Book of Common Prayer
Guds nådegärningar och Israels otro
106 [a]Halleluja!
Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 [b]Vem kan beskriva
Herrens väldiga gärningar
och förkunna allt hans lov?
3 Saliga är de som följer det rätta,
som alltid handlar rättfärdigt.
4 Tänk på mig, Herre,
efter din nåd mot ditt folk,
kom till mig med din frälsning,
5 så att jag får se dina utvaldas lycka,
dela ditt folks glädje
och berömma mig
med din arvedel.
6 [c]Vi har syndat som våra fäder,
vi har gjort fel,
vi har varit ogudaktiga.
7 [d]Våra fäder i Egypten
tog inte lärdom av dina under,
de tänkte inte på
dina många nådegärningar
utan gjorde uppror vid havet,
vid Röda havet.
8 Men han frälste dem
för sitt namns skull,
för att göra sin makt känd.
9 [e]Han talade strängt till Röda havet
och det blev torrt,
han förde dem genom djupen
som i en öken.
10 Han frälste dem
från motståndarens hand
och befriade dem
från fiendens grepp.
11 [f]Vattnet täckte deras fiender,
inte en enda av dem blev kvar.
12 [g]Då trodde de hans ord
och sjöng hans lov.
13 Men snart glömde de
hans gärningar,
de väntade inte på hans råd.
14 [h]De greps av begär i öknen
och frestade Gud i ödemarken.
15 [i]Han gav dem vad de begärde,
men sände tärande sjukdom
i deras själ.[j]
16 [k]De fylldes av avund
mot Mose i lägret
och mot Aron, Herrens helige.
17 [l]Men jorden öppnade sig
och slukade Datan,
den begravde Abirams grupp.
18 Eld slog upp i deras grupp,
lågorna brände de gudlösa.
19 [m]De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en avgudabild,
20 [n]de bytte bort sin härlighet
mot bilden av en tjur
som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin Frälsare,
som gjort väldiga ting
i Egypten,
22 [o]underbara verk i Hams land,
förunderliga gärningar
vid Röda havet.
23 [p]Han hotade att förgöra dem,
men Mose, hans utvalde,
ställde sig i vägen
för att vända bort hans vrede
från att fördärva dem.
24 [q]De föraktade det ljuvliga landet,
de trodde inte hans ord.
25 De klagade i sina tält
och lyssnade inte
till Herrens röst.
26 [r]Då lyfte han sin hand mot dem
och svor att låta dem falla i öknen,
27 [s]att låta deras barn
falla bland hednafolken
och spridas ut i länderna.
28 [t]De band sig till Baal-Peor
och åt av offren till de döda,
29 de väckte Guds vrede
med sina gärningar
och en hemsökelse bröt ut
bland dem.
30 [u]Men Pinechas steg fram
och skipade rätt,
och hemsökelsen hejdades.
31 [v]Det räknades honom
till rättfärdighet
från släkte till släkte, för evig tid.
32 [w]De väckte hans vrede
vid Meribas vatten
och Mose fick lida för deras skull,
33 [x]för de trotsade[y] hans ande
så att tanklösa ord
kom över hans läppar.
34 [z]De förgjorde inte folken
som Herren befallt dem,
35 [aa]de beblandade sig
med hednafolken
och lärde sig deras gärningar.
36 [ab]De tjänade deras avgudar,
och dessa blev en snara för dem.
37 [ac]De offrade sina söner och döttrar
åt onda andar,
38 [ad]de spillde oskyldigt blod,
sina söners och döttrars blod
som de offrade åt
Kanaans avgudar
så att landet vanhelgades av blodet.
39 [ae]De blev orena genom sina gärningar
och var trolösa i allt de gjorde.
40 Då upptändes Herrens vrede
mot hans folk,
och han avskydde sin arvedel.
41 [af]Han gav dem
i hednafolkens hand,
och de som hatade dem
fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
de kuvades under deras hand.
43 [ag]Han räddade dem gång på gång,
men de var upproriska
i sina planer[ah]
och sjönk allt djupare
genom sin synd.
44 Men han såg till dem i deras nöd
när han hörde deras rop,
45 [ai]han tänkte på sitt förbund med dem
och förbarmade sig
för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet
hos alla som fört dem bort
i fångenskap.
47 [aj]Fräls oss, Herre vår Gud,
och samla oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och ha vår ära i att lova dig.
48 [ak]Välsignad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Och allt folket ska säga: "Amen!"
Halleluja!
11 (A) Min son,
förakta inte Herrens fostran
och förarga dig inte
när han tuktar dig,
12 (B) för den Herren älskar tuktar han
likt en far[a] den son han har kär.
Vishetens välsignelser
13 Lycklig den människa
som funnit visheten,
den människa som får förstånd,
14 (C) för vishetens värde
är bättre än silvrets
och vinsten hon ger
är bättre än guld.
15 (D) Hon är dyrbarare än pärlor,
ingen av dina skatter[b]
kan jämföras med henne.
16 (E) Långt liv har hon i sin högra hand,
i sin vänstra rikedom och ära.
17 Hennes vägar är ljuvliga vägar,
alla hennes stigar är trygga.
18 (F) Hon är ett livets träd[c]
för dem som får tag i henne,
lyckliga är de
som håller fast vid henne.
19 (G) Genom visheten har Herren
lagt jordens grund,
med förstånd har han
berett himlen.
20 Genom hans kunskap
bröt djupets vattenmassor fram
och molnen droppade av fukt.
18 (A) Kära barn, låt oss inte älska med ord eller fraser, utan i handling och sanning. 19 Då vet vi att vi är av sanningen, och inför honom kan vi övertyga vårt hjärta, 20 (B) om det fördömer oss, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. 21 (C) Mina älskade, om hjärtat inte fördömer oss har vi frimodighet inför Gud, 22 (D) och vad vi än ber om, det får vi av honom eftersom vi håller hans bud och gör det som gläder honom. 23 (E) Och detta är hans bud: att vi ska tro på hans Sons namn, Jesus Kristus, och älska varandra så som han befallt oss. 24 (F) Den som håller fast vid hans bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gett oss.
Pröva andarna
4 (G) Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. 2 (H) Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus[a] som kommit i köttet, den är från Gud, 3 (I) och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen.
4 (J) Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. 5 (K) De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem. 6 (L) Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss[b]. Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.
17 När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven. 18 Betania låg nära Jerusalem, ungefär tre kilometer[a] därifrån. 19 Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. 20 När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.
21 Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. 22 Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om." 23 Jesus sade: "Din bror ska uppstå." 24 (A) Marta svarade: "Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen." 25 Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, 26 (B) och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?" 27 (C) Hon svarade: "Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."
28 När hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig." 29 Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation