Book of Common Prayer
Psalm 87
Staden där folken föds på nytt
1 En psalm, en sång av Koras söner.
Den stad han har grundat
står på de heliga bergen.
2 Herren älskar Sions portar
mest bland alla Jakobs boningar.
3 Härliga ting har talats om dig,
du Guds stad. Sela.
4 "Rahab[a] och Babel skall jag räkna
bland mina bekännare,
likaså Filisteen och Tyrus tillsammans med Kush,
dessa är födda där."
5 Om Sion skall det sägas:
"Var och en är född där."
Och han, den Högste, håller det vid makt.
6 När Herren upptecknar folken,
skall han räkna så:
"Dessa är födda där." Sela.
7 Under sång och dans skall man säga:
"Alla mina källor har jag i dig."
FJÄRDE BOKEN
Psalm 90
Guds evighet och människans förgänglighet
1 En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt
från släkte till släkte.
2 Innan bergen blev till
och du skapade jorden och världen,
ja, från evighet till evighet är du, Gud.
3 Du låter människorna vända åter till stoft,
du säger: "Vänd åter, ni människors[a] barn!"
4 Ty tusen år är i dina ögon
som den dag som förgick i går,
de är som en nattväkt.
5 Du sköljer dem bort, de är som en sömn.
Om morgonen liknar de gräset som frodas.
6 Om morgonen gror det och blomstrar,
om aftonen vissnar det och blir torrt.
7 Vi går under genom din vrede,
genom din förbittring förskräcks vi.
8 Du ställer våra missgärningar inför dig,
våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus.
9 Alla våra dagar försvinner genom din harm,
vi slutar våra år som en suck.
10 Vårt liv varar sjuttio år
eller åttio, om krafterna räcker.
När det är som bäst är det möda och bekymmer.
Snart är det förbi, vi flyger bort.
11 Vem känner din vredes makt
och din harm, så att han fruktar dig?
12 Lär oss inse att våra dagar är räknade,
så att vi får visa hjärtan.
13 Vänd åter, Herre! Hur länge dröjer du?
Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd när morgonen gryr,
så att vi får jubla och vara glada
i alla våra dagar.
15 Gläd oss lika många dagar
som du har plågat oss,
lika många år som vi har sett olycka.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare
och din härlighet över deras barn.
17 Må Herrens, vår Guds, ljuvlighet vara över oss.
Ge framgång åt våra händers verk,
ja, åt våra händers verk må du ge framgång.
Psalm 136
Lovsång till Herren för hans under
1 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Tacka gudarnas Gud,
ty hans nåd varar i evighet.
3 Tacka herrarnas Herre,
ty hans nåd varar i evighet,
4 han som ensam gör stora under,
ty hans nåd varar i evighet,
5 han som har gjort himlen med förstånd,
ty hans nåd varar i evighet,
6 han som har brett ut jorden över vattnen,
ty hans nåd varar i evighet,
7 han som har gjort de stora ljusen,
ty hans nåd varar i evighet,
8 solen till att råda om dagen,
ty hans nåd varar i evighet,
9 månen och stjärnorna till att råda om natten,
ty hans nåd varar i evighet,
10 han som slog de förstfödda i Egypten,
ty hans nåd varar i evighet,
11 och som förde Israel ut därifrån,
ty hans nåd varar i evighet,
12 med stark hand och uträckt arm,
ty hans nåd varar i evighet,
13 han som delade Röda havet mitt itu,
ty hans nåd varar i evighet,
14 och lät Israel gå mitt igenom det,
ty hans nåd varar i evighet,
15 och skingrade farao och hans här
i Röda havet,
ty hans nåd varar i evighet,
16 han som förde sitt folk genom öknen,
ty hans nåd varar i evighet,
17 han som slog stora kungar,
ty hans nåd varar i evighet,
18 och dräpte väldiga kungar,
ty hans nåd varar i evighet,
19 Sichon, amoreernas kung,
ty hans nåd varar i evighet,
20 och Og, kungen i Basan,
ty hans nåd varar i evighet,
21 och som gav deras land till arvedel,
ty hans nåd varar i evighet,
22 till arvedel åt Israel, sin tjänare,
ty hans nåd varar i evighet,
23 han som tänkte på oss i vår förnedring,
ty hans nåd varar i evighet,
24 och som ryckte oss ut ur våra fienders våld,
ty hans nåd varar i evighet,
25 han som ger mat åt allt levande,
ty hans nåd varar i evighet.
