Book of Common Prayer
Psalm 45
Messiaskonungen och hans brud
1 För sångmästaren, till "Liljornas" melodi. En läropsalm, en sång om kärlek, av Koras söner.
2 Mitt hjärta flödar över av vackra ord,
jag säger: Min sång gäller en konung.
Min tunga är en snabb skrivares penna.
3 Du är den skönaste bland människors barn,
nåd är utgjuten över dina läppar.
Därför har Gud välsignat dig för evigt.
4 Bind svärdet vid din sida, du hjälte,
i ditt majestät och din härlighet.
5 Ha framgång i din härlighet
och drag ut till försvar för sanning,
ödmjukhet och rättfärdighet.
Din högra hand skall lära dig underbara gärningar.
6 Skarpa är dina pilar,
folk skall falla för dig,
konungens fiender skall träffas i hjärtat.
7 Gud, din tron står i evigheters evighet,
ditt rikes spira är rättens spira.
8 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud, har din Gud smort dig[a] med glädjens olja
mer än dina medbröder.
9 Av myrra, aloe och kassia doftar alla dina kläder,
från elfenbenspalats gläder dig strängaspel.
10 Kungadöttrar har du som tärnor i ditt hov,
en drottning står vid din högra sida
i guld från Ofir.
11 Hör, dotter, se och lyssna!
Glöm ditt folk och din faders hus!
12 Låt konungen ha sin glädje i din skönhet,
ty han är din herre,
för honom skall du falla ner.
13 Dottern Tyrus kommer med gåvor,
de rika bland folket söker din gunst.
14 Full av härlighet är hon, kungadottern i gemaket,
av guldvirkat tyg består hennes dräkt.
15 I brokigt vävda kläder förs hon till konungen.
Jungfrur, hennes väninnor, följer henne,
de leds in till dig.
16 Under glädje och jubel förs de fram,
de tågar in i konungens palats.
17 I dina fäders ställe skall dina söner komma,
du skall sätta dem till furstar överallt i landet.
18 Ditt namn vill jag upphöja bland alla kommande släkten,
därför skall folken lova dig alltid och för evigt.
Psalm 47
Gud är konung
1 För sångmästaren, en psalm av Koras söner.
2 Klappa i händerna, alla folk,
höj jubel till Gud med fröjderop!
3 Ty Herren, den Högste, är fruktansvärd,
en stor konung över hela jorden.
4 Han lägger folk under oss,
folkslag under våra fötter.
5 Han utväljer åt oss vår arvedel,
Jakobs, hans älskades, stolthet. Sela.
6 Gud har farit upp under jubel,
Herren, under basuners ljud.
7 Lovsjung Gud, lovsjung!
Lovsjung vår konung, lovsjung!
8 Ty Gud är konung över hela jorden,
lovsjung honom med en psalm.
9 Gud är konung över hednafolken,
Gud sitter på sin heliga tron.
10 Folkens främsta samlas
som Abrahams Guds folk.
Ty jordens sköldar tillhör Gud,
högt är han upphöjd.
Psalm 48
Konungens heliga stad
1 En sång, en psalm av Koras söner.
2 Stor är Herren och högt prisad
i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
3 Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd,
berget Sion längst upp i norr,
den store konungens stad.
4 Gud är i dess palats,
han har gjort sig känd som en tillflykt.
5 Se, kungarna slog sig samman,
tillsammans drog de fram.
6 De såg, då häpnade de,
blev förskräckta och flydde.
7 De greps där av bävan,
av vånda som hos en barnaföderska,
8 som när Tarsisskeppen krossas av östanvinden.
9 Det vi har hört om får vi nu se
i Herren Sebaots stad, i vår Guds stad.
Gud håller den vid makt till evig tid. Sela.
10 Vi tänker, o Gud, på din nåd,
när vi är i ditt tempel.
11 Såsom ditt namn, o Gud,
når också ditt lov intill jordens ändar,
din högra hand är full av rättfärdighet.
12 Sions berg gläder sig,
Juda döttrar jublar
för dina domars skull.
13 Gå runt Sion, vandra omkring det,
räkna dess torn!
14 Ge akt på dess murar,
gå igenom dess palats,
så att ni kan berätta om det
för ett kommande släkte.
15 Ty sådan är Gud, vår Gud,
alltid och för evigt.
Han skall leda oss bortom döden.
Ett barn blir oss fött
9 Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan,[a] hednafolkens Galileen.
2 Det folk som vandrar i mörkret
skall se ett stort ljus,
över dem som bor i dödsskuggans land
skall ljuset stråla fram.
3 Det folk som du inte givit[b] stor glädje,
låter du bli talrikt.
De skall glädja sig inför dig,
så som man gläds under skördetiden,
så som man fröjdar sig när man delar byte.
4 Ty deras bördors ok,
deras skuldrors gissel
och deras plågares stav
bryter du sönder liksom i Midjans tid.
5 Ja, varje stövel buren under stridslarm
och varje mantel vältrad i blod
skall brännas upp och förtäras av eld.
6 Ty ett barn blir oss fött,
en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet,
och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud,
Evig Fader, Fridsfurste.
7 Så skall herradömet bli stort
och friden utan slut
över Davids tron och hans kungarike.
Det skall befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet
från nu och till evig tid.
Herren Sebaots nitälskan skall göra detta.
12 Därför tänker jag alltid påminna er om detta, trots att ni redan känner till det och är befästa i den sanning som ni äger. 13 Jag ser det som min plikt att väcka er genom mina påminnelser, så länge jag bor i detta tält. 14 Jag vet att jag plötsligt skall lägga av mitt tält. Det har vår Herre Jesus Kristus visat mig. 15 Men jag vill göra det jag kan för att ni också efter min bortgång alltid skall kunna minnas detta.
Inte myter utan gudomlig uppenbarelse
16 Det var inte några utstuderade myter[a] vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. 17 Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten:[b] "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." 18 Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. 19 Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan[c] går upp i era hjärtan. 20 Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. 21 Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.
Petrus förnekar Jesus
54 Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55 Mitt på gården tände de upp en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56 En tjänsteflicka, som fick se honom sitta vid elden, betraktade honom noga och sade: "Den där mannen var också med honom." 57 Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." 58 Strax därefter fick en man syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte." 59 Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där mannen med honom. Han är ju galilé." 60 Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du menar." Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen. 61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig." 62 Och han gick ut och grät bittert.
Jesus hånas och ställs inför stora rådet
63 De män som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. 64 De höljde över honom och sade: "Profetera! Vem var det som slog dig?" 65 Och på många andra sätt hånade de honom.
66 När det blev dag, samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd 67 och frågade: "Är du Messias, så säg det!" Han svarade dem: "Om jag säger det, tror ni det inte, 68 och om jag frågar er, svarar ni inte. 69 Men härefter skall Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln