk som ditt folk. Jag vill vara med dig i striden." ⁴ Men Josafat sade till Israels kung: "Fråga dock först Herren om detta."

⁵ Då samlade Israels kung profeterna, fyra hundra män, och frågade dem: "Skall vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller skall jag låta bli?" De svarade: "Drag dit upp! Gud skall ge det i konungens hand." ⁶ Men Josafat sade: "Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?" ⁷ Israels kung svarade Josafat: "Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka." Josafat sade: "Konungen skall inte säga så." ⁸ Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: "Hämta genast hit Mika, Jimlas son."

⁹ Israels kung och Josafat, Juda kung, satt nu var och en på sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem. ¹⁰ Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig då horn av järn och sade: "Så säger Herren: Med dessa skall du stånga arameerna, så att de förgörs." ¹¹ Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: "Drag upp mot Ramot i Gilead, så skall du ha framgång. Herren skall ge det i konungens hand."

¹² Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt därför dina ord stämma överens med deras och lova också du lycka." ¹³ Men Mika svarade: "Så sant Herren lever, det min Gud talar, skall jag säga honom." ¹⁴ När han kom till kungen frågade kungen honom: "Mika, skall vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag låta bli? Han svarade: "Drag dit upp, så skall ni ha framgång. De skall bli givna i er hand." ¹⁵ Men kungen sade till honom: "Hur många gånger skall jag behöva ta ed av dig att du bara skall tala sanning till mig i Herrens namn?" ¹⁶ Då sade han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt." ¹⁷ Då sade Israels kung till Josafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig utan bara olycka?"

¹⁸ Men Mika sade: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra. ¹⁹ Och Herren sade: Vem vill locka Ahab, Israels kung, att dra upp mot Ramot i Gilead, så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så. ²⁰ Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag skall locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då? ²¹ Han svarade: Jag skall gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du skall också lyckas. Gå ut och gör så! ²² Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka skall drabba dig."

²³ Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?" ²⁴ Mika svarade: "Du skall få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig." ²⁵ Men Israels kung sade: "Tag Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joas, konungasonen, ²⁶ och säg: Så säger konungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka." ²⁷ Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, ni alla folk."

Ahab dör

²⁸ Så drog Israels kung och Josafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead. ²⁹ Och Israels kung sade till Josafat: "Jag skall dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden. ³⁰ Men kungen i Aram hade givit en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: "Ni skall inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung." ³¹ När befälen över vagnarna fick se Josafat, tänkte de: "Det där är Israels kung!" Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Josafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom. ³² Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.

³³ Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: "Vänd vagnen och för mig ut ur striden, för jag är sårad." ³⁴ Striden blev den dagen allt häftigare, och Israels kung stod ända till kvällen upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men vid solnedgången dog han.

Profeten Jehu tillrättavisar Josafat

19 Josafat, Juda kung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem. ² Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot kung Josafat och sade till honom: "Skall man hjälpa den ogudaktige? Skall du älska dem som hatar Herren? På grund av detta vilar Herrens vrede över dig. ³ Dock har något gott blivit funnet hos dig, för du har utrotat aserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud."

Josafats reformer

⁴ Josafat bodde nu i Jerusalem, men han begav sig åter ut bland folket, från Beer-Sheba till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till Herren, deras fäders Gud. ⁵ Och han anställde domare i landet, i alla befästa städer i Juda, i stad efter stad. ⁶ Han sade till domarna: "Se upp med vad ni gör! Det är inte för människor ni dömer utan för Herren. Han är med er så ofta ni dömer. ⁷ Låt nu fruktan för Herren vara över er. Ge akt på vad ni gör, ty hos Herren, vår Gud, finns ingen orätt, och han är inte partisk och tar ej mutor."

