Book of Common Prayer

Till dig, Herre, lyfter jag min själ.
² Min Gud, på dig förtröstar jag.
    Låt mig inte komma på skam,
låt inte mina fiender jubla över mig.
³ Nej, ingen kommer på skam som hoppas på dig.
På skam kommer de som utan orsak handlar svekfullt.
⁴ Herre, visa mig dina vägar,
    lär mig dina stigar.
⁵ Led mig i din sanning och lär mig,
    ty du är min frälsnings Gud.
På dig hoppas jag alltid.
⁶ Tänk, Herre, på din barmhärtighet och din nåd,
ty de är av evighet.
⁷ Tänk inte på min ungdoms synder
    och på mina överträdelser,
utan tänk på mig efter din nåd,
    för din godhets skull, Herre.

⁸ Herren är god och rättfärdig,
    därför undervisar han syndare om vägen.
⁹ Han leder de ödmjuka rätt,
    han lär de ödmjuka sin väg.
¹⁰ Alla Herrens vägar är nåd och sanning
för dem som håller hans förbund och vittnesbörd.
¹¹ För ditt namns skull, Herre,
    förlåt min missgärning, ty den är stor.
¹² Den som fruktar Herren
    får undervisning av honom om den väg han skall välja.
¹³ Hans själ skall bo i det goda,
    och hans efterkommande skall ärva landet.
¹⁴ Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom,
sitt förbund gör han känt för dem.

¹⁵ Mina ögon ser alltid upp till Herren,
ty han drar mina fötter ur nätet.
¹⁶ Vänd dig till mig och var mig nådig,
ty jag är ensam och betryckt.
¹⁷ Mitt hjärtas ångest är stor,
    för mig ut ur min nöd!
¹⁸ Se till mitt lidande och min möda,
    förlåt mig alla mina synder.
¹⁹ Se, hur många mina fiender har blivit,
hur de hatar mig med våldsamt hat.
²⁰ Bevara min själ och rädda mig,
    låt mig inte komma på skam,
ty jag flyr till dig.
²¹ Låt oskuld och ärlighet bevara mig,
ty jag hoppas på dig.
²² Gud, befria Israel, ur all dess nöd.

² Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta,
jag vill förkunna alla dina under.
³ Jag vill vara glad och jubla i dig,
    jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
⁴ Ty mina fiender viker tillbaka,
    de faller och går under inför ditt ansikte.
⁵ Du har hävdat min rätt och fört min talan,
du sitter på din tron som en rättfärdig domare.
⁶ Du har straffat hednafolk
    och förgjort ogudaktiga,
deras namn har du utplånat för evigt.
⁷ Fienderna är borta, utrotade för alltid.
Deras städer har du omstörtat,
    minnet av dem har du utplånat.
⁸ Herren regerar i evighet,
    sin tron har han gjort till ett domarsäte.
⁹ Han skall döma världen med rättfärdighet,
skipa rätt bland folken med rättvisa.
¹⁰ Herren är en borg för den förtryckte,
en borg i nödens tider.
¹¹ De som känner ditt namn förtröstar på dig,
ty du överger inte dem som söker dig, Herre.
¹² Lovsjung Herren som bor i Sion,
    förkunna hans gärningar bland folken.
¹³ Ty han som hämnas blodsutgjutelser kommer ihåg dem,
han glömmer ej de betrycktas klagorop.

¹⁴ Var mig nådig, Herre.
    Se hur jag plågas av dem som hatar mig,
du som lyfter mig upp från dödens portar,
¹⁵ för att jag skall förkunna allt ditt lov
och i dottern Sions portar jubla över din frälsning.
¹⁶ Hednafolk har sjunkit ner
    i den grav de grävde,
i det nät de lade ut har deras fot blivit fångad.
¹⁷ Herren har gjort sig känd,
    han har hållit dom.
Den ogudaktige blir snärjd i sina egna gärningar.
Higgajón^[c]. Sela.
¹⁸ De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket,
alla hednafolk som glömmer Gud.
¹⁹ Men den fattige skall inte bli glömd för alltid,
de betrycktas hopp skall ej bli om intet för evigt.
²⁰ Stå upp, Herre, låt inte människor få makten,
låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
²¹ Låt fruktan komma över dem, Herre,
låt hednafolken förstå att de endast är människor. Sela.

Herre, vem får vistas i ditt tält,
    vem får bo på ditt heliga berg?
² Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt,
den som talar sanning av hjärtat,
³ den som inte baktalar med sin tunga,
inte handlar illa mot sin nästa
    och inte vanärar sin granne,
⁴ den som föraktar den förkastlige
    men ärar dem som fruktar Herren,
den som inte bryter sin ed
    om än det blir till egen skada,
⁵ den som inte driver ocker med sina pengar
och inte tar mutor för att fälla den oskyldige.
Den som handlar så skall aldrig vackla.