Book of Common Prayer
Klagan och bön när fienden förföljer
5 För körledaren, till flöjtspel.[a] En psalm av David.
2 Herre, lyssna till mina ord,
hör på mina suckar!
3 Lyssna på mitt rop, min kung och min Gud!
Jag ber till dig.
4 Om morgonen, Herre, hör du min röst,
om morgonen lägger jag fram mina önskningar inför dig och väntar.
5 Du är inte en Gud som finner behag i ondskan,
och ingen ond får bo hos dig.
6 De högfärdiga består inte inför din blick,
du hatar alla som gör orätt.
7 Du utrotar dem som ljuger,
och Herren avskyr de blodtörstiga och falska.
8 Men för din stora nåd
får jag komma till ditt tempel.
Jag böjer mig ner i din fruktan,
mot ditt heliga tempel.
9 Herre, led mig i din rättfärdighet,
för mina fienders skull,
gör din väg rak framför mig!
10 Ingenting av vad de säger är tillförlitligt,
fördärvade är de i sitt innersta.
Deras strupe är en öppen grav,
och hal är deras tunga.
11 Gud, förklara dem skyldiga,
och låt deras planer fälla dem!
Driv bort dem för deras många synder,
för de är upproriska mot dig.
12 Men låt alla dem glädjas, som tar sin tillflykt till dig!
Låt dem för evigt sjunga av glädje,
för du beskyddar dem.
De som älskar ditt namn
ska fröjdas i dig.
13 För du, Herre, välsignar den rättfärdige,
du omger honom med ditt välbehags sköld.
Ångerpsalm. Bön i svårigheter.
6 För körledaren, till stränginstrument, enligt sheminit[b]. En psalm av David.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din harm!
3 Var nådig mot mig, Herre,
för jag är svag!
Hela mig, Herre,
för ända in i mina ben har jag ångest.
4 Min själ är djupt förskräckt.
Herre, hur länge?
5 Kom åter, Herre,
och befria mig,
rädda mig i din nåd.
6 För i döden kommer ingen ihåg dig.
Vem prisar dig från dödsriket?
7 Jag är utmattad av mitt suckande,
och varje natt blir min bädd våt av tårar,
min säng dränks i gråt.
8 Mina ögon försvagas av sorg,
de åldras för mina fienders skull.
9 Lämna mig nu, ni alla som gör orätt,
för Herren har hört min gråt.
10 Herren har hört min vädjan,
Herren har tagit emot min bön.
11 Mina fiender ska komma på skam,
de ska bli skräckslagna,
och i sin skam ska de plötsligt ta till flykten.
Varför går det väl för syndaren?
10 Herre, varför står du så långt borta,
varför gömmer du dig i tider av nöd?
2 I övermod jagar den gudlöse den svage.
Låt dem fångas i sina egna intriger!
3 Den gudlöse skryter med sina egna begär,
välsignar den girige och föraktar Herren.
4 Den gudlöse sätter näsan i vädret.
”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.”
Sådana är alla hans tankar.[a]
5 Ändå lyckas han i allt vad han gör,
han är högfärdig
och skjuter ifrån sig dina lagar,
han fnyser åt sina fiender.
6 Han tänker för sig själv:
”Inget kan rubba mig.
Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”
7 Deras mun är full av förbannelse och lögn,
under hans tunga finns ofärd och olycka.
8 Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna
och vill lönnmörda den oskyldige.
Hans ögon följer den värnlöse.
9 Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,
och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse
och dra in honom i sitt nät.
10 De värnlösa krossas, de kollapsar
och faller av hans styrka.[b]
11 Han säger för sig själv:
”Gud har glömt det,
han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”
12 Herre, res dig! Gud, lyft din hand!
Glöm inte de förtryckta!
13 Varför får den gudlöse förakta Gud
och säga för sig själv:
”Han ställer mig inte till svars?”
14 Herre, du ser ofärden och plågan.
Du lägger märke till det, du tar det i din hand.
Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,
du hjälper den faderlöse.[c]
15 Krossa den gudlöses och ondes makt!
Ställ honom till svars för sin ondska,
så att den inte finns mer.
16 Herren är kung, alltid och för evigt.
De främmande folken försvinner från hans land.
17 Herre, du hör de förtrycktas längtan,
du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.
18 Du ger de faderlösa och förtryckta rätt,
så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.[d]
Förtröstan på Herren
11 För körledaren. Av David.
Till Herren tar jag min tillflykt.
Hur kan ni då säga till mig:
”Fly som en fågel upp till bergen?”
2 Se, de gudlösa spänner bågen,
de lägger sina pilar mot strängen
för att i mörkret skjuta de rättsinniga.
3 När grundvalarna bryter samman,
vad kan den rättfärdige göra?
4 Herren är i sitt heliga tempel,
hans tron är i himlen.
Han betraktar människobarn,
hans ögon granskar dem.
5 Han prövar de rättfärdiga,
men den gudlöse och våldsmannen hatar han.
6 Han ska låta eldkol och svavel regna ner över de gudlösa,
och en glödande vind ska bli deras lott.
7 Herren är rättfärdig
och älskar rättfärdighet.
De rättsinniga ska få se hans ansikte.
Profetior över världens nationer
(2:1—7:28)
2 I sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar drömmar, och han blev orolig och kunde inte sova. 2 Kungen gav order om att tillkalla magikerna, besvärjarna, trollkarlarna och astrologerna för att de skulle tala om för honom vad det var han hade drömt. De kom och ställde sig inför kungen.
3 Kungen sa till dem: ”Jag har haft en dröm som gör mig oroad, och jag vill veta vad det var för en dröm.” 4 Då svarade astrologerna kungen på arameiska[a]: ”O kung, må du leva för evigt! Tala om drömmen för oss, dina tjänare, så ska vi sedan förklara vad den betyder.” 5 Men kungen svarade astrologerna: ”Nej, detta är mitt fasta beslut: Om ni inte kan tala om för mig vad det var jag drömde och vad det betyder, ska ni huggas i stycken och era hus förvandlas till sophögar. 6 Men om ni kan redogöra för drömmen och dess betydelse ska ni få både gåvor och belöningar och stora hedersbevis av mig. Så tala nu om för mig vad det var jag drömde och vad det betyder!” 7 De sa än en gång: ”Må kungen tala om drömmen för sina tjänare, så ska vi berätta vad den betyder.” 8 Kungen svarade: ”Jag inser tydligt att ni bara försöker vinna tid, eftersom ni förstår att mitt beslut står fast. 9 Om ni inte kan tala om vad jag drömde, kan domen över er bara bli en. Ni har gjort en konspiration att tala om för mig falska och lögnaktiga ting, i hopp om att situationen ska förändras. Tala alltså nu om för mig vad jag har drömt, så vet jag att ni också kan säga vad det betyder!”
10 Astrologerna svarade kungen: ”Det finns ingen människa på jorden som kan tala om det kungen begär! Aldrig har någon kung, hur stor och mäktig han än har varit, bett om något liknande av en magiker, besvärjare eller astrolog. 11 Det kungen begär är för svårt. Det kan ingen uppenbara för kungen, förutom gudarna, och de bor ju inte bland människorna.”
12 Detta gjorde kungen så vred och rasande att han befallde att alla visa i Babylon skulle avrättas. 13 När påbudet om de visas avrättning hade utfärdats, sökte man även efter Daniel och hans kamrater, för att döda också dem. 14 Då talade Daniel med kloka, välvalda ord till Arjok, befälhavaren över kungens livvakt, som gått ut för att döda de visa i Babylon. 15 Han frågade Arjok, kungens befälhavare: ”Varför har kungen utfärdat en sådan sträng befallning?” Då berättade Arjok för Daniel vad som hade hänt. 16 Daniel gick in till kungen och bad om att få tid på sig, så skulle han berätta vad drömmen betydde.
2 Mina barn, jag skriver detta till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar så finns det en som försvarar oss inför Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig. 2 Han är försoningsoffret för våra synder, och inte bara för våra utan hela världens.
3 Att vi har lärt känna honom vet vi av att vi håller hans bud. 4 Den som säger: ”Jag känner honom” men inte håller hans bud, är en lögnare, och sanningen finns inte i honom. 5 Men hos den som håller hans ord har Guds kärlek verkligen fullföljts. Det är genom detta vi vet att vi är i honom. 6 Den som säger sig förbli i honom måste leva på samma sätt som han gjorde.
Ett nytt bud: Älska varandra
7 Mina kära, det är inget nytt bud jag skriver till er om, utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ett budskap som ni redan har hört. 8 Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er, och dess sanning finns i honom och i er, för mörkret försvinner och det sanna ljuset lyser redan.
9 Den som säger sig vara i ljuset men samtidigt hatar sin bror, är fortfarande kvar i mörkret. 10 Men den som älskar sin bror förblir i ljuset, och det finns inget hos honom som får honom att falla. 11 Den som hatar sin bror är kvar i mörkret. Han vandrar i mörkret och vet inte vart han går, eftersom mörkret har förblindat honom.
12 Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du har gett mig. Jag skyddade dem så att ingen av dem gick förlorad utom den som skulle gå förlorad, så att Skriften skulle gå i uppfyllelse.
13 Nu kommer jag till dig men detta säger jag medan jag är kvar i världen, så att de ska bli helt fyllda av min glädje. 14 Jag har fört ditt ord vidare till dem. Och världen har hatat dem därför att de inte tillhör den här världen liksom jag inte heller tillhör den. 15 Jag ber inte att du ska ta bort dem från världen utan att du ska bevara dem från den Onde[a]. 16 De tillhör inte den här världen liksom jag inte tillhör den. 17 Helga dem i sanningen! Ditt ord är sanning. 18 Så som du sände mig till världen, sänder jag ut dem i världen. 19 Och för deras skull helgar jag mig för att de ska vara helgade i sanningen.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.