⁸ Också i Jerusalem anställde Josafat några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma enligt Herrens lag och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem, ⁹ befallde han dem: "Så skall ni göra i Herrens fruktan, uppriktigt och med hängivet hjärta. ¹⁰ Så ofta någon rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, det må gälla dom för dråp eller tillämpning av lag och bud, stadgar och förordningar, då skall ni varna dem, så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så skall ni göra för att inte dra skuld över er. ¹¹ Och se, översteprästen Amasja skall vara er ledare i allt som angår Herren, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i allt som rör kungen, och leviterna skall vara tillsyningsmän under er. Var frimodiga i det ni gör, och Herren skall vara med den som är god."

Josafat besegrar Moab och Ammon

20 Sedan kom Moabs barn och Ammons barn och tillsammans med dem andra ammoniter för att strida mot Josafat. ² Man kom och berättade detta för Josafat och sade: "En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram, och de är i Hasason-Tamar, det vill säga En-Gedi." ³ Då greps Josafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren, och han utlyste en fasta över hela Juda. ⁴ Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren, och från alla Juda städer kom man för att söka Herren.

⁵ Josafat trädde upp i Juda mäns och Jerusalems församling i Herrens hus, framför den nya förgården. ⁶ Han sade: " Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himmelen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot. ⁷ Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? ⁸ De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade: ⁹ Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller hungersnöd, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, ty ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du skall då höra och hjälpa. ¹⁰ Se nu, hur Ammons barn och Moab och folket i Seirs bergsbygd - det var deras område du inte tillät Israel att gå igenom, när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte - ¹¹ se hur de nu lönar oss. De kommer för att driva bort oss från din besittning, som du har gett oss till arvedel. ¹² Skall inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi skall göra, utan till dig är våra ögon vända."

¹³ Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner. ¹⁴ Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. ¹⁵ Han sade: "Lyssna, alla ni av Juda och ni Jerusalems invånare och du konung Josafat! Så säger Herren till er: Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds. ¹⁶ Gå i morgon ner mot dem. De drar då upp på Hassishöjden, och ni skall träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. ¹⁷ Men då är det inte ni som skall strida. Ni skall endast träda fram och stå stilla, och ni skall få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Frukta inte och var inte förskräckta. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er."

¹⁸ Då böjde Josafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad Herren. ¹⁹ Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade Herren, Israels Gud, med hög och stark röst.

²⁰ Tidigt följande morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, trädde Josafat fram och sade: "Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare. Förtrösta på Herren, er Gud, så har ni ett säkert fäste. Lita på hans profeter, så skall det gå er väl." ²¹ Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud, medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga:

²² Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på Ammons barn och Moab och folket från Seirs bergsbygd, de som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. ²³ Ammons barn och Moab reste sig upp mot folket från Seirs bergsbygd för att ge dem till spillo och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir, hjälptes de åt att förgöra varandra.

²⁴ När Juda män kom upp på höjden, varifrån man såg ut över öknen, vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. ²⁵ Och när Josafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och döda kroppar och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, ty bytet var stort. ²⁶ Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen.^[a] Där välsignade de Herren, och därav fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.

²⁷ Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Josafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädja sig över sina fiender. ²⁸ De drog in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och tågade till Herrens hus. ²⁹ Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender. ³⁰ Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud gav honom lugn på alla sidor.

Slutet av Josafats regering

³¹ Så regerade Josafat över Juda. Han var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Silhi. ³² Han vandrade på sin fader Asas väg och vek inte av från den, ty han gjorde det som var rätt i Herrens ögon. ³³ Men offerhöjderna avskaffades inte, och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.

³⁴ Vad som mer finns att säga om Josafat, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i Jehus, Hananis sons, krönika som är upptagen i boken om Israels kungar.

³⁵ Därefter ingick Josafat, Juda rikes kung, förbund med Ahasja, Israels kung, trots att denne levde ogudaktigt. ³⁶ Josafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarsis. De byggde fartygen i Esjon-Geber. ³⁷ Då profeterade Elieser, Dodavahus son, från Maresa, mot Josafat och sade: "Eftersom du har ingått förbund med Ahasja, skall Herren låta ditt företag bli om intet." Och somliga av skeppen led skeppsbrott, så att de inte kunde gå till Tarsis.