26 Tacka himmelens Gud,
ty hans nåd varar i evighet!
Atalja regerar i Juda
11 När Atalja, Ahasjas mor, såg att hennes son var död, stod hon upp och förgjorde hela kungasläkten. 2 Men just när kungabarnen skulle dödas, tog Joseba, som var dotter till kung Joram och syster till Ahasja, och gömde undan Joas, Ahasjas son, och förde honom tillsammans med hans amma i hemlighet in i sovkammaren. Där höll man honom gömd för Atalja så att han inte blev dödad. 3 Sedan var han hos Joseba i Herrens hus, där han gömdes i sex år, medan Atalja regerade i landet.[a]
4 Men i det sjunde året sände Jojada bud och lät hämta befälen för kareerna, livvakterna, och förde dem in till sig i Herrens hus. Sedan han hade gjort ett avtal med dem och tagit en ed av dem i Herrens hus, visade han dem kungens son. 5 Därefter befallde han dem och sade: "Detta är vad ni skall göra: En tredjedel av er, som går vakt på sabbaten, skall hålla vakt i kungshuset, 6 en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom vakten. Så skall ni hålla vakt vid huset i tur och ordning. 7 Men era andra båda avdelningar, nämligen alla de som skall gå av vakten på sabbaten, de skall hålla vakt i Herrens hus hos kungen. 8 Ni skall ställa er runt omkring kungen, var och en med sina vapen i handen. Om någon vill tränga sig innanför leden skall han dödas. Ni skall följa kungen, både när han går ut och går in."
9 Befälen gjorde allt vad prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle gå på vakten på sabbaten och de som skulle gå av vakten på sabbaten, och de kom till prästen Jojada. 10 Prästen gav befälen de spjut och sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Herrens hus. 11 Livvakterna ställde upp sig var och en med sina vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring kungen. 12 Därefter förde han ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet. De gjorde honom till kung och smorde honom. Och de klappade i händerna och ropade: "Leve konungen!"
13 När Atalja hörde vakternas och folkets rop, gick hon in i Herrens hus till folket. 14 Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid pelaren såsom sed var. Och befälen stod bredvid kungen och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: "Sammansvärjning! Sammansvärjning!" 15 Men prästen Jojada gav denna befallning till befälen, som anförde skaran: "För ut henne mellan leden, och om någon följer henne skall han dödas med svärd." Prästen ville nämligen förhindra att hon dödades i Herrens hus. 16 Så grep de henne, och när hon hade kommit till den plats där hästarna brukade föras in i kungshuset, dödades hon där.
Jojadas reformer
17 Jojada slöt det förbundet mellan Herren, kungen och folket att de skulle vara ett Herrens folk. Han slöt också ett förbund mellan kungen och folket. 18 Allt folket i landet begav sig till Baals tempel och rev ner det och förstörde dess altaren och bilder helt och hållet, och Mattan, Baals präst, dödade de framför altarna. Därefter ställde prästen ut vakter vid Herrens hus. 19 Han tog med sig befälen tillsammans med kareerna, livvakterna, och allt folket, och de förde kungen ner från Herrens hus och gick in i kungshuset genom vakternas port. Och han satte sig på kungatronen. 20 Allt folket i landet gladde sig, och staden fick ro. Men Atalja hade de dödat med svärd i kungshuset.
10 De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:[a] En hustru får inte skilja sig från sin man - 11 skiljer hon sig skall hon förbli ogift eller försona sig med sin man - och en man får inte överge sin hustru.
Gift med en hedning
12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. 13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. 14 Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars vore era barn orena, men nu är de heliga. 15 Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans. 16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?
Stå kvar i kallelsen
17 Bara det vet vi, att var och en skall leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, då Gud kallade honom. Detta föreskriver jag i alla församlingar. 18 Blev någon kallad som omskuren, skall han inte försöka att dölja det. Blev någon kallad som oomskuren, skall han inte låta omskära sig. 19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud. 20 Var och en skall bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. 21 Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav. 22 Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav. 23 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor. 24 Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.
Skatter i himlen
19 Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. 20 Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 21 Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Ögat är kroppens ljus
22 Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus. 23 Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!
Gud eller mammon
24 Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.[a]
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln