Book of Common Prayer
Psalm 50
Herrens dom över sitt folk
1 En psalm av Asaf.
Gud, Herren Gud, har talat,
han kallar på jorden från öster till väster.
2 Från Sion, fullkomlig i skönhet,
träder Gud fram i glans.
3 Vår Gud kommer, han skall ej tiga.
Förtärande eld går framför honom
och kring honom stormar det våldsamt.
4 Han kallar på himlen där ovan
och på jorden för att döma sitt folk:
5 "Församla till mig mina fromma,
som sluter förbund med mig vid offer."
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
ty Gud är den som dömer. Sela.
7 "Hör, mitt folk, jag vill tala,
Israel, jag vill vittna mot dig:
Jag är Gud, din Gud.
8 Det är inte för dina slaktoffer
jag vill gå till rätta med dig,
dina brännoffer har jag alltid inför mig.
9 Jag vill inte ta tjurar ur ditt hus
eller bockar ur dina fållor,
10 ty alla skogens djur är mina,
boskapen på de tusen bergen.
11 Jag känner alla fåglar på bergen,
allt som rör sig på marken är mitt.
12 Om jag hungrade skulle jag inte säga det till dig,
ty hela jorden är min med allt den rymmer.
13 Skulle jag äta tjurars kött
eller dricka bockars blod?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud
och infria dina löften till den Högste.
15 Ropa till mig på nödens dag,
så skall jag rädda dig, och du skall ära mig."
16 Men till den ogudaktige säger Gud:
"Hur kan du tala om mina stadgar
och ta mitt förbund på din tunga,
17 du som hatar tillrättavisning
och kastar mina ord bakom dig?
18 Om du ser en tjuv håller du med honom,
och med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.
19 Du sprider ondska med din mun
och väver samman svek med din tunga.
20 Du sitter och förtalar din bror,
du hånar din mors son.
21 Sådant gör du och jag tiger.
Då tror du att jag är som du.
Men jag skall straffa dig
och låta dina ögon se det.
22 Lägg märke till detta,
ni som glömmer Gud,
så att jag inte sliter er i stycken utan räddning:
23 Den som offrar lovets offer ärar mig.
Den som ger akt på vägen,
skall jag låta se Guds frälsning."
Psalm 59
Den oskyldiges bön mot fienders försåt
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David, när Saul sände män för att bevaka huset och döda honom.
2 Rädda mig, min Gud, från mina fiender,
beskydda mig för mina motståndare.
3 Rädda mig från ogärningsmännen,
fräls mig från blodtörstiga män.
4 De ligger i försåt för mig,
mäktiga män gaddar ihop sig mot mig,
utan att jag gjort någon överträdelse eller synd, Herre.
5 Utan att jag begått någon missgärning,
rusar de fram och gör sig redo.
Vakna, kom till mig och se!
6 Herre Gud Sebaot, Israels Gud,
vakna upp och ställ alla folk till svars,
skona ingen som handlar trolöst! Sela.
7 Var afton kommer de tillbaka,
de tjuter som hundar
och stryker omkring i staden.
8 Se vad deras munnar spyr ut,
svärd är på deras läppar,
de tänker: "Vem hör oss?"
9 Men du, Herre, ler åt dem,
du bespottar alla hednafolk.
10 Min[a] styrka, till dig vill jag hålla mig,
ty du, Gud, är min borg.
11 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd,
Gud låter mig se mina förföljares fall.
12 Dräp dem inte, så att mitt folk inte glömmer det.
Låt dem irra omkring genom din kraft,
störta ner dem, Herre, du vår sköld!
13 Vart ord på deras läppar
är en synd i deras mun.
Låt dem fångas i sitt högmod
genom den förbannelse och lögn som de talar.
14 Förgör dem i vrede,
förgör dem, så att de ej mer finns till!
Låt dem veta att det är Gud som härskar i Jakob,
ja, till jordens yttersta ändar. Sela.
15 Var afton kommer de tillbaka,
de tjuter som hundar
och stryker omkring i staden.
16 De strövar omkring efter föda
och gnyr om de inte blir mätta.
17 Men jag vill sjunga om din makt
och jubla var morgon över din nåd.
Ty du är en borg för mig,
en tillflykt när jag är i nöd.
18 Min styrka, dig vill jag lovsjunga,
ty du, Gud, är min borg, min nåds Gud.
Psalm 60
Bön om räddning
1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja", en sång till lärdom. 2 Av David, när han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolvtusen man.
3 Gud, du har förkastat och skingrat oss,
du har varit vred, upprätta oss igen.
4 Du har kommit jorden att bäva och rämna.
Hela nu dess sprickor, ty den vacklar.
5 Du har låtit ditt folk uppleva hårda ting,
du har givit oss vin att dricka, så att vi raglar.
6 Men åt dem som fruktar dig gav du ett baner
att hålla upp för sanningens skull[b] Sela.
7 För att dina älskade skall räddas,
fräls oss med din högra hand och bönhör oss.
8 Gud har talat i sin helgedom:
"Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
och mäta upp Suckots dal.
9 Gilead är mitt, mitt är Manasse,
Efraim är mitt huvuds värn,
Juda min härskarstav.
10 Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko.[c]
Bryt ut i jubel över mig, du filisteernas land!"
11 Vem skall föra mig till den fasta staden,
vem leder mig till Edom?
12 Har inte du, Gud, förkastat oss,
så att du ej mer drar ut med våra härar?
13 Ge oss hjälp mot ovännen,
människors hjälp är utan värde.
14 Med Gud kan vi göra mäktiga ting,
han skall trampa ner våra fiender.
Psalm 19
Guds uppenbarelse i skapelsen och i Ordet
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Himlarna vittnar om Guds härlighet,
himlavalvet förkunnar hans händers verk.
3 Den ena dagen talar om det för den andra,
den ena natten kungör det för den andra,
4 utan tal och utan ord,
deras röst hörs inte.
5 De når ut över hela jorden,
deras ord når till världens ände.
Åt solen har han gjort en hydda i dem,
6 den är som en brudgum som går ut ur sin kammare,
den gläder sig som en hjälte att löpa sin bana.
7 Den går upp vid himlens ena ände
och går sin kretsgång till den andra.
Ingenting undgår dess hetta.
8 Herrens undervisning är fullkomlig,
den ger själen nytt liv.
Herrens vittnesbörd är sant,
det gör enkla människor visa.
9 Herrens befallningar är rätta,
de ger glädje åt hjärtat.
Hans bud är klart,
det upplyser ögonen.
10 Herrens fruktan är ren,
den består i evighet.
Herrens domslut är sanna,
de är alla rättfärdiga.
11 De är dyrbarare än guld,
än mängder av fint guld.
De är sötare än honung,
än renaste honung.
12 Genom dem blir din tjänare varnad,
den som följer dem får stor lön.
13 Vem märker själv hur ofta han felar?
Förlåt mig mina hemliga brister.
14 Bevara också din tjänare för fräcka människor,
låt dem inte ha makt över mig,
så blir jag fullkomlig
och fri från svår överträdelse.
15 Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig,
Herre, min klippa och min återlösare.
Psalm 46
Gud är vår borg
1 För sångmästaren. En sång av Koras söner till alamót.[a]
2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet,
en hjälp i nöden, väl beprövad.
3 Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar
och bergen störtar ner i havsdjupet,
4 om än havets vågor brusar och svallar,
så att bergen bävar vid dess uppror. Sela.
5 En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad,
åt den Högstes heliga boning.
6 Gud bor där inne, den vacklar inte,
Gud hjälper den när morgonen gryr.
7 Hednafolken larmar, riken vacklar,
han låter sin röst höras,
då smälter jorden.
8 Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela.
9 Kom och skåda Herrens verk!
Gärningar som väcker häpnad[b] gör han på jorden.
10 Han stillar strider över hela jorden,
bågen bryter han sönder och bräcker spjutet,
vagnarna bränner han upp i eld.
11 "Bli stilla och besinna att jag är Gud,
upphöjd bland hednafolken,
upphöjd på jorden."
12 Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela.
23 När Herren sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Drag upp och erövra det land, som jag har givit er", då var ni upproriska mot befallningen från Herren, er Gud, och trodde honom inte och lyssnade inte på hans röst. 24 Upproriska har ni varit mot Herren ända från den dag då jag lärde känna er.
25 Och jag föll ner inför Herrens ansikte och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, för Herren hade sagt att han ville förgöra er. 26 Jag bad till Herren: Herre Herre, förgör inte ditt folk och din arvedel, som du har friköpt med din stora makt och som du med stark hand har fört ut ur Egypten. 27 Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob, och se inte på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd. 28 Annars kommer man att säga i det land som du förde oss ut från: "Därför att Herren inte kunde föra dem in i det land som han hade lovat åt dem och därför att han hatade dem, förde han ut dem för att döda dem i öknen." 29 De är ju ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.
De nya stentavlorna
10 På den tiden sade Herren till mig: "Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de förra, och kom upp till mig på berget. Du skall också göra dig en ark av trä. 2 Och jag skall skriva på tavlorna de ord som stod på de första tavlorna, dem som du slog sönder, och du skall lägga dem i arken."
3 Jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de förra. Och jag gick upp på berget och hade med mig de båda tavlorna. 4 Han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången: de tio orden som Herren hade talat till er på berget ur elden den dag då ni var samlade där. Och Herren gav dem åt mig. 5 Sedan vände jag om och gick ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fick de ligga, så som Herren hade befallt mig.
En sabbatsvila för Guds folk
4 Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar. 2 Ty evangeliet har predikats för oss liksom för dem. Men för dem blev ordet som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med dem som hörde det. 3 Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila,[a] och det fastän hans verk stod färdiga sedan världens grund blev lagd. 4 Ty på stället om den sjunde dagen säger han: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk.[b] 5 På det här stället säger han: De skall aldrig komma in i min vila.[c] 6 Det står alltså fast att somliga går in i vilan och att de som först fick höra evangeliet predikas inte kom in för sin olydnads skull. 7 Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.[d] 8 Ty om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte längre fram ha talat om en annan dag. 9 Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk. 10 Den som har kommit in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina.
16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln