Book of Common Prayer
FÖRSTA BOKEN
Psalm 1
De rättfärdigas lycka
1 Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd
och inte går på syndares väg
eller sitter bland bespottare
2 utan har sin glädje i Herrens undervisning[a]
och begrundar hans ord dag och natt.
3 Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i rätt tid
och vars blad inte vissnar.
Allt vad han gör lyckas väl.
4 Så är det inte med de ogudaktiga,
de är som agnar som vinden för bort.
5 Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen,
ej syndarna i de rättfärdigas församling.
6 Ty Herren känner de rättfärdigas väg,
men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.
Psalm 2
Guds Son och hans motståndare
1 Varför rasar hednafolken,
varför tänker folken fåfängliga tankar?
2 Jordens kungar reser sig
och furstarna rådslår med varandra
mot Herren och hans Smorde:[b]
3 "Låt oss slita sönder deras band
och kasta av oss repen."
4 Han som bor i himlen ler,
Herren gör narr av dem.
5 Han talar till dem i vrede,
i glödande harm förskräcker han dem:
6 "Det är jag som har insatt min konung
på Sion, mitt heliga berg."
7 Jag vill kungöra Herrens beslut.
Han sade till mig: "Du är min Son,
jag har i dag fött dig.
8 Begär av mig,
så skall jag ge dig hednafolken till arvedel
och hela jorden till egendom.
9 Du skall krossa dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkrukor."
10 Handla nu vist, ni kungar,
låt varna er, ni domare på jorden!
11 Tjäna Herren med fruktan
och gläd er med bävan!
12 Ge Sonen hyllningskyss, så att han ej blir vred
och ni går under på er väg,
ty snart kan hans vrede upptändas.
Saliga är alla som flyr till honom.
Psalm 3
Bön om hjälp mot fiender
1 En psalm av David när han flydde för sin son Absalom.
2 Herre, hur många är inte mina fiender!
Många reser sig mot mig.
3 Många säger om mig:
"Det finns ingen frälsning för honom hos Gud." Sela.[c]
4 Men du, Herre, är en sköld runt omkring mig.
Du är min ära,
du lyfter upp mitt huvud.
5 Jag ropar högt till Herren,
och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.
6 Jag lade mig och somnade,
jag vaknade igen, ty Herren håller mig uppe.
7 Jag fruktar ej för skaror av många tusen,
som ansätter mig från alla sidor.
8 Stå upp, Herre, fräls mig, min Gud!
Du slår alla mina fiender på kinden,
du krossar de ogudaktigas tänder.
9 Hos Herren finns frälsningen.
Låt din välsignelse komma över ditt folk! Sela.
Psalm 4
Förtröstansfull aftonbön i nöden
1 För sångmästaren, till stränginstrument. En psalm av David.
2 Svara mig när jag ropar,
du min rättfärdighets Gud.
När jag är trängd, ger du mig utrymme.
Var mig nådig och hör min bön.
3 Ni barn till höga herrar,
hur länge skall ni kränka min heder?
Hur länge skall ni älska tomhet
och fara efter lögn? Sela.
4 Ni skall veta hur förunderligt
Herren tar sig an den fromme.
Herren hör när jag ropar till honom.
5 Grips ni av vrede, så synda inte!
Tänk efter i era hjärtan under nattens vila
och var stilla. Sela.
6 Bär fram rätta offer
och förtrösta på Herren.
7 Många säger: "Vem kan låta oss se det goda?"
Herre, låt ditt ansiktes ljus lysa över oss!
8 Du har skänkt mitt hjärta glädje,
mer än då man får säd och vin i mängd.
9 I frid kan jag lägga mig ner och sova,
ty du, Herre, du låter mig bo i trygghet.
Psalm 7
Den oskyldiges bön om Herrens dom
1 En klagopsalm av David, som han sjöng till Herren på grund av vad benjaminiten Kush hade sagt.
2 Herre, min Gud, till dig flyr jag.
Rädda mig från alla mina förföljare, befria mig,
3 så att de inte som lejon sliter sönder min själ,
rycker mig bort utan räddning.
4 Herre, min Gud, om jag har gjort detta,
om orätt finns i mina händer,
5 om jag har lönat min vän med ont
eller plundrat min ovän utan orsak,
6 låt då fienden förfölja min själ
och hinna upp mig,
trampa mitt liv till jorden
och lägga min ära i stoftet. Sela.
7 Res dig, Herre, i din vrede,
stå upp mot mina ovänners raseri!
Vakna upp till min hjälp,
du som har kallat till dom.
8 Låt skaran av folk samlas omkring dig,
regera över dem från höjden.
9 Herren håller dom över folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter den fullkomlighet som övertäcker mig.
10 Gör slut på de ogudaktigas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud.
11 Min sköld är hos Gud,
han frälsar de rättsinniga.
12 Gud är en rättfärdig domare,
en Gud som dagligen visar sin vrede.
13 Om någon inte vill omvända sig
slipar han sitt svärd,
sin båge spänner han och gör den redo.
14 Han gör i ordning sina dödande vapen,
sina pilar gör han brinnande.
15 Se, han avlar ondska,
han går havande med olycka,
han föder lögn.
16 Han gräver en grop och gör den djup,
men han faller själv i den grav han gräver.
17 Den olycka han tänkt ut
vänder tillbaka över hans huvud,
på hans egen hjässa kommer hans ondska.
18 Jag vill tacka Herren för hans rättfärdighet
och lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.
Daniels fångenskap och uppfostran i Babel
1 I Juda kung Jojakims tredje regeringsår kom Nebukadnessar,[a] kungen i Babel, mot Jerusalem och belägrade det.
2 Och Herren gav Jojakim, kungen i Juda, i hans hand liksom en del av kärlen i Guds tempel, och Nebukadnessar förde in dem i sin guds hus i Sinears land. Kärlen förde han in i sin guds skattkammare.
3 Kungen befallde sin förste hovmarskalk Aspenas att han av Israels barn skulle låta hämta unga män av kunglig släkt eller av förnäm börd, 4 sådana som inte hade något kroppsligt lyte utan var vackra att se på. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldeernas språk och litteratur. 5 Kungen bestämde åt dem en viss tilldelning för var dag av sin egen mat och av det vin han själv drack. Han befallde att man skulle lära upp dem i tre år för att de därefter skulle tjänstgöra hos kungen.
6 Bland dessa var Daniel, Hananja, Misael och Asarja av Juda stam. 7 Men förste hovmarskalken gav dem andra namn. Daniel kallade han Beltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego.
8 Men för Daniel var det angeläget att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack, och han bad förste hovmarskalken att han inte skulle tvingas orena sig. 9 Gud lät Daniel finna nåd och barmhärtighet inför förste hovmarskalken. 10 Men denne sade till Daniel: "Jag fruktar att min herre konungen, som har bestämt vad ni skall äta och dricka, skall finna att ni är magrare än de unga män som är jämnåriga med er. Ni kommer då att dra skuld över mig inför konungen." 11 Då sade Daniel till hovmästaren, som förste hovmarskalken satt över Daniel, Hananja, Misael och Asarja: 12 "Gör ett försök med dina tjänare i tio dagar och låt oss få äta grönsaker och dricka vatten. 13 Jämför oss sedan med de unga män som har ätit av konungens mat och gör med dina tjänare efter vad du då ser."
14 Han lyssnade till deras begäran och gjorde ett försök med dem i tio dagar. 15 Efter de tio dagarna visade de sig vara vackrare att se på och mer välnärda än alla de unga män som hade ätit av kungens mat. 16 Hovmästaren lät dem då också i fortsättningen slippa den mat som hade varit bestämd för dem och det vin de skulle ha druckit, och han gav dem grönsaker i stället.
17 Åt dessa fyra unga män gav Gud kunskap och insikt i all slags skrift och vishet, och Daniel förstod alla slags syner och drömmar. 18 När tiden var inne då kungen bestämt att de skulle föras fram inför honom, fördes de av förste hovmarskalken inför Nebukadnessar. 19 Kungen talade med dem, och det fanns ingen av dem som kunde jämföras med Daniel, Hananja, Misael och Asarja. De fick då tjänstgöra hos kungen. 20 Han fann att de i alla frågor som krävde vishet och förstånd var tio gånger klokare än någon annan av de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike. 21 Och Daniel blev kvar där ända till kung Koresh första regeringsår.
Livets Ord
1 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett,[a] det vi skådade och med våra händer rörde vid - om Livets Ord[b] är det vi vittnar. 2 Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig.
Vandra i ljuset
5 Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 7 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 8 Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.
Jesu översteprästerliga förbön
17 Sedan Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och bad: "Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, för att Sonen må förhärliga dig. 2 Du har gett honom makt över alla människor, för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett åt honom. 3 Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. 4 Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. 5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.
6 Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit fast vid ditt ord. 7 Nu har de förstått att allt vad du har gett mig kommer från dig. 8 Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.
9 Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. 10 Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. 11 Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln