Book of Common Prayer
En väg till Gud genom prövningar och lidande
1-2 Rädda mig, Gud, för vattnet står mig upp till halsen!
3 Djupare och djupare sjunker jag i dyn, och vattnet bara stiger.
4 Jag har skrikit mig hes och är alldeles utmattad. Mina ögon är svullna av gråt, och förgäves har jag sett efter dig, min Gud.
5 De som hatar mig utan orsak är flera än hårstråna på mitt huvud. Det är inflytelserika män, som går samman för att döda mig trots att jag är oskyldig. De kräver att jag ska straffas för sådant som jag inte har gjort.
6 Gud, du vet så väl hur dåraktig jag har varit, och du känner till alla mina synder.
7 Herre, du som härskar över alla himmelska härar och är Israels Gud, låt mig inte vara en stötesten för dem som tror på dig. Om de ser att du lämnar mig i sticket blir de förvirrade.
8 Det är för din skull som de hånar och förbannar mig.
9 Till och med mina egna bröder skäms för mig och låtsas som om de inte känner mig!
10 Min iver för ditt tempel brinner som en eld inom mig. Alla förolämpningar mina fiender riktar mot dig, träffar också mig.
11 När jag sörjer och fastar inför dig, Herre, hånar de mig!
12 Alla talar om mig när jag går omkring sorgklädd! De småskrattar åt mig!
13 Jag är hela stadens samtalsämne, och i dryckesvisorna sjunger man om mig.
14 Men jag fortsätter att be till dig, Herre! Nu är tiden inne då du kommer att lyssna till mig. Du är beredd att ge mig din kärlek och godhet. Svara på min bön och rädda mig, eftersom du har lovat det.
15 Dra upp mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och låt mig inte drunkna.
16 Låt inte vattenmassorna begrava mig eller strömmarna dra ner mig i djupet. Rädda mig från avgrunden!
17 Herre, svara på min bön, för din kärlek och godhet tröstar mig! Din nåd är så stor och så god.
18 Herre, du vet att jag inte ser någon utväg längre. Göm dig inte för mig. Skynda dig, och kom och rädda mig!
19 Kom, Herre, och befria mig från alla mina fiender!
20 Du vet hur skamligt alla talar om mig och hur de förolämpar mig. Du ser dem allesammans och vet vad var och en har sagt.
21 Deras förakt för mig har krossat mitt hjärta, och jag är förtvivlad. Om ändå någon kunde visa medlidande! Det finns ingen som kan trösta mig!
22 De blandade gift i min mat och i stället för vatten gav de mig ättika blandat med galla.
23 Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna.
24 Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led.
25 Häll ut din vrede över dem! Låt dem känna din vredes glöd och
26 låt deras hem stå öde och övergivna!
27 Utan förbarmande förföljer de den som du redan har straffat och hånskrattar åt den du har sårat.
28 Låt dem stå till svars för varenda synd de gjort och ha inte överseende med dem.
29 Utplåna dessa människors namn från de levandes bok! Låt dem inte finnas där tillsammans med dem som lever efter din vilja.
30 Men, Herre, befria mig från mitt elände och mitt lidande.
31 Då ska jag prisa dig med min sång! I tacksamhet kommer jag att sjunga en lovsång till dig.
32 Du gläder dig mer över det än om jag offrar en tjur eller en oxe.
33 De förtryckta ska få se vad Gud gör för dem. Inte undra på att de kommer att bli glada! Alla som söker Gud ska få nytt mod,
34 för Herren hör hur de fattiga och behövande ropar. Och inte heller glömmer han dem som är fångar för hans skull.
35 Prisa honom, både himmel och jord! Prisa honom, alla hav och allt som finns i dem!
36 Gud ska nämligen rädda Jerusalem. Han ska bygga upp Juda städer igen, och hans folk ska bo i dem och inte drivas bort.
37 Deras barn ska ärva landet, och alla som älskar honom ska tryggt kunna bo där.
Gud är rättvis
73 Gud är verkligen god mot Israel! Han är god mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag nästan tvivlade på honom och kom för nära klippbranten! Jag snubblade och var nära att falla ner.
3 Jag var avundsjuk på dem som det gick bra för, de stolta och högfärdiga som hade framgång.
4 Hela livet tycks le emot dem. De är friska och välmående.
5 De råkar inte in i svårigheter och brottas inte med problem som många andra.
6 Deras högfärd glänser som ett juvelhalsband, och deras kläder är vävda av grymhet!
7 Deras feta uppsyn talar om de onda planerna i deras hjärtan.
8 Föraktfullt skrattar de åt andra människor och förtalar dem. De är högfärdiga och förtrycker andra.
9 De skryter som om de ägde både himmel och jord.
10 De har lyckats göra Guds folk förskräckt och förvirrat, så att de lyssnar till dem och tror vad de säger.
11 Förstår Gud vad som händer? frågar de.
12 Se på dessa självsäkra människor. De behöver aldrig lyfta ett finger. Eller också lyfter de ett finger och får det de pekar på. De lever ett lättvindigt liv och blir bara rikare och rikare.
13 Har jag slösat bort min tid? Vad har jag för glädje av att leva ett rent liv och inte synda?
14 Allt jag fått ut av det är lidande och problem, ingenting annat.
15 Nej, om jag verkligen hade sagt så, skulle jag ha varit en förrädare mot ditt folk.
16 Ändå är det alltför svårt att förstå varför de som hatar Herren kan ha sådan framgång.
17 Jag funderade mycket över detta, men en dag då jag satt i Guds helgedom fick jag ett annat perspektiv på alltsammans.
18 Jag tänkte på hur framtiden ska bli för dessa ogudaktiga människor och på vilken slipprig väg de går. Plötsligt kommer Gud att störta dem i fördärvet.
19 I ett ögonblick tar deras lycka slut. Den tar en ände med förskräckelse.
20 Nu lever de som i en drömvärld, men en dag kommer de att vakna upp inför sanningen, och stå där yrvakna inför dig.
21 När jag ännu kände bitterhet och mina känslor var sårade,
22 då var jag lika dum och ovetande som ett djur, och jag förstod dig inte.
23 Trots detta älskar du mig! Du håller min högra hand!
24 Du ska fortsätta att leda mig hela livet med din vishet och dina råd, och slutligen ska du ta emot mig med ära i din himmel.
25 Vem känner jag i himlen utom dig? Och när jag känner dig, vad behöver jag då på jorden?
26 Om jag blir sjuk till kropp och själ, så är ändå Gud min styrka! Han ger mig kraft att leva.
27 Men ett är säkert. De som vägrar att tillbe Gud kommer att förgås. Han förgör dem som inte är trogna honom.
28 Men jag försöker komma honom så nära jag kan! Jag har utvalt honom, och jag kommer att berätta för alla om hur underbart han räddar mig.
Paulus omsorg om församlingen
11 Ni har fått mig att handla som en dåre och skryta på detta sätt. Jag skulle inte ha behövt framhäva mig själv, utan det skulle ni ha gjort. Det finns inte en enda sak som dessa fantastiska män har som inte jag också har, även om jag egentligen inte är värd någonting alls.
12 När jag var hos er bevisade jag på allt sätt att jag verkligen är en apostel, utsänd till er av Gud själv. Jag arbetade tålmodigt bland er och gjorde många under och tecken och mäktiga gärningar.
13 Det enda som jag inte gjorde, men som jag annars gör överallt i alla andra församlingar, var att ligga er till last. Jag bad er inte om mat eller en plats där jag kunde bo. Var snälla och förlåt mig denna oförrätt!
14 Nu kommer jag till er igen, för tredje gången, och det ska fortfarande inte kosta er något, för det är inte era pengar jag vill ha. Det är er jag vill ha! När allt kommer omkring, så är ni mina barn, och barn betalar inte för den mat de får av sina föräldrar. Tvärtom, föräldrarna ser till att barnen får mat.
15 Jag är glad att få ge mig själv helt och fullt till er för ert andliga bästa, även om det tycks vara så att ju mer jag älskar er, desto mindre älskar ni mig.
16 En del av er säger: Det är sant att hans besök inte tycks kosta oss något, men han är smart, den där Paulus, och han har lurat oss. Visst måste han på något sätt ha gjort sig pengar på oss.
17 Men hur? Har någon av de män jag skickat till er skott sig på er bekostnad?
18 När jag övertalade Titus att besöka er och sände en annan broder med honom, försökte de då att utnyttja er? Nej, naturligtvis inte. Vi är nämligen ledda av samme helige Ande och vandrar i varandras fotspår och handlar därför på samma sätt.
19 Jag förmodar att ni tror att jag säger allt detta för att komma på god fot med er igen. Det är inte alls så. Jag kan försäkra er, och Gud lyssnar när jag säger det, att jag har skrivit detta för att hjälpa er, kära vänner, och för att bygga upp er andligt.
20 Jag är rädd för att jag finner sådant som jag inte tycker om när jag kommer och besöker er. Och jag fruktar att jag då genom mitt sätt att handla kommer att göra er besvikna. Jag är rädd för att jag kommer att finna att ni grälar och är avundsjuka och arga på varandra, att ni är självsäkra och talar illa om varandra, och är fulla av högfärd och oenighet.
21 Ja, jag är rädd att Gud ska förödmjuka mig inför er, och att jag kommer att sörja och gråta, därför att många av er som under lång tid har syndat, inte ens bryr sig om de onda och orena handlingar som förekommer bland er.
41 När de kom närmare Jerusalem, och han såg staden framför sig, brast han i gråt.
42 Tänk om du bara hade förstått hur du skulle kunnat få frid, sa han. Men du var avvisande, och nu är det för sent.
43 Det kommer en dag då dina fiender ska belägra dig och omringa dig och överfalla dig.
44 De ska jämna dig med marken och dina invånare ska bli dödade. Fienderna ska inte låta en enda sten ligga kvar på sin plats, för du tog inte det tillfälle Gud gav dig.
Jesus rensar templet
45 Sedan gick han in i templet och började driva ut affärsmännen från deras stånd
46 och ropade åt dem: Skriften säger: 'Mitt tempel är en böneplats
47 Sedan undervisade han varje dag i templet, men översteprästerna och de religiösa ledarna, liksom affärsmännen, försökte komma på något sätt att göra sig av med honom.
48 Men de kunde inte, för han var omtyckt av människorna, och de slukade vartenda ord han sa.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®