Book of Common Prayer
Vilken Gud vi har
Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!
3 Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.
4 När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!
5 Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.
6 Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.
7 I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron.
8 Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd.
9 Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol.
10 Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem.
11 Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp.
12 Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln.
13 Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll.
14 Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld!
15 Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten.
16 Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig.
17 Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter.
18 Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer.
19 De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig.
20 Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig.
21 Eftersom jag hade handlat rätt och var oskyldig belönade Herren mig.
22 Jag har följt hans befallningar och hans bud. Jag har inte vänt mig bort från honom.
23 Jag har noga hållit alla hans lagar och har inte förkastat en enda av dem.
24 Jag har gjort mitt bästa för att hålla dem alla och aktat mig för att göra det som är orätt.
25 Därför har Herren välsignat mig. Jag har gjort vad som är rätt, och han vet att jag är oskyldig.
26 Herre, du är barmhärtig mot dem som är barmhärtiga! Du straffar inte dem som flyr från det som är ont.
27 Du välsignar de ärliga, men du tolererar inte att någon lämnar dina vägar.
28 Du hjälper dem som vill bli hjälpta och inte överskattar sig själva, men du fördömer de stolta och överlägsna.
29 Du är mitt ljus! Herren, min Gud, har förvandlat mörkret till ljus.
30 Med din kraft kan jag nu ta mig över vilka murar som helst och anfalla vilken fiende som helst.
31 Vilken Gud han är! Fullkomlig i allt! Alla hans löften visar sig vara sanna. Han är den sköld som alla kan skydda sig bakom.
32 För vem är Herre utom vår Gud? Finns det någon förutom honom, som är fast som en klippa?
33 Han ger mig kraft och skyddar mig vart jag än går.
34 Han gör mig säker på foten, ja, jag är som en bergsget på klipphyllorna. Han leder mig tryggt längs bergskanten.
35 Han lär mig att bruka mitt vapen och visar mig hur jag ska spänna bågen!
36 Du har gett mig din frälsning som min sköld. Herre, din högra hand håller mig upprätt. Din mildhet har gjort mig stor.
37 Du har gett mig fast mark under fötterna, så att jag aldrig behöver snava.
38 Jag jagade mina fiender, och hann upp dem, och jag vände mig inte om förrän alla hade besegrats.
39 Med all kraft slog jag dem till marken, så att de inte kunde resa sig. Jag satte min fot på deras halsar.
40 Du utrustade mig med starka vapen för striden. Mina fiender förlorade modet och föll besegrade framför mina fötter.
41 Du fick dem att vända om och fly. Jag slog ihjäl alla som hatade mig.
42 De ropade på hjälp, men ingen vågade komma och rädda dem. De ropade på Herren, men han vägrade att svara dem.
43 Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan.
44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar.
47 Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig!
48 Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig.
49 Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken!
51 Många gånger har du på ett märkligt sätt räddat mig, jag som är den kung som du har tillsatt. Du har varit kärleksfull och god mot mig, och det kommer du också att vara mot mina ättlingar.
31 Ers Majestät såg en stor, ja, en väldig staty. Den strålade och glänste men var samtidigt fruktansvärd och skrämmande.
32 Dess huvud var av guld, bröstet och armarna av silver, magen och höfterna av koppar,
33 benen av järn och fötterna dels av järn och dels av lera.
34 Medan du tittade på den lossnade en sten från berget genom en övernaturlig kraft. Den träffade statyn och krossade dess fötter av järn och lera.
35 Då föll hela statyn omkull och blev en enda hög av järn, lera, koppar, silver och guld, och dess olika delar krossades till smulor som sopades bort av vinden. Men stenen som träffade statyn blev ett väldigt berg som uppfyllde hela jorden.
36 Så var drömmen, och detta är vad den betyder:
37 Ers Majestät är kung över många kungar, och det är himlens Gud som gett dig kungarike, makt, styrka och ära.
38 Du regerar över avlägsna provinser, och till och med fåglar och djur har Gud satt under ditt välde. Det är du som är huvudet av guld.
39 Men när ditt kungadöme upphört ska ett annat rike uppstå och ta din plats. Det kungadömet ska inte bli lika mäktigt - det är bröstet och armarna av silver. När även det kungariket har fallit, ska ännu en stormakt uppstå för att regera över hela världen - det är de delar i statyn som är av koppar.
40 Sedan kommer ett fjärde kungadöme. Det riket ska bli starkt som järn och krossa, slå sönder och förstöra.
41-43 Statyns fötter och tår, dels av järn och dels av lera, visar att riket visserligen ska ha järnets styrka, men också lerans bräcklighet. Det kommer inte att vara ett enat rike, lika lite som järn och lera kan ingå förening med varandra.
44 Under dessa kungars regering kommer himlens Gud att upprätta ett kungadöme som aldrig ska förstöras. Ingen ska någonsin kunna besegra det. Det ska krossa alla andra riken och bestå för evigt.
45 Det är stenen, som på ett övernaturligt sätt slets loss från berget och smulade sönder både lera, järn, koppar, silver och guld.Genom detta vill den store Guden visa vad som kommer att hända i framtiden, och tolkningen av drömmen är lika säker och viss som att du har drömt vad jag har beskrivit för dig.
46 Då föll Nebukadnessar ner inför Daniel och tillbad honom och befallde sitt folk att bära fram offer och tända rökelse inför honom.
47 Daniel, din Gud är större än alla andra gudar. Han råder över kungar och uppenbarar hemligheter, eftersom han har avslöjat denna hemlighet för dig, sa kungen.
48 Han utnämnde Daniel till ett högt ämbete och överöste honom med dyrbara gåvor. Daniel blev en mäktig man och härskade över hela provinsen Babylon, och han blev chef för alla kungens rådgivare och visa män.
49 På Daniels begäran utsåg kungen dessutom Sadrak, Mesak och Abed-Nego till hans assistenter i förvaltningen av Babylon. Daniel själv hade sin plats vid kungens hov.
Antikrist kommer
18 Kära barn, den här världens sista timme är slagen. Ni har hört om att Antikrist ska komma - han som är emot Kristus. Många som representerar honom har vi redan sett. Det gör oss ännu mer övertygade om att tidens slut är nära.
19 Dessa kristusfientliga människor har varit medlemmar i våra församlingar, men var egentligen aldrig en del av oss. Genom att lämna oss bevisade de att de inte alls tillhör oss.
20 Men ni är inte sådana, för den helige Ande har kommit till er, och ni känner till sanningen.
21 Därför skriver jag inte till er som jag skulle göra till dem som behöver lära känna sanningen, men jag vill varna er, eftersom ni kan skilja mellan sant och falskt.
22 Vem är den störste lögnaren? Är det inte den som säger att Jesus inte är Kristus. Det är Antikrist, som därmed förnekar både Fadern och Sonen.
23 Den som inte tror på Jesus Kristus, Guds Son, kan inte heller ha gemenskap med Fadern. Men den som har gemenskap med Sonen har det också med Fadern.
24 Fortsätt därför att tro det som ni har blivit undervisade om från början. Då kommer ni alltid att leva i nära gemenskap både med Gud Fadern, och med hans Son.
25 Då har vi också del i hans löfte till oss om evigt liv.
26 Dessa anmärkningar om Antikrist är riktade särskilt till dem som gärna vill binda för era ögon och leda er vilse.
27 Men ni har tagit emot den helige Ande, och när han bor i er behöver ni ingen annan som talar om för er vad som är rätt. Han undervisar er nämligen om allt, och han är Sanningen. Se till att han får leva i er och att ni gör vad han har sagt.
28 Ja, mina kära barn, lev kvar i gemenskap med Kristus. Då vet ni att allt står rätt till med er när han kommer och att vi inte behöver skämmas för att möta honom utan med glädje kan se honom i ögonen.
29 Eftersom vi vet att Gud alltid är god och bara handlar rätt, så kan vi med all rätt veta att alla som handlar rätt är hans barn.
Johannes döparen förbereder vägen för Jesus
3 Medan Johannes, Sakarias son, levde ute i öknen, fick han ett budskap från Gud. Det hände under kejsar Tiberius femtonde regeringsår. Pontius Pilatus var då landshövding i Judeen, Herodes härskare i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis, Lysanias i Abilene,
2 och Hannas och Kajafas var överstepräster.
3 Johannes började då predika i trakterna kring Jordanfloden att människorna kunde få sina synder förlåtna om de vände om till Gud och lät döpa sig.
4 Johannes var, som profeten Jesaja skriver: En röst ropar från öknen: 'Gör väg för Herren! Gör stigarna jämna för honom!
5 Fyll dalarna, sänk alla berg och höjder! Räta ut alla krokiga vägar! Jämna till det som är stenigt och gropigt!
6 Då ska alla människor få se Guds frälsning.'
7 När nu folk kom i stora skaror till honom för att döpas, talade han strängt till dem och sa: Tror ni, era ormyngel, att ni kan komma undan helvetet utan att vända om till Gud?
8 Nej, gå först och bevisa genom ert sätt att leva att ni verkligen gjort bättring. Och känn er inte säkra bara för att ni är barn till Abraham. Det räcker inte. Gud kan göra barn åt Abraham av de här stenarna!
9 Domen hänger över er, och yxan är redan lyft. Ja, varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!
10 Folket frågade: Vad vill du då att vi ska göra?
11 Han svarade: Om ni har två skjortor, så ge den ena till den som ingen har. Om ni har mer mat än ni behöver, så ge åt dem som är hungriga.
12 Till och med tullindrivare, som var ökända för att ta mutor, kom för att döpas och frågade: Hur kan vi visa att vi har slutat att synda?
13 Genom att leva hederligt, svarade han. Se till att ni inte tar mer i skatt än vad den romerska staten ger order om.
14 Och vad ska vi göra? frågade några soldater.Johannes svarade: Tvinga inte till er pengar genom hot och våld, utan nöj er med er lön.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®