Book of Common Prayer
Psalm 89
Herrens löfte till David om ett evigt rike
1 En sång av esraiten Etan.
2 I evighet vill jag sjunga
om Herrens nådegärningar,
jag vill låta min mun förkunna din trofasthet
från släkte till släkte.
3 Jag säger: "Din nåd är befäst för evigt,
i himlen är din trofasthet fast grundad."
4 "Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
med ed har jag lovat min tjänare David:
5 Din ätt skall jag låta bestå för evig tid
och bygga din tron från släkte till släkte." Sela.
6 Himlarna prisar dina under, Herre,
och din trofasthet i de heligas församling.
7 Ty vem i skyn kan jämföras med Herren?
Vem bland Guds söner är Herren lik?
8 Gud är fruktansvärd i de heligas råd,
mycket fruktansvärd är han för alla omkring honom.
9 Herre, härskarornas Gud, vem är som du?
Stark är Herren, och din trofasthet omger dig.
10 Du är den som råder över det stolta havet.
När dess böljor reser sig stillar du dem.
11 Du krossade Rahab så att han låg som en slagen,
med din mäktiga arm skingrade du dina fiender.
12 Din är himlen, din är också jorden.
Du har grundat världen och allt som finns i den.
13 Norr och söder har du skapat,
Tabor och Hermon jublar i ditt namn.
14 Du har en arm med hjältekraft,
mäktig är din hand, hög är din högra hand.
15 Rättfärdighet och rätt är din trons fäste,
nåd och sanning står inför ditt ansikte.
16 Saligt är det folk som vet vad jubel är,
Herre, i ditt ansiktes ljus vandrar de.
17 I ditt namn gläder de sig alltid,
genom din rättfärdighet upphöjs de.
18 Ty du är deras styrka och prydnad,
genom din nåd upphöjer du vårt horn.
19 Ty han som är vår sköld tillhör Herren,
vår kung tillhör Israels Helige.
20 På den tiden talade du i en syn
till dina fromma och sade:
"Jag har lagt hjälp i en hjältes hand,
jag har upphöjt en yngling ur folket.
21 Jag har funnit min tjänare David
och smort honom med min heliga olja.
22 Min hand skall uppehålla honom,
min arm skall styrka honom.
23 Ingen fiende har något att fordra av honom,
ingen orättfärdig skall förtrycka honom.
24 Jag skall krossa hans ovänner framför honom,
jag skall slå ner dem som hatar honom.
25 Min trofasthet och min nåd skall vara med honom,
i mitt namn skall hans horn bli upphöjt.
26 Jag skall lägga havet under hans hand,
strömmarna under hans högra hand.
27 Han skall ropa till mig: "Du är min Fader,
min Gud och min frälsnings klippa!"
28 Jag skall göra honom till den förstfödde,
till den högste bland kungarna på jorden.
29 Jag skall bevara min nåd åt honom för evigt,
mitt förbund med honom skall stå fast.
30 Jag skall låta hans efterkommande bestå till evig tid
och hans tron så länge himlen varar.
31 Om hans barn överger min undervisning
och inte följer mina befallningar,
32 om de bryter mot mina lagar
och inte håller mina bud,
33 då skall jag straffa deras överträdelse med ris
och deras missgärning med plågor.
34 Men min nåd skall jag inte ta ifrån honom,
jag skall inte svika i trofasthet.
35 Jag skall inte bryta mitt förbund,
vad mina läppar har talat skall jag inte ändra.
36 En gång har jag svurit vid min helighet,
och mitt löfte till David skall jag inte bryta.
37 Hans efterkommande skall bestå för evigt
och hans tron inför mig så länge som solen,
38 som månen skall den bestå för evigt.
Och trofast är vittnet i skyn." Sela.
39 Men nu har du i vrede stött bort
och förkastat din smorde.
40 Du har upplöst förbundet med din tjänare,
du har vanärat hans krona
och kastat den till marken.
41 Du har brutit ner alla hans murar
och lagt hans fästen i spillror.
42 Alla som går förbi på vägen plundrar honom,
han blir hånad av sina grannar.
43 Du har lyft hans ovänners högra hand
till glädje för alla hans fiender.
44 Du har låtit hans skarpa svärd vika tillbaka
och inte hållit honom uppe i striden.
45 Du har gjort slut på hans glans
och slagit hans tron till jorden.
46 Du har förkortat hans ungdoms dagar,
du har höljt honom i skam. Sela.
47 Herre, hur länge
skall du gömma dig helt och hållet?
Hur länge skall din vrede brinna som eld?
48 Tänk på hur kort mitt liv är,
hur förgängliga du skapat alla människors barn.
49 Kan en man leva
och slippa se döden,
kan han rädda sin själ från dödsrikets våld? Sela.
50 Herre, var är dina forna nådegärningar,
som du i trofasthet lovade David med ed?
51 Herre, tänk på din tjänares vanära,
på vad jag måste uthärda av alla folk.
52 Herre, tänk på hur dina fiender hånar,
hur de hånar din smordes fotspår.
53 Lovad vare Herren i evighet! Amen, amen.
Hesekiel förebildar Jerusalems belägring
4 "Du människobarn, tag en lertavla, lägg den framför dig och rita en stad på den, nämligen Jerusalem. 2 Belägra den och bygg torn mot den. Kasta upp vallar mot den, håll trupper i beredskap runt den och sätt upp murbräckor mot den från alla håll. 3 Och tag en järnplåt och sätt upp den som en järnmur mellan dig och staden. Vänd sedan ditt ansikte mot den och håll den belägrad och anfall den. Detta skall vara ett tecken för Israels hus.
4 Och du skall lägga dig på vänstra sidan och lägga Israels folks missgärning på dig. Lika många dagar som du ligger så, skall du bära på deras missgärning. 5 Jag skall lägga deras missgärningsår på dig. De skall motsvaras av samma antal dagar, trehundranittio dagar. Så skall du bära Israels folks missgärning. 6 När du har fullgjort dem, skall du för andra gången lägga dig, nu på högra sidan, och bära Juda folks missgärning under fyrtio dagar, en dag för varje år. Jag har tilldelat dig en dag för varje år. 7 Mot det belägrade Jerusalem skall du vända ditt ansikte och din nakna arm, och du skall profetera mot det. 8 Och se, jag skall lägga bojor på dig, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra, förrän dina belägringsdagar är slut.
9 Tag vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spältvete och lägg detta i samma kärl och baka bröd åt dig av det. Lika många dagar som du ligger på sidan, alltså trehundranittio dagar, skall du äta det. 10 Den mat du skall äta skall vägas upp, tjugo siklar för varje dag. Du skall äta den på bestämda tider. 11 Och du skall dricka vatten som mätts upp, en sjättedels hin. Du skall dricka det på bestämda tider. 12 Du skall äta kornkakor som du har bakat på bränsle av människoavföring inför deras ögon." 13 Herren tillade: "På samma sätt skall Israels barn äta sitt orena bröd bland hednafolken, dit jag skall driva bort dem."
14 Men jag svarade: "O, Herre, Herre! Se, jag har aldrig blivit orenad. Från min ungdom ända tills nu har jag aldrig ätit något självdött eller ihjälrivet djur, och orent kött har aldrig kommit i min mun." 15 Då sade han till mig: "Se, jag ger dig kogödsel i stället för människoavföring, och du skall grädda ditt bröd över den." 16 Han sade vidare till mig: "Du människobarn, se, jag skall skapa brist på bröd i Jerusalem, och man skall äta bröd efter vikt och med oro, och dricka vatten efter mått och med förfäran. 17 De skall sakna bröd och vatten och gripas av förskräckelse, den ene efter den andre, och tyna bort i sin missgärning."
6 1 Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2 med undervisning om reningar[a] och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. 3 Ja, detta vill vi göra, om Gud tillåter. 4 Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande 5 och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter 6 men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse,[b] eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom. 7 Ty en åker som dricker regnet som ofta faller på den och som ger god gröda åt dem som den brukas för, den åkern får välsignelse från Gud. 8 Men bär den törnen och tistlar är den värdelös, och förbannelsen är inte långt borta. Slutet blir att den bränns av.
9 Men när det gäller er, ni älskade, är vi övertygade om det bästa, vad som hör till er frälsning, fastän vi talar på detta sätt. 10 Ty Gud är inte orättvis, så att han glömmer vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som tidigare tjäna de heliga. 11 Men vi önskar att var och en av er skall visa samma iver att bevara full visshet i hoppet ända till slutet, 12 så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och uthållighet får det utlovade arvet.
Jesus på väg upp till Jerusalem
51 När tiden för hans bortgång[a] var inne, vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp. 52 Han sände budbärare framför sig, och de gav sig i väg och gick in i en samaritisk by för att förbereda hans ankomst. 53 Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem. 54 När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen som förtär dem?" 55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem. 56 Och de gick vidare till en annan by.
57 Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." 58 Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot." 59 Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." 60 Jesus sade till honom: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!" 61 En annan sade: "Jag vill följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av min familj." 62 Jesus svarade: "Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln