Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
Svenska Folkbibeln (SFB)
Version
Psaltaren 85

Psalm 85

Bön om ny nåd för Herrens folk

För sångmästaren, en psalm av Koras söner.

Herre, förr var du nådig mot ditt land,
du gjorde slut på Jakobs fångenskap.
Du förlät ditt folks missgärning,
    du övertäckte all dess synd. Sela.
Du lät all din förbittring fara
    och vände dig från din vredesglöd.
Upprätta oss igen, du vår frälsnings Gud,
upphör med din harm mot oss!
Skall du för alltid vara vred på oss,
skall din vrede vara från släkte till släkte?
Vill du inte göra oss levande igen,
    så att ditt folk får glädjas i dig?
Herre, låt oss se din nåd
    och ge oss din frälsning.

Jag vill höra vad Gud, Herren, talar.
Han talar frid till sitt folk och sina fromma,
må de inte vända åter till dårskap.
10 Hans frälsning är nära dem som fruktar honom,
för att härlighet skall bo i vårt land.
11 Nåd och sanning skall där mötas,
    rättfärdighet och frid kyssas.
12 Sanning skall växa upp ur jorden,
    rättfärdighet blicka ner från himlen.
13 Herren skall ge oss det som är gott,
vårt land skall ge sin gröda.
14 Rättfärdighet skall gå framför honom
och bereda väg för hans steg.

Psaltaren 87

Psalm 87

Staden där folken föds på nytt

En psalm, en sång av Koras söner.

Den stad han har grundat
    står på de heliga bergen.
Herren älskar Sions portar
    mest bland alla Jakobs boningar.
Härliga ting har talats om dig,
    du Guds stad. Sela.
"Rahab[a] och Babel skall jag räkna
    bland mina bekännare,
likaså Filisteen och Tyrus tillsammans med Kush,
    dessa är födda där."

Om Sion skall det sägas:
    "Var och en är född där."
Och han, den Högste, håller det vid makt.
När Herren upptecknar folken,
    skall han räkna så:
"Dessa är födda där." Sela.
Under sång och dans skall man säga:
"Alla mina källor har jag i dig."

Psaltaren 136

Psalm 136

Lovsång till Herren för hans under

Tacka Herren, ty han är god,
    ty hans nåd varar i evighet.
Tacka gudarnas Gud,
    ty hans nåd varar i evighet.
Tacka herrarnas Herre,
    ty hans nåd varar i evighet,
han som ensam gör stora under,
    ty hans nåd varar i evighet,
han som har gjort himlen med förstånd,
ty hans nåd varar i evighet,
han som har brett ut jorden över vattnen,
ty hans nåd varar i evighet,
han som har gjort de stora ljusen,
    ty hans nåd varar i evighet,
solen till att råda om dagen,
    ty hans nåd varar i evighet,
månen och stjärnorna till att råda om natten,
ty hans nåd varar i evighet,
10 han som slog de förstfödda i Egypten,
ty hans nåd varar i evighet,
11 och som förde Israel ut därifrån,
    ty hans nåd varar i evighet,
12 med stark hand och uträckt arm,
    ty hans nåd varar i evighet,
13 han som delade Röda havet mitt itu,
ty hans nåd varar i evighet,
14 och lät Israel gå mitt igenom det,
    ty hans nåd varar i evighet,
15 och skingrade farao och hans här
    i Röda havet,
ty hans nåd varar i evighet,
16 han som förde sitt folk genom öknen,
ty hans nåd varar i evighet,
17 han som slog stora kungar,
    ty hans nåd varar i evighet,
18 och dräpte väldiga kungar,
    ty hans nåd varar i evighet,
19 Sichon, amoreernas kung,
    ty hans nåd varar i evighet,
20 och Og, kungen i Basan,
    ty hans nåd varar i evighet,
21 och som gav deras land till arvedel,
ty hans nåd varar i evighet,
22 till arvedel åt Israel, sin tjänare,
    ty hans nåd varar i evighet,
23 han som tänkte på oss i vår förnedring,
ty hans nåd varar i evighet,
24 och som ryckte oss ut ur våra fienders våld,
ty hans nåd varar i evighet,
25 han som ger mat åt allt levande,
    ty hans nåd varar i evighet.

26 Tacka himmelens Gud,
    ty hans nåd varar i evighet!

2 Mosebok 3:1-12

Gud kallar Mose vid den brinnande busken

Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb. Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. Då tänkte Mose: "Jag måste gå dit och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp."

När Herren såg att han gick för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: "Mose! Mose!" Han svarade: "Här är jag." Då sade Gud: "Kom inte hit! Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark." Och han sade: "Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud." Då dolde Mose ansiktet, ty han bävade för att se på Gud. Herren sade: "Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande. Därför har jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung, det land där det bor kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter. Och se, ropet från Israels barn har kommit upp till mig, och jag har också sett hur egyptierna förtrycker dem. 10 Gå nu! Jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten."

11 Men Mose sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?" 12 Han svarade: "Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg."

Hebreerbrevet 11:23-31

23 I tron hölls Mose efter sin födelse gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud. 24 I tron vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas Faraos dotterson. 25 Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning. 26 Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. 27 Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede. Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut. 28 I tron firade han påsken och beströk dörrposterna med blod, för att fördärvaren inte skulle röra vid deras förstfödda. 29 I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte, dränktes de. 30 Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar. 31 Genom tron undgick skökan Rahab att gå under tillsammans med dem som inte trodde, eftersom hon hade tagit emot spejarna som vänner.

Johannes 14:6-14

Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom." Filippus sade: "Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss." Jesus svarade: "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? 10 Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk. 11 Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.

12 Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. 13 Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. 14 Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.

Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln