Book of Common Prayer
De många folkens uppror mot Gud
1-2 Gud, sitt inte bara sysslolös, tyst och oföretagsam, när vi ber. Svara oss! Befria oss!
3 Hör du inte tumultet och oväsendet från dina fiender? Ser du inte vad de gör, dessa stolta och segervissa män som hatar dig?
4 De är fyllda av svek och gör upp onda planer för ditt folk. De tänker döda dem du älskar.
5 Kom, säger de, kom och låt oss utplåna Israels folk. Ja, vi ska till och med utplåna minnet av deras existens.
6 De är fullkomligt överens om det, och de har ingått ett förbund mot dig den allsmäktige Guden.
7 Det är alla dessa som har gjort det: ismaeliter, edomiter, moabiter och hagariter,
8 tillsammans med folken från Gebal, Ammon, Amalek, filisteernas land och Tyrus.
9 Också Assyrien har förenat sig med dem och är allierade med moabiterna och ammoniterna som är ättlingar till Lot.
10 Gör med dem på samma sätt som du en gång gjorde med midjaniterna, och med Sisera och Jabin vid floden Kison.
11 Du besegrade dina fiender i En-Dor och deras förmultnade kroppar kom att gödsla jorden.
12 Låt dessa mäktiga, framstående ledare dö som Oreb och Seeb gjorde. Låt alla deras furstar dö som Seba och Salmunna,
13 som sa: Vi intar landet som tillhör Gud, så att vi kan ha det för oss själva!
14 Min Gud, låt dem spridas ut som torrt ogräsfrö, som agnar för vinden.
15 Svep fram som en skogsbrand som drar fram över bergen!
16 Jaga bort dem med förskräckliga stormar och skräm dem med oväder och orkaner.
17 Låt dem rodna av skam, tills de vaknar upp över din makt och ditt namn, Herre.
18 Se till att de misslyckas med allt de gör. Låt dem skämmas och bli förskräckta
19 tills de förstår att bara du, Herre, är en Gud över alla gudar, och att du ensam härskar över hela jorden.
Gud skyddar de svaga
146 Lova Herren! Ja, prisa honom innerligt!
2 Jag tänker sjunga hans lov så länge jag lever, ja, ända till mitt sista andetag.
3 Lita inte på människor som har makt och inflytande.
4 De är också människor som kommer att dö, och de kommer inte att kunna hjälpa någon. På ett ögonblick faller allt som de planerat till marken.
5 Men lycklig är den människa som väntar på hjälp från vår stamfar Jakobs Gud. Hon hoppas på Herren, sin Gud.
6 Han är den Gud som skapade himlen och jorden, haven och allt som finns i dem. Han håller varje löfte,
7 ger de fattiga och förtryckta rättvisa och ger mat till de hungriga. Han befriar fångarna
8 och öppnar de blindas ögon. Han lyfter av bördorna på dem som dignar under deras tyngd. Han älskar de människor som visar honom trohet.
9 Han skyddar främlingar som bor i landet. Han har omsorg om föräldralösa och änkor, men de ogudaktigas planer krossar han.
10 Herren ska regera för evigt. Jerusalem, din Gud är kung från släkte till släkte! Halleluja! Lova Herren!
Herren ger Jerusalem fred och välstånd
147 Halleluja! Ja, lova Herren! Vad skönt det är att sjunga hans lov! Vad rätt det känns och vilken glädje det ger!
2 Han bygger upp Jerusalem på nytt. De av Israels folk som levt i landsflykt hämtar han tillbaka.
3 Han helar dem som har sorgsna hjärtan och förbinder deras sår.
4 Han har bestämt stjärnornas antal och gett var och en ett namn.
5 Vad mäktig han är! Hans makt är oinskränkt! Hans förstånd är obegränsat!
6 Herren reser upp de förtryckta, men förtryckarna slår han till marken.
7 Sjung till Gud av tacksamhet! Sjung en lovsång och spela för honom på harpa!
8 Han täcker himlen med moln och låter regnskurar falla. Han låter det gröna gräset växa på bergssluttningarna.
9 Han ger mat åt de vilda djuren, och han matar de unga korparna när de ropar till honom.
10 Hästens styrka imponerar inte på honom. Och mannens snabbhet är ingenting i hans ögon.
11 Men han gläder sig över dem som verkligen tar honom på allvar och väntar sig allt gott från honom.
12 Jerusalem, lova Herren! Du stad på berget Sion, prisa Herren!
13 Han ger dig skydd bakom dina murar och välsignar dina barn.
14 Han ger landet säkra gränser och fyller ladorna till brädden med det finaste vete.
15 Han ger världen sina befallningar, och det han befaller sker genast.
16 Han breder ut ett snötäcke över jorden, vitt och rent, och han sprider ut frosten som aska.
17 Stora hagel låter han falla till jorden, och han sänder kyla som knappt någon kan uthärda.
18 Men när han befaller smälter snön och vårvindar börjar blåsa, och de frusna floderna börjar flyta igen.
19 Han har gjort sitt ord känt för Israel för att hans folk ska leva efter hans lagar och föreskrifter.
20 Något sådant har han inte gjort för andra folk. De känner inte till hans befallningar.Halleluja! Ja, lova Herren!
När Gud ger nytt liv
1-2 Herre, du har låtit dina välsignelser komma ner över detta land. Du har upprättat Israels välstånd
3 och förlåtit ditt folks synder. Ja, du har förlåtit dem vartenda felsteg.
4 Du är inte längre vred, och din ilska är nu över.
5 Hjälp oss att på nytt älska dig, Herre, så att du aldrig behöver vara missnöjd med oss igen.
6 Eller kommer du alltid att vara vred även på kommande generationer?
7 Väck oss! Låt ditt folk få liv igen så att det kan glädja sig i dig.
8 Herre, visa hur mycket du älskar oss. Kom till vår hjälp!
9 Jag lyssnar noga till allt vad Herren säger. Han lovar sitt heliga folk frid om de bara upphör med sin synd.
10 Hans frälsning är verkligen nära dem som ärar honom. Vårt land ska då fyllas av hans godhet.
11 Då kommer godhet och trofasthet att mötas, och rättvisa och frid att kyssas.
12 Sanningen ska spira upp ur jorden, och rättfärdigheten ska le mot oss från himlen.
13 Ja, Herrens välsignelser ska strömma över landet och ge goda skördar.
14 Och rättfärdigheten ska gå före Herren, och bana väg för honom.
Bevisa hur god du är, Herre
86 Böj dig ner och hör min bön, Herre. Svara mig, för jag är svag och hjälplös!
2 Rädda mig från döden, för jag försöker följa alla dina lagar. Hjälp mig, för jag tjänar dig och litar på dig.
3 Var barmhärtig mot mig, Herre, för jag hoppas alltid på dig.
4 Gör mig glad, Herre, för jag tillber bara dig.
5 Herre, du är god, och villig till att förlåta. Du är barmhärtig mot alla som ber om din hjälp.
6 Lyssna noga till min bön, Gud! Hör mina rop på hjälp!
7 Jag tänker ropa till dig varje gång svårigheter kommer över mig, och då kommer du att svara mig.
8 Ingen annan Gud är som du, Herre, och ingen kan göra under som du.
9 Alla folk, och du skapade ju vartenda ett av dem, ska komma och böja sig inför dig, Herre, och prisa ditt stora och heliga namn.
10 Du är stor och mäktig och gör stora under. Bara du är Gud!
11 Hjälp mig att leva som du vill, Herre. Jag vill vara trogen mot dig och göra vad du har sagt. Ge mig en längtan efter att ära och lyda dig.
12 Av hela mitt hjärta vill jag tacka dig, Herre. Jag vill ära ditt namn i evighet,
13 därför att din kärlek är gränslös! Du har räddat mig från en säker död.
14 Gud, självbelåtna och fräcka människor motarbetar mig. Grymma och gudlösa män försöker döda mig.
15 Men du är barmhärtig och god, Herre. Du visar alltid tålamod och är fylld av kärlek och sanning.
16 Visa medlidande med mig! Styrk mig och rädda mig.
17 Bevisa din godhet mot mig. Då ska alla som hatar mig skämmas eftersom du, Herre, har hjälpt mig och tröstat mig.
30 När Isak hade välsignat Jakob och denne knappt mer än hunnit lämna rummet, kom Esau tillbaka från sin jakt.
31 Han hade också lagat till sin fars favoriträtt och gick in till honom med den.Far, här är jag med viltet, sa han. Sätt dig upp och ät, så att du kan ge mig dina bästa välsignelser!
32 Vem är det som kommer? undrade Isak.Det är ju jag, Esau, din äldste son, sa Esau.
33 Då blev Isak mycket förvånad och frågade:Men vem var det då som just var här med viltet som jag åt, den som jag gav min välsignelse, en välsignelse jag inte kan ta tillbaka?
34 Esau började gråta bittert och snyfta högt: O, min far, välsigna också mig!
35 Din bror var här och lurade mig. Nu har han stulit din välsignelse, konstaterade Isak.
36 Inte undra på att de kallar honom bedragare! Först tog han min förstfödslorätt, och nu har han stulit min välsignelse. Har du inte sparat en enda välsignelse åt mig? frågade Esau.
37 Då sa Isak: Jag har gjort Jakob till din herre, och du och hela din släkt ska vara hans tjänare. Jag har försett honom med överflöd av vete och vin. Vad finns det kvar som jag kan ge åt dig?
38 Finns det inte en enda välsignelse kvar åt mig? Far, välsigna mig också, bad Esau och brast i gråt.Då sa Isak till sist:
39-40 Ditt liv kommer inte att bli lätt och på intet sätt fyllt av överflöd. Du ska arbeta dig fram med hjälp av ditt svärd. Under en tid kommer du att tjäna din bror, men du kommer slutligen att skaka dig loss från honom och bli fri.
41 Esau hatade Jakob för det han hade gjort mot honom och sa för sig själv: Min far kommer snart att vara borta, och då ska jag döda Jakob.
42 Men någon fick reda på hans planer och talade om det för Rebecka. Hon sände då bud efter Jakob och berättade för honom att Esau hade hotat honom till livet.
43 Så här ska du göra, sa hon. Fly till din morbror Laban i Haran,
44 och stanna hos honom tills din brors vrede har lagt sig
45 och tills han glömt vad du har gjort. Då ska jag meddela dig. Varför ska jag förlora er båda två på en enda dag?
9 Låtsas inte bara att ni älskar andra, utan älska dem verkligen. Hata det som är orätt. Stå på det godas sida.
10 Älska varandra som syskon. Låt det inte finnas någon gräns för den uppskattning och respekt ni visar varandra.
11 Var aldrig lata i ert arbete, utan tjäna Herren med glädje.
12 Gläd er åt allt det som Gud har i beredskap åt er. Ha tålamod i svårigheter och be alltid.
13 När Guds barn behöver något så ska ni hjälpa dem. Och gör det till en vana att bjuda hem gäster på mat, och ge dem också logi för natten, om de behöver det.
14 Om någon behandlar er orättvist för att ni är kristna så döm honom inte, utan be att Gud ska välsigna honom.
15 När andra är lyckliga, så gläd er då tillsammans med dem. Om de är ledsna så dela deras sorg.
16 Samarbeta med glädje! Försök inte vara främst. Försök inte ställa er in hos betydelsefulla människor, utan uppskatta vanliga människors sällskap. Och tro inte att ni vet allt!
17 Betala aldrig ont med ont. Var inställda på att göra det som är gott, och låt alla se att ni är alltigenom ärliga.
18 Gräla inte med någon. Gör allt vad ni kan för att kunna leva i fred med andra människor.
19 Kära vänner, hämnas aldrig. Lämna det åt Gud, för han har sagt att det är hans sak att göra. Ta därför inte lagen i egna händer.
20 Ge din fiende mat om han är hungrig. Om han är törstig så ge honom något att dricka, och ni kommer att samla glödande kol på hans huvud. Med andra ord: han kommer att skämmas över vad han har gjort mot er.
21 Låt inte det onda ta överhanden, utan besegra det genom att göra gott.
Jesus varnar för den kommande domen
21 Senare sa han till dem igen: Jag går bort, och ni ska söka efter mig och dö i era synder. Och ni kan inte komma dit jag går.
22 Judarna frågade: Tänker han begå självmord? Vad menar han när han säger 'Ni kan inte komma dit jag går'?
23 Då sa han till dem: Ni kommer nerifrån, jag kommer uppifrån. Ni kommer från den här världen, men det gör inte jag.
24 Det är därför som jag sa att ni kommer att dö i era synder. Om ni inte tror att jag är Messias, Guds Son, kommer ni att göra det.
25 Säg oss vem du är, sa de.Han svarade: Jag är den som jag alltid påstått mig vara.
26 Jag skulle kunna döma er för mycket och lära er mycket, men jag ska inte göra det för jag säger bara vad jag har hört av honom som sände mig. Och han är sanningen.
27 Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om Gud.
28 Då sa Jesus: När ni har dödat Människosonen kommer ni att förstå att jag är den jag är, och att det jag sagt er inte är mina egna tankar, utan att jag har talat vad min Far har lärt mig.
29 Och han som sände mig är med mig och han har inte övergett mig, för jag gör alltid hans vilja.
Abrahams barn eller djävulens
30-31 Då började många av de judiska ledarna, som hörde honom säga detta, tro att han var Messias.Jesus sa till dem: Ni är verkligen mina lärjungar om ni lever som jag säger att ni ska,
32 och ni kommer att förstå sanningen och sanningen ska göra er fria.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®